En fläck och mobbing...
Hej igen!
Hur har då den här dagen varit?
Svar:
Bra trots allt, ända fram tills nu.
Jag har fortfarande värk och börjar känna mig lätt folkilsk.
Det blir lätt så när man gått för många dagar med en majbrasa i nacke och vänster arm.
Sambon har tack och lov åkt och spelat inomhusgolf så jag får lite andrum här och inte behöver prata med någon.
Men ändå...
Med promenaden inräknad så steg ändå humöret för det var så skönt ute.
Med promenaden inräknad så steg ändå humöret för det var så skönt ute.
Så har jag börjat sy min tunika!
Tyget är jätteslinkigt och jag inser att jag MÅSTE investera i en overlock om jag ska klara av lite strechiga och även dessa slinkiga tyger.
Tyget är jätteslinkigt och jag inser att jag MÅSTE investera i en overlock om jag ska klara av lite strechiga och även dessa slinkiga tyger.
Men mönstret är lätt och allt har gått finfint ända fram tills jag såg en FLÄCK på framsidan av tyget för ca 20 minuter sen.
Jag tänkte att det måste vara vatten från sprayflaskan när jag strök tyget... kanske... eller...?
Nej.
Nej.
Det var det då inte, för "den torkade liksom inte in/ut" någongång, den var bara kvar.
Smör????
Jag tog nämligen en macka när sambon höll på med lite mackor förut.
Kan det ha varit en smörklick på min hand eller någon nagel som jag inte såg?
Förmodligen.
Förmodligen.
För fläcken är kvar, MITT FRAM, på det tunna skira tyget.
Jag bara pallar inte, detta skulle ju bli min sy-revanch nu när barnjackan gått åt pipsvängen.
Så får jag en fettfläck på det nya tyget.
Och VAD lärde jag mig av detta?
Ge fan i att äta macka samtidigt som du syr ditt jävla klantarsel!!!!!!!!
Ge fan i att äta macka samtidigt som du syr ditt jävla klantarsel!!!!!!!!
Ja, typ just DET lårde jag mig.
Så ska jag kassera eller fortsätta?
Jag fortsätter tror jag, och sen kan jag om inte annat ha den på stranden som strandtunika.
Jag fortsätter tror jag, och sen kan jag om inte annat ha den på stranden som strandtunika.
Men...
Det var ju inte riktigt det jag hade tänkt mig!
Det var ju inte riktigt det jag hade tänkt mig!
Alls.
Det går inge vidare bra för mig nu som ni märker.
I SUCK!
Jag ska nog hålla mig till stick- och virkning ett tag nu tror jag.
Så till igårkvälls...
Jag såg i vanlig ordning "Dox" efter Leif GW och "Veckans Brott".
Jag såg "Bully".
Jag såg i vanlig ordning "Dox" efter Leif GW och "Veckans Brott".
Jag såg "Bully".
En dokumentär om mobbing, och fy fan vad jag grät.
Det var så hemskt så det var inte klokt.
Dox - Bully
Sändes: igår 22.00 - Tillgänglig till: tis 26 feb - Längd: 1 h 32 minAmerikansk dokumentär från 2011. De trakasseras i skolan, på bussen, på lekplatsen, fotbollsplanen, i mobilen och på nätet. Fler än 13 miljoner amerikanska barn mobbas, en plågsam upplevelse som följer dem resten av livet. Flerfaldigt prisbelönt film av Lee Hirsch.
http://www.svtplay.se/dox
Alltså seriöst finner jag inte ord för detta skräckexempel till hur det faktiskt går till i skolans värld.
Det gjorde ont ändå in i hjärtat att se dessa utsatta barn, föräldrar till barn som tagit livet av sig, skolor som inte tar problemen på allvar och det är INTE bara i USA kan kan meddela.
Så när jag såg det där programmet igår, då kom en hel del känslor upp till ytan.
Det var som en knytnäve i magen och jag ville ringa min son och säga att jag älskar honom över allt annat.
Att han är ett fint barn.
Jag tänkte på min egen barndom som var ljusare än många andras skolbarndom.
Att han är ett fint barn.
Jag tänkte på min egen barndom som var ljusare än många andras skolbarndom.
Vi var en förhållandevis bra klass, lite stökiga kanske, men vi hade det bra med varandra i låg- och mellanstadiet.
Jag hade mina vänner som fortfarande är mina vänner, vi var RÄTT skyddade och skyddade varandra.
Klart det var något glåpord hit och dit när man växte upp...
Men vi hade alltid varandra.
Ingen stod ensam, någonsin.
Men vi hade alltid varandra.
Ingen stod ensam, någonsin.
Jag minns när jag var typ 4 år och uppåt, och man lekte alla barnen i tre kvarter här omkring.
Jag var alltid längre, oftast ett huvud längre än alla andra.
Jag var alltid längre, oftast ett huvud längre än alla andra.
Till och med dom som var äldre än mig.
Och så var jag smal.
Jag kunde få glåpord kastade efter mig som "Flaggstången", "Spindeln" om man kom ihop sig i leken, men hade alltid mina nära vänner som försvarade mig.
Och jag gjorde detsamma för dom såklart.
Sen när jag började skolan fick jag snabbt andra vänner...
Och vi blev en liten grupp.
Och så var jag smal.
Jag kunde få glåpord kastade efter mig som "Flaggstången", "Spindeln" om man kom ihop sig i leken, men hade alltid mina nära vänner som försvarade mig.
Och jag gjorde detsamma för dom såklart.
Sen när jag började skolan fick jag snabbt andra vänner...
Och vi blev en liten grupp.
Alla var ganska långa, och så blev jag tjock i trean.
Jag var tjock från det jag var 9 tills jag började åttan och blev 14.
Naturligtvis kunde det vara en källa till mobbing men jag hade tur, för det var många i klassen som var tjocka.
Naturligtvis kunde det vara en källa till mobbing men jag hade tur, för det var många i klassen som var tjocka.
Så...
Det blev aldrig en lika stor grej för mig.
Det blev aldrig en lika stor grej för mig.
Man kände sig aldrig ensam.
När man sen såg dessa stackars utsatta barn, varav vissa hade vänner och andra inte...
Ja, jag bölade så det var inte klokt.
Ja, jag bölade så det var inte klokt.
Jag tyckte det var så hemskt.
Sambon såg en liten stund, men han gick ut, han kunde inte se på programmet för han blev så förbannad.
Ja, jag hade nog också den känslan, ledsen och förbannad.
Och så tänkte jag på sonen.
Jag skulle inte vilja vara barn i nutid.
Om det var jobbigt för barn att vara utsatta på "i min ungdom" då kan man bara tänka sig nu.
Barnen slipper inte ifrån sina plågoandar för nu blir dom inte bara utsatta i skolan, nej, dom blir utsatta på nätet och via sina mobiltelefoner.
Om det var jobbigt för barn att vara utsatta på "i min ungdom" då kan man bara tänka sig nu.
Barnen slipper inte ifrån sina plågoandar för nu blir dom inte bara utsatta i skolan, nej, dom blir utsatta på nätet och via sina mobiltelefoner.
Jag tycker VERKLIGEN att ni ska ta er lite tid och gå in och titta på den här dokumentären på SVT Play.
Den ligger kvar tills den 26/2.
Den är en knytnäve i magen, men också väldigt upplysande om en ignorant vuxenvärld i skolan som förminskar problemen.
Den är en knytnäve i magen, men också väldigt upplysande om en ignorant vuxenvärld i skolan som förminskar problemen.
Nu ska jag gå ut och titta på hur det blir med den där fläckiga blusen.
Och snart ska jag skicka efter fleecetyg till beställde jackor...
Så jävla maxat
Så jävla maxat
Förutom den där revasch-fläck-blusen då såklart.
Kommentarer
Trackback
