Då heter jag Jokkmokks-Jocke...

Här har det varit muntert och skrattats.
Vi har sett melodifestival-kvalet, och TACK-O-LOV gick Sverige vidare.
Hurra, vi måste vina hela rasket!
Annat vore skam på torra land, eller något i den stilen iallafall.
Det var en lite komisk omgång idag, minst sagt, och skitdåliga låtar.
Sverige var faktiskt SÅ överlägset bra så det var skämmigt gentemot dom andra länderna.

Norge...
Var bra!
Dock hade han ju snott inledningen av numret, samt kläderna av Eric Saade ju.
Vilken RIPP OF Norge!
Eller "härmapa", som man sa när jag var liten.

Så sjöng han lite (ganska) surt i vissa delar av låten, MEN...
När man hör låten studioinspelad och inte live, är den förmodligen skitbra.
En riktig bögdisco-sväng-dans-dänga som Alcazar skulle ha mördat för att få under sina glansdagar.
Söt var norrmannen också, väldigt...
Söt på ett homosexuellt sätt.
Nej, jag har INTE bög-fobi om nu någon tror det, en av mina bästa vänner är faktiskt homosexuell.
Så det är väl bara det att jag TROR att jag "kan typen" när jag såg den där norrmannen.
Han dansar dessutom lite bögigt.
Ingen hetrosexuell man dansar med sådana där höftrörelser.
Så om inte Tooji är homosexuell...
Då heter jag Jokksmokks-Jocke!

Och om Tooji nu då (KANSKE) är bög...
Så är den där serbtjejen, eller TYP serbtjejen (
som var med i mellanakten) en riktig...
Man.
Butch så det hette duga åt det.
Hon såg mer manlig ut än min sambo, och då vill det inte säga lite.
För han har ju till och med skägg.

Nåväl, vi kommer vinna, sen får gärna Norge komma som god tvåa, vinner gör han iallafall INTE.
Men dansa till hans låt gör jag gärna.
Och vi såg EN ENDA KILLE stå och hoppa i tv-rutan efter Norges framträdande, med en norgetröja på, då sa sambon:
"Och där var Norges enda supporter i bild!"
Hahahaha, jag skrattade elakt, ja, så ensam han såg ut där han stod i sin ensamma festivalyra.
En enda supporter hade rest dit från Norge, så snopet.

Min SERIÖSA favorit förutom Sverige och Norge, var annars Serbien.
Jag tyckte det var en riktigt fläskig serb-ballad med känsla!
Smock, som en mäktig gammeldags fläskkotlett med tjock fettrand och gräddsås på det!
BRA tyckte jag.
Sen...
Var det inte så mycket mer att tycka om i programmet typ.
Därav all munterhet här.
Eller jo, ETT bidrag till.

Pojkbandet från Vitryssland hade en hårstylist (från förr) som fastnat i 90-talets hårfasor.
Frontkillen såg ut som en poppigt klippt tant i mammas ålder...
Och mamma är 72.

Indiantjejen...
Ord är väl nästan överflödiga.
Hår, smink, kläder, FJÄDERBOAN på huvudet, hennes uttal när hon sjöng, och sången var bara "Fel, fel, fel" som Magnus Häremstam skulle ha sagt.
Dock saknade jag en sak i framträdandet, eller nej TVÅ saker:
En teepee och Roger Hiawatha Pontare för att göra numret komplett.
Det kändes lite platt och trist utan.

BORAT var med i Turkiets bidrag, fast utan den obligatoriska mustaschen.
Han sjöng som Borat skulle ha gjort också.
Och hade Borats oemotståndliga charm där i sin tyg-skuta på scenen.
Eh...
Och så gick han vidare.
Men...
NÅGON måste ju göra det också.
Borat är i final, jag gör vågen.

Sista bidraget, lille Donny som hade ögonbindel med bling-bling på, och som sjöng "Love is blind"...
Var ju rena rama Michael Jackson kopian i sina moves.
Först slängde han ögonbindeln som MJ slängde sin vita handske, sen fortsatte han bara kopiera danssteg, underlivsjuck, och armrörelser i en strid ström.
Dessutom var låten...
En dålig disco-kopia frå 80-talet.
Urdåligt var omdömet!

Men urdåligast av alla tävlande var väl ändå GEORGIEN.
Dom var så dåliga så jag ÄLSKADE dom/honom.
Operadisco med taskigt engelskt uttal och rimm i texten från...
Georgien.
Jepp, for real my friends, jag älskade "Joker-poker-brocker" snubben...


Så dåligt så det är underbart, dom där rimmen i låten var ju...
Helt hopplöst asdåliga.
Men charmiga.
På något sätt...?
Om Norge är snygg bögdisco, så är detta FUL bögdisco av värsta, härliga sort.
Det engelska uttalet var under all kritik, texten...
Ja, den talar ju för sig själv.
Han som skrev den där texten måste haft med råge underkänt i engelska!
Jag gissar "Underkänt minus-minus-minus-minus" typ.

Jag hade nog rimmat ungeför likadant i mina första trevande engelska-steg i 7-8-årsåldern gissar jag.
Under all kritik, men skitkul.
Jag skrattade mig igenom hela låten och sjöng med.
En hit är en hit är en hit.
Den kommer gå varm på Pridefestivalens dansgolv i sommar, och ALLA bögar och transor kommer älska den.
Tror fan-i-mig att Anri säkert blir inbjuden som hedersgäst också.

Och när vi ändå är inne på omdömet "Urdåligt"...
Vad sägs om MELLANAKTEN i programmet???
Herregud, det blev ju rena rama skratthysterin här på Southway!
"Mycket nöje", så Gina och Edvard när det började.
Mycket nöje, jo jag tackar ja!
Jag och sambon...
Skrattade mer än vi njöt.
Herregud, det var det roligaste jag sett sen South Park i helgen, och South Park som är SÅ roligt.
Jisses.
Killen som inledde det hela, Dima Bilan, var så övertänd, eller PÅTÄND (som sambon sa) så hälften hade varit nog.



Han sjöng falsk så det stod härliga till, stod och juckade erotiskt i sin egen lilla övertända/påtända värld, och wailade som en basset på väg ut i skogen på rävjakt.
Wouuuundeiiiirbar.
(Wonderbar, utan wail...)
Well.
Ja, han var hög på nåt, kanske på livet...?

Så var Alexander Ryback där, skötte sig exemplariskt för en gångsskull.
Inga psykotiska vansinnesutbrott, ingenting, han var kolugn.
Så ovanligt för att vara Alexander, så skönt för Norge, då slapp ni skämmas.
(Jag riktar mig till min norska gren av släkten här nu ;)
Han var bara lite lätt övertänd han också, han och hans GNIDLIMPA (fiol).
Dom gjorde sitt bästa.

Serb-typ-tjejen var ju också lätt övertänd.
ALLA var nu när jag tänker efter, HIMLA uppspelta och övertända.
Påtända?
Småtända av numret kanske...?
Kanske Dima hade delat med sig av sina små godsaker, men det mesta...
Det hade han tagit själv, den saker var glasklar.

Så kom lustmordet på Sveriges egen stolthet, Waterloo.
Eller lustmord och lustmord, kanske jag borde använda ordet...
?
Något hemskt, hemskt ord, som jag inte kan komma på nu, ett gammeldags hemskt ord typ.
Ja, jag koncentrerade mig på den påtända Dima iallafall och han wailade lustfyllt, juckade helsexigt och kunde inte texten.
Det var kanske därför han wailade så infernaliskt istället.
Wailande i Waterloo, min gud.
Ja, och inte heller dom som SKULLE kunna texten kunde den, dvs dom som vann förra året och tog hem segern till Baku.
Så vem sjöng?
Ja, det var väl oklart, inte ens Alexander verkade kunna texten.
Det var ett mummel blandat med wailande från basset-Dima och en hejdundrande "nu-tar-vi-i-från-tårna" när refrängen kom.
För Waterloo, DET kunde dom.
Jepp, just DET lilla ordet satt som en smäck.
En käck och kort smäck.

Oj, ja...
Vi skrattade, Dima wailade förlorad in i evigheten.
Tillslut var det roliga slut, jag skrattade lite till och var VÄLDIGT tacksam att vare sig Dima, Georgien eller Turk-Borat skall representera oss på lördag.
Vi har ett SNYGGT, vasst, bra nummer med en begåvad tjej, och inte någon pajas.
Om hon inte vinner är det Eurovisions förlust, hon är ändå bäst och vi behöver inte sitta med någon skämskudde iår.
Tack för ordet och go´natt!










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0