Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Smuligt under ögonen...

Igår var jag så trött så jag somnade med mascaran kvar på ögonen...

 

 

Då hänger den så fint och smuligt UNDER ögonen när man vaknar!

Man har inte bara grus i ögonen, man har smulor under ögonen också, nice liksom.

Annars så hänger ju det mesta ändå när man är 41 på morgonen...

 

 

Men DÅ är man glad att det finns BLIXT i mobilkameran, för det syns så mycket mindre häng i fejset då.

Blixten slätar liksom ut det värsta.

Det är det "vanliga" ljuset som är en medelålders kvinnas värsta fiende har jag märkt.

Tack gode gud för blixten.

P.s. Jag kommer inte lägga upp en bild på mig utan blixt D.s. 

 

39 000 meter...

Tänk att hoppa fallskärm från rymden och spränga ljudvallen, 39 000 meter rakt upp i luften och hoppa rakt ner mot jorden.

 

Hur kan man komma på en sån fullkomligt idiotisk idé?

Ja, äventyrare som släkte har jag aldrig förstått mig på, bekväm och räddhågsen av mig, som jag är.
Äta upp sig 30 kg och sen gå över hela Sydpolen typ, slåss mot isbjörnar och valrossar, förfrysa händer och fötter och tappa både tår och fingrar.

Klättra upp för Everest och sen fastna på mitten och bli en frystorkad mumie att beskådas för världen för all framtid.
Eller varför inte klättra upp för en stupande bergsvägg, OJ-hoppsan-repet gick visst av-splatt-och-goodbajs!
Irk.

Ja, jag förstår om man vill ha en kick och om man vill stå i Guinness rekordbok som den som "gjorde ditten och datten", men riskera livet bara för den sakens skull...?
Man kan ju odla ut håret eller naglarna och "ha världens längsta naglar" istället.
Mycket bekvämare och säkrare.
Vi riskerar ju livet i vardagen nästan varje dag ändå, man kan ju bli påkörd av en buss... tex...

Kanske det bara är en form av en önskan att dö fortare, vad vet jag.
En form av självmord men man vill göra det med stil och undercover.

Eller är det kanske som ett missbruk...?

Som en knarkare, alkoholist eller sexmissbrukare, man bara inte KAN sluta utan måste fortsätta med än det ena och än det andra konstiga äventyret.

Ja, inte vet jag, dopaminet verkar vara ett konstigt ämne i kroppen som ger konstiga kickar i belöningssystemet för olika människor.
Själv håller jag mig tryckt och säkert i soffan eller i sängen med choklad.
Kanske ÄTER jag ihjäl mig, men det kan ju bli ett rekord det också.
En sak är säker, ni lär INTE se mig hoppa från en kapsel från rymden eller springandes över isen på någon valfri pol, och ha en isbjörn efter mig.

Jag tältar möjligtvis i trädgården...
På sin höjd!

 

Nu har jag filosoferat och tyckt klart för idag, jag måste pallra mig iväg till jobbet.
Trött som en bäver, men iväg måste jag.

Vi ses imorgon.