Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

yra in som en virvlevind..

Så var jag tillbaka igen...

Landat med frulle och kaffe i soffan och ser "Malou efter 10" och blir berörd.
Ser en intervju med skådespelaren Johan Hedenberg som skrivit boken "Lill-Tarzan å jag"...

... som han skrivit om sin uppväxt.

Citat från nätet...
"Här står jag nu. Åter i min barndoms backe. Full av sly och mossa. Och där står även du vår björk, krokig och stolt i din skrud. Var är alla? Många är döda. Det vet jag."

Så inleds historien om Johans uppväxt; först och framför allt i Grimsta, Vällingby. Ett miljonprogramsområde där större delen av familjerna befinner sig en bit ner på den sociala skalan, med kuvade mödrar och berusade fäder. Eller tvärt om. Barnen drar runt på gården, som blir en egen värld, med egna regler och lagar.

 

Det är 1983. Johan är skådespelare på Dramaten. I Kungsträdgården befinner han sig plötsligt framför en av de gamla vännerna från gården. Den kille han lirade fotboll och hockey med som barn är nu tjackpundare.

"Måste du stå och rota där i soptunnan nu när jag mår så bra. Jag vill inte bli påmind om det här, vill inte se skiten... Är det nödvändigt att dyka upp här och förstöra min dag? Jag har lämnat dig bakom mig, jag är inte en del av dig längre. Jävlar, han har fått syn på mig, upp med tidningen... Nu rotar han i papperskorgen igen, vad skönt att han inte ser på mig längre.
Vad håller jag på med? Det är min barndomsvän och uppväxt som står där. Gå fram och bjud honom på en fika. Några sekunder senare står jag framför honom."

Och nu på morgonen sitter han i soffan med sin gamla barndomsvän och granne.
Jag blev väldigt berörd och hade gärna sett en längre intervju, men ska läsa boken i alla fall.

Igår sent på kvällen såg jag en serie där en hund dog, jag började böla i vanlig ordning.

Jag fick ont i magen i vanlig ordning och ångrade DJUP för en sekund att jag har djur överhuvudtaget.

Och i vanlig ordning så handlar det inte om att jag inte älskar mina djur...
Det är ju tvärtom.

Jag älskar dom för mycket och vill inte veta av att det kan bli ett slut.
Och jag vill inte se djur på tv som dör.

Tack.

 

Imorse blev jag så hämtad på jobbet av morsan, för jag hade så jäkla mycket packning så jag hade inte fått hem allt på cykeln.

Morsan hade med sig Milousan och gladare hund och matte kan väl knappast finnas när vi återser varandra efter ett dygns frånvaro.

Det är STOR LYCKA och vi snackar DJUP kärlek.
Bara så ni vet 

Milou fick även yra in som en virvelvind till Chifen och hälsa på!
Med betoningen på "yra in som en virvelvind".

 

Min plan för dagen är från och med nu:
1. Ringa och kolla om jag kan få tag i dom där Anna Sui mönstren.

2. Ta fram lakanstyg, skära till och testsy den nya klänningsmodellen jag vill sy (till mig själv).

3. Duscha.

4. Gå på stan med sonen och köpa nya kläder till honom.

5. Fredags-slappa.

 

Så nu kan jag inte hänga kvar här längre, vi ses senare.