Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Ångesten är hög här ikväll & jag ska sluta hantverka...

Hemma igen och jag har varit iväg hela dagen nästan!

 

Först körde jag det där städracet och hann i princip bara komma ur duschen så ringde bästisen.
Hon bjöd ner mig och vår andra bästis på eftermiddagsfika och lite häng!!!
Sagt och gjort, jag plockade ihop kläderna till Lilla Sunshine och bästisens gröna fleecekofta och cyklade ner till henne.

 

Den grönblommiga barnklänningen passade kanon, dom omgjorga byxorna likaså och så var det dags för provningen av den gröna fleecekoftan, skulle den passa...?

     

 

Jo tänk, det gjorde den!!!

Tjohoo, tur att hon har mindre byst så den funkade på henne.
Skönt att lyckas med NÅGOT i alla fall 

 

Möjligtvis var JAG inte riktigt nöjd och kanske tyckte att den var lite "tjorvig" i sidan, och det tjatade jag mig väl blå om.

Men hon får prova och se själv, för HON var nöjd...
Fast jag fick en sy-självförtroende-svacka och blev nojig... fortsättning följer.

 

Ja, så det pulade vi med lite först innan bästis nr. 2 dök upp med sina barn och så blev det fruktsallad och glass, mackor, vetelängd och mini-Marie kex.

Party så här på en tisdag när alla andra jobbar och vi var lediga, LYX  

Kom hem runt 18.15-tiden, har alltså inte hantverkat ett dugg men det var nog ganska bra med tanke på nacken.

Städet var rätt lagom även om jag har ont, men då spädde jag inte på det ännu mer.

Det var min dag det och nu skall jag snart gå och lägga mig, jag är jättetrött och det är bäst att jag lägger mig i tid så jag är pigg imorgon.
Då skall jag vara fit for fight.

 

Nu ringde bästisen, nej fleecekoftan sitter bra påstår hon.
Hm, jag får väl tro henne då.

Jag ska nog inte göra kläder på beställning, det blir så jobbigt bara man "misslyckas" en gång som med den gräddvita koftan.
Fastän den inte är misslyckad, bara misslyckad önskemålsmässigt.
Gud vad det stör mig fastän det bara är att börja om.

Jag ska nog bara sy upp och sen se om någon köper som jag tänkte från början, då blir det ingen press 
Fast å andra sidan är press bra, för då finns viljan att "göra bättre" och så lär man sig ju.

Men jag har ju så svårt med att misslyckas, det ligger inte för min personlighet att misslyckas som alla redan vet.
Jag har stora, stora, stora problem med sånt.
Det skapar ångest och nu kommer jag ligga och klura på det här I ALLA FALL och känna att jag tror att bästisen ljuger om den gröna fleecen.
Tro att den är tjorvig i sidan och vill helst cykla ner och slita åt mig koftan och säga att hon inte får köpa den.

Men ska man då vända på det så betalar hon faktiskt pengar för den...
Och det vill man ju inte göra OM den sitter fel.
Kanske.

Nej.

GUD, jag är hopplös.

Dags att sluta älta detta, annars kommer det sluta som med den där ceriseblommiga barnjackan som blev totalt misslyckad, alltså misslyckad på riktigt.
Den som jag jobbade på i veckor, men aldrig löste problemet med.
Det blev liksom en "Barnjacke-gate" skulle man kunna säga, och ångesten över att misslyckas så totalt var förlamande.
Ja, säger nu bästisen att den sitter bra så gör den väl det.
Fast jag måste nog cykla ner lite snabbt på torsdag ÄNDÅ och se med egna ögon att hon inte ljuger!

 

Jag ska sluta hantverka, det blir nog bäst så.
Så, nu var det bestämt!!!!!