Jeans /-chambray baggybyxa...

Mitt uppvaknande imorse såg ut så här...
 


"Hej, jag heter Milou, och jag är hunden som tar mig OERHÖRDA friheter!
Ligga nere vid fötterna, skulle inte tro det.
Jag ligger på huvudkudden som blev över, på samma breddgrad som ni, ligga vid fötterna...
Det är för amatörer!"
 


Jepp...
Lite så har vi det här på Southway.
Hörde jag bortskämd?
Jo, det gjorde jag bestämt! 
Den lilla gottegrisen, hon kommer undan med mycket hon.

Idag har jag haft en...
Ja, jag-vet-inte-vad-dag!
Det har liksom varken blivit hackat eller malet liksom.
Efter hemmafixet läste jag ut min bok " Mats och Anna bor inte här längre" av Helena von Zweibergk.

Jag ger den:
   -tummar upp.
Ja...
Att skilja sig eller separera från någon är ingen lätt sak, speciellt inte när man levt ihop länge och när man har barn ihop.
Alla har sina skäl "varför" när och om man skiljer sig, och jag tyckte Helena lyckades pricka in en del känslor som man kan "omge" sig med vid en separation.
Och när man träffar nya efter.
Jag hade kunnat tänkt mig boken längre och med mer djuptgående känslor.
Men den var bra, helt klart godkänd!

Så skar jag ut ett mönster i baggbyxan till 1-åringar också.
Och nu ska jag visa baggybyxan som jag gjorde i chambraytyget, bara det att jag lägger FÖRST upp en bild på själva tyget i närbild...



... så ni vet hur det egentligen SKA se ut.
För bilderna gör inte byxan rättvisa, tyvärr.
Det är skitsvårt att få till en snygg bild där det inte ser ut som en "Haléns-fulbyxa" i fult tyg.
 



Ja, det spelar faktiskt ingen roll hur jag fotar, eller i vilket ljus ute, med eller utan blixt inne...
Dom blir inte snygga i tyget.
Men "i verkligenheten" ser tyget ut som på den lilla bilden, och det är supermjuka små jeans-typ-baggybyxor.
Jag har lite tyg kvar så det räcker till ett par 1-årings byxor också, dessa är till en 3-4-åring.
Funderar starkt på att sy mig ett par till mig själv också, jag har ju ett likadant mönster till en vuxen också...
Joop, det ska jag nog sy till mig själv till nästa sommar! 
 
Så har sambon åkt iväg till fastlandet.
Jag frågade om han tyckte det var skönt att slippa mig i en vecka nu...?
Då skrattade han och sa:
"Jo."
 

Hm...
Ja, fast sen skulle han pussas och kramas som den värsta boaorm...
Så jag TROR han kommer sakna mig lite i alla fall 
Kan vara rätt bra att vi kommer ifrån varandra lite ibland ändå, så man hinner längta lite.
Nu ska jag virka lite, vi ses senare.
 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0