Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Vet ni allt om er släkt...?

Vet ni allt om er släkt...?
Ja, jag kan ju säga att JAG gör det sannerligen inte.
Inte på min pappas sida som är gotlänningar, för min pappa valde bort sin släkt helt och hållet.
Han blev inadopterad i min mammas släkt och sen var det bra med det.
När hans föräldrar dog så var det inte intressant att umgås med sin släkt av någon okänd anledning.
Jag har hört lite skrönor, lite skärvor hit och dit i mitt liv om släkten här...
Men det är typ allt.
Och eftersom jag aldrig umgåtts med den grenen-genen av "Mig själv", har det faktiskt aldrig varit intressant för mig.
Inte ett dugg.

Men på min mammas sida som flyttade hit till ön i slutet på 50-talet, där släkten härstammar från Örebro/morfar och Stockholm/Värmland/mormor...
Är det och har det varit mycket intressantare.
För det är ju den grenen av släkten jag alltid umgåtts och växt upp med.

Den jag känner min mest besläktad med så att säga 
Den jag kan jämföra mig med och se likheter i min personlighet och utseende.

Och när jag var liten och växte upp, stod jag min mormor närmast.
Först kom mormor, sen kom pappa och sist kom mamma.
Och jag ville naturligtvis veta allt om min mormor när jag var liten.
Och jag fick en version av min mormor om hennes uppväxt som liten, som sen visade sig inte stämma.
Hon ljög.
Verkligen inte för att hon var en person som BRUKADE LJUGA, utan jag tror att hon ljög om sin barndom för att hon skämdes på något sätt över den.
När mormor sen dött fick jag en annan version om mormors barndom, som jag då trodde vara den riktiga versionen, av mina äldsta moster.

Idag...
Av olika orsaker, har jag ramlat över en annan.
Jag ringde ner till min näst äldsta moster som är vid morsan ikväll, Moster Puff, och frågar om dessa NYA uppgifter...
Och hon värjer sig direkt.
"Nä, det visste hon inget om, det ville hon inte heller veta något om", "Jag bryr mig bara om dom som lever nu", var hennes svar.

(Att fråga mamma hade varit ännu värre, för hon blir SUR varje gång man vill gräva i ämnet "Mormor och hennes biologiska föräldrar".
Hon tycker att "begravet är begravet" varför kan du inte bara komma ihåg TIDEN du hade med din mormor, varför vill du veta mer om PERSONEN mormor...?
Ja, det kan man ju undra, men...
Sån är jag bara.
Har man växt upp med en person så nära och så tätt som jag gjorde hela mitt liv...

Då känns det inte som jag har känt henne på riktigt på djupet.
Och för mig känns det lite konstigt.)

Okej, tack Moster Puff för ingenting!

Och som vanligt i den här släkten när något blir jobbigt:
Sopa under mattan, BINGO-bingo-bingo-bingo, strutsen i sanden, och så viiiiiiidare...
Ja, ni fattar.
Samma sak som vanligt alltså, LOCKET PÅ.
Vad är det som är så skämmigt?
Varför är det så jobbigt att prata om min mormors barndom och föräldrar?
Alltså hennes biologiska föräldrar.
För hon blev nämligen bortadopterad som liten när hennes föräldrar dog.
DET är iallafall alla överrens om att det är sant, men...
Sen kommer kruxet med dom biologiska föräldrarna.
Adoptivföräldrarna kan dom prata om i timmar, för det var ju "mormor och morfar" men dom andra...
En dörr i fejset!
P-A-N-G!
Tystnad.

Ja...

Då blir detta med mormors ursprung och barndom ännu intressantare.
Nu blir jag så nyfiken och hungrig på "sanningen" att jag bara måste gå vidare med forskningen av detta.
Just nu heter min första länk till detta en "L.J." och jag ska även prata med min äldsta morbror.
Han har tydligen forskat i släkten på mormor och morfars sida enligt Moster Puff.
Han är dessutom ung och klar "i knoppen" så han ska manglas.
Och...
Börjar han också trixa och krångla med sanningen, då är det "L.J" som ska kontaktas och be´s om hjälp.
Eller det lär jag göra ändå, för att dubbelkolla uppgifterna.
För det som verkligen triggar mig just ikväll är:
Sanningen.
Vad är sanningen?
Kan den verkligen vara så himla skämmig 2012 så den inte går att berätta eller pratas om?
Är det egentligen så spännande som jag får för mig, bara för att alla vill "Inte prata om det"?
Det kanske bara är hur djäkla trist som helst egentligen.
Men så länge jag inte vet, desto intressantare blir det.

Och den historien jag tänkt mig...
Det verkar bli helt omkullkastad ikväll.
Kanske.
Jag återkommer imorgon, då hoppas jag att solen skiner, jag inte har ont i kropp och hals och att den äldre generationen släpper sargen och kommer in i matchen:
B-E-R-Ä-T-T-A!!!!