Lättnaden kommer inte av sig själv...
Och här har jag "väntat ut" dagen, väntat på att må lite bättre, inte tagit alvedon under dagen (alltså jag tog två direkt när jag vaknade vid 07.30, sen inga fler...) för att känna den mirakulösa vändningen.
Vilat.
Vilat.
Tjofräs, det gick ju åt pipsvängen direkt.
Ingen förändring, samma-samma och vid 17-tiden fick jag då ta och ringa jobbet som jag hållit lite på halster.
Alltså dom vet ju att jag är sjuk så dom skulle kunna fixa vikarier IFALL ATT...
Ja, och nu fick det bli så då, för "Madde-som-legat-som-en-padda-hela-veckan" har inte blivit bättre.
Nä, jag är fan så grinfärdig och tycker detta känns DJUPT orättvist.
Djupt.
Jag kan vältra mig i självömkan så det står härliga till, men vad har jag för det?
Inte ett skit.
Inte ett skit.
Det är vad det är, huvudet är tungt som om det är fullt av cement och nu går jag och tar alvedon, jag behöver lättnad...
För den verkar ju INTE komma av sig själv.
För den verkar ju INTE komma av sig själv.
Kommentarer
Trackback
