Jag ber om ursäkt...

Uppe och snart ska jag iväg.
Har inte haft någon vidare sömn alls inatt.
Får dessvärre skylla på sambon igen, och EN GÅNG på min blåsa.
Jag var dödstrött vid 22.30-23-tiden, sambon fortsatte se på tv i sovrummet.
Jag vart störd.
Blev väckt två gånger att den ljusa tv-bilden och vid den andra gången vid 02-tiden bad jag honon stänga av tv´n.
Det gjorde han och jag somnade om igen.
 
Men vaknade en timme senare för tredje gången av...
Ja, snarkningar såklart.
Då tog jag mitt pick och pack och gick ut och la mig i gästsängen.
(Måååååste få sooooooova...)
VAKNADE en timme senare på det....
Och behövde kissa!
Fy fan, är det det inte typiskt?

Jag är med andra ord lika trött som när jag gick och la mig, jag gillar inte den "Gyllene medelåldern" när sömnen inte varit som den borde.
Jag ser ut som...


Vilket jag iofs är.

Tur att det finns solbrillor som man kan gömma sig bakom.
Hm...
Det regnar visst idag, då var solbrillor kanske INTE ett alternativ.
Nåväl, natten är över och jag lever ju i alla fall, alltid något att hurra över.

Vilken gnällig morgon, jag ber om ursäkt.
Ibland skriver man så mycket "samma", men det är väl så livet ser ut i övrigt...
En massa repriser dagarna i ända!
 
Om jag ska vara lite mer POSITIV så ser barntunikan väldigt söt ut idag!
Ja, jag älskar verkligen den enkla modellen och för att inte tala om tyget, det är till och med så att jag skulle vilja ha någon egen klänning eller topp i det där tyget.
Det är lite "Saltkråkan", lite 50-60-tal, och väldigt färgglatt.
Men ack så UPPIGGANDE tyg!

Köpte det på det där tygföretaget som inte sponsrar mig, och jag kommer köpa mer framöver, när jag har råd.
Nu har jag så mycket annant tyg jag måste trolla fram något av 
Roligast av allt blir i alla fall att testa tunikan på Lilla Sunshine och se hur den sitter på ett riktigt barn.
Det är väl en ska att se saker på en galge, men på en riktig människa är bättre.
För då ser man om det verkligen är ett plagg som är bekvämt och funkar.
Så...
När jag sytt ärmarna blir det genast ett besök hos min lilla 3-åriga bästis 
Ja, nu måste jag dra, vi ses!
 
 
 

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0