Martyren...

Och vart tog jag vägen idag då...?
Jo, sambon skulle städa igår, då var han "dålli".
Jag kommer hem idag, då skulle han städa istället...
Men han är fortfarande "dålli", fast nu är han på jobbet.

Jag kom alltså hem, åt frukost, STÄDADE för andra gången den här veckan och sen...
Var jag tvungen att göra alla ärenden jag tänkt göra utan städet inblandat, ute i snöstormen, samt handla.
Jag är förlamad och har tokvärk i min vänstra sida, nacken är av not kul at all.
Jag har idag gett martyren ett ansikte, och fortsätter att göra det här och nu.
 
Men vad gör man?
Om ingen annan gör det som ska göras så får man göra det själv.
Uppenbarligen.
Och snart ska jag dessutom laga mat, jag vill mest bara sätta mig ner och gråta.
 
Det var inte en sådan här dag jag behövde efter att gått av mitt arbetspass idag.
Jag är så dränerad, men...
Det blir festmiddag med fläskfilé i ugn i gorgonzolasås och rotfrukter till det.
En sista ansträngning.
Återkommer senare.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0