Ständigt denna mobbing...

Uppe med tuppen och det blir en snabb blogg idag innan jag måste dra!

Kommer ner till mamma för att hämta GT och mamma sitter och läser en biorecension om "Hypnotisören".
Mamma pekar på recensionen och säger:
"Den här filmen bara MÅSTE jag gå och se!!!"
Den ironiska dottern, dvs jag i detta fallet, säger:
- Jaha, quelle suprise, kan det ha och göra med att självaste Micke Persbrandt spelar huvudrollen...?

 
"Näe, apselut inte", sa morsan, "det är för att LENA OLIN är med i filmen, och jag har aldrig sett en film med henne faktiskt!"
Ironiska dottern:
- Hahahahaha, jomen eller hur, trodde du på det där själv eller?
Förresten har du sett massor med filmer av Lena Olin, jag vet, för du har sett dom med mig till och med.
 
Morsan, som inte gillar att få sina argument eller försvar söndersmulade av den ironiska dottern...
Knep ihop munnen och tittade surt på mig och sa:
"Det har INTE med Persbrandt å göra!"
- Okidoki, if you say so, sa jag med ironi och skratt i rösten.
Mamma...
Hon ångrade nog att hon sagt något överhuvudtaget.
Ständigt denne Persbrandt.
Ständigt denna MOBBING om Persbrandt.
Men som bäddar får man ligga lilla mamma...
Dock inte med Persbrandt 


Så knorrade jag lite till mamma om det där med Milous "nya" dreads i öronen.
"Bla, bla, bla, lite dålig hårvård hörru...", typ.
Fast ändå lite försiktigt, man vill ju inte vara FÖR svidig eftersom hon ändå ställer upp och är hundvakt när man reser bort.
Man vill inte vara för otacksam.
Men mamma påstod att hon borstat öronen varje dag, men att den där "dockskåpsmattan" liksom bara växt och växt ändå.
- Mmmm, men då får man liksom slit-borsta lite, annars blir det så att den "liksom bara växer och växer".
Fast då var det synd om hunden, tyckte morsan, att man skulle "slita" i örat när man skulle borsta ut tovorna.
Jag ska inte att du skulle SLITA AV örat, nu blir det ju ännu mer synd om henne, när man ska redan ut den där tovade mattan!
Men så släppte jag det, och sa att jag skulle reda ut "Bob Marleys" dreads lite senare.

Så tillsist...
Var det fler än jag som såg "Debatt" igår om den lilla flickan Hadille?
 

Var det fler än jag som reagerade på likheten mellan Hadille och mannen som påstår att han INTE är pappa till Hadille, men hade tagit hand om henne i 4 månader när mamman övergett henne...?
 
 
 
Nu vet ju inte jag eller resten av världen hur Hadilles mamma ser ut.
Men jag tycker hon är sjukt lik "mammans bekanting", sen om det är en slump eller inte...
Det ska jag i alla fall låta vara osagt.
Men hade jag haft något att säga till om, då hade jag tyckt att ett DNA-test varit på sin plats.

Dock ska tilläggas att jag tycker INTE att hon ska flyttas till sin mamma som verkar vilja ha tillbaka sitt barn nu, eller någon förmodad (av mig) pappa.
För Hadille har rotat sig, knutit ann känslomässigt och mentalt till helt andra föräldrar, och där bör hon få stanna.
Det visar all forskning att det är det enda rätta för ett barns liv!
Det trauma som annars blir livslångt och förmodligen uppstår, kan göra mer skada än nytta.
Och blod må vara tjockare än vatten, men stanna bör hon få göra hos fosterföräldrarna, men kanske ha TILLGÅNG till sina biologiska föräldrar.

Sen kom hon ju in svårt undernärd och med svåra hjänskador till neurologen vid 4 månaders ålder.
Och "mammans bekanting" som tagit hand om Hadille under hennes 4 första månader påstod igår, när han blev intervjuad i Debatt att:
"Han lämnat bort henne till olika människor under tiden, för han hade haft så fullt upp själv..."
Därav skadorna.
Någon annan hade tillfogat henne dom, han var oskyldig.
Hm...
Fan tro´t, men jag ska INTE sitta här och spekulera hur det har gått till...
Kanske är det han, kanske någon annan.
Hadille bör i alla fall stanna där hon är.
Nu måste jag dra, vi ses!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0