Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Härdsmälta...

Och nu är ni väl nyfikna på den helt tipptopp färdiga barnjackan...?
Jajamänsan, jag tänkte väl det och TADAAAAAAAAA...

Här kommer den INTE!

 

Vet ni vad, det gick inte idag heller.

Det bara går inte.

Nej, det helt omöjligt.

Och jag kunde bara inte ge den välsydda lilla saken en rå kant i nacken.

Nope.

Så nu hänger den i arbetsrummet och bara...
Driver mig till vansinne.

 

Jag ska fundera inatt, men jag tror det kommer bli så att denna kommer inte gå att lösa HUR JAG ÄN GÖR...

Så jag får börja om från början när jag har fått lön.
Köpa nytt, likadant tyg och börja om.

 

Så jag la i alla fall tillfälligt ner barnjackan och skar ut pappersmönstret till den grå blusen istället.

 

 

 

Fick såklart ont i nacken av allt krälande på golvet, och sen hann jag skära ut framsidan på blusen i tyg, så var det tack-o-go´natt fullständigt för nackfan.

Den har party hela veckan just nu.

 

Och när jag får så där ont kan jag ju som jag beskrivit förut, inte tänka riktigt klart.

Så när jag efter en stund får för mig att mönsterdelarna inte stämmer, bak- och framstycke...

Då får jag en härdsmälta och tror att jag har ritat av mönstret fel.

F-A-N och jag blir galen inombords.

Det tar hela 30 minuter innan jag orkar kontrollera ordentligt, är sur som fan och känner att jag är nog ta mig fan den SÄMSTA sömmerskan i världshistorien, när jag inser att mönstret stämmer trots allt.

Men då är jag redan grinfärdig av värk och kan inte ens glädja mig åt att det ÄR rätt.

Det är så himla synd om mig.

 

Höjdpunkten på dagen var ändå att sonen dök upp här.

Han gick igenom frysen och undrade om det inte fanns några kladdkakemuffins...?

Nej, det fanns det då inte.

Men "Snälla mamman" svängde ihop en smet och bakade en liten laddning.

 

Jag skrattade för övrigt rätt rejält när vi var på stan i söndags och sonen tyckte att jag ser YNGRE UT än Britney Spears.

- Öh, har du fel på synen eller, undrade jag.
- Nä, hon ser ut som en gammal tant, sa han.

- Mhm, då är jag himla snygg då med andra ord, sa jag, om jag ser yngre ut än Brittan.

 

- Nej...

Jag sa att du såg yngre ut, men jag sa inte att du är snygg...

... sa han och flinade.

RIDÅ, tänkte undertecknad då 

 

 

Men att jag skulle se yngre ut än botoxade Brittan...?

 

 

Nej, jag tror nog att det är dags att ta sonen till optikern!

 

Så där ja...

Nu sitter jag här och har ont som fan.

Men jag behöver väl sova också antar jag, jag är fruktansvärt trött.

Förresten är det inte bara nacken jag har ont i, jag skar upp min pekfingertopp på en dressingflaska som jag öppnade på jobbet igår.

Det gör skitont, fingertoppar är ju inte att leka med (nervrikt som tusan typ) och jag kan knappt använda fingret.

Vi får väl hoppas att det lägger sig om någon dag eller två.
Det är BARA skrot och korn här som ni märker.
MEN DET GÅR VÄL ÖVER....?

Usch, nu ska jag sluta så ni slipper mitt gnäll, kanske jag återkommer...
Vi får väl se.