Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Mannen vid dörren som aldrig gav upp...

Hejhopp i lingonskogen, I´m back!

 

Jag har en liten paus i systugan och har haft en bra och effektiv dag.

Först gick vi en långpromenad på ca 1½ timme jag och Milou, och när vi kom hem hämtade jag fleecekoftan och satte mig ute i solen med en kopp kaffe och sprättade loss luvan.

 

När jag var klar med det så gick jag in och hämtade lite läsvärt och satt ute en timme till i solen.
Jag ser ut som en liten rosa gris igen, och rosaceautslagen ligger väl FARLIGT NÄRA att ploppa upp.

Men jag skiter i det, jag vill bara njuta av värmen och solen.
Punkt.

 

Sen har jag jobbat med fleecekoftan och håller på att färdigställa den, tror inte jag hinner bli klar idag, men definitivt imorgon.
Och appropå imorgon...
Skulle jag inte jobba då?
Svar: Nej!

Jag jobbar inte förrens på måndag igen för en arbetskompis ringde och undrade om vi kunde byta hennes måndag mot min torsdag imorgon...?
Och jag kollade schemat här hemma och det funkade finfint.
Alltså blir jag ledig imorgon, men jobbar måndag och onsdag nästa vecka.

Kanon, då kan jag fortsätta jobba med mitt här hemma imorgon då 

 

Så till igår och till "Mannen vid dörren som aldrig gav upp"...

 

Igår så höll jag ju på att jobba med fleecekoftan, och så ringde det på dörren.
Hm, vem ringer på dörren jag väntar ju inte besök, tänkte jag och smög in i sovrummet för att titta INNAN jag gick ner och öppnade.

Det enda jag fick en glimt av var en blå jacka och en svart väska, och jag tänkte:
JEHOVAS eller nå´t.

 

Smög bort från fönstret igen så personen inte skulle se att jag var hemma.

 

Personen försvann och jag fortsatte jobba på.

En timme senare ringer det på dörren igen, jag smyger fram och ser samma sak, skiter i att öppna för jag hade liksom inte tid att prata om Gud eller annat andligt.

Personen ringer, knackar, ringer och knackar om vartannat, "men ge dig" tänker jag och surnar till.

 

Efter ytterliggare någon timme går jag ner i källaren med en ny laddning tvätt och ser till min fasa igenom glaset på ytterdörren att någon står där!
FAN, och personen utanför ringer naturligtvis på för han ser ju förmodligen mig också, och jag...

Springer ner i källaren och gömmer mig.

Moget där frk Österholm.

 

Jaha, så fick jag ju stanna kvar där nere tills kusten förmodligen var klar.
Jag satt i källaren i 10 minuter.
Det går ytterligare ett tag och sen ringer det ta mig fan på dörren IGEN!!!!
Men va fan, nu fick det väl ändå vara nog, jag smygkollar i mitt fönster uppe och ser att en kille från Viasat tillslut ger upp IGEN...
Går över och sätter sig i en bil, pratar i telefonen, tittar upp mot vår lägenhet (????????), och då ringer jag till sambon.

 

Har han beställt något, har Viasat med tv-licensen att göra, eller vad fan är det frågan om?
Nej, han hade inte beställt något eller "bjudit" hem någon kille från Viasat och inte heller hade det med tv-licensen att göra.
Dom ville nog bara "sälja", sa han.

 

När killen, TERRORISTEN, lämnar bilen återigen och kommer och ringer på vår dörr.
Då gick jag ner och pratade med honom, och sa att vi inte var intresserade, sambon kom hem och jag lämnade gladeligen över snacket till honom.
Han fick avisa den stackars ihärdige terroristen som hållit på hela eftermiddagen och terrat mig.
Han kammade noll.

Var ju synd att jag inte öppnade redan vid första påringningen så hade ju han sluppit allt det här springandet här...

Men jag ville ju inte prata om gud.

 

Nu ska jag fortsätta jobba på jackan, vi ses lite senare.