Tjejen som verkligen har myror i brallan...
Så har den här dagen gått.
Inte mycket vettigt har hänt, men å andra sidan har jag vilat kroppen så...
Det är väl alltid något.
Det är väl alltid något.
Och eftersom jag vilat ganska mycket så känns kroppen bättre, har inte behövt ta alvedon alls på eftermiddag eller kväll.
Bra.
Bra.
Däremot är nacken paj igen, det är upp-o-ner-o-upp-o-ner these days.
Den vill inte riktigt hålla sig i schack.
Nåväl, förkylningen känns bättre ikväll, så jag ska bara ett kort ärende på stan imorgon.
Den vill inte riktigt hålla sig i schack.
Nåväl, förkylningen känns bättre ikväll, så jag ska bara ett kort ärende på stan imorgon.
Få liiiiiiite frisk luft, men ingen motion 
(Hej här är tjejen som verkligen har MYROR I BRALLAN...)
Vi har sett film hela familjen här ikväll, en fransk (/amerikansk...
"Paris 1942. Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer.
Paris 2002. inför 60-årsdagen av VeldHiv, ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.
Sarahs Nyckel lyfter fram de tabun och den tystnad som omger en skamfläckad händelse i Frankrikes historia, samtidigt som den skildrar en modern kvinnas liv i dagens Frankrike och USA. Tatiana de Rosnay har skrivit en varm och inkännande roman om utanförskap, hemlängtan, skuld och familjeband, men också om människans inre styrka och hur viktigt det är att inte glömma det som varit."
En mycket gripande och sorglig film, men bra.
Paris 2002. inför 60-årsdagen av VeldHiv, ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.
Sarahs Nyckel lyfter fram de tabun och den tystnad som omger en skamfläckad händelse i Frankrikes historia, samtidigt som den skildrar en modern kvinnas liv i dagens Frankrike och USA. Tatiana de Rosnay har skrivit en varm och inkännande roman om utanförskap, hemlängtan, skuld och familjeband, men också om människans inre styrka och hur viktigt det är att inte glömma det som varit."
En mycket gripande och sorglig film, men bra.
Filmen gick på vår filmkanal och tänk...
Jag fick killarna i familjen att se den också, och båda "männen" tyckte den var bra.
Jag fick killarna i familjen att se den också, och båda "männen" tyckte den var bra.
Jag med.
Ger den...
-tummar upp.Fram med näsdukar och varning för scenerna när mödrar och barn skiljs ifrån varandra i uppsamlingslägret innan dom ska skickas till koncentrationsläger.
Nu ska jag se på Leif och "Veckans Brott" och sen är det väl "Dox".
Jag vet inte vad "Dox" visar ikväll, men jag mår fortfarande skit efter förra veckans film "Bully".
Vi ses imorgon, då får vi se vad som händer då.
Jag vet inte vad "Dox" visar ikväll, men jag mår fortfarande skit efter förra veckans film "Bully".
Vi ses imorgon, då får vi se vad som händer då.
Kommentarer
Trackback
