Böcker, böcker, böcker...

Så var det en ny dag, den började med sol och nu när jag och hunden skulle ut och gå...
Då är det helt plötsligt tjyvtjockt med moln.
Men det skulle vara sol i eftermiddag, så vi kastar om dagen.
Hantverkande nu, hundpromenad sen.

Igår läste jag ut det sista Karl Ove Kanusgårds "Min kamp 2".
Ja, jag har pausat boken i några veckor, jag slutade när det var tre kapitel kvar...
Bara för att inte behöva lämna Karl Oves liv så abrupt.
Jag vet att det inte låter klokt, men jag ÄLSKAR ju hans skrivande så mycket så jag vill vänta så länge som möjligt med att avsluta mitt läsande.
Jag KAN inte puffa NOG för denna författare, jag tycker han är suverän.
Igår läste jag då alltså dom sista raderna i bok nr. 2.
Jag tror igenkännandet spelar stor roll i varför jag älskar Knausgård faktiskt.
I slutet av boken knäcker han nyckelbenet i en fotbollsmatch, och hur han känner när han blir helt maktlös och inte kan göra ett smack, då beskriver han det så här...

"Att jag inte kunde lyfta och bära, att jag hade svårt att sätta mig och resa mig, fyllde mig med en känsla av maktlöshet som sträckte sig långt utöver mina fysiska begränsningar.
Plötsligt hade jag ingen makt i rummen, ingen kraft, och den suveränitet som jag fram tills dess hade tagit förgiven, blev synlig.
Jag satt stilla, jag var passiv, och det var som om jag förlorade kontrollen över omgivningen.
Hade jag således alltid förut känt att jag kontrollerade den och hade makt över den?
Ja, så måste det vara.
Den makten och kontrollen behövde jag inte ta i anspråk, det räckte med att jag visste att den fanns, den präglade allt jag gjorde och allt jag tänkte.
Nu var den borta, och jag såg den för första gången."

Det träffade mig MITT i magen.
Jag kände igen känslan ordagrant från när jag fick min whiplash.
Man kan, man har makt, sen blir man bara sittande och kan ingenting.
Man blir ingenting.
Man har ingen makt.
Man blir beroende.
Den värsta känslan av alla.

Ja, Karl Ove känner jag många beröringspunkter med.
Hans ord har ibland känts "lika", har känts igen.

Så är det är ju "Strindbergs året" som nu snart tagit slut, och jag såg programmet "Länge leve August" på tv. 
Jag har aldrig läst en rad av Strindberg.
Jag...
Som läser så mycket, jag har aldrig läst en rad av den "STORE".
Hm...
Konstigt egentligen.
Men...
Så såg jag då "Länge leve August" (Finns på SVT Play) och vem dök inte upp där om inte:
Karl Ove Kanusgård!
Jajemänsan, han och Märta Tikkanen satt och analyserade Strindberg ihop.
Och jag blev sugen på Strindberg!
Jag bestämde mig på stört att jag måste läsa "En dåres försvarstal", den gav mig ett "Strindbergs-sug".
Strindberg skildrar sin förälskelse och senare sitt hat till sin dåvarande fru Siri Von Essen.
Det blir ett nästa inköp i pocket.
Och...
Jag blev även sugen på Märta Tikkanen, kände att
"Århundradets Kärlekssaga" låg nära till hands att vilja läsa.
Det är hennes version om sitt äktenskap med sin man Henrik Tikkanen.
Så nu har jag bestämt mig för att ovanstående två böcker ska inköpas och även "Hungerspelen" av Susanne Collins ÄVEN om det är en sk ungdomsbok.
Men den har fått bra kritik av vuxna läsare också, jag vill läsa den innan jag ser filmen.
Så då var vi uppe i tre böcker...
Men jag måste även läsa Lionel Shrivers senaste bok, ja, nu har jag en hel lista med böcker jag måste läsa.
Ja, det var allt från mig just nu.
Molnen har försvunnit ute nu, solen börjar titta fram, men jag ska nog handarbeta eller...?
Ja, vi får se, jag lär väl rapportera sen, det första blir iallafall hemfix, ställa iordning hemmet efter man och son 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0