Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Första Stockholmsdagen...

Så har jag avverkat första dagen i Stockholm.

Och man kan väl lugnt säga att det INTE gått så bra här.
Det som var viktigt...
Gick åt pipsvängen och jag står kvar i limbo.

Dock är det kanske inte helt kört, men att gå och vänta på det jag väntar på i en-två månder till...
Känns åt helvete.

Och inte tror jag det blir bättre besked då heller, men som det ser ut nu...
Har jag inte så mycket att välja på.

Tyvärr.
Och det är möjligt att jag skriver om VAD i en framtid...
Men inte just nu.
Det beror på hur förbannad jag blir.
Nog om det nu.

Nästa punkt för dagen blev "att gå på stan", vilket jag gjorde.
Jag betade av affärerna i city men hittade inget som inte finns hemma, inte ens på "Monki".
Kollade efter kläder till sonen, men kom på:
Ska jag verkligen köpa kläder här i Stockholm, när jag vet hur kinkig och MODEMEDVETEN (host,host) han är?
Kanske slänga ut pengar på kläder som han inte använder sen, som inte går att byta.
Nä, det kändes för riskabelt.
Så jag bara tittade, köpte inget till någon av oss.

Det jag däremot köpte var tyg!
Billigt, jättesött viscosetyg på Ohlssons med svart botten och vita små prickar och jättesjyst fall i tyget.
Det köpte jag, och det ska bli en sådan här...

... klänning som jag la upp häromdagen, när jag kommer hem.
Det kostade URBILLIGA 69:- /metern, men om man köpte över 3 meter, då sjönk priset till 49:- /m så då köpte jag såklart tre meter.
Skall gå tillbaka imorgon och köpa i samma tyg fast med marinblå botten och vita små prickar, samt ett cerise viscosetyg...

Hittade även andra tyger med samma princip som det första, 69:-/ 1 m, 49:-/ 3 m...

Jag ska nog ta lite av varje så jag inte ångrar mig när jag kommer hem 
Fast så ska jag ju orka konka hem det till ön också, UTAN att nacken ska gå mer åt helvete.

Det blir nog en liten sväng dit imorgon också.
Jag hittade även...

... det där mönstret som jag hittade på nätet, i en "utlands-nätet-affär"!!!

Jippie, och naturligtvis slog jag till nu när jag hade rakt framför snoken.

Och idag gav en hund och hans husse en helt ny definition på tiggare och...

 

 

... TIGGARHUND!

Ja, Stockholm är ju nuförtiden invaderat av tiggare.
They are EVERYWHERE, som jag säkert rapporterade sist jag var här uppe om jag inte minns helt fel.

Och jag säger ingenting om dom där socialt utsatta tiggarna som fanns på den "gamla goda" tiden, men nu är det ju satt i system och inga fyllisar eller narkomaner står och tigger längre, i alla fall inte i samma omfattning...
Det är organiserat tiggeri på högsta nivå, ligor har tagit över "jobbet", och det gör mig väldigt irriterad.
Och då bor jag inte ens i Stockholm ens.

Så idag, tiggarna satt och stod på rad längs Drottinggatan, och när jag kommer till detta ekipaget var jag bara tvungen och stanna och fota.
Hur elakt och kallsinningt är inte det, men jag kunde inte låta bli.
HEMSKT, jag vet, fast när jag såg denna lilla vovve och hans husse, och tiggarhussen, SAMTIDIGT som han pratar i MOBILTELEFON...
Sitter och ropar ut till oss förbipasserande, trots att han pratar i telefonen, "Vi svälta, hund, jag, vi svälta" och sen fortsätter sitt samtal emellanåt på något utländskt språk...
Då tyckte jag det var HÖJDEN av lurendrejeri-tiggeri.

1. Blanda in en stackars hundjäkel som satt där inlindad i en filt som ett annat miffo och får utstå detta, jag kände spontant:
Djurplågeri.
Okej, tigg då för satan om du måste, men lämna hunden "hemma", vart nu hemma än kan vara.

Å andra sidan:
Vilket smart drag!
Ta med den där söta vovven med gulgröna, bedjande ögon som tiggarpartner.
Ger säkert mer sympatier än om man själv sitter och tigger.

Fast...
2. Om man är så jäkla fattig som den gubben då verkade låtsas vara...
Hur har han råd med en MOBILTELEFON???
Va?
Och det var inte ett kort samtal ska ni veta, för jag gick in och ut i affärer runt omkring gubben och hunden, minst en halvtimme rörde jag mig runt dom...
Och han bara babblade på och babblade på.
Ja, dom "svältande" har tagit det till en ny nivå tydligen, dom svälter tydligen, men har råd med mobil i alla fall.
Hur prioriterar han pengarna han tigger ihop?
Ska det gå till mat till honom och den svältande hunden, eller ska det gå till mobilrefill?
Hm...
Go figure!
Jag blev rent provocerad av synen.
Menar jag med detta att jag inte tycker att en tiggare inte borde ha en mobiltelefon?
Ja, faktiskt.

Jag har själv varit extremt fattig en tid i mitt liv, och jag tiggde inte på gatan, jag betalade min hyra, jag hade varken hemtelefon eller mobil, jag ringde från en TELEFONKIOSK (sug på den lilla tiggargubben ) och jag hade en budget på 900 kr i månaden när allt viktigt var betalt...
Då skulle 900 kr inrymma mat, hygienartiklar, och allt annat kul i livet.
Ja, mobil var inte prioriterat då minsann.
Jisses.
Jag tyckte dessvärre inte synd om det där lilla ekipaget (eller jo, HUNDEN tyckte jag synd om), inte heller dom andra tiggarna som stod längs Drottninggatan.
Däremot gav jag pengar till en pundare som satt och tiggde i tunnelbanan.
Det går väl förmodligen inte till en hamburgare...
Så jag vet inte vad som är värst?
Ge pengar till en sil eller till en tiggarkartell...?
Jag gav i alla fall till pundaren.

Imorgon ska jag göra "en grej" som har med det första jag skrev om här i inlägget.
Sen får jag se hur det blir efter det, för det vet jag inte just nu.
Jag hoppas det blir lite tygaffär i city igen, och på onsdag blir det i alla fall SÖDER för hela djävla slanten!
Vi ses imorgon.

 

 

 

 

 

Vilken bra bild du fick av gubben och tiggarhunden och jag håller med dig, hur har han råd med mobil om han är så fattig att han måste tigga. Stockholmarna, eller vilka det är som ger pengar, måtte vara alldeles för generösa.

Lycka till med vad det nu är du ska företa dig idag!
Kram, Ingrid