Påfåglar är "på"...

Just nu är PÅFÅGLAR väldigt "på"...



Ja, på många sätt är påfåglar "på" och ger inspiration.
Jag har kläckt en SUPER-IDÉ.
Det gäller bara att komma ihåg alla idéer nu också.



Vi får väl se vad det ger i slutändan...








Hemliga, dyra....

Jag hinner inte blogga egentligen, för jag ligger väldigt mycket efter i min morgon här.
Har varit tvungen och skicka iväg lite mail, vilket tog tid.
Men jag bloggar nu ändå, spricker nog annars.
Försökte läsa min bok igårkvälls, men låg bara och tänkte på mitt nya, långt fram, kommande projekt!
Tänkte att nu ska jag försöka finslipa en design med billiga tyger, sen...
När jag fått den till perfektion, då ska jag gör det där HEMLIGA, dyra.
Jag ska rota fram gamla lakanstyger som jag egentligen skulle haft till annat, tvätta upp och göra prototyper tills jag får det helt perfekt.
När prototypen stämmer, då går jag över på billigt Stoff & Stil-tyg.
Jag måste bli proffs på att sy, GUD vad jag ska sy nu, hela sommaren ska jag sy.
Sy, sy, sy, och åter sy.
Nu ska hon som ska sy, som inte har tid med detta, som redan är försenad...
Hoppa i duschen.
Vi syns imorgon.



Jag känner mig som Grekland...

Jag har nästan dött ikväll.
Ont i nacken har jag också.
Det finns vissa saker som INTE är bra just nu, men så finns det vissa som är skitbra.
Två saker jag måste ta tag i för två andra personer som kräver eftertanke och planering.
En personlig sak som förmodligen sabbar hela sommaren, men som säkert ordnar sig.

Jag har även upptäckt/hittat annan personlig sak, en dröm, som har med mitt hantverkande att göra.
Inget jag tänker avslöja förrens jag har RÅD att göra det, och jag ska verkligen försöka hålla mig att inte skriva om det här.
Kan bli svårt förstås, ni känner väl mig 
Och när jag har råd, har fixat hem det, DÅ ska jag visa.
När den dagen, då kommer jag dö...
Av lycka.
Förmodligen.
Jag har pysslat hela kvällen med detta, nu fattas bara EN sak:
Pengar, cash, los dineros.
Jag känner mig som Grekland:
Totalt bankrutt!
Nu måste jag sova, vi ses imorgon.



Lite smått och gott om dagen...

Och på den här ön har man lyxen att bo...



Det är så vackert ute nu så det GÖR ONT i hjärtat av lycka...













Jag kom hem från jobbet idag och åt i princip bara frukost, sen tog jag paktet med babyfilten samt garner jag skulle reutnera på Coop, och traskade iväg med Milou i solskenet.
Svalt ute, men man klarade sig med tröja och täckväst idag tack vare solen.
Men någon sommar...
Det är det inte.

Babyfilten kom iväg...
(med blixt)


(utan blixt)


Kände att jag var tvungen att lägga upp YTTERLIGARE en bild nu när den var helt klar, och utan gummimattan under.
Jag blev nöjd, tycker faktiskt att den blev fin.
Har aldrig gjort en så stor mormorsrute-filt förut, det blev bara några små filtar till dockorna när jag var liten.
Alltså till dockornas docksäng och dock-picknick filt.
Mormorsrutor var ju det första jag lärde mig virka, så det blev ju några små filtar till dockorna innan jag avancerade vidare till lite svårare mönster.
Men...
Detta blev sött och sommarfräscht.
Kanske jag skulle göra någon sån här och försöka sälja rent av???

Hm, tål att tänkas på, men då blir det DYRT, för det här tar tid och är pilligare jobb än å bara virka en sjal rakt upp och ner.
Nåväl, "Lilla A", namne med mormor, får en filt både från mig och mormor, eftersom mormor varit med och sponsrat garnet.
Trots att hon varit död i typ 14 år ca.
Såg på prislappen i garnpåsen att garnet inköptes 1983, så...
Det har hängt med liksom.
Eller legat i dvala och bara väntat på rätt tillfälle att användas.

Så hade jag ju köpt vitt mohairgarn som jag satte igång att virka en vit poncho av.
Bara det att när jag virkat upp ett nystan, då märkte jag att det luktade mögel/mysko om garnet.
Jaha, det var därför det var rea-garn då förmodligen.
Jag tog resterande 3 nystan och gick och lämnade tillbaka, det fjärde fick ju ses som "förlorat" då tyvärr.
Så nu blir det ingen poncho förtillfället, jag börjar på en virkad kjol istället.
DET garnet luktade iallafall inte mögel!

När jag gjort dom två ärendena gick jag och Milou så våran härliga stadspromenad muren runt.
Vädret var strålande och jag önskade bara en sak, lite mer värme.
Väl hemma så blev det lite städ med dammsugning, tvätt, undanplockning.
Satte mig på balkongen och gick igenom mönster från Burda som jag ska försöka "få ihop" till en och samma klänning när jag väl får min provdocka från Stoff & Stil.
Sonen kom hem, dagen har gått i raketfart.
Och imorgon är det jobb igen.
Vi ses lite senare, nu ska mat fixas!




Bisonoxar...

Dags att kolla in LisaArt igen...







www.lisaart.blogg.se/

En liten notis om vädret bara:
FY FAN vad kallt det har varit idag!!!!
Det var det djä---gaste jag varit med om på länge, vilken kalldusch, VART tog sommaren vägen?
Jag har haft full vintermundering med sticketröja under täckjackan samt fingervantar.
Vi ses imorgon, då ska det bli lika kallt.
Hurra.



Fram med täckjackan igen...

Idag vaknade jag till att "Väder-Lage" meddelar:
"Det blir frost långt ner i landet...."
Underförstått:
Era blommor kommer gå åt pipsvängen pga frost!
Ja, för mammas del är det ju ingen fara iallafall, för hennes små blommor har ju jag så SNÄLLT rensat bort!
Ser man då vädret resten av veckan så är det KALLT och regn.
Inte mitt önskeväder direkt.

Igårkvälls hyrde vi Tintin...

Den var faktiskt jättebra!
Sonen  skrattade gott, men vi gjorde ett misstag:
Jag och sambon ville se den på engelska med svensk text.
Men efter ett tag ångrade jag mig, jag ville höra Kapten Haddocks "Bomber och granater" på svenska.
Det blev INTE lika bra när man (dvs jag) hela tiden satt och hörde min barndoms tecknade Tintin i huvudet.
Jag liksom hörde alla karaktärerna i skallen på svenska med deras svenska röster och sen "på riktigt" den engelska versionen när Dupontarna heter "Thomssons", Milou "Snowy" osv.
Nästa Tintin vill jag ha på svenska, annars gillar jag faktiskt MEST att höra tecknat/animerat på engelska/orginalrösterna.
Men i detta fallet blev det fel.

Nu säger "Väder-Lage" att det är -1 i Värmland.
Fy fan, stackars värmlänningar.
Huvva.
Nä, det blir fram med TÄCKJACKA och tjocka jeans, samt en sticketröja!
Kul.
Nu ska jag sätta fart, det är dags för jobb.
Vi får ses imorgon igen, då blir det nya äventyr här på Southway 




Gissa VEMS namnteckning...?

I´m back!
Och hur har dagen sett ut då...?
Ja, den har bara gått i princip.
Ärenden på stan, jag köpte bla vita garner som var på rea 
Dels fluffig mohair till en vit poncho och dels vitt merciserat bomullsgarn till en kjol!
Så nu har jag lite roliga virkprojekt på gång.
Efter det jag skulle fixa på stan kom jag hem, slog mig ner på balkongen med pensionärslunch:
Kaffe och macka.
Började virka, sen ringde en av mina bästisar, så snackade vi bort X-antal timmar.
Sonen kom hem, vi tog med oss Milou ner på promenad till hamnen och köpte oss varsinn glass!
Måndagsmys med sonen...
Bara ett krav på det från sonens sida:
"Håll inte om mig tack, och sluta tramsa!"
Nej, det ska jag allt akta mig för.
Bara vara cool och inte så mammig.
Så måste jag visa vad sonen har fått på sin mobil:


Om någon kan gissa vems autograf det där ska föreställa, så ska ni få en sprillans ny bil!
Mhm...
Tyst var det här, ingen gissning...?
Okej, då talar jag väl om det då:
Det kära läsare ska FÖRESTÄLLA den store Zlatans namnteckning!
Jajemän.
Inte för att JAG kan se att det står ZLATAN där, men det gör det tydligen.

Ja, landsslaget har ju varit här och haft "fotbollsläger" och bott på Thott, tränat på überplanen Gutavallen och sonen och hans vänner har häckat där varje dag!
Sista dagen var det autografskrivning, igår, och det kunde ju inte sonen missa så han åkte dit och fick väl samtliga autografer.
PLUS Zlatans på mobilen.
Min gud, lyckan var gjord och han TJÖT när han kom hem här.

Jag...
Försökte spela imponerad med många "Oj, WOW, nähä, jisses, HÄFTIGT..." men avslöjade mig lite tyvärr när jag INTE kunde SE att det var Zlatans namnteckning.
"Men det ÄR Zlatans, det ser man ju VISST ju!", kontrade sonen.
Mmm, jo...
Så skärpte jag till mig och sa:
Ja, dom har väl små "tags" som dom skriver annars skulle det väl ta evigheter att skriva autografer till folk.
Sonen han bara tjöt vidare:
"Zlatan, Zlatan, fatta, iiiiiiiiiiiiiiiiii, Zlatan, iiiiiiiiii...."
Ja, har man mött sin största idol så har man, då kan man bli salig för mindre.
Det var som när Tomas Ledin hoppade ner från scenen under en konsert en gång och jag fick en KRAM, bara sådär, en gång för.....?..... år sedan.
Det minns jag ännu, det gör mig fortfarande lycklig inombord, och han luktade så gott, TROTS att han var svettig 
Ja, det är bara mamma som skulle behöva få en KRAM av Persbrandt också, så har vi alla fått vad vi önskat oss 
Eller sambon måste ju också ha en idol kom jag på, som han vill ha något av.
Nu ska sonen ha datorn, vi ses senare.




Min tid...

Idag måste jag bara börja med dom här lilla visdomsorden som jag såg på "Fejan"...


Jag tror att VISSA av er förstår varför just detta tilltalade mig!
Och så sant som det är sagt:
Om man ger någon av sin tid så är det en bit av ens liv som faktiskt försvinner som aldrig kommer igen, då vill man INTE att folk ska slösa bort den.
Man ska respektera andras och sin egen tid, för den är värdefull.
Och man ska INTE slösa den på energitjuvar.
Punkt!

Jag satt uppe och rös för mig själv till "American Horror Story" sent igårkvälls.
Tänkte under programmet:
Jaha, kan spöken DÖDA levande människor nu helt plötsligt...?
Ja, det är så rörigt, FAST BRA , men jag försöker sortera mina gamla kunskaper om spöken, och undrar varför nya film och serieskapare skapar nya förutsättningar för spöken och vampyrer.
Förr kunde tex vampyrer INTE vara ute i solsken/dagsljus utan brinna upp.
Dom syntes inte i speglar.
Dom tålde inte vitlök.
Nu tål dom vitlök, syns i speglar OCH kan tillråga på allt vara ute i dagsljus.
Spöken ska inte kunna skada människor fysiskt, dom ska bara kunna vara "en materia" som kan "kännas"av.
I denna serien kan dom tydligen både döda och ha sex med "vanliga dödliga".
Dessutom göra dom med barn!
Ja, jag försöker hänga med i svängarna, men vet snart inte vem som är spöke eller vem som är människa.
Allt medans mina naglar under tiden ryker, ryyyyyyyys

Jag ska till HM och byta sonens shorts till en större storlek om en stund, köpa garn, samt skicka paket.
Sen vet jag faktiskt inte VAD jag ska hitta på...?
Helt klart är att det blir något hantverkande av något slag iallafall!
Vi ses sen.






Drar man lite där...

Så HÄR moloken ser man ut när man fått skäll av matte...

Milou ger verkligen skäl för...
Sålt smöret och tappat pengarna, gud vad hon är taskig, fan vad det är synd om mig!
Min lilla baby.
Förresten har jag glömt och visa den HÄR hunden jag träffade när jag var med bästisen i Fröjel...


Har ni sett vilken liten SÖTIS?
URSÖT om ni frågar mig, jag blev dödskär på direkten.
Hon ser ut som en sådan där Disney-film-hund, en ruffstuffs-hund.
Hunden heter Bonnie och är en blandis mellan:
Cavalier och schnauzer!
Jaha, då vet jag vad jag har för ÖNSKEHUND om några år!
Nog för att jag inte är speciellt förtjust i våra grannschnauzrar, eller schnauzrar överlag...
Men i kombo med en cavailer blev det ju ett bedårande resultat.
Precis en sådan där ruffstuffs-hund som jag önskade mig som liten när jag såg "Benji".



Ja, jag gick på bio med pappa och såg Benji, och jag önskade mig naturligtvis en precis likadan hund, och vad fick jag:
Jo, han köpte en ettrig minipudel.
Precis vad jag INTE ville ha.
Men, men, nu har jag verkligen sett en vovve som väckte mina gamla Disney-hunds drömmar till liv.
Cavve hjärta schnauzer = kärlek.
En SÅN ska jag ha!
Babyfilten är fuktad och uppspänd...

Det är ju skitsvårt att få det någelunda jämt, drar man lite här...
Blir det fel lite där.
Drar man lite där...
Blir det lite fel här.
Och så håller det på, men jag fick till det någelunda jämt ändå.
Imorgon flyger den iväg till Stockholm och mitt lilla kusinbarn 

Annars så satt jag och funderade på ett nytt projekt.
Bläddrade i mina pärmar och letatde efter ett kjolmönster som jag gjort själv.
Hittade det inte...
Fint.
Fröken Ordning&Reda har glömt att skriva upp och göra iordning ett mönsterpapper på kjolen som hon komponerat själv!
Nåväl, jag är väl inte dummare än att jag kan göra en ny likadan kjol OCH...
Skriva upp mönstret då.
Bara det att det hade varit så himla skönt att bara plocka fram det pappret just ikväll och sätta igång.
Nu blev det inte så, jag får räkna nya maskor och sätta igång imorgon.
Nu dags för sängen, min unge hunk väntar 



När Madde skall vara snäll, del 2...

Jag skrev ju för några dagar sedan om det där med att vara snäll...
Eller rättare sagt när man TROR att man är snäll, och så visar det sig att man i själva verket är oärlig.
Eller jag var det i just ett specifikt fall.
Nu har det idag då visat sig att man inte bara kan vara oärlig när man är snäll, man kan vara snäll och KLANTIG också.
Jepp, det finns många kombinationer minsann.

Så...
Jag ritade ett litet fint kort till min mamma, i Mors dags present skulle hon ju få "Rabattrensning" och "Grillmiddag"!
Fint serrni, och jag la in det lilla kortet till mamma, gick ut i garaget och skred till verket.
Hacka, kasse, handskar och så satte jag igång!
Nu vill jag bara tala om också att jag INTE har gröna fingrar, inte ens en grön liten lillfingernagel typ.
Jag är inte en "fixa-i-trädgården-person" och har noll koll på växter och dylikt i rabatter.
Jag tycker det är fint...
Men kan inget.
Och när mina växter slokar och dör här inne, köper jag RASKT nya och låtsas som det regnar.

Vidare så...
Började jag i den lättaste rabatten, där det såg utt att vara minst ogräs.
Se där ja, det var en massa ljusgröna små ogräsväxter, tänkte jag, och började hacka och riva för kung och fosterland.
Hann riva bort det mesta, lyckades även hinna att kratta fint, så kom mamma ut och undrade:
"Vad gör du?"
Har du inte sett mitt kort, jag rensar rabatterna i present!
"Jaha, nä, jag inte sett något kort!
Men du kan inte rensa DÄR, jag har planterat RIDDARSPORRAR där!"

Riddarsporrar...
Säger du det, säger jag.
(FAN också, säg inte att dom där små gröna skotten var riddarsporrar...?)
"Ja, du har väl inte rensat bort några skott?"
Eh, nej, jag har bara tagit bort gamla maskrosor!
(Så lite ljug på det...)
"Ja okej, bra!"

FINT!
Madde ska vara snäll, Madde ska rensa rabatter, Madde rensar bort små ljusgröna skott, Madde vet inte vad det är för små skott och avslutar det hela med att ljuga!
Jag ville vara snäll men slutade SOM VANLIGT med att vara OÄRLIG och klantig.
Grattis kära lilla mor, det var din mors dags present, nu var du några riddarsporrar fattigare kanske...
Tur att du inte har en dator och kan läsa min blogg!
Grillmiddagen gick dock utan några fadäser.





Vi vann!

Vi vann, vi är bäst och jag satt faktiskt själv på jobbet och såg det sista, det mest spännande momentet...
Rösträkningen!


Loreen utklassade alla!
Kändes lite trist faktiskt att inte ha någon eller några att fira med.
Men shit, ja, hon utklassade verkligen alla, det var inte snack om annat.
Min favoritlista i övrigt såg ut som följer:
1. Sverige
2. Estland (
honom missade jag sist, jag var ute och hämtade in kaninen när han sjöng i torsdags, kvällens ENDA GÅSHUD på hela kroppen, grymt bra låt och sång)
3. Serbien (
älskade ju den där fläskiga serb-balladen)
4. Ryska gummorna
5. Spanien (också en grym och halvsvenk ballad, jättebra röst)
6. Albanien (
übercoooool röst)j

Ja, det var faktiskt en hel del bra låtar ändå, när man nu lyssnade ordentligt.
Tyskland var inte heller så dum, jag gillade den med.
Och när Gina uppmanade oss tittare att man skulle spana in sångarens "lysande ögon som gick rakt igenom tv-rutan"...
Då gjorde jag det.
Och tänk, jag tyckte PRECIS som henne.
Han var ju sötare än socker...
Och socker som är så sött!
Så skriver jag inget mer om honom, sambon blir så trött på att hans gamla kärring fått gumsjukan på äldre dagar.
Jag gör ju inget annat än skriver om UNGA vackra pojkar konstat här på bloggen 


Är det inte vampyr-Edward så är det någon annan ung hunk.
Nä, det är jag och dom där patetiska gamla kärringarna som åker till Gambia och gifter sig med unga pojkar.
Fast jag är ju iofs också "gift" med en ung (yngre än mig) och vacker hunk, så jag behöver tack och lov inte åka till Gambia och skämma ut mig 
Stackars sambon, jag hoppas han snackar med sina polare om unga snygga tjejer HAN har sett, medans jag avhandlar mitt helt öppet här 
PINSAMT!
Nog om tysk-hunken nu.

Något annat som förvånade mig var för övigt "Hamilton" igår.
Alltså filmen, "I nationens intresse".
Jag hånskrattade när sambon och morsan undrade om jag skulle med och se den på bio, "dock inte" var mitt svar.
Sambon erbjöd sig till och med att BJUDA mig...
Never ever, sa jag.


Men så hade Chifen hyrt den, och vi såg den igår, och döm om min förvåning...
Jag tyckte den var BRA!?
Ja, jag fattar det knappt själv, detta är INTE en film i min smak, jag gillar INTE action, och jag gillar definitivt inte svensk, fånig action.
Och så var den bra.
????
Jag har sett en del av dom andra Hamilton-filmerna med gamla X-krokar under åren, eftersom nästan varenda kille jag varit ihop med gillat dom där skitfilmerna samt böckerna.
INGEN skådis har lyckats övertyga mig om att "det där är någoting att ha".
Men så kommer Persbrandt och sopar banan med samtliga, lyckas göra en svensk actiosrulle trovärdig!
Vilken närvaro.
Ja, säga vad man vill om Persbrandt PRIVAT, men på film och teater misslyckas han dock aldrig.
Han är bland svensk film och teaters största, punkt.
Detta var verkligen inte det bästa jag sett, MEN bra, överraskande bra.
Men så är det väl så också, att det är skådisen som gör filmen.

Idag är det MORS DAG!

Och jag fick present av sonen...


... en vacker ros i en vacker havsblå vas.
Den fick hedersplatsen på öppna spisen.
Min mamma ska få present hon också, vi diskuterar fortfarande...
JAG tycker att vi kan rensa ALLA rabatterna åt mamma, eftersom hon har skadat benet och inte kan fixa ett skit.
Vilket hon alltid håller på och pysslar med annars.
Då tycker jag, eftersom allt håller på att växa igen, så kan vi göra det, sen grilla och bjuda på mat.
Sonen och sambon verkar måttligt roade av det.
Men...
Jag tror jag driver igenom det faktiskt.

I Syrien är det dock 32 BARN som inte får fira mors dag idag.
Inte för att dom kanske hade gjort det ändå, men 32 barn dödades i en räd av regeringen.
Resten var väl förmodligen kvinnor.
Allt medans världen och FN tittar på.

32 barn finns inte längre, kanske inte deras mödrar heller.
Kanske det finns överlevande barn kvar efter räden som inte har en mor kvar att få tröst och skydd hos.
Kanske det finns överlevade kvinnor kvar, som inte har ett barn att trösta eller älska.
Tänkvärt en vacker dag som denna.
Nu ska jag starta igång min dag, vi ses senare.




Varningstext...



Var väl det jag ville helst av allt ville göra när klockan ringde förut.
Jag började läsa min nya bok av Lionel Shriver, och direkt sögs jag in i boken och hade svårt att lägga den ifrån mig.
När jag väl gjorde det var det sent, alldeles FÖR sent.
Alltså var jag inte redo att stiga upp förut.

Boken "Bara en pojke" vill jag sätta varningstext på!
Ja, den var faktiskt så dålig så det var inte klokt.
Ska du läsa boken (fast gör inte det), sluta läsa vidare här nu...
Inte nog med att det inte är djupt nog skrivet om karaktärerna i boken, det skummas så det står härliga till och det känns inte äkta nog.
Man blir, som jag skrev sist, inte berörd av historien om den utsatta pojken och den sjuka mamman.

Och på slutampen slänger författaren dessutom in "ett totalt oväsentligt knull" (ursäkta) mellan advokaten som ska hjälpa den utsatta pojken, och den gifte polismannen i boken.
VARFÖR DET, undrar jag.
Med rader som "hennes såriga läppar värkte"(har hon munherpes eller...?) och "hon märkte att hon kved tyst" vidare:
"Det är mitt fel, han kysste henne på ögonen och i mungipan och kanske ockå på handen.
Det är mitt fel att han är borta, hon grät igen, om han är död är det mitt fel.
Ssch, sa han..."
Ursäkta, men ligger hon och gråter för den utsatta pojkens skull, MITT I ETT KNULL????
Varför ha sex över huvudtaget då?
Och på sluttampen knyter författaren ihop boken på två korta kapitel blankt, och den förmodade djupt störda pojken får det JÄTTEJÄTTEBRA och blir SUPERSUPERLYCKLIG.
Typ.
Det är verkilgen en jättejättejättedålig bok, läs något annat istället är mitt tips.
Imorgon kommer ytterligare en sågning av en annan dålig bok.
Nu ska jag hoppa i duschen, jobbet nästa.




Spetskant...

Babyfilten med spetskant...





Fläckvis Ranelid-orange...



Ja, det är LITE av vad jag har gjort idag.
Löneshoppingen blev nya kuddar till sonens rum, som jag lovat honom, nya flip flops till sommaren och ytterligare ett par shorts.
Det blev inga svarta kuddar, har varit runt och kollat och alla svarta kuddar jag hittat har EN ska gemensamt:
Dom drar åt sig allt!
Damm, hundhår, you name it, allt syns, så jag köpte ett par gröna bredmanchester kuddar på Åhlens istället.
Dom matchar hans nya filt, och tar upp lite av det gula i rummet.
Sonen kom hit och tittade och godkände, han var nöjd!
Dock var shortsen för små, jag hade köpt small trodde jag, på HERRAVDELNINGEN på HM, "brats-shorts", men det var tydligen XS i shortsen.
Så...
Dom får jag lämna tillbaka och ta en storlek större.
Jag har liksom inte riktigt koll på det där med herrstorlekar och vad dom olika siffrorna representerar i storleken.
Jag har lärt mig barnstorlekar allt eftersom sonen växt upp, nu...
Får jag lära mig herrstorlekar i byxor också!
Ja, man lär så länge man lever.

När jag kom hem så hade jag inte lust att sy, jag kände att jag MÅSTE bli klar med babyfilten.
Och så ville jag vara ute.
Jag tog virkningen och satte mig under parasoll i bersån, frågade mamma om råd...
Skulle jag ha spetskant eller inte...?
"Spetskant" sa hon, "Det är ju en tjej..."
Behöver väl inte vara spetskant bara för att det är en tjej, tyckte jag.
"Nämen det är sötare", sa mamma då.
Och då jag körde på, trodde dock inte att det skulle bli fint.
Men nu har jag endast en långsida kvar på filten, och det BLEV finare.
Sött.
Så nu är det inte långt kvar, ska fuktas snart och sen sträckas!
Bild kommer imorgon eller övermorgon.

Annars ser jag ut som Björn Ranelid.
På benen.
Jepp, det är dessutom FLÄCKVIS Ranelidfärg på benen.
Jag hade kritvita ben, och hade kvar av den där brun-utan-sol-färgen från förra året på sprayflaska.
Jag fick för mig att spraya benen några gånger för att få färg, JÄTTEBRA och toppen.
Det tog endast 3 ggr så var jag brun om benen.
Eller orangebrun snarare.
Fast hellre färg än kritvitt, så orangebrun på benen är ändå helt okej.
Bara UNO PROBLEMO:
Jag har inte sprayat jämt såg jag en dag i solen, så det är lite mera här, lite mindre där...
Och fläckigt som om jag har fått VITILIGO på mina gamla stockar!
Mäh...
Snyggt.
Eller kanske inte.

Men va fan, jag skiter i´t, jag får hålla mig så mycket jag kan i skuggan, men ändå försöka sola benen.
Har skrubbat som fan med duschsvampens rivigaste sida, för att försöka få bort det värsta.
Men det fick bara effekten att det blev ännu fläckigare.
Jippie.
Ja, Ranelid han har förmodligen ett PROFFS som sprayar honom i fejs och kropp.
Note to myself:
Nästa år köper jag KRÄMEN igen, så det blir jämt och fint istället.
Brun-utan-sol på sprayflaska är ingen hit.
Nu ska jag fortsätta virka.




God morgon...



Uppe med tuppen, trots att jag kom isäng sent igår.
Sånt gillas.
Fler än jag sett väderleksrapporten framöver?
Det ser strålande ut.
Idag ska jag dock hålla mig inomhus och sy!
Jag ska sy mig en klänning i det hallonröda batiktyget...

Jag ska sy mig en likadan one-sholder klänning som jag sytt dom senaste gångerna, men denna ska bli i rätt storlek i det hallonröda tyget denna gången.
Den förra, den ovan, blev ju för liten.
Barnklänningen får vänta till nästa vecka.
Så ska jag göra ärenden, måste till apoteket och lekstugan.
Men först ska jag betala räkningar, sen drar jag.
Vi ses senare!



Då heter jag Jokkmokks-Jocke...

Här har det varit muntert och skrattats.
Vi har sett melodifestival-kvalet, och TACK-O-LOV gick Sverige vidare.
Hurra, vi måste vina hela rasket!
Annat vore skam på torra land, eller något i den stilen iallafall.
Det var en lite komisk omgång idag, minst sagt, och skitdåliga låtar.
Sverige var faktiskt SÅ överlägset bra så det var skämmigt gentemot dom andra länderna.

Norge...
Var bra!
Dock hade han ju snott inledningen av numret, samt kläderna av Eric Saade ju.
Vilken RIPP OF Norge!
Eller "härmapa", som man sa när jag var liten.

Så sjöng han lite (ganska) surt i vissa delar av låten, MEN...
När man hör låten studioinspelad och inte live, är den förmodligen skitbra.
En riktig bögdisco-sväng-dans-dänga som Alcazar skulle ha mördat för att få under sina glansdagar.
Söt var norrmannen också, väldigt...
Söt på ett homosexuellt sätt.
Nej, jag har INTE bög-fobi om nu någon tror det, en av mina bästa vänner är faktiskt homosexuell.
Så det är väl bara det att jag TROR att jag "kan typen" när jag såg den där norrmannen.
Han dansar dessutom lite bögigt.
Ingen hetrosexuell man dansar med sådana där höftrörelser.
Så om inte Tooji är homosexuell...
Då heter jag Jokksmokks-Jocke!

Och om Tooji nu då (KANSKE) är bög...
Så är den där serbtjejen, eller TYP serbtjejen (
som var med i mellanakten) en riktig...
Man.
Butch så det hette duga åt det.
Hon såg mer manlig ut än min sambo, och då vill det inte säga lite.
För han har ju till och med skägg.

Nåväl, vi kommer vinna, sen får gärna Norge komma som god tvåa, vinner gör han iallafall INTE.
Men dansa till hans låt gör jag gärna.
Och vi såg EN ENDA KILLE stå och hoppa i tv-rutan efter Norges framträdande, med en norgetröja på, då sa sambon:
"Och där var Norges enda supporter i bild!"
Hahahaha, jag skrattade elakt, ja, så ensam han såg ut där han stod i sin ensamma festivalyra.
En enda supporter hade rest dit från Norge, så snopet.

Min SERIÖSA favorit förutom Sverige och Norge, var annars Serbien.
Jag tyckte det var en riktigt fläskig serb-ballad med känsla!
Smock, som en mäktig gammeldags fläskkotlett med tjock fettrand och gräddsås på det!
BRA tyckte jag.
Sen...
Var det inte så mycket mer att tycka om i programmet typ.
Därav all munterhet här.
Eller jo, ETT bidrag till.

Pojkbandet från Vitryssland hade en hårstylist (från förr) som fastnat i 90-talets hårfasor.
Frontkillen såg ut som en poppigt klippt tant i mammas ålder...
Och mamma är 72.

Indiantjejen...
Ord är väl nästan överflödiga.
Hår, smink, kläder, FJÄDERBOAN på huvudet, hennes uttal när hon sjöng, och sången var bara "Fel, fel, fel" som Magnus Häremstam skulle ha sagt.
Dock saknade jag en sak i framträdandet, eller nej TVÅ saker:
En teepee och Roger Hiawatha Pontare för att göra numret komplett.
Det kändes lite platt och trist utan.

BORAT var med i Turkiets bidrag, fast utan den obligatoriska mustaschen.
Han sjöng som Borat skulle ha gjort också.
Och hade Borats oemotståndliga charm där i sin tyg-skuta på scenen.
Eh...
Och så gick han vidare.
Men...
NÅGON måste ju göra det också.
Borat är i final, jag gör vågen.

Sista bidraget, lille Donny som hade ögonbindel med bling-bling på, och som sjöng "Love is blind"...
Var ju rena rama Michael Jackson kopian i sina moves.
Först slängde han ögonbindeln som MJ slängde sin vita handske, sen fortsatte han bara kopiera danssteg, underlivsjuck, och armrörelser i en strid ström.
Dessutom var låten...
En dålig disco-kopia frå 80-talet.
Urdåligt var omdömet!

Men urdåligast av alla tävlande var väl ändå GEORGIEN.
Dom var så dåliga så jag ÄLSKADE dom/honom.
Operadisco med taskigt engelskt uttal och rimm i texten från...
Georgien.
Jepp, for real my friends, jag älskade "Joker-poker-brocker" snubben...


Så dåligt så det är underbart, dom där rimmen i låten var ju...
Helt hopplöst asdåliga.
Men charmiga.
På något sätt...?
Om Norge är snygg bögdisco, så är detta FUL bögdisco av värsta, härliga sort.
Det engelska uttalet var under all kritik, texten...
Ja, den talar ju för sig själv.
Han som skrev den där texten måste haft med råge underkänt i engelska!
Jag gissar "Underkänt minus-minus-minus-minus" typ.

Jag hade nog rimmat ungeför likadant i mina första trevande engelska-steg i 7-8-årsåldern gissar jag.
Under all kritik, men skitkul.
Jag skrattade mig igenom hela låten och sjöng med.
En hit är en hit är en hit.
Den kommer gå varm på Pridefestivalens dansgolv i sommar, och ALLA bögar och transor kommer älska den.
Tror fan-i-mig att Anri säkert blir inbjuden som hedersgäst också.

Och när vi ändå är inne på omdömet "Urdåligt"...
Vad sägs om MELLANAKTEN i programmet???
Herregud, det blev ju rena rama skratthysterin här på Southway!
"Mycket nöje", så Gina och Edvard när det började.
Mycket nöje, jo jag tackar ja!
Jag och sambon...
Skrattade mer än vi njöt.
Herregud, det var det roligaste jag sett sen South Park i helgen, och South Park som är SÅ roligt.
Jisses.
Killen som inledde det hela, Dima Bilan, var så övertänd, eller PÅTÄND (som sambon sa) så hälften hade varit nog.



Han sjöng falsk så det stod härliga till, stod och juckade erotiskt i sin egen lilla övertända/påtända värld, och wailade som en basset på väg ut i skogen på rävjakt.
Wouuuundeiiiirbar.
(Wonderbar, utan wail...)
Well.
Ja, han var hög på nåt, kanske på livet...?

Så var Alexander Ryback där, skötte sig exemplariskt för en gångsskull.
Inga psykotiska vansinnesutbrott, ingenting, han var kolugn.
Så ovanligt för att vara Alexander, så skönt för Norge, då slapp ni skämmas.
(Jag riktar mig till min norska gren av släkten här nu ;)
Han var bara lite lätt övertänd han också, han och hans GNIDLIMPA (fiol).
Dom gjorde sitt bästa.

Serb-typ-tjejen var ju också lätt övertänd.
ALLA var nu när jag tänker efter, HIMLA uppspelta och övertända.
Påtända?
Småtända av numret kanske...?
Kanske Dima hade delat med sig av sina små godsaker, men det mesta...
Det hade han tagit själv, den saker var glasklar.

Så kom lustmordet på Sveriges egen stolthet, Waterloo.
Eller lustmord och lustmord, kanske jag borde använda ordet...
?
Något hemskt, hemskt ord, som jag inte kan komma på nu, ett gammeldags hemskt ord typ.
Ja, jag koncentrerade mig på den påtända Dima iallafall och han wailade lustfyllt, juckade helsexigt och kunde inte texten.
Det var kanske därför han wailade så infernaliskt istället.
Wailande i Waterloo, min gud.
Ja, och inte heller dom som SKULLE kunna texten kunde den, dvs dom som vann förra året och tog hem segern till Baku.
Så vem sjöng?
Ja, det var väl oklart, inte ens Alexander verkade kunna texten.
Det var ett mummel blandat med wailande från basset-Dima och en hejdundrande "nu-tar-vi-i-från-tårna" när refrängen kom.
För Waterloo, DET kunde dom.
Jepp, just DET lilla ordet satt som en smäck.
En käck och kort smäck.

Oj, ja...
Vi skrattade, Dima wailade förlorad in i evigheten.
Tillslut var det roliga slut, jag skrattade lite till och var VÄLDIGT tacksam att vare sig Dima, Georgien eller Turk-Borat skall representera oss på lördag.
Vi har ett SNYGGT, vasst, bra nummer med en begåvad tjej, och inte någon pajas.
Om hon inte vinner är det Eurovisions förlust, hon är ändå bäst och vi behöver inte sitta med någon skämskudde iår.
Tack för ordet och go´natt!










Fröjeldag...





Ja, vi drog till Fröjel idag, till Syster J´s, mammas sommarställe...







Kärleksparet Bosse och Milou hade halligalli tillsammans hela dagen, dom jagade varandra, brottades...
Ja, det ÄR faktiskt sant, tillslut la Milou av sin "jag-är-så-rädd-för-allt-och-alla-stil" och hängde med på Bosses brottningsmatch-försök...





... och sprang som tokar...





... lite vila måste man ju också ha, men inte allt för många sekunder, upp och hoppa snigelsoppa...











Vi tog fika på altanen i solen, "Lilla B" mumsade russin och vaniljglass, delade även med sig lite till vovvarna, s
å gick vi till havet...







... det blev premiär för fotdopp i havet och det var ljummet i badviken...



... jag, Bosse och Lilla B, klev ut för att bli förevigade av badkrukan Syster J som stod kvar på stranden ihop med badkruka nr. 2:
Milou.
Syster J tyckte det var mindre varmt än ljummet, jag tänkte:
Hon måste ha fel på temperaturen i kroppen! 
Jag och Lilla B hade våra väldigt SNYGGA och matchande solhattar på, och påminde starkt om Dupontarna!

Fast lite mindre BARSKA än dom kanske!?
På hemvägen lyckades Lilla B slänga av sig sin solhatt på grusvägen, och hennes mor sa:
"Man kan ju undra varför jag köpte just EN VIT solhatt...?"
Ja, det kan man ju undra, till en 2-åring liksom.
Men som hon sen vidare resonerade:
"Fast då kan man ju iofs köpa FLER solhattar i andra färger kanske...?"
Nämen precis, helt rätt inställning tyckte jag.
Kan då skvallra att hon just denna dag, förutom solhatten köpt inte mindre än FYRA olika par skor till dottrin.
Lilla B kommer bli Gotlands svar på Fillipinernas Imelda Marcos.
Flest skor vinner typ 
Gissar att som en god mor till ens dotter så vill man att det ska finnas skor att matcha olika typer av outfits.
Själv hade/har jag ju en kille, så det blev typ ett par sandaler i mörkblått till allt när han var liten.
Det var så TRIST att ha en kille när sonen var liten, det fanns NOLL utbud till små fashonista-killar, bara trista kläder och skor i mörka färger.
Jag är allt lite avundsjuk på mina vänner och släktingar som har små tjejer att dressa upp och pimpa i söta kläder.

Ja, sen efter en hel eftermiddag på landet, en underbar eftermiddag, så åkte vi hem.
Jag, Syster J och Lilla B var väldigt nöjda med vår sköna och avslappnade dag, balsam för själen att vara ute på landet och bara va.
Hundarna dog i bilen, vi var dessutom alla tre så VRÅLHUNGRIGA så det var inte klokt när vi åkte sista biten, vi hade nog kunnat äta varsin ko MINST om vi hade haft chansen.
Nu har jag ätit en ko, druckit kaffe och snart väntar Loreen i Baku.
Det är bara att hålla tummarna!





Lekstuga...

Har fått en ny funktion på min blogg som är rena rama lekstugan...


Man kan göra MASSOR med kul och fina små grejer med kort, texter och annat.
Det slängde jag ihop lite snabbt bara för att visa.
Nu kommer det bli ÄNNU ljusigare här, när jag har tid 
Nu ska jag fixa mig, vi ska åka till Fröjel och gå promenad med hundarna.



Smått och gott, klänning och babyfilt...

Jag börjar med den lila, omfärgade klänningen...



Ja, , det blev LITE batikmönster kvar såg jag idag när den var torr och lite struken.
Dock är inte detta MIN lila färg, den är lite för mörk för min smak, men...
Jag kommer använda den ändå, det blir som jag skrivit 150 gånger tidigare "en slit-o-släng-klänning".
Den är ju skön att ha på sig iallafall.
Funkar med den lila blomman jag gjorde också...





Det jag är mest stolt över är faktisk att sömmarna håller, denna klänning har tvättats rätt hårt i tvättmaskinen nu...
Och dom håller ändå och ser jättebra ut efteråt.
Då har jag ändå fuskat lite eftersom det skulle bli min egen klänning, och inte overlockat överallt.
Det ser jättebra ut ändå 
Så till babyfilten som höll på att bli en flopp...


... den blev också bra TROTS allt!
Det röda garnet räckte till ett varv på ytterkanten, så jag fick ihop ytterkanten med rutorna ändå.
Dvs att det blev samma färger som på ytterkanten som det blev i rutorna.
Nu funderar jag bara på HUR jag ska avsluta den bäst...?
Jag var inne på en spetskant...

... men jag är lite osäker på det, tycker inte att det blev snyggt alls.
Jag ska antingen lämna den som den är, eller göra en "stolpkant", förmodligen kolla nätet om jag kan få fler uppslag därifrån till ett bra avslut.
Eller bara lämna kanten som den är...?
Ja, jag för fundera på det, jag ska iallafall fukta filten lite lätt och sträcka ut den rakare.
Sen är den klar!

Jag är hemma från jobbet, igår tog vi upp "Grannpojks-festar-probelmet" med våran chef.
Hon tog tag i problemet DIREKT och ringde ansvarig soc-gubbe!
Toppen, hoppas det ger effekt nu och att sommaren blir lugn för alla inblandade.
Igår var det dödstyst där uppe, verkade inte ens som om dom var hemma (jippie ;).
Kanske dom bytt arena för festandet och håller sig hos några andra polare och festar nu, där det inte är såna JOBBIGA GNÄLLKÄRRINGAR i lägenheten under 
Vi gör iallafall vågen isåfall och en liten steppdans av lycka.
Fast...
Nu ska vi inte ropa "Hej" innan vi vet hur detta kommer sluta, men det är bara att hålla tummarna.
Dags för mig att ringa ett samtal och sen ska jag ringa bästisen.
Vi ses senare!









Den blev för mörk...

Uppe med tuppen och tittade till min lila klänning...
Den blev för mörk, allt det "batikiga" i tyget nästan försvann!
Jaha, det blir med andra ord en slit-o-släng-klänning, jag är grymt besviken.
Jag hällde ändå av lite lila färg innan jag slängde in färgflaskan, men jag hällde väl av för litet och jag hade inget annat att färga heller så...
Jag får sy en ny.
Som blir fin i bra tyg.
Grymt besviken var ordet.
Jag kunde ju ha låtit bli att tvätta den i maskin, blivit lila själv vid användning och satt mig på någons stol med vit klädsel och...
Färgat den lila.
Suck.
Allt för att ha fått behålla det tyg jag tyckte var så fin.
Nåväl, jag lämna det bakom mig och går vidare, jag visste ju redan att det var ett skittyg!
Man kan inte lyckas jämt!

Så vad händer idag då...?
Ja, först ska jag på p-möte, sen vidare och jobba och det är väl typ allt.
Imorgon ser jag framemot, då ska jag träffa bästisen, hon förslog STRANDEN när vi pratade sist...
Vi får väl se om det blir det, eller vad vi hittar på.
Så ska jag sy vidare på barnklänningen i "minkrea-modellen", jag har bara hunnit skära ur den, overlocka vissa delar och rynkat underdelen.
Det är med andra ord dags att börja sy ihop delarna, tycker modellen är väldigt söt och enkel, jag tror den kan bli jättesöt.
Nu ska jag gå ut med Milou, sen hoppa i duschen och vidare cykla till kontoret.
Vi ses imorgon!





Krisen löste sig....

Babyfilten LÖSTE SIG!!!!!
Tack och lov för det.
Jag hittade detta förslag på nätet...


... man kan göra en "mormorsrute-kant" i vitt och turkos varvat om vartannat!
Kanon!
Och sen avsluta med den där volangkanten för att gulla till det som jag tänkt mig.
Då gör jag mormorsrute-kant tills jag känner att storleken känns bättre.
Den lila klänningen är i tvättmaskinen och färgas, kanske det OCKSÅ löser sig...?
Nu måste jag fortsätta.
Vi ses imorgon innan jobbet, tjing, tjing.




Ut kom en urtvättad trasa...

Det har INTE gått som smort här idag...
Inte alls.
Ja, först klippte jag ju tyget fel till barnklänningen idag, fast det gör ju inte så mycket, det går ju att sy och använda klänningen ändå.
Men det retar mig trots allt.

Så var det babyfilten...
Den var på upploppet med en liten volangkant när jag insåg:
Den blir för liten!
Även om jag skall fukta och spänna ut den, så blir den för liten.
Ja, det skulle behövas en eller två rader till, och det i sig hade väl inte varit något problem...
Bara det att jag har inget mer rött garn!
Nej, mormors garn räcker inte till fler rutor.
Dessutom hittar jag inte mer rött garn, i exakt samma röd färg.
Det var omöjligt att hitta i den här stan.
Vad fan ska jag göra nu???

Jag blev så förbannad när jag satt ute i trädgården så bara knölade jag ihop filtfan och slängde ner den i sin tygpåse igen.
Goodbajs, forever typ!
Först tänkte jag rädda den med en ram av vita rutor istället, gjorde en vit ruta...
Funkade inte.
En vit och turkos ruta...
Funkade inte.
Ja, ja, jag får väl kolla på nätet om jag kan fixa någon fiffig lösning, håll tummarna så kanske den går att rädda/utveckla.

Så till den UNDERBARA (i mina ögon då ;) lila klänningen, den jag "slängde ihop" häromdagen.



Ja, jag visste ju att det lila tyget släppte en massa färg när jag tvättade det första gången, det var ju därför jag var tvungen att skicka tillbaka alla batiktyger av denna sorten.
Fast då hade jag ju redan skärt ut den här klänningen, innan jag tvättade tyget, så detta blev kvar.
Och inte gick den att använda heller, för den färgade av sig på fingrarna och annat.
Men idag tänkte jag så här:
Om jag tar fixermedel och fixersalt, så kan jag tvätta klänningen i det, i maskin och fixera färgerna!
Och så räddar jag klänningen, GUD så smart!
Mhm...
Trodde jag ja.
Jag slängde in klänningen med fix-&-salt och körde på rekommenderad temperatur.
Ut kom:
En URTVÄTTAD TRASA!!!!


... och jag höll på att börja böla!
Nä, vad i helvete, det funkade inte, fan!
Ja, men revanschen är nära, jag gick till ÖB och köpte ljuslila färg, nu ska det färgas om.
Tyvärr är ju tyget inget vidare heller, det är ett bomullstyg som släpper ludd eller hur jag ska uttrycka mig.
Skitsamma, den funkar som strandklänning och slit-o-släng-klänning.

Det som dock var POSITIVT var att min sömnad håller, och jag har skurit tyget bra, så det har inte dragit snett heller!
Toppen.
Man får vara glad för det lilla.

Så fortsättning följer, jag färgar och så...
Syr jag en NY KLÄNNING i ett tyg som jag VET håller måttet.
Alltid lär man sig nå´t.

Jag avslutar  detta trista inlägg fullt med misslyckanden, lite gladare.
Här kommer en bild på mina två SÖTASTE älsklingar när dom båda sitter och tigger flingor imorse...


Och så bara Leo, mitt lilla lejon...

Jepp, det var allt, nu måste jag kolla nätet och se om jag hittar en smart babyfilt-lösning.




En optisk synvilla...

Man ska inte skära till tyg samtidigt som man ser på kungliga dop, det märker jag det!
Jag har klantat mig.
Tyget jag valde idag blev ROSA, till ära av Prinsessan Estelle ...


Bara det att när jag skar ut tyget, GLÖMDE JAG BORT att kolla om tyget var "rättvänt" vilket det naturligtvis INTE var.
Jag har istället skurit ut tyget och barnklänningen på det här hållet...


... upp-o-ner!
Ja, för tittar man noga, så är det ju faktiskt små runda, vita blommor med en brun prick i och en ljusrosa prick med bruna blad i.
Fint Frk Österholm.
Ja, ja, det får bli en klänning som istället är "en optisk synvilla" och inte en klänning med blommor upp-o-ner.
Nu tittar jag på Estelle som är så tyst, söt och fin i kyrkan 



Två flugor i en smäll för smyg-rojalisten...

Sovit med korsdrag i lägenheten inatt, det märktes inte.
Det var ändå jättevarmt, kvällen kändes tropisk igår.
Tänkte när jag stod på balkongen vid 22.30-tiden att j
ag hade lugnt kunnat slänga på mig en jeansjacka och dra ner på stan för att umgås med lite vänner eller släkt på en uteservering.
Bara det att mina vänner låg hemma i sina sängar förmodligen sovandes, släkten är inte här, och det var en vanlig, simpel, måndag i maj.
Det mesta var nog stängt i restaurangväg ändå, och stan död!
Men VARMT var det iallafall.

Jag var på bokhandeln igår, dom beställde hem två av dom där japansk/engelska syböckerna som jag ville ha.
Jag blev så glad att dom fanns att få tag i här i Sverige och att jag slapp beställa dom från utlandet.
Det hade liksom blivit lite dyrt.
Så köpte jag i pocket...

... den ser jag verkligen framemot nu, efter att jag läst ut...

... som jag lånat på jobbet.
Den är inte så vidare bra faktiskt.
Nu får ni ursäkta mig, men jag börjar tröttna på "förskräckelse-historier" av alla de slag.
Ja, antingen har jag blivit en empatistörd psykopat, men det håller jag inte för troligt eftersom jag är VÄLDIGT blödig i dom flesta andra sammanhang.
Eller så har jag nog förläst mig på böcker om sönderslagna kvinnor och misshandlade barn.
Denna boken lämnar mig TYVÄRR oberörd och jag bara läser ut den för att göra det typ.
KAN vara så att författaren inte lyckas fängsla en heller med sitt skrivande språk.
Jag längtar iallafall efter Lionels bok.

På tv igår var det ju inte mycket att skryta om, jag såg "Partaj" och "Högklackat" på datorn.
Sen var det stopp, fanns det något annat jag kunde se på...?
Nä, bara en massa tråkigt, men så såg jag på Svt Play:
"Inför det kungliga dopet!".
HUR mossig får man bli, jag bara undrar liksom...?
Ja, men det fanns ju inget annat att se och klockan var inte tillräckligt sent för att gå att lägga sig, och inte tillräckligt tidigt för att göra något.
Jag såg alltså "Inför det kungliga dopet".
Och hamnar som vanligt i det pinsamma läget:
Nämen vad MYSIGT, så fint, va gulliga dom ääääärrrrr...

Eh, jag fattar inte vad det är med mig, varför är jag en smyg-rojalist?

Jag skyller ALLT på mormor i vanlig ordning, för mycket Svensk Damtidning under min uppväxt, för mycket påverkan av SUPER-rojalisten mormor Annie.
Och jag skäms ju dessutom för att jag ständigt blir lite blödig av Vicktoria och Daniel, dom ÄR ju så fina.
Kungen är töntig och en otrogen pajas, Silvia är stilig och klok, Victoria vacker, trevlig och mest folklig, Carl Philip...?... ingen aning, och Madeleine en stroppig överklasspingla med divalater.
Mhm, det är MIN analys av det svenska kungahuset.
Och ändå sitter jag och ser "kunga-grejer" på dumburken och tycker att det är TREVLIGT!

Häromdagen satt jag till och med och såg "Året med det NORSKA kungahuset".
och tycker att HELA det norska kungahuset verkar übernajsa och mycket mer "folkliga" än det svenska.
SYND att man inte kan få se "Året med det DANSKA kungahuset" också, för då hade jag kunnat täckt upp alla dom nordiska kungahusen på en och samma gång och HÄNGT med i vad dom också har gjort.
Ännu mer synd att inte Finland har ett kungahus...
Jag hade förmodligen glott på det också.
I smyg.

Och så även igår, ett töntigt program som "Inför" ett dop, små gulliga klipp från Vicktoria och kungens barndom, bröllopet, klipp från Daniels första bostad i livet, och så vidare...
Och jag riktigt småmyser i soffan av någon skämmig anledning!
Det är väl precis det dom vill, man ska glömma Kungens pinsamheter, man ska inte tänka på att stackars Silvias pappa var nazist (enligt Tv4 då såklart) man ska glömma att Madeleine låtsas-jobbar på ett kontor i New York, ja, vi ska bara glömma allt och älska vårat kungahus.
Mmm, ja, och det gör jag.
Cheeeesus...
Jag bestämde mig för att jag var tvungen att kolla in dopet idag, jag ska ändå sy på förmiddagen.
Jag flyttar syverkstaden från köket till matrummet och kan på så sätt slå två flugor i en smäll!
Se på dop och sy.
Sen kan jag och Milou gå i trädgården på eftermiddagen, så...
Bra 

Jag ska se vilka som kommer dit, vad dom har på sig- om det är fina eller fula kläder, om Estelle skriker i kyrkan och framförallt...
Om Vickan försöker tvångspussa sin Daniel av rusig dop-lycka, och om Prins Daniel ser ytterst obekväm och besvärad ut eller om hans känslor är...
All over the place!
NU ska jag sparka igång min dag, vi ses sen.



Svetten har lackat...

Inne efter en dag ute.
Vilken dag (igen), svetten har lackat fastän man knappt rört på sig!
Men jag klagar INTE!
Det är underbart och jag blir grinfärdig av lycka.

Jag åkte och handlade till djuren på Lantmännen, cyklade även till posten och hämtade NYA batiktyger som jag fyndat snorbilligt.
När jag kom in på posten tyckte jag väl inte att jag cyklat speciellt fort, men när jag kom in på posten började jag svettas.
Typ eftersvettas.
Men herregud, tänkte jag, visserligen är det varmt ute, men så hårt har jag ju inte cyklat?
Fast tydligen hade jag det.
Fräscht.
Dessutom hade jag ingen roll on kvar hemma, och sonens var slut (vi har samma sort), så jag hade ingen roll on på mig heller...
Inte optimalt om det är varmt och man blir svettig!
Nåväl, jag skulle bara till Ica efter posten, så SÅ illa kunde det väl inte hinna bli 

Nä, och när jag kom hem, landade jag i trädgården naturligtvis.
Och där var det ännu varmare, dra mig baklänges.
Ville ha kaffe, med det var uteslutet, det blev en glass och virkning istället.
Nice.
Kvällsmat i bersån.
Nu har jag kommit in, duschat för andra gången idag, men behövligt.
Fönster och dörrar vidöppna för korsdrag, det står stilla ändå.
Nu är det sommar, måtte det hålla i sig.

Vad ska jag göra nu?
Jo, jag ska skära till tyg och sen se på "Partaj" .
För övrigt har jag en ny favoritserie som jag ogärna missar, går på söndagar 22.25 på Tv11...







Ja, jag har ju skrivit om den en gång tidigare tror jag, eller så TÄNKTE jag bara göra det...?
Nåväl, jag fick tipset av en kompis som vet att jag gillar skräckisar, och så fick jag se dom första fyra avsnittet på datan innan jag kunde haka på i det femte.
Familj flyttar från Boston till LA, mamman har haft missfall och pappan har varit otrogen, dom har även en tonårig dotter.
Dom startar om på nytt i ett nytt hus i Los Angeles.
Bara det att det SPÖKAR ju i huset, mhm, det är hemsökt så det DÅNAR om det och jag biter av en nagel per avsnitt typ!
Det är lite skräck-drama och man vet inte riktigt från början VEM som är död eller inte, plus en urläbbig granntant med son.
Ja, älskar ni skräckisar ska ni INTE missa denna serie, den är dessutom väldigt välgjord för att vara en skräck-serie.
Inget dåligt splatter, inga dåliga masker, bra skådisar, bra manus och bra story.
Jag rekommenderar verkligen.
Nu ska jag skära tyg.



Då hade jag tänkt typ att sova...



Igår såg jag min första för året, en enda liten, utslagna syrénblomma!
Så vackert!
Och vilken dag!!!!
Herregud, strålande sol och högsommarvärme.
Jag var ute hela dagen igår, gick inte in förrens klockan var sex.
Igår var det även premiär för min nyinköpta byxdress...

Tror ni den var skön...?
Det skönaste plagget i MIN garderob just kan jag meddela!
Synd att jag sytt så himla mycket kläder till mig själv, som jag inte kommer använda....
För jag kommer BARA använda den här byxdressen i sommar .
Nä, det kommer jag inte, men den är kanonskön.
Ja, jag njöt hela dagen i min lösa och lediga dress, och jag skulle gärna vilja hitta ett mönster så jag skulle kunna sy en miljon fler såna i olika tyger.
Bästa plagget ever!

Vidare så måste jag nämna grabbarna i lägenheten ovapå vid jobbet också, partykillarna.
Dödstyst hela dagen och hela kvällen i deras lägenhet, men vid 21.30-tiden åkte musiken på.
Ingen fest, men dunk-dunk-dunk-dunka-musiken på.
Jag tänkte:
"Hoppas nu att dom stänger av vid 22-tiden...?"
Vid 23.15 var fortfarande dunk-dunk-dunka-musiken på.
Och då...
Hade jag typ tänkt att sova.
Typ så.
Dunk-dunk-dunk...
Ska jag gå upp och ringa på, ska jag ringa störningsjouren, jag började härskna till.

När en låt började tona ut, ställde jag mig på en stol och bankande i TAKET med botten av en flaska och svor tyst:
"Stäng av nu ungdjävel!"
Ja, tyvärr är det ungdjävel nu.
Det blev tyst, jag bankade lite till för att han skulle fatta vinken.
Dunk-dunk-dunk, musiken fortsatte.
Men va fan!!!
Nästa låt tonade ut, jag bankade igen, då fattade han väl vinken och det blev tyst för natten.

Jag...
Har idag ont i nacken av mitt bankande tilltag!
Så djävla onödigt gjort av mig, men gjort är gjort och nästa gång jag ser grabbarna ska vi ha ett allvarligt samtal.
Någon måtta får det faktiskt vara, och Gotlandshem verkar ju inte vara på "G" med att ta tag i problemet heller.
Visst, vi ska anmäla och anmäla...
Men hur många anmälningar krävs innan det ska hända något...?
Killarna har haft HELA söndagen på sig att spela sin dunka-dunka-musik, men väljer att börja göra det 21.30 och framåt.
Inte okej för den "part time-boende-surkärringen" i lägenheten under.

Annars så hade jag och en av mina bästisar ett samtal angående snällhet Vs oärlighet för ett tag sedan.
Eller det var ganska längesedan typ...
Ja, och i det samtalet så handlade om det där med "energitjuvar", ni vet en sådan där person som suger all must ur en och påverkar en negativt.
Man kan liksom börja en dag i dur, och sluta i moll för att en person fullständigt dränerat en.

Ja, och jag satt i en "situation", en situation där jag var så fullständigt galet förbannad på ett beteende, dränerad på energi och så ringde jag upp min bästis och öste ur mig min frustration.
Undrade på sluttampen av min ändlösa monolog:
"VAD är det för fel på mig, varför umgås jag med personen som fullständigt tar kål på mig?
Varför?
Gör jag detta för att vara snäll eller VAD är det...?

Då...
Fick jag ett svar jag inte förväntat mig.
Min bästis skrattade mjukt och sa:
"Nä, du är inte snäll när du umgås med en person du inte gillar, du är OÄRLIG!"

What?
Vadå, hur menar du nu, sa jag och kom helt av mig i min ilska.
Är jag oärlig?
Jo, då berättade min bästis att hon läst boken "Konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn och i den boken fanns det tydligen ett kapitel om just detta.
Att om man umgås med folk/personer man inte tycker om, inte klarar av, energitjuvar, då är man faktiskt oärlig och falsk.
Hon skummade igenom lite detaljer och sa:
"Jag har den boken, du kan få läsa den."
TACK, det ska jag verkligen göra, och bestämde mig på stående fot:
Detta måste jag verkligen ta till mig och tänka på i framtiden.
Jag ska återkomma i ämnet när jag läst boken.

Och när man sen tänker efter...
VEM vill vara oärlig i relationer till andra människor?
Umgås med någon "bara för att vara snäll" fast man egentligen inte klarar av personen.
Inte jag iallafall, och det finns ju då olika typer av oärlighet bevisligen...
Jag ska som sagt läsa den där boken såsmåningom och se vad Stefan skrivit, jag vill vara ärlig, bara dra en VIT LÖGN ibland när det är absolut nödvändigt i livet.
Jag tog ett beslut, och det...
Stod/står jag fast vid!
Vi ses.







Ögonmått...

Uppe, men idag är jag en zombie.
Jag är så trött så jag nästan stupar, och mina ögon är så svullna så jag KNAPPT får upp dom.
Men, men, det lägger sig väl.

Och appropå ögon, så har jag insett att jag har fått ÖGONMÅTT nu!
Jepp, nu kan jag liksom se hur mycket 1-2-3-osv-cm är när jag ska pressa och sy.
Alltså när man ska lägga fålla och lägga upp så behöver jag numera nästan bara kontrollmäta en gång, för att se att jag pressar in rätt.
Det är så skönt, jag har börjat nå ett av mina delmål med att "sy upp mig".
Det går så mycket fortare när man syr då, och som alla vet...
Så gillar jag "fort" 

Sen slog den mig faktiskt häromdagen, när jag sydde den lila klänningen, och blev irriterad på att fållen jag pressande hela tiden ställde sig upp...
Att mormor faktiskt lärde mig att använda en sprayflaska med vatten när fållarna var "besvärliga" och ställde sig upp vid pressning.
PLING, fram med sprayflaskan och sprayade fållen medans jag strök, och VIPS så gick det mycket lättare.
Hur har jag kunnat glömma det?
Ja, det var ju ett tag sedan jag sydde på det här viset.
Men ändå, man sprayar ju när man stryker vanliga kläder liksom...
Well, well, man kan inte vara professor jämt, tur att jag kom på det NU åtminstone 
Tyger är ju olika visserligen, men det funkar ju som metod på dom flesta iallafall.
Ja, nu måste jag sluta här, ska hoppa i duschen, vi ses imorgon!



Ikatlinne vuxen...

Jag glömde ju lägga upp linnet jag sydde idag.
Sydde en "vuxenversion" av barnklänningen i den älskade ikattyget från Stoff & Stil...







Det blev bra, jag lär slita ut den i sommar, detta är ju ett riktigt Madde-linne.
Dags för sängen, vi ses imorgon innan jobbet.



Utflykt till Svarthäll...

Så började jag sy idag på förmiddagen.
Och vid 13.30-tiden kände jag att jag var tvungen att gå ut, det var ju för fasen sommar ute.
Så jag tog med mig hund, bok och tidning och gick ut i trädgården.
Efter kom sambon och undrade om vi skulle grilla...?
Nja, tyckte väl jag, men vi hade ju inget grillaktigt hemma.
Så där satt vi, och precis när jag bestämt mig för att gå in och sy igen, då ringde bästisens man till sambon.
Han undrade om vi skulle med på en eftermiddags-spontanutflykt med dom...?
Jag var så inställd på att sy, plus att jag inte duschat, men...
Sambon blev irriterad och sa till mig att "Sy, det kan du väl göra någon annan dag".
Klart vi skulle med på utflykt denna första, riktiga sommardag!

Autisten i mig fick ge sig, SJÄLVKLART skulle vi med.
Sagt och gjort, vi hade en halvtimme på oss, båda slängde sig i duschen, jag fixade kaffe i en handvändning och så fram med picknick-filt, var precis klara när dom kom och skulle hämta upp oss.
Vi åkte till Svarthäll och fy fan så härligt det var!
Det lustiga var att i stan blåste det rejält, vid havet...
Var det skönt!



Vi hade HELA Svarthäll för oss själva, bara några få förbipasserande, men annars var vi helt solo!
Det spelades och tävlades i strandvarpa...





Vi grillade korv...









Och så den GALNA lilla hunden på stranden.
Idag var det "Bingo, bingo", som gällde och "Jag fattar inte vad du vill när du ropar MILOU KOM HIT, jag fattar verkligen nada..."
Min bästis sa:
"Ja, det var hon som gick ut med HÖGSTA BETYG i hundkursen, klassens etta..."
Mmm, typ, eller kanske inte just idag.
Hon sprang så jag trodde hon skulle stupa, och det gjorde hon i bilen på väg hem.
Nu ligger hon "död" här brevid mig och luktar...
Hav och sand 


Ja, vi hade verkligen några underbara timmar där på Ihre/Svarthäll, jag sa till min bästis när vi satt där i sanden och tittade ut på havet:
"Nu är det sommar, det är det här vi längtat efter!"
Jag blev nästan grinfärdig, usch ALDRIG MER en röd Ikeasoffa och snöstorm.
Nu...
Är det sommar.



När Madde skulle sova ut...

Idag skulle jag ha sovmorgon!
Idag skulle jag sova ut.
Idag skulle jag sova DJÄVLIGT länge, och gud nåde den som väcker mig.
Sambon skulle/är iväg på golf och sonen skulle/skall iväg på fotboll.
Alltså hade dom fått stränga förhållningsregler att INTE väcka den sömnbehövande.
Ja...
Först vaknade jag vid 04-tiden av att det var varmt som fan i rummet, upp och öppnade fönstret ännu mer.
Sen toa, bom isäng.
Men vart tog sömnen vägen...?
Tja, inte vet jag, den flög sin kos.
Tillslut somnade jag om igen och vaknade fullt övertygad om att jag sovit minst till klockan 10.
Tittade på klockan:
07.30.
Va, nej, det här är ju ingen djäkla sovmorgon, kände efter:
Är jag utvilad?
Ja...
Det var jag väl.
Så det var bara att gå upp.

SOMMAR ute idag.
Varmt och härligt, jag har alla fönster öppna ut mot vägen samt balkongdörren, där det steker.
"Sommar, sommar, sommar..."
Äntligen vänder det, och väderkartan för öin ser MYCKET LOVANDE ut hela veckan.
Sol och värme.
Jag ska njuta, njuta, njuta, ifall den sen blir 20 minus igen.
Man kan ju aldrig så noga veta.

För övrigt står två saker på min önskelista:



... två mönster som jag skall försöka få tag i här.
Och får jag inte det, då ska jag köpa dom på nätet.
Det blir iofs mycket dyrare, men smakar det, så kostar det.
Så är det ju bara.
Jag har även hittat tre japanska (tror jag, kanske kinesiska...?) böcker, utgivna på engelska med underbara mönster...




...som skulle passa mig.
Ska se om det går att beställa hem från någon bokhandel här.
Håll tummarna att det går.
Ja, jag skulle ju skriva om snällhet och oärlighet kombinerat här igår...
Men det får bli en annan dag.
Nu tänker jag köra igång min dag, plocka undan och fixa, och sen...
SY.
Vi ses senare.





Gravid i 9:onde mat-månaden...

Här har vi nu ätit, vi var så hungriga så vi bara tryckte i oss maten allihopen.
Jag har faktiskt glömt att äta lunch idag, eftersom frukosten blev så sen.
Jag har bara druckit kaffe mellan nålning, pressning och syende, sen gick ju jag och Milou våran långpromenad här på seneftermiddagen.
Lunchen blev liksom bortglömt.
Så gissa om magen skrek precis innan vi satt oss till bords.
Nu är jag gravid i 9:one mat-månaden, sprickfärdig.
Typ.
Lite Miloubilder från promenaden...











Jag kan inte låta bli, min lilla GOTTEGRIS 
Nu ska vi se "Let´s Dance", vi ses sen.



Lila batikklänning...

Så har jag sytt...
Den lila batikklänningen är klar!
Jag har fått rutin på mönstret, så det gick ganska att sy.
Nu var den ju iofs redan urklippt, så därför gick det EXTRA snabbt!
Resultatet ser ni här, klänningen till vardags, utan shabbychic blomma...


Och till fest...


... med den lilla "käcka" shabbychic broschen på...


Och den här gången blev den PERFEKT i storleken!
Inte för liten och inte för stor som dom andra två jag gjort.
Som sagt, nu har jag ju gjort denna i tre versioner, nu kan jag mönstret till perfektion, och NU...
Ska jag sy en till boden till, i större storlek än den där XS jag fick ihop.
Nu är det bara EN SAK jag fortfarande väntar på:
Varmare lufttemperatur!
Solen har vi, men VAR är värmen????
Man vill ju kunna använda dessa mästerverk också , svassa runt och stila typ.
För detta är ju det bästa av allt med att sy själv, det finns inte en enda person som har samma klädesplagg som jag.
Inte nån 
Ja, så detta har jag åstakommit idag, nu ska jag ut och gå med Milou.
Solen har kommit fram, vi behöver frisk luft.
Sen fortsätter jag med babyfilten, den är på sluttampen nu, klar i tid...
Som jag planerat själv.
Vi ses sen igen.




På skoj...

Tillbaka hemma och ändå ganska pigg.
Har landat i min sköna soffa, sonen ska iväg och spela fotboll med sina kompisar.
Jag försökte få honom att vara hemma och MYSA med mig istället, sa "Jag tycker att du och jag kan väl göra något ihop idag, mammas lille gulleplutt..."
Obs, PÅ SKOJ, sa jag alltså det, och sonen...
Slingrade sig som en orm ur min famn och sa:
"Mamma, neeeej, sluta nu, jag vill inte vara med dig fatta´ru väl..."
Och mamma Madde släppte taget om sin son och sa:
"Nej, jag vet, jag bara skojade..."
Suckade inombords, för även OM jag skojade, så var jag halvt om halvt allvarlig.
Fast jag ska ju ändå pyssla idag så...
Jag överlever 
Jag har ju Milou.

Så nu ska jag öppna boden, hänga ut "elefantklänningen" jag gjorde häromdagen, hoppas på någon liten kund eller HELST TVÅ nu när det är Kristi Flygare och mycket folk nere.
Sen sätta fram strykbrädan och strykjärnet, sätta igång och sy den lila klänningen.
Vi ses senare och då ska jag berätta lite om snällhet och oärlighet...
Kan ju bli spännande  tjing.



God morgon!

Sovmorgon?
JA TACK!
Men inte.
Krisi flygare idag, och jag ska trampa iväg till jobbet.
Alla andra ligger och trynar, inkusive hunden, jag är avundsjuk, jag vill också ligga och tryna.
Känner att jag hållit igång för mycket, kroppen är trött.
Sovit som en stock inatt dock, så det ska nog gå bra ändå!
Bara jag kommer ut i friska luften, sen så...
Är man väl på "G" igen.

Har för övrigt fått den där låten "Dansa, pausa" på hjärnan.
Det går ju på radion titt som tätt och varje gång jag hör den så sjunger jag med och dansar PRECIS som dom sjunger...
Dansar och pausar.
Den är så BRA och man får sån sommar-karibien-feeling.

Familjen ska på kalas till kussen med familj idag, jag är lite avis på det också.
Träffa släkt och äta tårta.
Men, men...
Det blir väl fler tillfällen.

Nu måste jag ut med hunden innan jag hoppar i duschen.
Solen börjar komma fram, det blir nog klänning idag.
Vi ses imorgon och då ska jag SY igen!
Har den lila batikklänningen som ligger och väntar, utskuren och klar, vi ses imorgon!




Elefantklänning och glädje...

Vad har jag gjort idag då?
Tja, lite av varje faktiskt!
Det började med lite städ, sen började jag att sy den där barnklänningen med små elefanter på.
Efter ett tag avbröt jag syandet och bakade pepparkakescones till mig och bästisen med dotter som skulle komma på eftermiddagsfika 
Fortsatte sy tills bästisen kom, och sen satt vi alla tre och fikade, åt och pratade.
När dom gått, så fortsatte jag sy, och resultatet blev...






... denna enkla lilla sommarklänning!
Lagom till en 2-3 åring typ, eller jag ska prova på Lilla Sunshine och se hur den ser ut storleksmässigt, så vet jag bättre sen.
Den ska säljas iallafall.

Idag hade jag lilla boden öppen och hade EN besökare...
Som jag missade.
Jag såg när jag skulle stänga att någon varit inne och kollat runt och förmodligen provat lite.
Ja, inget sålt, men väl besök.
Sommaren är här 
Så har vi ätit kvällsmat ihop, jag har fotat barnklänningen och nu ser jag "Uppdrag granskning".
Skrämmande information, och man blir ju mörkrädd å svenska, muslimska kvinnors vägnar.
Imanerna i sverige borde dra åt...
Ja, där det är varmt ni vet.
Vilken förnedring.

För övrigt har jag och Nybyggarkussen FIRAT idag, via telefon Gotland-Norge då såklart.
På håll, men ändå ihop.
Ja, vi har firat och skrattat hjärtligt, vi har varit överlyckliga och jag sjöng även...

"Släng händerna i taket, såklart
Ska vi riva hela haket, såklart
Så om alla vill ha mer, skrik, såklart
Ey såklart, såklart..."

Det blev lite Petter så här på en onsdagseftermiddag minsann, jajemänsan.
Varför vi var så glada...?
Ja, se DET är hemligt, och vi får väl hoppas att vi inte får BAKSLAG på glädjen.
Men det har jag svårt att tro...
Tjohoo, säger jag bara, djäklar vad det är glatt här idag.
Sambon blev också glad när han fick höra nyheten, vi firade med korv och kyckling till kvällsmat, VÄLDIGT KUNGLIGT och festligt
Nog om det, vissa av oss är glada idag, det är det nog FLER som blir!
Släng händerna i taket, såklart...




Jag har konspirationsteorier igen...

Uppe idag med nöd och näppe!
Jag la mig för sent igår, och får betala priset för det idag såklart.
Var ju dessutom tvungen att gå upp och få iväg sonen till skolan, kunde alltså inte sova tills jag vaknade av mig själv.
Snark....
Nu är den snygge mannen på jobbet och den snygge sonen i skolan, och VRAKET...
Hon sitter kvar i soffan.
Dubbel-snark!

Annars undrar jag vad klädkedjorna håller på med egentligen.
Ja, det har ju undrat förut, speciellt när det gällt Lindex, som för några år sedan helt plötsligt verkade få "mindre storlekar siffermässigt" fastän storleken på kläderna verkade bli STÖRRE.
Smyghöjning liksom.
Det var så konstigt att man gick in och tog på sig ett par 34:or eller 27:or i byxor tex, och så satt dom nästan löst.
Detta UTAN att man själv gått ner i vikt, utan var exakt samma storlek på kroppen, men kläderna...
Dom var större.
Så gick man in på HM och ett par 34:or/27:or och där satt dom supertajt.
Hm...
Smyghöjning av kläder bara för att "folk & fä" skulle få känna sig smalare då eller...?
Jag vet att det var en ändring av storlekar för några år sedan "enligt europeiska regler" men detta var långt efter det.

Nåväl, igår fick ju sonen nya kläder som bekant, och jag fick ett par nya jeans för 99 kr.
Ett par "Slim fit"-någonting från HM, med normalhög midja.
Jag var tveksam, skulle jag beställa storlek 27 eller kanske 28...?
Det fick bli ett par 27:or med 34 i längd, och så tänkte jag att hellre att dom smiter åt ordentligt, så håller det åderbråcken på plats  
Jag fick mina jeans igår, och jeansen...
Var FÖRSTORA i midjan!
????

Min första tanke var såklart:
"Har jag gått ner i vikt?", och sprang ner till morsans lägenhet och lånade vågen.
Inte ett gram i nedgång, snarare har jag gått upp från 58.5 till 59.
Jaha, då har HM också smyghöjt sina storlekar med andra ord, då är jag en 26:a nu då eller?
Och en 26:a var jag FÖRR när jag var sjuk vill jag bara påpeka, och det är jag sannerligen inte nu.
Jag får skicka tillbaka dom, att ha ett par strechjeans som är lösa i midjan, det funkar ju INTE som alla strechjeans-kännare vet.
Då kan man ha dom i 1 timme som nytvättade och sen får man hålla på att dra upp dom vart femte steg.
Omöjligt och skitjobbigt!

Men det är väl lustigt...
Skyltdockorna i fönstrarna hos klädkedjorna blir bara smalare och smalare, och kläderna i butiken blir bara större och större fast med samma storlek på "lappen" kvar.

Och när jag ändå är inne på temat "klädstorlekar" så måste jag bara berätta om det här med mina mönsterfynd på Tradera.
Jag köper ju ofta gamla mönster från 40-50-60-70-och även 80-tals mönster.
Kuriousa är faktiskt att från årtionderna 40-70-tal så är storlek 38 = en storlek 34 idag!
Ja, jag har märkt att 38:orna är väldigt små, så på 70-talet hade jag varit en 38:a, men idag...
Är jag en 34:a.
Och det ser jag faktiskt inte bara på mönstren som jag fyndat, för min mamma har sparat ett par gamla "paradnummer" i klänningsväg från 70-talet.
Som är storlek 38:or.
Och dom är TAJTA mina kära läsare, när jag har prövat dom så är dom så TAJTA och det är nästan så jag ser ut som en stoppad korv i klänningarna.
Ja, det stämmer nog att svenska folket och resten av världen blir att ohälsosammare och tjockare.

Jag undrar faktiskt om det finns någon sorts KARTELL mellan matproducenter och klädproducenter också?
Det finns ju oljekarteller, bondekarteller och alla möjliga karteller, såg även om "glödlampe-karteller" på tv häromdagen.
Kanske mat- och klädproducnterna sammarbetar i hemlighet och matproducenterna säger till klädproducenterna:
"Vi MÅSTE få folk att konsumera MERA mat, äta mer, vi måste tjäna ännu mera pengar i västvärlden!
Kan inte ni då sänka klädstorlekarna, så dom inte tror/ser att dom blivit fetare!?
Utan att dom tror att dom har samma storlek, fastän dom i själva verket gått upp två storlekar."

Kör till, säger alla klädföretag då, dom äter er mat, men kommer ändå i våra kläder!
Alla konsumerar, VI blir nöjda som snorrika.
För VEM konsumerar kläder när man gått upp lite i vikt...?
Ingen.
Men ser man samma storlek på brallorna, då fortsätter man snaska och stressäta.
Ja, mina konspirationsteorier visar inga gränser minsann.
Nu ska jag sätta fart här, det ska dammsugas och SEN...
Ska jag faktiskt sy.
Senare virka.
Vi ses.






Manboys mamma får ta konsekvenserna...

Sonen skulle gå över till macken förut för att köpa korv, han "var tvungen" att piffa till sig innan han gick över.
När han klätt på sig tappade jag hakan och var det liksom som om några textrader bara spontant dök upp i min skalle:

"Eh yo Mange Schmidt man
knäcker brorsan

när du hör en bra låt och din partner är kåt är det
glassigt
när du har sommarlov och du håller hov är det
glassigt
o när fredan är slut och du ska gå ut är det
glassigt
när du har sjukt bra koll och hälsan i behåll då är det
glassigt

glass glassiiiiigt.

jag vaknar upp ahhh solen skiner igen
dags för mig o gitta från lägenheten
men först alltid en dusch
inte lukta usch står högt i kurs för det är

glassiiiiiiiiiigt

senare men ändå samma dag
lyckades jag äntligen få tag
på numret till den där tjejen du vet
jag ringde direkt jag är inte diskret
jag sa: ska vi hitta på någonting
tillsammans kanske göra ingenting
kanske bara hänga du o jag
o jag tar med mig rosor o en ask choklad
hon föll direkt för mitt initiativ
o ville bli en del av mitt privatliv
nu bor vi ihop o vi har det bra
men det var bara en av många dar då det är
glassigt

glass glassigt

när du hör en bra låt och din partner är kåt är det
glassigt
när du har sommarlov och du håller hov är det
glassigt
o när fredan är slut och du ska gå ut är det
glassigt
när du har sjukt bra koll o hälsan i behåll då är det
glassigt

en vecka senare hände det här
det låter som ljug men det är sant jag svär
jag grävde i fickan o kände nåt
det visa sig vara en gammal trisslott
jag skrapade och till min stora förvåning
hade jag plötsligt råd med ny våning
bubbelpool o en resa runt jorden
det går bra nu ta mig på orden
med pengarna kom en massa frihet svenne
jag kunde ge allt jag inte givit henne
o även om pengar inte är allt
kändes det jävligt ballt
o det var
glassigt

glass glassigt

nu simmar jag runt i mitt pengahav
och har inga planer på att lägga av
varför skulle jag göra det
jag mår som en gud, min plånbok är fet
och det är
glassigt

glass glassiiiiiiiigt..."

Ja...
Det var väl mer än bara några rader, men det är så lätt att kopiera en text från internet 
Sen kunde jag inte låta bli att sjunga den där textraden "Glassiiiiigt, glass glassiiiigt så fort jag såg min "lille" son.
Ursäkta...
Men NU skäms jag ÄNNU mer för att jag pratar duttlidutt-språk med min...
Bebis.
Bebis?
Jag menar MANBOY...





Ja, med mina solbrillor på, är det ganska svårt att veta om ungen är 12-15-eller-20...?
Glassiiiiigt!
Kallis nästa säger jag bara, han håller hov på GRÄDDHYLLAN utan big cash då.
Men han behöver inte big cash, han har den rätta looken, han kommer få alla brudarna och det är väl ändå DET som räknas i slutändan...?
Han har ju till och med det rätta STEKAR-HÅRET för bövelen.
Nä, det här är inte klokt, jag tror jag smäller av, han ser så vuxen ut!?
Och här har jag låtit ungen ha ett rum med bebisgardiner ändå fram tills häromdagen.
Skäms mamma-Madde, skäms.

Ja...
Och ser han dom här bilderna då lär han döda mig.
Men jag säger som Knausgård gjorde när han pratade om sitt skapande i August-programmet på tv:
Det blir nästan tvångsmässigt, man måste låta KONSTEN komma före allt.
Så här "konstbloggar" jag, och får ta konsekvenserna ifall han ser detta.
Nu måste Manboys gamla mamma snart gå och lägga sig.
Jag ska bara sy ihop en rad till av mormorsrutor till babyfilten, sen har jag två rader kvar, 12 rutor, ska ta två, max TRE dagar.
Några sista rader bara...

"You've got the looks
You've got the beauty inside
You've got the looks that money can't buy
You wanna live like all the stars on TV
You wanna love with someone like me

Give me love
Give me love
And don't go
Give me love
Give me, give me lo-o-o-ove

Manboy, manboy
You can call me manboy
I don't care I'll show you how to love
There's no halo 'round my head, no
There's no angels here
Manboy, manboy
You can call me manboy
Oh oh oh oh oh
Manboy"

Kunde inte låta bli 
Vi ses imorgon.
Om jag inte är mördad i sömnen av en skitförbannad, glassig Manboy-son förstås 







Tagit steget in i herrstorlekarnas värld...


Idag har det varit PREMIÄR.
Premiär för BARA FÖTTER i flipflops, tjohooo!
Vita fötter, men dom får snart färg 
Jepp, idag åkte sommarskorna på och i trädgården har det varit varmt.
Jag har gått i bara linne och tunn kjol.

På promenaden/Hällarna var det dock svalare, fast...
Vinden har varit varm.
Behövde ingen jacka, men långärmat och joggingbyxor.





När vi kom hem så har jag bara i princip suttit och virkat, i solen och värmen.
Bonuskussen kom förbi ett tag, ja...
Det är väl i princip det som har hänt.
Promenad, solat, virkat, ätit och nu ska jag dricka kaffe.
SKÖN och avslappnad dag kan man väl sammanfatta den som.
Och SJUKT skönt att man slipper sitta inne, att sommaren snart är här.

Sonen har fått nya kläder, sommarkläder från HM.
Och det här är vad som gäller nuförtiden:


Shortsen på bilden fast i den här färgen...



(Shortsen...)


(Tröjan på bilden, fast blå..)


Ja, så här ska sonen GLIDA omkring i sommar och impa på tjejer!
Eller nå´t.
Herregud.
Dessutom har vi handlat på HERRSIDORNA på HM´s hemsida på nätet.
Herrsidan, ja, det har varit mycket tjat om sonens förändringar (och mina) den senaste veckan, men jag blir så överraskad att han är så stor.
Ja, vi har alltså officiellt lämnat barnstorlekarna och tagit steget in i herrstorlekarnas värld.
Sjukt konstigt, helt vrickat.
Supervrickat.
Jag hänger knappt med i svängarna.

Så är det väldigt viktigt med t-shirtsen också, dom ska vara v-ringade numera.
Det ska inte vara rund hals och "töntiga" mönster, nej, det ska helst vara så DJUP v-ringning som möjligt.
Mhm...
Lagom är bäst, sa mamma då.
Vi har lämnat dom härligt "blommiga surfer-shortsen" bakom oss också.
Jepp, här ska det vara "Stureplans-glidar-shorts" i ÄRTIGA färger som gäller.
Blekt hallonröda, illgula och PRESSVECK ska´re va också.
Herregud...
Mamma-hippien blev tårögd av olycka och bad att han skulle behålla sin "sommarkille-surfer-stil"...
Men icke.
Borta är hippe-sonen och "Välkommen" Stureplans-glidar-sonen.
Jag får bara be till gud att det svänger tillbaka också.
Även jag har haft en "Kavaj-och-pennkjol"-period på 90-talet, men så upptäckte jag ju att det inte var och aldrig varit MIN STIL.
Jag gick tillbaka till det blommiga och mer hippielika igen.
Sonen kommer OCKSÅ inse att detta är FEL stil.
Såsmåningom.
Fast börjar han spela golf med sambon är han väl kanske för alltid förlorad...? 
GUBBE vid tolv års ålder och mamma gråter blod 
Nä´rå, han blir nog hippiekille igen, måste bara ha tålamod.
Nu ska jag virka igen, tjing.





Böcker, böcker, böcker...

Så var det en ny dag, den började med sol och nu när jag och hunden skulle ut och gå...
Då är det helt plötsligt tjyvtjockt med moln.
Men det skulle vara sol i eftermiddag, så vi kastar om dagen.
Hantverkande nu, hundpromenad sen.

Igår läste jag ut det sista Karl Ove Kanusgårds "Min kamp 2".
Ja, jag har pausat boken i några veckor, jag slutade när det var tre kapitel kvar...
Bara för att inte behöva lämna Karl Oves liv så abrupt.
Jag vet att det inte låter klokt, men jag ÄLSKAR ju hans skrivande så mycket så jag vill vänta så länge som möjligt med att avsluta mitt läsande.
Jag KAN inte puffa NOG för denna författare, jag tycker han är suverän.
Igår läste jag då alltså dom sista raderna i bok nr. 2.
Jag tror igenkännandet spelar stor roll i varför jag älskar Knausgård faktiskt.
I slutet av boken knäcker han nyckelbenet i en fotbollsmatch, och hur han känner när han blir helt maktlös och inte kan göra ett smack, då beskriver han det så här...

"Att jag inte kunde lyfta och bära, att jag hade svårt att sätta mig och resa mig, fyllde mig med en känsla av maktlöshet som sträckte sig långt utöver mina fysiska begränsningar.
Plötsligt hade jag ingen makt i rummen, ingen kraft, och den suveränitet som jag fram tills dess hade tagit förgiven, blev synlig.
Jag satt stilla, jag var passiv, och det var som om jag förlorade kontrollen över omgivningen.
Hade jag således alltid förut känt att jag kontrollerade den och hade makt över den?
Ja, så måste det vara.
Den makten och kontrollen behövde jag inte ta i anspråk, det räckte med att jag visste att den fanns, den präglade allt jag gjorde och allt jag tänkte.
Nu var den borta, och jag såg den för första gången."

Det träffade mig MITT i magen.
Jag kände igen känslan ordagrant från när jag fick min whiplash.
Man kan, man har makt, sen blir man bara sittande och kan ingenting.
Man blir ingenting.
Man har ingen makt.
Man blir beroende.
Den värsta känslan av alla.

Ja, Karl Ove känner jag många beröringspunkter med.
Hans ord har ibland känts "lika", har känts igen.

Så är det är ju "Strindbergs året" som nu snart tagit slut, och jag såg programmet "Länge leve August" på tv. 
Jag har aldrig läst en rad av Strindberg.
Jag...
Som läser så mycket, jag har aldrig läst en rad av den "STORE".
Hm...
Konstigt egentligen.
Men...
Så såg jag då "Länge leve August" (Finns på SVT Play) och vem dök inte upp där om inte:
Karl Ove Kanusgård!
Jajemänsan, han och Märta Tikkanen satt och analyserade Strindberg ihop.
Och jag blev sugen på Strindberg!
Jag bestämde mig på stört att jag måste läsa "En dåres försvarstal", den gav mig ett "Strindbergs-sug".
Strindberg skildrar sin förälskelse och senare sitt hat till sin dåvarande fru Siri Von Essen.
Det blir ett nästa inköp i pocket.
Och...
Jag blev även sugen på Märta Tikkanen, kände att
"Århundradets Kärlekssaga" låg nära till hands att vilja läsa.
Det är hennes version om sitt äktenskap med sin man Henrik Tikkanen.
Så nu har jag bestämt mig för att ovanstående två böcker ska inköpas och även "Hungerspelen" av Susanne Collins ÄVEN om det är en sk ungdomsbok.
Men den har fått bra kritik av vuxna läsare också, jag vill läsa den innan jag ser filmen.
Så då var vi uppe i tre böcker...
Men jag måste även läsa Lionel Shrivers senaste bok, ja, nu har jag en hel lista med böcker jag måste läsa.
Ja, det var allt från mig just nu.
Molnen har försvunnit ute nu, solen börjar titta fram, men jag ska nog handarbeta eller...?
Ja, vi får se, jag lär väl rapportera sen, det första blir iallafall hemfix, ställa iordning hemmet efter man och son 



Funderar på kreationer och skattepengar...

Funderar på...



.. att sy en sådan här klänning...



... men jag har en sån satans DUM docka, denna duger inte till något klokt alls.
Det är bara visa UPP kläder och sjalar.
Jag kan inte drapera klokt eller sy upp en sådan här kreation förrens jag har en KLOK provdocka.
En proffsdocka.
Jag har tänkt om, jag ska nog köpa mig en inställningsbar sy-provdocka för mina kommande skattepengar istället.
Ja, nya glasögon kan jag köpa nästa år istället.
Så får det bli.
Annars ska jag nog sy...





... en klänning med tvära ränder upptill, sen avdelad och delen undertill med ränderna neråt.
Ser kanske inte så kul ut såhär, men det kan nog bli skitbra.
Bara ETT problem:
Jag älskar detta tyget, men det är så "slinkigt" och flygit så det bara rör sig hela tiden.
Jag ska försöka skära till fyra delar, eller så blir det två med sömmen i ryggen...
Fast det tycker inte jag är så snyggt, eftersom det inte blir någon dragkedja i klänningen.
Och se om jag kan få ihop det jag tänkt mig...
Håll tummarna.
Fast först har jag ju den där barnklänningen att sy.
Men planera kan man ju alltid göra 

Min "tonåring" har flygit tillbaka in i boet igen.
Han var på gott humör när han kom tillbaka från fotbollen, och jag med.
Vi var glada att börja på en ny vecka tillsammans.
Jag kände mig laddad med NYA mamma-tag och ska inte duttla med ungen.
Vi ser på tv och ser en speedway stjärna krascha och dö mot en kant på en sarg.
PANG in i sargen = DÖD!
Sonen säger:
Jag ska också börja köra speedway när jag blir stor OCH skaffa motorcykel!

"Den nya COOLA mamman":
Va?
Glöm det, över min döda kropp!
Du ser ju hur det gick för honom som dog precis framför ögonen på dig här på tv´n.
Tror du att du kommer få köra speedway eller motorcykel så är du korkad.
Det kommer jag aldrig tillåta!

"Den nya BALLA sonen":
Du, jag ska köra cross också!

"Den INTE så coola mamman helt plötsligt":
i väldigt irriterad ton )
Vad håller du på med?
Du kan glömma ALLA former av motorsport, iallafall så länge jag lever, bara så du vet!

"Den mycket tuffa och balla sonen":
Mamma, jag är snart vuxen och DÅ...
Gör jag som jag vill!"

"Den väldigt OCOOLA mamman":
Glöm det, glöm det, glöm det, glöm det, glöm det, glöm det!!!
(lite "bingo, bingo, bingo" typ... )
Kommer aldrig och ske!

Och den "Väldigt ocoola mamman" tänkte:
Nu blir jag på dåligt humör och klarar inte av att tänka tanken att han ska få bestämma sånt SJÄLV om några år!
Fan, jag gör som jag tänkt från början, jag låser in honom och kedjar fast honom nere i källaren.

Så det så!

Så tillsist...
Igår var vi på promenad jag och Chifen, vi passerade en trädgård där det var en väldigt SÖT hund bodde.
Tillåt mig presentera Stig...


Vilken goding!






Blivit så förstående..

Hemma!
Vilken morgonstart det blev här.
Strålande sol, cyklade hem från jobbet, kom hem packade upp, fixade frukost och satte mig och fikade och åt.
Hann läsa tidningen och fika, så fick jag ett sms från en av mina kussar som bor på fastlandet men är hemma och hälsar på.
Han och småtjejerna var på väg ner till Almedalen för bus och lek.
Hade jag tid att dyka upp kanske...?
Självklart.
Utan att duscha eller byta kläder (tänderna hade jag iaf borstat på jobbet...) så drog jag på mig ytterkläderna igen, tog med Milou och så promenerade vi ner till Almedalen.
Mötte upp kussen, hade en mysig stund i solen med honom och barnen.

När dom stack iväg och skulle möta upp farmor, alltså barnens farmor, gick jag och Milou för att att köpa en present på Lekstugan.
På vägen dit möter vi "Leo" med matte.
Leo var någon typ av Bichon, fast inte den vita sorten, han var svart, och han och hans matte blev dödsförtjusta i Milou.
(som vanligt då ;)
Vi stod där och pratade om våra hundar och hade sen sällskap en bit upp för Hästgatsbacken.
Alltså när man har hund...
Då träffar man folk ÖVERALLT med eller utan hund, som vill prata.
Hundägare är så sociala 

Jag tror inte det går en dag, om jag har med hunden, som jag inte talar med någon annan hundägare, ELLER...
Folk som vill hälsa på och beundra Milou.
Och Milou...
Hon vill ju så gärna bli beundrad tillbaka.
Vi tog oss till Lekstugan, fixade present och sen mötte jag mer folk som jag kände som hade barn...
Som fick hälsa på Milou.
Man tar sig tre meter i taget med henne på stan typ 

Jag sprang in en snabbis på Indiska och kollade också.
MASSOR med snyggt.
Fort ut igen, INGA PENGAR.
Livsfarligt.

Så kom jag hem här och tog tag i sonens rum!
Ja, här har det blivit små förändringar.
Han har påpekat att han vägrar ta med kompisar hem så länge han har kvar sina BABY-GARDINER med randiga och prickiga små katter på!
Samt FULA lampor och kuddar.
Ja det kan man ju förstå.
Nu när jag blivit en så FÖRSTÅENDE, nybliven tonårsmamma
Självklart måste babygardinerna bort, GUD så pinsamt, vad tänker jag med...?
Genast, spelar ingen roll om vi får leva på bröd och vatten, här ska det tonårsrums-piffas!

Jag har då köpt nya, svarta gardiner (enligt önskemål) och ny lampa, också svart.
Kuddar ska han få till nästa lön...
Svarta.
När jag sen kom hem piffade jag i tonårsrummet, upp med nya gardiner, stack till ÖB för att kolla på nya canvastavlor (fanns inte vad jag tänkt mig), tillbaka hem och fixade lite till.
Sonen kom hem, vart SKITNÖJD, stack iväg igen för att spela fotboll med sina polare och jag...
Tog en macka och kaffe.
Nu är jag helt slut.
Jag ska ta en dusch och sen dö.
Återkommer sen.





Jag blev rosenrasande...

Sovit som en stock, ändå är jag trött.
Gamla tecknade filmer á la Tom & Jerry och Scooby Doo på tv...
Jag orkat inte böja mig fram och byta på remoten som står på bordet.
Men solen är på väg fram, himlen börjar bli blå, alltid något.

Låg och tänkte på sonen igårkvälls igen.
Skämdes över mig själv ännu mer.
Kände att jag faktiskt är pinsam, kan verkligen inte släppa den tanken.
Jag vet ju själv hur det var när min pappa höll på så där med mig...
Jag blev ju rosenrasande!
Det blir ju nu inte sonen på samma sätt som jag blev, han är så mycket mer diplomatisk (och snäll ;) än vad jag var i hans ålder.
Men ändå.
Jag blev galen när min pappa skulle vara gullig, duttlade med mig och var pappig.
Tänk, någonstans där inne kröp DET fram i skallen på mig, jag kom ihåg hur det var själv.
Hjälp, ja, jag har verkligen börjat fundera på HUR jag ska lägga om till en mer "laidback" mammastil här.
Som ni märker.

Vet egentligen inte VAD jag gjort av min morgon fram tills nu, men jag måste redan sluta blogga för att hinna med.
Vi ses imorgon, ny dag nya tag!




En stor best i håret...

Ja, jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Vi har en hund som verkligen är det UNDERBARASTE som finns, men TUFF...
Det är hon dock inte!
Idag fick vi in en humla i lägenheten och det blev giganternas kamp.
Eller egentligen:
Humlan Vs Milou, 1-0!

Hm, vad är det här för konstig GREJ som ligger här på golvet...?


Milou råkade då peta till den så den hamnade på rygg, och då blev hon såklart skiträdd...


It´s alive...


Så kom humlan på rätt köl igen och tog sig till mattan...










Jesus och SHIT, den jagar mig matte...


Så fastnade humlan i Milous öra!
Hon fick tokspel typ, och matte tillika fotografen fick rycka ut och rädda den lilla vovven.
Och humlan också för den delen.
Fick tag i Milou vid vardagsrumsmattan och fick ur humlan ut trasslet, PIJU, Milou såg dödsförskräckt ut när hon äntligen fått ut BESTEN ur håret!
Humlan hamnade på sniskan och såg lätt "stukad" ut...


Traumat var ett faktum för båda.
Jag fick tag i en pappersbit och baxade upp humlan på den, humlan fick sen hjälp ut i naturen igen och Milou kunde pusta ut!
Läskigare och märkligare djur har hon nog aldrig träffat.
Än så länge ska väl tilläggas 

Förutom detta då, vad har hänt under dagen?
Inte mycket.
Jag har badat Milou och haft fästingdroppar i nacken på henne.
Ja, det kryllar av dom, och det är så äckligt att INTE veta vad hon drar upp i sängen när hon ska gosa.
Eller filten på soffan för den delen.
Så har jag virkat på babyfilten och typ inget mer.
Nu är jag dödstrött, ska snart hoppa isäng, imorgon väntar jobb igen.
Men vi ses innan.
Go´natt.



Navelsträngen som jag virat hårt, hårt, runt hans hals...

Hemma och lite trött!
Inte av jobbet som vanligt, men av partypojkarna ovanpå!

Killarna hade FEST igen, och vi/jag ringde STÖRNINGSJOUREN redan vid 23-tiden.
Varför vänta till 24.00, tyckte både Chifen och jag...?
Musiken dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunk-dunkande HÖGT efter 19-tiden och pojken med det bedrövliga HÄSTGNÄGGAR-SKRATTET skar genom märg och ben där uppifrån.
Ja, han har ett förskräckligt skratt, låter som en speedad häst hög på amfetamin när han gnägg-skrattar.
Dom andra pojkarna låter åtminstone normala när dom pratar, tjoar och skrattar däruppe, men hästpojken...
Usch, han kommer aldrig få en tjej med det där fruktansvärda skrattet.
Jag ryser varje gång jag hör honom och som sagt, det skär genom märg och ben när man hör det där gälla hästgnäggar-skrattet.
Irk.

Iallafall, jag ringde tidigt igår, det är ingen idé att vänta för man vet ju att dom inte lägger av förrens ÄNNU senare att partaja då.
Så jag ringde 23 och vid 24 var det tyst.
Tog lite tid innan Securitas kom.
Men...
Nu är vi överrens om att ringa Gotlandshem på måndag morgon, detta kan inte fortsätta.
Det är ju inte direkt bara någon gång då och då som dom stör nattsömnen.
Då kunde man väl vara lite mer "generös" med festandet.
Det är FÖR ofta, och ingen har koll på dom små liven.
Jag kan även tycka att HYRESSÄNKNING vore på sin plats om man ska behöva stå ut med såna grannar.
Inget jag har sagt högt ännu, men funderat på.
För betalar man hög hyra, då ska man förväntas ha en dräglig ljudnivå där man bor också.
Jag hade ju, som jag redan skrivit förut, ALDRIG accepterat detta privat.
Men, men, på måndag ska även Gotlandshem bli varse om problemen och kanske socialtjänsten kan ta tag i pojkarna ovanpå.
FÖRHOPPNINGSVIS.
Dom behöver stöd och stöttning kan jag tycka, dom behöver föräldrar.
Inte FF all week long.

Nog om grannpojkarna nu och vidare till min egen son!
Igår fick jag en mamma-chock och kanske något av ett uppvaknande.
Läste en "Tara" som någon av mina arbetskompisar haft med sig till jobbet och lämnat.
Det var "Tara/nr. 6" och det handlade om att vara POJKMAMMA och kunde man läsa om pojkars frigörelse från sina mödrar.
Jag fick ett "wake up call" samtidigt som jag blev smått chockad.
Insåg att jag kanske måste ha ett barn till, och isåfall en dotter.
Typ.
Att ha åtminstone ett barn som kommer bry sig om sin gamla mamma när man blir gammal.
Döttrar bryr sig om sina mammor (om man varit en bra mamma då såklart ;), söner...
Skaffar FRU och så är det bye-bye.
Se på oss...
Jag bor i samma hus som min mor, skilda lägenheter, men definitivt nära.
Och det går bra.
(för det mesta ;)
Vi till och med gör saker ihop.

Sambon...
Ja, han har väl inte hälsat på sin mamma sen han flyttade hit.
Snackar vi ÅTTA år nu...?
Ja, det gör vi, och sambon älskar sin mamma, har INTE bråkat eller att det är något sådant måste jag betona.
Men ändå...
8 år.
Herregud, jag hade DÖTT om min ende som gjort så mot mig.
Jag hade tagit självmord.
Jag hade...
Gråtit tusen miljoner flodtårar.
Alltså det kändes inte som någon munter läsning i Tara direkt.
Fast så illa hoppas jag inte att det blir mellan mig och min son, jag ska ju i min framtids-fantasi:

Ha en underbar relation med min son, älska hans kommande fru eller man, hjälpa till när jag får barnbarn och vi ska bo förhållandevis nära varandra...

Alltså...
Jag har inte tidningstexten framför mig, men kan säga att jag tyckte det var hemskt, ledsamt, upplysande, och ska återkomma i ämnet "Mor Vs Son-relation".
En sak har jag iallafall bestämt mig för nu/i nuläget, som tonårsmamma:
Jag ska INTE hålla på och mamma-dutta-pjoska med ungen någe mer nu, för hans frögörelse...
Har redan börjat!
Ja, det har jag ju fattat, men om jag kletar mig på honom som en mamma-igel, då är jag inte bara pinsam, jag måste låta honom få lätta på navelsträngen som jag VIRAT hårt, hårt RUNT HANS HALS!
Gah...

Jag MÅSTE lägga band på mig att inte fjanta mig och låta honom vara lite mer.
Jag fattar grejen bättre efter artiklarna, inga mamma-hjärtan på facebook, jag fattar hur djävla pinsam jag är.
Jag tycker jag är snäll och gullig mamma, han tycker jag är värre än döden.
Det är ingen rättighet längre att hålla på och prata pluttinutt-språk med en 12-åring...
Det är = en dödsdom som mor!

Som sagt, mer om detta en annan dag.

Vädret...
(ständigt detta heta ämne i min hjärna)
Ja, sommarvärmen flög sin kos igen.
Igår 22 grader.
Idag 8.
Dra åt--- he---vete.
Tur att jag packat ner jeans, tjocktröja och vantar för hemfärden idag.
Det behövdes.
Nu ska jag hoppa i duschen, vi ses senare.




Skriv inga hjärtan...

Vaken, varmt och sol ute, vovven vill inte kissa eller bajsa...
Ja, det var min morgonstart.
Sambon får ta en kiss-sväng innan har sticker och se om det går bättre.

Igår pratade jag med sonen, frågade om han sett mitt meddelande till honom på Facebook.
"Jaaa", sa han surt.
Jaha, varför har du inte svarat då?
Tillsaken hör att det jag skrivit att jag var STOLT över honom att det gick så bra i skolan.
Lite PEPP typ.
Under "meddelanden" ska tilläggas, INTE under "timelinen".
Sonen svarar:
"Ja, men mamma, måste du hålla på och skriva HJÄRTAN hela tiden på min facebooksida?"
Eh, vadå, det var ju hjärtan i ett meddelande, det kan ju inga andra se.
"Ja, men du lägger upp hjärtan på min TIMELINE OCKSÅ, det är så PINSAMT!"

Jaha...
Pinsamt med hjärtan på sonens timeline, hur kan jag vara så...
Pinsam...?
Ja, man kan ju undra.

Den pinsamma mamman svarade/förklarade sig:
Amen hallå, SÅ farligt är det väl inte?
Det är ju för att jag saknar dig när du är vid pappa, jag vill ju bara vara gullig!
"Sluta med det är du snäll..."
Okej, men om vi gör så här då, jag skriver INGA HJÄRTAN på timelinen, men jag kan väl skriva hjärtan till dig när jag skriver meddelanden som ingen ser?
"Mm, det är okej..."
Bra, sa den lättade mamman glatt!
Är du sur?
"Neeeej!"
Bra.
Men varför har du inte svarat på mitt meddelande om du nu har sett det...?
"Mamma, vad du håller på jäääääämt..."

Ja, lite så har vi det.
Så till er med känsliga NÄSTAN-tonåringar har jag ett tips:
Skriv inga hjärtan på timelinen på fejan, skriv dom i meddelanden istället.
Det är så pinsamt nämligen.
Nu ska jag i duschen, vi ses imorgon!



Hon är ju så himla gammal ju...


Ja, det borde jag!
Och det har jag gjort också, men nu orkar inte ögonen mer för tilfället.
Jag har dock inte sytt på barnklänningen.
Nej, jag körde min tredje vända på den turkosa batikklänningen.
Jag har ju inte varit nöjd med den sista omsyningen, så jag satte mig och sprättade upp höger sida igen.
Tog bort dragkedjan och sydde ihop den UTAN dragkedja denna gången istället.
Den var ju så stor ändå, så den behövde ingen dragkedja.
Sydde ihop och sydde fast en "Österholm" etikett och VIPS...
Så var jag klar och nöjd denna gången.
Nu är den inhängd i min garderob, och väntar bara på strandväder 

För övrigt meddelade sonen att han mätt sig hos skolsköterskan häromdagen.
Nu mäter han 173 cm över landytan!!!!
HUR är det möjligt????
På tre månader har ungen gått från 167 cm till 173 cm.
6 cm på tre månader, kan man verkligen växa så mycket?
Ja, nu är det endast 2 futtiga cm kvar till mig, det är fan-i-mig inte klokt.
Vad hände med den lilla lockhåriga dvärgen jag hade?
Dvärgen försvann, och dvärgens mamma fick bli dvärg istället.
FAST...
I hushållet är jag faktiskt inte kortast ändå, det är morsan, hon är bara 170 lång.
Och SÄKERT har hon krympt några centimeter också, för hon är så himla gammal ju 
Piff får bli Morsan-dvärgen istället, ALLT för att inte jag ska känna mig så himla...
Kort.

Ja, och nu väntar babyfilten och "Lets dance", fast vid 21 byter jag kanal och ser "Revenge"!
Det är så spännande och bra så det missar jag inte.
Nu, babyfilt!



Göken...

Vi var ute och promenerade i nästan 2 timmar idag!
Inte för att det nu tar 1.45 tur och retur till Vibble, men det var SÅ underbart på Hällarna idag, och helt folktomt, så vi gick och sommarnjöt.
Man går lite och spankulerar liksom...





Och varmt var det!
Det var inte bara vovven som höll på att dö av värmeslag, det var matte också.
Det blåste visserligen på vissa sträckor, men det var ju varm vind och DÅ var det skönt.
Men så kom man på sträckor som det inte blåste, då var det väldigt varmt.
Då hade jag ändå tunna träningsbyxor och en tunn tröja.

Vi mötte en "tant & farbror" på hemvägen, dom stannade och beundrade Milou (liksom alla andra vi möter ;).
Och som vanligt fick jag frågan:
(det är den vanligaste frågan jag får...)
"Det en valp va?"
Eh, nej, hon är över ett år.
Och alla som då känner till rasen cavalier KCS, dom blir ytterst förvånade.
"Va, så liten den är, så ovanligt!"
Och alltid känner folk "nån" som hafte en cavve, eller så har dom haft en själva, och alla tycker hon är så liten.
Mmm, hon är ju det, säger jag.
Vad ska man säga liksom, ja, hon är liten och perfekt.
Så fick hon veröm för sitt PUPPY-FACE, det lilla näpna fesjet som ÄR så bedårande.
Tanten idag sa till sin gubbe och mig:
"Ja, din syrra hade ju två såna här, men dom var ju ena riktiga tjockisar, inte alls så vältränade som den här!"
Gubben blev lite putt och sa:
"Åja, SÅ tjocka var dom väl inte...?
Jo, det var dom faktiskt hörrudu, men så gick hon ju aldrig ut med dom heller!"
Gubben sa:
"Gjorde hon väl...?"
Nä. det gjorde hon faktiskt inte... bla, bla, bla...
Och då kände jag:
Time for EXIT!
Nu tjafsar ni om hans syrras hundar som var otränade, undrar vart det slutar innan vi hinner iväg jag och Milou.
Gubben och tanten, det är jag och sambon om 20 år 
Vi sa "Hej då" och gick vidare.
Och när vi kom på den här sträckan...


... då hörde vi GÖKEN någonstans i närheten!
Jag knäppte en bild bara för att att vi hörde göken precis just här.
Inte för att man kan SE göken, eller höra den i bilden , men det är känslan av göken som faktiskt KO-KO:ade just precis där och då!
Så kom jag hem, det blev fika och macka på balkongen, ser skar jag till tyget till barnklänningen...


... som ska sys.
det blir den enkla modellen igen, men det är för att det är en bra sommarklänning.
Och nu är det ju sommar 
Kanske inte är så somrig färg, men jag har fastnat för det svart/vita iår tydligen.
Så har jag suttit på balkongen och solat dom likbleka benen...


... nåväl, om någon vecka eller två om vädret håller i sig, DÅ har jag bruna ben.
Ska nog börja fuska lite med "brun-utan-sol" på benen också, som jag brukar 
Naturligtvis virkade jag på babyfilten också, nu ska jag snart sy.
Vi ses snart igen!



20 grader...

God morgon, OCH vilken morgon det är!!!!
Man kan ju bli religiös för mindre.
20 grader redan klockan 08.30 på morgonen, och jag gissar att nu, en timme senare, är det förmodligen ännu varmare.
(VÅGEN...)
Ja, jag och Milou blir inte inne speciellt länge till, vi ska ut och njuta av sol och värme.
Sen...
Hade jag ju tänkt att sy.
Och det ska jag.
Men jag tror det får bli så här;
Vi promenerar och när jag kommer hem skär jag ut tyget till en barnklänning lite snabbt.
Går ut i trädgården och virkar på babyfilten...
Går in lite senare och syr!
Man KAN ju bara inte vara inne och muppa när det är så himla varmt och vackert idag.
Ja, ni som sitter på jobbet avundas jag INTE idag kan jag säga, jag är SÅ lyckligt att få vara ledig och kunna njuta av detta underbara.
Ja, jag tänker inte fördjupa i något mer här nu, hade tänkt att skriva om Obama, Romney och samkönade äktenskap...
Men det får bli en annan liten stund, för nu sticker vi ut!
Vi ses sen 

P.s, Ingen huvudvärk idag, tack och lov för det!
Sockret has left the building för denna gången, jihaaaa... D.s.



Vårbilder...

Vädret är ju så varmt idag, att man får sommarfeeling när man varit ute.
När jag gick till och från sonens skola blev jag inspirerad och knäppte några bilder...













Mötet på skolan gick bra, jag kände mig nöjd som mamma att veta att det ändå går bra och att han sköter sig.
Då blir man stolt.
Dessutom gillar jag sonens fröken, jag tycker hon är bra och rejäl.
Annars är jag godissugen, men när sambon sa:
"Jag funderar på att gå över till macken..."
Då fick jag bita mig i knogarna för att inte säga:
JA, gör det och köp det, och det, och det till mig..."
Men jag sa:
"Ja, jag ska inte ha något iallafall, jag har haft huvudvärk av allt godisintag, nu måste jag skärpa mig!"
Då gick inte sambon.
Se där...
Vi HAR karaktär båda två.
Nu ska jag se "Greys Anatomy", vi ses imorgon.



Sockervadd,...

Nyklippt och sommarfräsh i håret.
Frissan fick ta 3 cm på längden idag (jesus), men det var SOCKERVADD i topparna.
Nu är det fortfarande lite frissigt...
Men så har jag ju lockigt hår så det hör ju till.
Jag känner mig iallafall lite snyggare 
Så har jag kommit hem, har hunnit sy i en knapp i...


... den naturfärgade mohairsjalen.
Nu ska jag sticka iväg igen på föräldrarsamtal och en snabbis in i tygaffären!
Ses snart igen.




Nya bandet...

Dammsugning:
Check!
Sytt nytt band till ett linne:
Check!
Hårtoning:
Under progress.
Bild på det nygamla linnet om en stund, ska bara tona klart håret först.
Så klar, här kommer bilderna...







Mja, det blev välan sådär.
Jag var jättenöjd med linnet när jag gjorde det, men å andra sidan var det bland det första jag gjorde på 15 år...
Nu tycker jag det ser hemsytt ut, nu när jag "sytt upp" mig lite.
Fast bandet matchar iallafall nederkanten på linnet nu.
Så får vi väl se hur ofta jag kommer använda det 
Nu ska jag i duschen, frissan väntar!



Madde i blåbärs-sockerskogen....

Ja, här vaknar man av att telefonen ringde vid 07.30-tiden.
Såg när jag masat mig upp att det var sonen eller X-kroken som ringt.
Jag ringde upp, det var gympaskor och nycklar som behövdes hämtas upp.
Mhm, jag sa ändå till sonen att han skulle ta med gympaskorna i måndags när han skulle hämta sina fotbollskläder.
Men nej...
Gympaskorna behövde han INTE i veckan hos pappa.
Och det såg vi ju idag, två dagar senare.
I rest my case, typ.
Nycklarna...
Ja, KILLEN MED KOLL, det är min son det!

X-kroken kom då och hämtade skor och nycklar, och jag hade precis kravlat mig upp ur sängen och stapplat ner i trappen.
Han ville tala "inköp av skor" till sonen, jag var nyvaken (och med jordens huvudvärk, återkommer till den) och orkade INTE prata skoinköp just då.
Sa att jag precis beställt nya kläder till sonen till sommaren (från HM på nätet, för han vägrar ju gå med på stan), så för min del var det inte aktuellt med skoinköp kommande månad.
Det får bli nästa månad isåfall.
Och VEM ska för övrigt betala fotbollen på 800 kr då?
Ja, man skiter ju inte pengar direkt!
Men det var inget jag tog då som sagt.
Jag sa:
"Du, vi ses ju senare, vi får ta det då, jag har precis kommit upp nu."
Och stängde nästan dörren framför näsan på honom.
Så oförskämt.
Men...
Jag var FÖR trött liksom!

Så till huvudvärken då...
Ja, det var väl väntat att det skulle sluta så här.
Jag har haft huvudvärk nästan varje dag den senaste veckan.
Orsak:
Som vanligt när mitt godisintag blir dag ut och dag in, då får jag BAKSMÄLLA varje dag.
Sockerbaksmälla som heter duga.
Jag VET ju detta, ändå kan jag inte hejda mitt snaskande när jag väl drar igång.
Det som är så gott just då...
Kommer så fruktansvärt surt efter.

Och äta godis en eller två dagar, det fixar jag absolut.
Men när det blir dag ut och dag in i ca 1½ vecka, då är det stenkört för mig.
Igår åt jag dock inget godis, men det är ju då det blir som värst.
Huvudvärken, den riktigt onda, kom smygande igårkvälls, och idag är det illa, illa, illa, illa.
Härdar jag dock bara ut idag, och förmodligen imorgon, så är det lugnt sen.
Men dessa "avgiftningar" jag utsätter mig för är B-E-D-R-Ö-V-L-I-G-A och det vet ju ni som följt mig under åren.
Jag vill låta bli godiset, men i perioder går det bara inte.
Fast jag har massor att göra idag, så jag kommer nog dels kunna härda ut godisbegäret och ta alvedon mot huvudvärken.

Tänk så idiotiskt...
Äta tabletter, som verkligen bär mig emot och har alltid gjort, bara för att man är så djävla DUM och vräker i sig socker.
Jag får vara glad att det inte syns på kroppen iallafall att jag äter godis som en hel björn.


Ja, se där ja, där sitter jag i blåbärsskogen och mumsar...
Blåbärsgodis!
Caught in action 

Så fick jag då lite feedback på mitt förra inlägg från både morbror Frasse och sen från Camilla.
Ja, det känns nog som om jag släpper det här "fantastiska" erbjudandet från den där killen "ute till havs".
Jag har ju som sagt sett PLUS där samma typ av bedrägeri förekommit, så jag väntar nog på dom "rika fastänningarna" istället, som kommer till sommaren.
Där man gör upp face-to-face och får pengar i handen, alternativt in på kontot INNAN varan är hämtad.
Så...
Jag skriver ett svar till "Mr. Marine Engineer" att han tyvärr inte är aktuell som kund.

Spännande kuriousa om Milou här från morgonkvisten lyder som följer:

Milou ser en varg (som inte ger ett ljud ifrån sig utan bara står rakt upp och ner) i tv-rutan.
Och morrar som den värsta galning, är mycket VARG-lik själv och skittuff gentmot vargen på tv.
Milou ser små tigerungar på tv, och tokmorrar igen, supertuffa voven som vill visa vart skåpet ska stå minsann.
Samma Milou, klarar dock INTE av att leka med en 14 veckors labradorvalp i VERKLIGHETEN för hon är för harig.
Eller någon annan hund heller för den delen, som är för på.
Det är ju för läskigt liksom.
Dessutom rädd för en kanin som är hälften så stor som henne.
Men morra åt vargar på tv...
DET kan hon minsann.
Hon är välan för TUFF den där lilla Bad ass-Milou 


Nu ska jag sluta leka här, dags att börja jobba!
Vi ses senare.






Lite för bra för att vara sant...

Så har jag då redan fått napp på min bokhylleannons.
Fick ett sms, det skulle skrivas ett mail tillbaka, så det gjorde jag.
Inom 5 minuter fick jag ett svar, från en kille som säger sig jobba som "marine engineer" "maskinist (?)" på en båt utanför Bermuda förtillfället.

Okej...

Han vill ha bokhyllan, UTAN PÅSEENDE, och tänker betala FEMHUNDRA kr MER...
Än vad jag ber om.

Okej, mhm...

Där åkte min varningsflagg upp i topp!
Berättar strax varför.

Sen fortsätter han att han ska ombesörja hämtning av bokhyllan också via nån "privat hämtservice" osv, osv...

Eftersom jag sett PLUS fför några veckor sedan, där det handlade om en par som skulle sälja en brudklänning och OCKSÅ blev erbjudna MER pengar än dom bad om...
Och sen blev blåsta så det bara small om det, och istället blev återbetalningsskyldiga till banken för att banken godkänt köpet fel...
Så vet-i-fan alltså.
Nu ordnade det sig för paret i slutändan tack vare Plus, och sambon påstår att "PayPal" som personen ifråga vill betala igenom, är säkert.

Men varför i helvete (ursäkta) vill han betala mig MER än jag begär...?
Det vill väl ingen djävel, om man slipper.
Det luktar skumrask så längt näsan räcker.
Och tänk om det då är säkert att få pengar via "PayPal", jag får mina pengar, men så kommer en "privat hämtfirma" och begär typ 55 000 kr i betalning av MIG...
För att hämta upp bokhyllan?
Ja, frågetecknen är väldigt, väldigt många.

Jag ska be sambon läsa mailet, för han har bara fått det återberättat genom mig.
Och kanske slå en pling till min bank imorgon INNAN jag svarar på något mail.
För det verkar...
Lite för bra för att vara sant!

Det har inte blivit något mer virkande, jag har varit hantverks-dränerad så här i slutet på dagen.
Jag har gjort för mycket helt enkelt.
Så nu blir det Desperate Hosewives och GCB, sen sova.
Imorgon blir en ny späckad dag, jag ska hundpromenera, hantverka, vad det nu än blir.
Ingen idé att jag skriver "sy" ifall det nu blir något annat.
Så ska jag klippa mig och gå på "föräldrarsamtal" med/om sonen.
Ska bli spännande och se vad det ger.
Måste slänga in lite dammsugning också, för på TORSDAG...
Då ska jag sy iallafall, om jag nu inte hinner imorgon! 
Vi ses imorgon.



Att sälja eller inte sälja...

Vad har hänt sen sist?
Jo, jag blev klar med balkongen, duken från Brissund, från typ 70-talet åkte på bordet!
Premiärduk, ja, men den är jag rädd om, så det vara bara för att det kändes FESTLIGT att balkongen var klar idag 


Så, säsong 2012 är härmed invigd, nu kan man sitta ute och njuta på balkongen!
Sen satte jag igång med knappverkstad.
Vad gör man om man har fyra hantverk som inte säljer...?
Som bara ligger och som man inte gör fler av?
Man tänker om.
Denna svarta bomullssjal...


... fick en fin träknapp på sig, och så kan man använda den som sjal runt axlarna eller...


... en vanlig halsduk om man vill!
Se där, upphottad till max och fler användningsområden.
Sen tog jag itu med...


... dessa sjalar som jag endast sålt TVÅ av.


... kanske träknappar kan "rädda" modellen...?
Tja, dom ser kanske inte SÅ festliga ut på bilderna, men faktiskt är dom det i "verkligheten".
Modellen är ganska kort i snibbarna, går inte att knyta, flyger lätt upp om det blåser det minsta, så jag tror att knapparna kan rädda sjalen för att gör den smartare att använda.
Nu åker inte halsduken upp, utan håller ihop och det blir varmt om halsen.
Jag har försökt mig på denna varianten...


... med samma sjal.
Båda funkar i min mening, men inget...
Verkar sälja.
Ja, vi får se om det händer något nu, att sälja eller inte sälja, ja... det är frågan.
Funderar faktiskt själv på att ta den gula (lejongula, den är mycket mörkare i verkligheten än på bilden) för jag gillar färgen, jag har den blå, en vinröd och en naturvit/brun också.
Vi får se.
Nu har jag snabbt klämt i mig lite kvällsmat, ska virka lite på babyfilten samtidigt som jag ser klart en film "Game change" som handlar om när John McCain fick Sarah Palin som ankare i sin valkampanj mot Obama.
Hon blev väl liksom ankaret som drog ner McCain-båten i djupet, kan man säga.
Mycket intressant film.
Så jag ser klart den, virkar lite, sen ska jag sy om lite/ändra på ett linne jag sydde till mig själv i höstas som jag inte blev nöjd med...
Ta en dusch och virka lite till på babyfilten.
Herregud, jag jobbar så FINGRARNA glöder.
Annars så fotade jag morsans ÖGONSTEN i trädgården, tillåt mig presentera GULLVIVAN...


... bakom lås och bom!
Eller bakom PINNAR så vi klumpfötter inte ska trampa ner henne.
Ja, mamma älskar sin enda lilla gullviva mitt på gräsmattan så olämpligt placerad.
Hon hoppas det ska komma fler gullvivor, att gullvivan ska sprida sig, att en humla ska befrukta vivan och...
Ja, göra det humlor gör, för att blommor ska sprida sig, men varje år...
Kommer det endast denna lilla viva.
Vi håller tummarna för att nästa år, då är dom kanske två 






Dr. Martin, min hjälte!

Uppe med tuppen och har betat av Dr. Martin, handel, lunch och nu har jag precis skurat av balkongen så jag kan nyttja den på dagarna.
Göra lite mysigt, somrigt.
Igår sopade dom gatan igen, så jag kände att NU kan/vågar jag städa på balkongen och ta ut balkongmöblerna utan att det blir så himla skitigt.
Tar en paus, och sen ska jag hämta upp möblerna och torka av dom.
Ja, det var det, nu är det bara alla fönster kvar för sambon att beta av någon dag här.
Det får bli i helgen eller nästa helg, för snart kan man inte se ut här längre.

Så kom jag till Dr. Martin idag, vi pratade nacke och lite annat smått och gott.
Så när jag skulle få nytt recept på mina mediciner säger han:
Ja, nu är det tyvärr så här, att jag ska sluta!
(VA?????
Nej, dra åt helveeete, tänkte jag, det här går jag inte med på, sluta, vadå sluta, det får han dock INTE!!
)

"Jaha, sluta, nääää, det kan du väl inte göra?", fick jag ur mig.
Och kände hjärtat dimpa ner i skosulorna, klonk.
Jo, jag ska faktiskt det, jag har jobbat här i 19 år, och nu ska jag vidare.
"Vidare, jaha, VART DÅ??????"
Jo, jag ska börja jobba på Hansahälsan den 1 september.
"Okej, vad innebär det?
Får JAG följa med dig om du ska jobba där då...?"
( Följa med som PATIENT borde jag kanske ha sagt, jag såg framför mig:
"
Mig själv" som en liten tuffsig vovve i sina bästa år med stora blöta ögon, följa efter Dr. Martin varthän han än gick... Typ Lassie....Snyft... )

Ja, du är välkommen att följa med dit om du vill, men då måste du ansöka om att bli listad på Hansahälsan och hos mig isåfall!
(YES, han överger mig inte!)
Kanske lika bra det, fortsatte han, jag känner ju dig och din historia, kanske bättre för dig också?
(Skoja´ru, såklart det är, jag vill inte hålla på och dribbla runt med några djäkla hyrläkare i framtiden, jag vill ha MIN trygga Dr. Martin. )
"Ja, verkligen, sa jag, jag listar om mig så fort det blir den 1 september, hos dig.
Jag känner mig mycket tryggare om jag får gå hos någon som känner mig och min nacke.
IFALL det nu skulle hända (tvi, tvi, tvi...) skulle hända något i framtiden!"
Jamen så bra, sa han, då ses vi framöver då!
Jepp, det gör vi, sa jag, och så sa vi "Tack för den här gången och Hej!".

Så kunde jag gå ut i solen och pusta ut, blev lite rädd där ett tag att Dr. Martin, min nack-hjälte skulle försvinna ut ur mitt liv för gott.
Nu ska han ju inte det.
Och jag...
Ska byta vårdcentral!
Så det så.
Nu har jag vilat klart, nu ska balkongmöblerna upp.
Hej på en stund.









Ser film...

Ser en film på vår filmkanal, "Snow Cake" med Sigourney Weaver och Alan Rickman...



Väldigt speciell, väldigt gripande, ledsam.
Verkar lite independent-film typ.
Sambon har varit på poker men kom hem tidigt, skönt, ikväll hade jag ingen lust att vara själv.
Har virkat lite, men la ner, ingen inspiration ikväll.
Känner mig så...
Bedrövad.
Vet inte om det är filmen som lockade fram känslan eller vad...?
Dagen har ju varit toppen egentligen, och nu vart det rätt ner i källaren här på kvällskvisten.
Vi ses imorgon.
Sov gott.




Över på ett kick...

Har lagt upp annonsen på Blocket, tog i så jag nästan sprack i pris.
Men...
Har jag tur så kommer det en RIK fastlänning som vill ha en finfin, välvårdad gammal bokhylla från 40-talet till sin sommarbostad, och betalar vad jag vill ha...
Annars sänker jag väl priset.
Men jag behöver pengarna mycket VÄL.
Så jag hoppas på tur.
Komsi, komsi små rika mavar!
Jag var inne på mitt bankkonto och pengarna från tygföretaget hade kommit in 
Jippie och äntligen.
Det var faktiskt mer pengar tillbaka än jag förväntat mig, jättebra, det gick direkt in på sparkontot eftersom jag lånade därifrån när jag var på "Stoff & Stil".
Så, nu var det löst iallafall.

Har ätit middag, bestående av filmjölk, banan, flingor och nu...
Godis och kaffe.
Ja, mina vanor är värre än jag vet inte vaaaaaaaaad!?
Jag har verkligen hamnat i väldigt dåliga vanor igen, godis all the time.

Idag har det fixats med semestrarna på jobbet.
Jag fick ändra på en dag, så jag fick hoppa in och jobba mitt eget pass, och sen gå på semester igen.
Men det gör inget, det gjorde jag förra året också, då var det mitt i semestern, två pass, det ena var mitt och det andra var en arbetskompis.
Iår blir det ett pass i slutet av semestern, men så flyttar jag fram semesterdagen till nästa pass istället.
Funkar det med.
Nu verkar det iallafall som om jag har semester from 29 juni - 17 augusti.
Med inhoppet den 9 aug.
Fy fan, jag TROR jag kan känna mig utvilad efter den här semestern också!
Eller...
Så är jag slut efter allt släkt-o-vän-umgänge!
Gissar att jag blir MER uttröttad av det, och får lugn och ro på jobbet 
Just nu, innan semestern, känns den oändlig.
Och när den har börjat, då är den över på ett KICK.
Nu ska jag virka, vi ses sen.





Skitsöta och "jättepå" labbevalpen Bruno...

Vi startade upp med världens skönaste vårpromenad.



Vi började med att träffa en granne som bor någon gata bort, och hans 14 veckors labradorvalp Bruno nere på Hällarna nedanför oss.
Skitsöt valp och jättepå!
Milou fick springa lös för att undkomma den "jättestora" (iallafall jämnfört med henne ;) och superklumpiga valpen.
Han ville bli kompis med alltför klumpiga metoder och Milou den lilla HAREN...
Hon sprang och gömde sig bakom ömson mig och ömson Brunos ägare!
Hon är så...
Feg.
Tur för henne så dök en annan kvinna upp och hennes golden (en liten hundträff i kvarteret minsann...), och då vart Bruno mer intresserad av golden-hunden och Milou kunde SJÄLV vem som skulle få ynnesten att umågs med henne.
Då och då gjorde labbe-Bruno några lekutfall mot Milou, men då drog hon järnet och...
Gömde sig bakom någon av oss tre igen!
Ja, vad ska man säga, hon är välan för go´ ändå 

När vi hängt med dom andra hundarna en stund, då gick vi vidare mot stora Hällarna.
Såg att slånbärsbuskarna var utslagna...


... det var så vackert och doftade lite sött.
Vi gick vår vanliga runda där, mötte Tobbe och hans matte, sen var det DÖTT på folk och fä, underbart.
Milou...


... hon var mer i gröngräset än på grusvägen.
Jag gissar att vi har HELA Hällarnas population av fästingar med oss hem.
Det ska snart bli en genomgång av lilla donnans päls!
Jag måste skaffa fästingmedel denna veckan, förmodligen blir det imorgon när jag ändå ska till doktor Martin.

När vi kom hem kände jag:
Sy eller vårstäd i lilla boden?
Ja, här längtar jag efter att få sy, men...
Det blev lättare vårstäd i lilla boden, lika bra det, så man kan ha lite öppet nu.
Det har nämligen varit VÄLDIGT dåligt med det, nämligen inte alls så, så nu är det dags.
Men nu är det städat, snyggt och prydligt igen, bara att slå upp portarna och ha öppet närhelst jag är hemma.
Och när jag var klar med städet...


... då gjorde jag iordning den vackra bokhyllan som står i boden, fotade den, och ska alldeles strax lägga upp den på Blocket för försäljning.
Efter det...


... gick jag in och sydde på MINA FÖRSTA namntags på kläder som jag tänkt att sälja.
Kändes HELT magiskt!


Ser kläderna ser ju proffsiga ut helt plötsligt!
Hängde upp tre små plagg på min nya klädställning och en på en docka.
Kom in, duschade, har ätit och fikat, nu bloggat, ska fixa Blocket-annonsen och vila en stund.
Jag kommer nog inte orka sy något idag, men jag ska skära ut tyget lite senare iallafall, så kan jag bara köra igång imorgon.
Jag ska hänga en tvätt, och sen virka på babyfilten.
Återkommer senare.






Tror ni jag var trött...?

Vaken tidigt, vädret är strålande och IDAG...
Blir det långpromenad.
Eller iallafall en 7 km, vi får gå ut försiktigt nu när jag varit tvungen att VÄNTA så länge på att få köra igång kroppen igen.
Men som det spritter i benen, vi har inte varit ute på något längre sen jag blev sjuk innan Stockholm.
Det är väl en 3½ - närmare 4 veckor sedan.
Idag blir det försommar promenad, SÅ skönt det ska bli.

Igår, innan jag kom isäng, var jag så djävla trött så jag höll knappt på att orka hålla mig vaken till 22.00.
Jag rastade hunden redan klockan 21, framför allt för att hon skulle kissa och bajsa direkt här på morgonkvisten.
Att hon skulle vara dö-nödig.
Tror ni jag var trött när jag väl la huvudet på kudden?
Inte då!!!
Här hade jag suttit och gäspat sen 19-tiden, med nöd och näppe knappt kunnat hålla mig vaken, men när jag la mig...
Då vart jag klarvaken, pigg och FÖRVÄNTANSFULL innför idag.

Vad händer idag då?
Jo, jag ska SY!!!
Jag har inte sytt på säkert lika många veckor som hundpromenaderiet fått ligga nere, så nu är jag så sugen så det är inte klokt.
Och när jag började tänka på det, på att skära i NYA TYGER, göra lite barnkläder....
Fy fan, då var det ju omöjligt att somna.
Men istället för att sitta här och knappra iväg på tangenterna, så ska jag ut och gå så man kommer igång sen.

Dock måste jag bara nämna först:
Tror ni hunden gick ut och kissade och bajsade på morgonen här?
Ja, UT gick vi ju i trädgården naturligtvis, men kissa gjorde hon INTE.
Inte nr.2 heller.
Efter 10 långa timmar var hon tydligen inte nödig trots allt.
Nu har det gått 12 timmar, och hon ligger fortfarande och trynar här brevid.
Men jag antar att hon gör både och när vi kommer ut på promenad iallafall.
Vi ses senare, nu drar vi!



Lazy söndag...

Och jag jobbar på...



Har virkat som en tok, det ser kanske ut som jag inte kommer nånvart...
Men små rutor i bomullsgarn virkat med nålstorlek 2 tar tid.
Det är ett himla pilljobb.
Fast som jag skrev förut idag, den ska senast vara klar till slutet på nästa vecka.

Ja, jag har ju förberett för sambon innan städet idag, och sen bara virkat och sett på tv.
Fast att göra förfixet tog ju som vanligt sin modiga lilla tid.
Nu har vi ätit middag, jag funderar på en liten promenad med hunden i solskenet innan det blir mörkt.
OM jag kommer ur soffan vill säga, för jag är som en klubbad säl.
Annars tycker jag den här...



... som jag hittade på FB var himla kul.




Dagens ilandsproblem...

Här har vi startat en ny tred.
Och med "VI" menar jag bokstavligen inte "VI" egentligen, utan jag menar Milou.
Den väldresserade lilla kiss-&-bajs-maskinen är lagt av att vara väldresserad på morgonkvisten.
Här har vi alltid stigit upp på morgonen, direkt ut, och Milou har gjort både nr.1 och nr.2 inom några minuter.
Hon har varit SÅ bekäm och duktig.
Nu...
Den senaste månaden, har vi stigit upp, gått ut, och Milou har slutat att vara en väldresserad kiss-&-bajs-maskin.
Hon gör ingenting!
Nada.
5 minuter i trädgården går, nos-nos-nos överallt, 10 minuter går, ladidaaaadaaa-vissel-vissel från Milou, en kvart går och jag börjar tappa tålamodet och efter 20 minuter går vi in igen.
Med resultatet att att Milou oftast inte gjort ett smack.
?????
När jag ska jobba har jag ju lyxen att lämna över rastningen till mamma.
Är jag ledig går vi ju ut efter ett tag igen såklart, MEN...
Jag blir smått irriterad över att hon ändrat dom bekväma vanorna.
Vad har hänt?
Ja, inte vet jag, idag var dessutom grannens katter ute, HIMLA intressant tyckte Milou.
Vi sitter nu i soffan och HON får väl säga till NÄR hon är nödig istället.

Ja...
Dagens ilandsproblem:
Hunden kissar och bajsar inte längre på förväntad rastningstid!
I andra delar av världen är det krig och svält, men här har vi VERKLIGA problem minsann.

Startade även upp dagen med lite kokkaffe, idag blev det rävgift!
Häromdagen gjorde jag för svagt kaffe, och det blev änglapink.
Idag gjorde jag av någon anledning för starkt, och då blev det rävgift som sagt.
Jag fick spä med både mer vatten och mjölk.
Inte bra.
Kaffet måste vara PERFEKT när man kokar eller brygger det, annars blir hela starten på dagen förstörd.
(drama, drama...)

Herregud, POSITIVA KLUBBEN har vaknat på fel sida idag igen!
"Hunden gör inte vad hon ska när man går ut med henne, kaffet blev fel..."
Och läser ni vidare så är det fel på utseendet också, OCH VÄDRET (jag betar av allt gnäll på en och samma gång).

Jag ut som ett monster idag igen.
Kul nästan jämt.
Not.
(Lalalaaaa Lalalalalaaaaalalala...)

Vädret bjuder inte in till något härligt uteliv idag, men sambon har ändå städdag och jag ska virka på babyfilten.
Jag siktar på att bli klar SENAST i slutet på nästa vecka, har även funderat på vad jag ska ha för kant runt filten.
Just nu lutar det åt en söt liten spetskant, vi/jag får väl se.
Vi ses lite senare, nu ska jag koka lite mera kaffe, lite svagare denna gången 
Väcka sambon.
(Och lägga locket på brunnen...)



Lazy lördag...

Madde-Monstret är tillbaka!
Så kom vill till utställningen för att titta på Bosse The Champ...


Se när han "did his thing in da ring"...
Då hade han redan VARIT i ringen, och kommit tvåa!!!!
Va, men du sa ju 11...
Och klockan var då 10.50 bara.
Ja, men här hade det tydligen gått undan med dom som var före, och det hade blivit Syster J´s och Bosses tid tidigare än beräknat.
Jaha, så snopet, men, men, inte mycket att göra åt.
När vi sagt "Hej då" till J&B då drog vi vidare till sonens fotbollsmatch i Klintehamn, och hann precis till andra halvlek...


Sonen, nedanför den röda pilen, smällde in det FÖRSTA MÅLET precis när jag skrek:
"Kom igen nu-då-ra Zlatan!"
Sambon sa:
Men sluta, så där kan du väl inte skrika, du är ju PINSAM!
Va, pinsam, vadå, han gjorde ju mål nu när jag skrek så där, det är ju GOD KARMA.
Sambon...
Han fnös.
Matchen slutade 4-0 till sonens lag, och när det var klart drog vi till Bullboden för en fikalunch.
Det fanns ett bord ledigt när vi körde förbi, en minut senare, när vi parkerat bilen och kommit NÄSTAN fram till bordet...
Kom en ensam gubbstrutt och tog borde mitt framför näsan på oss.

Inga andra bord fanns lediga i solen.
Sitta inne?
Nä, fy fan, inte en dag som denna!
Vi hoppade in i bilen och drog till Djupvik, varför inte, herregud, strålande sol, varmt, och en lyxlunch ute.
Vi fick toppsoffa och slog oss ner, blåsten kom från "rätt håll" så huset gav lä, vi satt i SKÖN temperatur 







Vi beställde alla tre, Djupviks übergoda HAMBURGARE...


... smockade i oss och blev så mätta så det var nästan okristligt.
Så blev det kaffe på det, sen sprack jag nästan.
Efter två megafrossar-dagar måste det motioneras lite imorgon, annars är bikinisäsongen i fara igen 
Vi har haft en toppendag, en mysig familjedag.
Kom hem här och så kom bästisen U hit på en liten fika förut, vi har suttit och pratat lite och hängt i soffan.
Hon var lika död som jag.
Nu sitter jag och virkar på babyfilten, ser på tv och ordkrigar med sonen om VEMS tv-program vi ska se...
Tyvärr vinner jag, för jag är vuxen och jag vill se "Go´kväll" 
Tant Madeleine har makten.
Ja, det var våran dag, inte så illa pinkat.
Vi ses senare.




Ett monster....

Norge blev visst MOSAT i hockeyn igår, vilken tur, mamma, sambo och son vart nog väldigt nöjda

Så till middagen igår...
Potatisen kokade sönder, den smulade sönder, TROTS att jag passade den.
Tydligen inte tillräckligt noga ändå.
Såsen skar sig och blev för vattnig i grytan av köttet.
Köttet i grytan var inte gott.
Detta trots att det ska vara griskött i grytan, men nu har jag kört kyckling i denna grytan förut...
Och det är mycket godare.
Den nygjorda salladen såg saggig ut.
Men alla åt, och det smakade som det skulle ändå, fast JAG...
Tyckte den blev misslyckad!
Typiskt när man nu bjuder på mat, mutter.
Allt gick dock åt.

Men jag kompenserade med att äta mer GLASS och choklad till efterrätt istället.
När vi tryckt i oss i flera timmar jag och bästisen, då sa han:
"Nu mår jag illa av all choklad!"
Jag med, sa jag.
Och så åt vi lite till.
Fint, både han och jag vet verkligen att sätta stopp för goidsintaget 
Vilken karaktär vi båda har.
Det var mysigt att träffas iallafall och det var ju huvudsaken, inte maten, eftersom det inte blir så ofta vi ses.
Kom isäng sent, vaknade och insåg:
Jag ser ut som ett monster!
Ja, jag skojar inte, jag ser VERKLIGEN ut som ett monster.
Men det har jag inte direkt tid att tänka på, vi ska ju på hundutställning och se bästisens Bosse vinna priser.
Det är bara att sätta på sig solbrillor och låtsas som ingenting!
Vi ses lite senare, nu måste jag ta en dusch och sen ska vi iväg.



Mosade norrmän ikväll...?

Dagen har gått übersnabbt här, och jag har betat av alla samtal och det verkar som om allt ska lösa sig på bästa sätt.
Hoppas jag.
Tillslut.
Ja, så har jag dammsugit lite, jag satte mig på häcken som nu först.
Och här hinner jag väl sitta en liten stund innan jag ska börja laga middag, min killbästis kommer över ikväll och spenderar kvällen med oss.

Sambon bara pratar om att hockey-VM startar.
Ursäkta, hockey-VM, who cares, sa jag halvhögt.
"Jag sa bara ATT det startade ikväll", sa sambon halvhögt tillbaka.
Mhm, men som sonen sa när han fick höra att det var Sverige-Norge:

"Jaha, då är det ju inget intressant, Sverige lär ju ändå MOSA norrmännen!"

Sedär, vart har han lärt sig den där hockey-rasismen...?
Hockeyexpert-morsan eller hockeyexpert-sambon perhaps?
Inte är det från hockeyanalfabeten-Maddemamman iallafall 
Jag har bestämt mig för att det BLIR en babyfilt iallafall, och hoppas det kommer till användning.
Jag gör några varv med rutor till, sen skickar jag upp den till "Lilla A"!
Nu ska jag börja förbereda inför middagen, vi ses sen.







Jag blev allt lite skrockfull...

Vaknade med en sådan huvudvärk idag, så det känna som om skallen skall sprängas!!!
Fick verkligen bita ihop på morgonkvisten dom få vakna timmarna på jobbet.
Låtsas spela "normal" medans jag nästan trodde skallen skulle gå i tre miljoner bitar.
Hade inga huvudvärkstabletter med mig heller så...
Vi får hoppas att dom hjälper nu när jag har tagit dom här hemma.

Är dessutom trött, har jobbat intensivt nu, nästan varannan dag.
Nu är det dock "vila-upp-mig" veckan", så då ska det väl snart släppa.
Har en massa samtal jag ska ringa idag, till diverse instanser, ett är redan avklarat.
Det är klagomåls-ärenden en del av dom, så jag måste mobillisera mina små värkande hjärnceller, så jag inte är ofokuserad och låter osaklig.
Jag vill låta saklig och inte svamlig.
Jag tror jag väntar en halvtimme - trekvart innan jag ringer vidare, så alvedonen har hunnit verka lite.
Så till hantverk...



Nu är jag klar med rutorna till lampan jag tänkte göra, har bara sytt ihop på längden, inte på tvären, men...
När jag satt och sydde ihop rutorna började jag fundera på om jag verkligen skulle göra en lampskärm...?
Kanske borde jag istället fortsätta och göra en sommar-babyfilt till kusinen som precis fått barn?
För jag tycker färgerna blev så "summerfresh", och att dom har köpt en röd barnvagn (fick för mig att det var en brun barnvagn, men det var en kompis som hade det visst.
Inte lätt att hålla reda på alla barn och barnvagnar just nu ;)

Och då slog det mig igår, att kanske detta hade kunnat bli bra sommarfräscha färger som matchar i vagnen, och INTE BARA det...
Nej, för det röda garnet som jag har virkat med, har jag sparat i en plastpåse i många, många år i en av mina många garnlådor.
Sparat det för jag fick det en gång i tiden av min MORMOR, jag gjorde nämligen en julduk till mamma, och sen har det som blev över bara blivit liggande väl förpackat i lådan.
Men nu åkte det ju då fram, och jag blev allt lite skrockfull här, när jag började tänka på babyfilt till kusinens baby istället...
För hon blir nämligen NAMNE med vår mormor!
Borde hon då inte ha en babyfilt med garn som har varit mormors?
Jo, det känns faktiskt så!!!
Det är typ bara dubbelt antal rutor till som behövs, och sen kan Lilla A få den som "Välkommen till världen present".
Ja, jag funderar på det över dagen.
Nu har huvudvärken lättat något, jag är fokuserad igen, NU...
Ska jag ringa mina ärenden och vara saklig 



Den älskvärda fästingen...

Här sitter jag och spanar på dom förbipasserande ute på gatan...


... tänker Milou.
Jaha, fotar du mig...


Milou´s hotspot på morgonkvisten, trappan.
Nu har hon dock gett upp och ligger och gosar brevid mig 
Igår när jag skulle sova, för såklart uppstår detta ALLTID när man ska sova, började jag tänka på SMÅKRYP.
Närmare bestämt fästingar.
Jepp, nu har den ONÖDIGA delen av naturen vaknat, den fantastiskt, älskvärda (not) fästingen.
Igår hittade sonen en fästing på Milou medans vi satt ute i trädgården, sen kollade jag henne när vi kommit in, men hittade inget.
Tänkte inte mer på det, förrens jag skulle sova.
Då uppstod "Lopp-syndromet", dvs det började klia på hela kroppen och STACK det inte lite konstigt på en massa ställen också...?
Fan, nu får jag borrelia, in på toa, kollade kroppen, hittade inget, men inte slutade det sticka och klia för det.
Nej då, jag har rivmärken på kroppen idag efter mina naglar.
Jag hade ju bestämt mig att inte ha något giftigt fästingmedel på Milou, men just idag vet jag faktiskt inte...?
Det kryllar ju av fästingar överallt.
Baksidan är ju då också att vi har en hund som är MYCKET BORTSKÄMD på en punkt:
Hon får sova i sängen.
USCH!

Jag sov i "hallen" inatt för jag ska ju jobba idag, sa till sambon i sovrummet innan jag la mig, som då hade Milou inne vid sig:
"Du, se till att hon inte sover i sängen brevid dig inatt, tänk på fästingarna."
Och när jag kom in imorse, vart låg Milou...?
Tätt, tätt, brevid sin husse!
Inget han hade och göra med förstås, för jag hörde hur han beordrade Milou att ligga på sin bädd.
Men jag gissar att SMYGAREN-Milou, smugit upp i sängen under natten och lagt sig tätt, tätt brevid sin husse.
RYS!!!

Idag blir det iallafall en toppendag ute.
Inte en vindpust, stilla och milt redan klockan 06.00 på morgonen.
Jag ska ha klänning hade jag tänkt, passa på att vara ute mycket (hoppas jag iallafall, för jag ska ju jobba) men jag ska njuta för imorgon ser det ju ut att bli skitväder igen.
Nu måste jag i duschen, vi ses imorgon.



Har inte fått pengar...

Häromdagen införskaffades från Indiska...






... för endast 249 kr.
Väldigt söt och väldigt fin på, dessutom har den fickor i sidorna, det gör den lite mer vardags-chic.
Har sagt till sonen att vi måste gå och köpa sommar-snyggt till honom också.
"Visst", sa han.
När, undrade jag.
"Snart."
Okej, då får vi hoppas att det finns något kvar när han väl bestämt när "Snart" är.

Ikväll var jag inne på mitt internetkonto för att kolla om pengarna kommit tillbaka från företaget som jag skickade tillbaka batiktygerna till, har kommit in.
Men...
Det hade dom inte.
Nu har jag väntat i två veckor.
Det kan ju inte ta två veckor för ett paket från Visby till Umeå att komma fram... väl?... kan man tycka!?
Ja, imorgon jobbar jag, på fredag kollar jag mitt konto igen och har dom inte kommit in då, då ringer jag pronto.

I helgen ska vi gå på hundutställning, vi ska gå och se på Bosse som ska upp och visa upp sina vinnarskills.
Jag hoppas på rosettvinst för Bosses skull.
Milou får stanna hemma för hon skulle säkert gå i taket av exaltering över en massa hundar, och bete sig...
Olämpligt stissigt 
Som jag skrev förut idag, hon har ju inte fått speciellt mycket motion så balanserad är hon INTE just nu.
Rent "stiss-mässigt" då alltså.
Synd egentligen, för det är ju spaniel/retriver-utställning men...
Hon kan hänga med när den stora hundutställningen är istället.
Nu ska jag hoppa isäng, vi ses imorgon.







Dom kristna reseledar-tanterna...

Så blev det promenad för mig och Milou ner till Yllet för inhandel av årets SOMMARHATT!
Ja, jag såg den egentligen förra sommaren, men då fick "Samantha-Sex-and-the-city"-slokhatten duga en säsong till kände jag.
Bara det att när vi var på Brissund i  måndags insåg jag att nu måste jag ha en ny sommarhatt att skydda fejset med, för slokhatten...
Den slokar rakt ner som en stupande brant på ett berg.
Jag ser liksom inte ut för brättet bara hänger rakt ner.
Så hade Lilla Sunshine en så söt fiskarhatt, och jag blev inspirerad till att köpa en sån jag också.
Och kom ihåg att jag hade sett en sådan på Yllet.
Så vi knatade ner och jag hade förhoppningen att det skulle finns kvar någon från förra säsongen.
Och det gjorde det...



Så jag köpte den.
Nu var det på herravdelningen, men det gör ju inte mig något.
Så nu har jag bytt ut Samantha-hatten mot PENSIONÄRS-STÖRTKRUKAN.
Nu går det bara åt ett håll, utför!
Måste genast söka plats på ett seniorboende och fixa rullator samt förhöjning på toasitsen
Så promenerade vi hemåt, in på Atterdags där jag köpte en butterkaka till mig och bästisen (smarro =).
Hem, laddade kaffebryggaren, plockade ut dynor, och...



... så fick Leo ÄNTLIGEN komma ut i sin utebur också!
Så glad han blev, glädjeskutt och lunch bestående av GRÄSMATTA, så delikat tyckte gräs-gourmeten.
Så satte jag mig i bersån med en bok och läste i väntan på att bästisen skulle dyka upp.
Tittar upp mt ena gatan, ser två RESELEDARE med vita blusar, scarves och typ pennkjolar.
Vad gör två reseledare här, hinner jag tänka innan jag fattar:
Åh nej, det är något religiöst på gång, och...
Dom är på väg hit!!!!
Djävlar, jag måste in fort som fan!

Hoppade upp ur stolen, högg hunden i farten och hann precis innanför dörren innan dom tog i grinden mot gatan.
Jag hann inte låsa och tog trappan i fyra stora kliv, så jag skulle vara utom synhåll.
Hunden satt kvar i trappen.
PLING-PLONG, sa dörrklockan, jag satt och tryckte högst upp i trappen.
PLING-PLONG...
Hunden skällde, jag...
Var inte hemma 

Då...
Öppnas dörren från mammas lägenhet, och sen källardörren mot mig.
HELVETE.
"MADELEINE, gastar mamma nerifrån som en djävla mistlur.
Till saken hör att vi har ju pappersdörrar med självdrag i form av stora glipor och stora glasrutor på det, så dom hörde förmodligen bättre än jag däruppe i toppen av trappan.
Jag väste neråt:
Tyst...
"M-A-D-E-L-E-E-E-E-E-E-E-E-N" gastar mistluren morsan vidare.
Men TYST då´ra, väser jag igen.
"Madeleine...?"
Men håll käften för fan!!!!
...
slapp det då ur mig, vafan, fattar hon trögt eller...?

Pingst/Jehovas-reseledarna stod fortfarande kvar utanför dörren, och det tror jag det.
UPPENBARLIGEN var det ju någon hemma.
Någon som stod och skrek i trappen.

Då hör jag, efter att jag sagt "Men håll käften för fan", min kära mor, fortfarande i samma "mistlurs-volym":

ÄR DU INTE HEMMA ELLER?

(NÄ, typ inte!!!!!!!!!!)
Då gav dom kristna reseledarna upp, och gick vidare till nästa dörr, morsans.
Tror ni hon öppnade eller...?
(ÄR DU INTE HEMMA ELLER MORSAN, va?????)
Nä, tänk, inte hon heller tydligen.
Men herregud, hur dum får man bli?
Sen fick mamma en föreläsning om vad jag tyckte om hennes dumma, dumma, dum-dumma gastande.
Gör aldrig om det där någe mer, om jag inte öppnar så "Är jag inte hemma, även om jag ÄR hemma"  capishe????

Asch, så farligt var det väl inte, tyckte mamma, det var ju bara pingsttanter.
JAMEN det är ju pinsamt om du står och gastar så där så dom hör att man är hemma, fast man låtsas att man inte är det.
Att inte du öppnade och "Fick herrens välsignelse" då, om du är så sugen på det...?
"Nä, det hade jag väl ingen lust med."
Inte jag heller, så sluta gasta i trappen när någon ringer på min dörr tack.
Jag är möjligtvis 41 år, men inte DÖV ännu iallafall, så jag hör faktiskt fortfarande min ringklocka.
Och mamma, hon bara skrattade, gud så kul 
Skitkul.

Efter ca 15 minuter vågade jag mig ut i trädgården igen, och då kom bästisen precis innanför grindarna.
Tur att Jesus-reseledartanterna var och terroriserade någon annan granne då, så vi slapp få halleluja-och-prisa-herren till kaffet i bersån.
Det räckte SÅ bra med butterkakan 
Men så bra att bästisen kom, hon peppade med det som jag tycker är jobbigt och då får jag väl hålla hoppet uppe då.
Försöka.
Vi hade premiärfika i bersån, hon och Lilla B var premiärgäster.
Hunden Bosse var dock hemma, tyvärr.
Fast å andra sidan hade Milou fullt upp ändå idag, det var promenad på stan och sen sprang hon som en galning i trädgården hela dagen, så hon är helt slut nu.
Död och finito.
Så här mycket motion har hon inte fått sen jag blev sjuk, innan Stockholm.
För nu efter Stockholm har jag inte kunnat gå med henne heller, det har mamma gjort.
Så hon är understimulerad så det smäller om det, fast NÄSTA vecka, då...
Kan vi gå långpromenader igen 
Ja, så det blev en bra dag, idag, början och mamma till trots.
Nu ska jag äta, vi ses senare.







Jordens undergång...

Hemma från jobbet igen.
Vaknade med en känsla av JORDENS UNDERGÅNG, och mår skit helt enkelt.
Varför?
Ja, det är för personligt just nu, men det har ENBART med mig själv att göra, ingen eller inga andra.
Dock vet jag att jag har ett problem i detta specifika "fallet", och det är TÅLAMOD.
Jag lider nämligen brist på det i vissa sammanhang.
Med betoningen "i vissa sammanhang", annars har jag jordens tålamod...
Men när det gäller mig själv, då saknas det.
Fast bästisen med dotter kommer i eftermiddag och hälsar på, då får jag säkert lite annat att tänka på.
Hoppas jag.
Jag har planerat att vi ska sitta i trädgården så kan hundarna leka, Lilla B leka, och vi fika.

Idag...
Fick jag läsa tidningen igen, halleluja, fy fan för helgdagar.
Visserligen mer i lönekuvertet när man jobbar, men ingen tidning på morgonen...
Nä, det är inge kul.
Det stod mer info om rånet i tidningen idag.
Två män med yxa och pistolliknade vapen, pratade utländska med varandra, dom fick med sig guld för ca 3 miljoner, INGET larm i butiken för tillfället, och ingen försäkring mot rån.
Hm... inte bra... inte bra alls.
Flydde på moped mot "mitt område" till.
Min teori föll alltså om att det var två snorungar, dom var "runt 20".
Jag har nog inte fattat att det faktiskt säkert bor svin, tjuvar, banditer och knarkardjävlar på dennna lilla ön...
Jag tror att det BARA är snorungar som gör idoiotgrejer.
Och så var det tydligen barn i butiken under rånet också.
Fy så djäkla vidrigt.
Ja, det är bara att hoppas att dom INTE hinner av ön innan polisen griper dom.
Nu ska jag sätta fart här, ska ner på Yllet innan jag får finbesök, vi ses senare.





Vem kunde vara ficktjuven...?

Morgonen har börjat på följade sätt:
Vaknar klockan 06.00, låg och drog mig en stund.
Såg att det var SOL ute och klarblå himmel.
Ut med hunden, kände att dagen kommer bli hyfsat varm... klänning... jo, kanske det kanske.

Öppnar brevlådan, INGEN tidning = inga nyheter i handen!
Upp, frukost i vardagsrummet framför tv´n, inser:
Det är helgdag.
Ingen "Morgon-tv" på tv´n förrens klockan 08.00.
Ettan visar "Chelsa Flower Show" och fyran "På rymmen med Pippi Långstrump".
Vad väja?
Ja, det fick bli blomshowen, den var mest lockande.
Pippi...
Kändes inte som ett alternativ.

Tidning i handen fick bli Aftonbladet från igår, gamla nyheter som säkert ändå är osanna.
In på nätet och läste om rånet igår, men att läsa nyheter på nätet är inte min grej.
Jag vill ha tidningen och kaffet al dente.
Skulle ringa GT och säga att vi inte fått någon tidning, eller så har någon snott den "i vanlig ordning".
Det är ju inte första gången typ.
Insåg:
Det är ju HELGDAG din djäkla dumskalle!
Självklart kommer det ju ingen tidning då.

Men ett rån igår vid "Guldsmedjan" var det visst.
Rånarna hade kommit på moped.
Verkar inte vara SÅ seriösa rånare kanske...?
Och nu menar jag INTE att det inte är läskigt och fruktansvärt för personalen på "Guldsmedjan" som blivit utsatta för detta!!!
Men...
Två rånare på moped... hm...
Känns "ungdomstilltag" eller något åt det hållet.
Och vart kan dom ta vägen på lilla Gotland?
Brummat iväg på sina trimmade moppar mot...?
Kanske dom hoppas smita med på båten bland alla helgfirare som åker hem idag?

Ja, eller så sitter dom och trycker på något pojkrum någonstans i stan, och hoppas på att kunna sälja bytet på "Sms Guld", "Guld Adam", "Guldbrev", "Guldkit" eller någon annan gulduppköpar kedja.
Vi får väl hoppas att polisen kan haffa Moped-Björnligan, men som vanligt är jag skeptisk.
Stackars personal som blev utsatta för detta, det känns väldigt främmande på Gotland.
Även om det hänt förut, men vanligt...
Är det ju/väl inte?

Och appråpå det där med att bli rånad...
I Stockholm stod det på tavlorna som visar vilka tunnelbanetåg som ska komma, speciellt på Centralen, en remsa UNDER ankomstiden på inkommande tåg:
"Se upp för ficktjuvar, håll koll på era väskor, bla, bla"
Jag hade min väska på snedden över kroppen och ena axeln, jag flyttade genast fram väskan "på magen" så fort jag så den där remsan på någon perrong.
Tänkte:
Visst ja, väskan, håll koll på väskan!
Tittade MISSTÄNKSAMT på dom som stod runt omkring mig.
VEM skulle kunna vara ohederlig och ficktjuv...?

Han i dyr kostym och som badade i rakvatten ( Nja, tveksamt ), han som såg ut som han kom från Peru ( Så rasistiskt tänkt din gamla kossa ), han som hade sportiga kläder ( Mmm, kanske, han skulle ju kunna springa snabbt ifall jag kom på honom), han som såg ut som en pundare hög på amfetamin ( Nä, för "dabbig" och skakig), han som såg rumänsk ut....?
Ja, och så där fortsatte det, inte en endaste gång tänkte jag iallafall:
HON...
I dom sportiga kläderna, hon som såg ut som en pundare, osv.
Nä, jag tänkte hela tiden HAN.
Men...
Ingen snodde min väska, inga kontanter i väskan ändå, så hade någon "HAN" snott väskan, hade "HAN" blivit snuvad på konfekten.
Undrar bara VARFÖR jag skyddade väskan så noga då...?
Tja, beskyddarinstinkten och bli-rånad-räddslan slog på bara jag såg "Se upp för rånare" texten direkt.
Dom hade fått med sig lite ögondroppar, gamla snoriga pappersnäsdukar, cerat, glasögonfodral och tuggummi.
För plånboken...
Visst ja, den hade jag i innerfickan på jackan 
Ridå.

Nu ska jag till jobbet, vi ses imorgon!




RSS 2.0