Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

28 juli 2012...

Var det fler än JAG som höll på att tuppa av i hettan igår?
Jag antar det.
Det var ju nästan så man smalt ihop i en liten hög av kött och ben.
Vi åkte till Brännhaga och luften stod i princip stilla, vi hade tillgång till skugga där vi låg, så det valde man väl från och till.

Jag hörde temperaturer allt från 27 grader i skuggan upp till 30-31 i solen, sjukt varmt var det iallafall.
Och låg man för länge i solen var det nästan så man faktiskt tuppade av på allvar, och var tvungen att ta sig ner till havet och svalka sig på studs.

Släktgrupp i mitten av bilden i poolen...

 

Men jag valde då som sagt havet i vanlig ordning, det höll "svala" 23 grader.

Vi var inte så många timmar på playan igår, vilket faktiskt var rätt skönt med tanke på hettan.
Badbilen drog hemåt och när vi kom hem BLÅSTE det jätteskönt i stan.
Mamma och jag skulle ju vidare på 60-årsfest, och jag stod i valet och kvalet, skulle jag ta klänning eller byxor och linne?
Ifall det skulle bli kallt framåt natta...

Jag valde, till min stora lycka, en egensydd klänning, sval och luftig för...
När vi kom till Brissund stod luften stilla!
Så mysko.

Noll blåst i Brännhaga, skön blåst i stan och noll blåst vid havet i Brissund igen!

Det rann om dom flest hela kvällen kan jag nog lugnt säga, utom för en...
Hon var nog hälften så smal som jag och gick i heltäckande, tjock tunika och heltäckande byxor!
Vi andra kunde inte ens stå still utan att transpirera och hon stod bara och såg sval och frusen ut.

?

Jag var förundrad, för inte ens skuggan svalkade.

 

 

Så lite bilder från festen, utsikten från framsidan på mitt Tant Annas och Farbror Nils hus...
Och även baksidan.
Ni ser ju själva, huset ligger på en höjd precis ovanför havet och stranden, det är ju UNDERBART, vackert, gudomligt.
Och nu fotade jag inte inne i huset, men om jag älskade Tant Annas design av huset, kan jag säga att hennes dotter har gjort det ÄNNU VACKRARE.
Hela huset är ju i trä, och invändigt är alla väggarna målade i vitt, golven ljust grå och inredningen allmoge/skärgårds-inspirerat.
Alltså det var så vackert så jag ville helt strunta i festen och bara stanna i huset och njuta.
Helt obeskrivbart.
Vackert ute, vackert inne.

 

 

Utsikten to die for...

 

 

 

Ja, det blir nu inte så mycket närbilder på själva folket på festen, för man vet ju inte vem som vill och inte vill hamna offentligt på en blogg.
Som sagt, svetten rann, vi minglade runt och sen fick några utvalda små lappar med vår första bokstav i namnet på (M), och sen skulle vi som fått en lapp samla ihop alla "M" och även närliggande bokstav.
Jag samlade ihop alla M:en och fick även ett "J" till vårat bord, för han var yngst, och ville vara med den som också var "ung" dvs jag, vi var ju yngst i en grupp av 60-plussare.
Ska tillägga att den unge mannen var 23, så hoppet till 41 var vär rätt långt, men vi var som sagt yngst 
Vi fick även "förbarma" oss över en "Rolf", en av makarna till en av damerna i sällskapet, han hade inte heller något bord att hitta till...
Så hans fru döpte genast om honom, ihop med oss till "Mjolf", och den unge mannen fick bli "Mjens".

Tjofräs, vid vårat bord var det minsann HUMOR 

 

 

 

Ja, och vi blev bjudna på buffé, åt som små utsvultna vargar och lärde känna varandra.
Jag hade den unge mannen som brodsgranne, kvinnan efter honom kände jag mycket väl igen och hon kände igen mig.
Jag berättade att jag hade haft hennes son i en av grupperna som jag jobbade i på dagis för 100 år sedan.
"Jaaa, säger hon, det är ju DU, jaaaa, jag tyckte väl du var så himla bekant på något sätt".
Och så där höll det på, vi gafflade på runt bordet och "kände lite" på varandra verbalt, hittade beröringspunkter hit och dit.

Och den då äldre mannen som satt mitt emot mig "Mjolf", var synnerligen bekant, men jag kunde inte placera honom.
När jag då frågade vem han var och vad han jobbade med, var det NÄSTAN som att ha fått en kunglighet till bordet!
Det visade sig att han var inte mindre än Rolf Sinnemark, glaskonstnären!
Herregud, blev jag starstruck eller blev jag?
Jo, typ, det blev jag.
Han bara:
Jaha, vet du vem jag är?
"EH, typ jaaaa, det vet väl alla?????", svarade jag med beundran i rösten.
"Du är ju superkänd".
Jaså, sa han och skrattade gott.
Och sen kom vi in på "konstnärsspåret" och hade en hel del att prata om, och han var så trevlig och typiskt konstnär/formgivare av den gamla sorten.
Ville inte riktigt erkänna hur stor han egentligen är, men hans übertrevliga fru eldade på och berättade sin små storys om hur blygsam han faktiskt är i sitt utövande och vad han har åstakommit.

Min bordsgranne hade noll koll.
Frågade mig lite tyst:
"Är han typ kändis eller?"
Ja, sa jag, OM, han är jättekänd!
Och sen satt vi där och fick efter ett tag både den ena storyn efter den andra om Mjolf´s formgiveri.

Som knark till en knarkare, jag njöt och även 23-åringen blev superimpad och tyckte Rolf var urhäftig.
Man kan väl säga att vi bara älskade Rolf.
Dessutom blev vi inbjudna att komma ut till hans ateélje på en liten rundvadring, eh, "VI KOMMER", sa Frk Starstruck, "Vi kommer".

Notera till mig själv att då ska jag försöka vara lite mer cool och inte SÅ jobbigt impad av Rolf 

 

( Trist utsikt man hade vid bordet då... not...)

 

Ja, och kvällen gick, vi hade musiktävling om värdinnan, jag försökte plocka pluspoäng i en av låtarna som vi inte kunde.
Ingen vid bordet kunde låten, men jag sa:
"Jag tror det är The Doors", och eftersom det inte var någon annan gissning vid bordet så behöll vi den gissningen.
Det visade sig vara Janis Joplin.
"Jamen, Janis LÅG ju med Jim Morrisson i The Doors", sa jag till mitt bord, så det var ju nästan rätt!
Hela mitt bord höll med, klar pluspoäng där, värdinnan tyckte den var solklar, men INTE dom andra borden.
What, vi kände oss lite sura på den oginheten 

Mamma, jag och den nyblivna 60-åringen...

 

 

Så blev det kaffe och efterrätt och mera prat och umgänge och jag smet ner till stranden för att doppa ben och fötter i havet.
Gick bort och kollade om "Valpappan" och "Valmamman" låg kvar, vilket dom alltid gör, dom är ju stenar liksom.
Fick en ljuvlig stund för mig själv där i halvmörkret där på stranden i sanden, mötte en annan festdeltagare på tillbakavägen och så pratade vi lite.

 

 

Sen tändes två papperslykor som flög mot natthimlen, det blev en kort färd, men dom kom en bit iallafall innan dom dök ner i havet.

 

 

Sen blev det dans i tältet för oss som var kvar.
Vi dansade och svetten rann, jag som packat med både filt och täckjacka hade NOLL användning för det kan jag ju lugnt säga.
Det var 23 grader ute när jag tittade klockan 23, sjukt underbar kväll.
Såsmåningom smsade jag sambon, mamma ville åka hem så då gjorde vi det.
Jag hade lungt kunnat stanna kvar till gryningen om det hade varit så, men när pensionären vill åka hem...
Då gjorde vi det.
Underbar kväll och underbar fest, helt nya bekantskaper och väldigt trevligt.
Ja, och nu ska vi ut och mingla med släkten igen, vi ses senare!