Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Håll i hatten...

Vilken dag...

Den gick jäkligt fort!

Det blev städ bl a här hemma och sen gich jag över till tygaffären där jag fann ett lila fleecetyg.
Tyvärr var det den sista lilla biten och den hade legat mot pappskivan så det var tryckmärken på tyget som förstört det.

Då vat det bara att skippa.

 

DOCK hittade jag ett skitsött minimanchester tyg, som egentligen heter något annat på fackspråk, men det har jag glömt bort nu.
Det var en mörkblålila botten med små blommor i cerise, turkost och vitt, samt små gröna blad.

Väldigt sött.

Och så ett vitt fleecetyg till det, som foder inuti...
Ja, jag tänker såklart på den där babyjackan som jag planerar, fasen, jag har inte kunnat sluta tänka på den där kombinationen sen jag gick ut från affären.

Hm, det blir SÄKERT något som kan bli aktuellt framöver.

 

Så kom sonen hem, jag planerade middag med Ica på nätet igen (och håll i hatten, för det blev succé även denna gången...) och så gick vi till ÖB för lite handel av nödvändigheter och en plastback.

Ja, nu är det bara en kartong kvar som ska gå´s igenom, och sen är jag klar.
Jag ska sluta tjata om hur härligt det är, inte ett ord till 

 

Så hade jag bestämt mig för en "Italiensk fisksoppa" som jag då hittade bland Ica-recepten, fast jag gjorde om den rätt rejält, tog bort lite och la till lite annat och...

Den blev SKITGOD!
Jag menar det, verkligen skitgod och den var superenkel.
Jag ska lägga upp receptet här någon dag, för denna kan jag verkligen rekommendera.

 

Sonen var ju i vanlig ordning bara tvungen och knorra lite först, men gissa vem som tog 2½ portion?
Jo, det var sonen det!
Sambon, ja, han åt överbliven köttfärssås och pasta, men jag och sonen...
Vi åt för fem.

Glömde tyvärr att göra vitlöksbröd till, men det glömmer jag inte till nästa gång.

 

Så såg vi Guldbaggegalan och Babben klarade sig med bravur...
Men vissa av dom andra vet jag inte.
Det blir liksom lite "pajigt" ibland och lite smärtsamt/jobbigt att titta på svenska galor.
Även om det har blivit bättre än det var förr.

 

Jobbigast (och roligast, fast på FEL sätt...) var Hasse Alfredsson.

Alltså han var ju sååååå charmig till en början, men hans tal...

Var bra svamligt alltså.

 

Tillslut kunde jag inte titta, jag var tvungen att gå iväg för jag blev så nervös.
Han slutade ju aldrig, han hade ingen poäng så där som man är van att han ska ha.
Kvicktänkte Hasse var bara låååååångrandig, nej, jag led.
Jag fixar verkligen svamliga gamla människor och jag fixar dementa människor för jag har ju jobbat med det...
Men helst inte på en scen och helst inte Hasse.

Jag stod i badrummet med vidöppen dörr och lyssnade, tillslut tog det slut...
Och jag kunde pusta ut.
Nu ska jag sova, har klämt in "Project Runway" i tv-tablån också, och imorgon kör jag mitt eget Project Runway i mitt egna, SNART helt fixade, syrum.
Förlåt, nu var jag där igen.

Sov gott!