Här har vi brilljerat i geografikunskaper...

Saxat från min facebook-status från tidigare ikväll...

"Sitter just nu och undrar om hjärnan rann ut i Östersjön när jag badade så mycket i somras...?
Sonen har haft geografitest i skolan och fick 100 av 100 (BRAVO), och satt förut och förhörde mig och gubben på huvudstäder i olika länder.
Hur det gick?
Nja, inget vidare för varken mig eller Denny Malmborg faktiskt.
Vi kunde inte svara på många, om ens NÅGON fråga och jag blev sur, vart har min kunskap
 tagit vägen?
Hjärnan, existerar den överhuvudtaget???
Tillslut uppmanade jag sonen att FRÅGA någon huvudstad man åtminstone skulle kunna 

Mamma-Madde gapar:
"Fråga mig vad huvudstaden i Ungern heter, för DEN kan jag i alla fall, fråga det!!!"
Sen svarar jag snabbt på frågan, innan han ens hinner fråga:
"Den heter SOFIA, så det så!"
Sonen den allsmäktige geografi-vetaren svarar med ett hånskratt:
"Eh, nä, den heter Budapest mamma!"
JA, det visste jag vääääääääl, jag bara skojade jööööö! 
Och sen försvarade jag mig med att det var så länge sedan jag gick i skolan och att geografi inte var mitt favoritämne, bla, bla, bla.
Så det så..."

Ja, jag var bara tvungen och skriva något PRIVAT och utelämnande till skillnad från alla hund-, hantverks- och naturbilder jag brukar lägga upp där 
För...
Här satt vi och åt våran Friday-tacodinner och jag frågade hur det gått i skolan igår och idag.
Och hur det gått med geografiläxan som han hade haft...?

Jo, det hade gått BRA, sonen hade kammat hem 100 av 100 poäng och var mäkta stolt över över det.
Och det blev vi också, jag och sambon, BRA där klippske lille avkomma typ!
Och sen kom sonen på den brilljanta idén att börja förhöra OSS på våra geografikunskaper, vi kunde väl börja med något enkelt...?
Typ huvudstäderna i KÄNDA länder...?
Jamen kör på, detta är ju en piece of cake tyckte vi.
Eller kanske inte nej.


Öh, där drog han loss på Moldavien, Albanien, Serbien, Kosovo, Cypern, Rumänien, Australien, Estland, Lettland och fan och hans mormor.
Och där uppstod operation HJÄRNSLÄPP hos mig och sambon.
Ett jävla stort hjärnsläpp skulle jag vilja säga.
Det enda jag faktiskt kunde var huvudstaden i Bosnien Hercegovina, Sarajevo.
Sen visste vi båda att Sydney INTE var huvudstaden i Australien, sambon sa "Perth" och jag sa "Wellington"...
Nä, det landade tydligen på Canberra.
Jepp, det visste vi väääääl.
 
Sen brilljerade jag i kunskap om att "Transylvanien" var ett EGET LAND!!!
Jo minsann, för det visste jag med bestämdhet, Draculas helt egna och existerande land!
Minsann.
Minsann inte.
FEL, fel, fel, sa sonen, och kunde raskt sopa banan med mig och sa:
"Transylvanien är inget eget land, det ligger i Rumänien, RUMÄNIEN mamma!"

Tillslut var vi så jävla uruselt kassa så jag började sjunga till mig och sambon:
"IQ kan räkna upp till hundra, IQ kan ABC..."
Men det är väl också allt, lade jag till.
Och det var verkligen så att vi satt och gned våra händer i respektive ansikte och skrek:
"Neeeej, men säg inget, jag kan, säg INGET, jag kan det, jag vet det där, jag måste bara tänka en stund till.
Eller säg första bokstaven, men tyst sen, jag kan, jag kaaaaan...!?
Eller säg andra bokstaven också.
Sonen bokstaverade då tex:
"P-O..."
"Nä vafan, jag kommer inte på det ändå, säg vilken stad det är nu!"

H-O-P-P-L-Ö-S-T  K-A-S-S-A och pinsamt, var orden för dagen för mig och sambon.
Minst sagt.
Jag förstår om sonen fick 100 av 100 på sitt test/prov, jag och sambon, vi hade typ vardera fått 1 av 100 om vi deltagit.
Det hade blivit IG i betyg.
Jag är glad att jag har en smart son, alltid lär man sig nå´t...
Som 41-årig geografi-analfabet 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0