Idag för 4 år sedan föddes hon...

Uppe och idag skulle jag och Klokboken åka sola redan klockan 09.00 hade vi tänkt...
Bara det att det är ju MULET.
Lika mulet som igår.
Eh, ja, och klockan 15 ska vi på kalas, så det blir väl jobb i arbetsrummet om en stund, kanske lite sol i trädgården innan och sen kalas för idag är det 4 år sedan min lilla bästis Lilla Sunshine kom till världen!
 
Och jag vet dessutom precis vad jag gjorde när hennes pappa ringde och berättade att hon kommit:
Jag var ute och gick i strålande solsken på Kärleksstigen och hade precis kommit till slutet av Norra kyrkogården när samtalet kom.
Jag grät för jag blev så glad att allt gått bra och s
en gick jag ner mot havet och kände mig lycklig för min bästis skull.
OCH hennes man såklart 
 
Helt sjukt att det gått så fort och att hon nu är en liten tjej man har FÖRMÅNEN att få låna lite då och då och ha kul med.
För kul...
Ja, det har man med henne, hon är en liten snusförnuftig tjej som jag älskar.

Jag bestämde mig ju efter min whiplash att det blev i alla fall inga fler barn för min del, det hade aldrig gått med min nacke att bära, kånka eller med medicinerna man tvingas äta för nacke och även rosacean periodvis.
Men jag har ju förmånen att få ha ett liten "lånedotter" att låna, eller barnbarn om man så vill (hihihi), att busa och gosa med och det är jag mer än tacksam att få uppleva.
 
Vi kom överrens igår om att hon ska gå "syskola" hos mig när hon blivit lite större, hon var nämligen lite sugen att sätta sig och sy redan igår 
Men, jag sa att vi väntar ett LITET tag till och sen kör vi igånt med "projekt docktäcke" för det fick nämligen jag börja med när mormor satte mig i sy-skola.
Gud ska veta att jag har spilltyg så det räcker och blir över, alltså kan vi testa ett litet lapptäcke med raka sömmar.
 
Och så plingade det till i mobilen vid halv ett tiden igår, och det var sonen.
Dom hade kommit hem och jag skrev att dom kunde ringa upp för jag var vaken!
 
Sambon lät som sju svåra år och var nog helt FÄRDIG efter dagens maratonlopp, båtresa, shopping i omångar och fotboll på det.
Sån action är inte han van vid liksom.
Men sonen...
Ja, han var pigg som en mört och hade bara SUPERLATIV att komma med, det var mycket "Oh ja", Oh ja" med eftertryck när jag ställde frågor.
En PSG-tröja hade han fått också.
 
Jag tror att detta var större än jag någonsin kan förstå, eller så är det som när jag steg i på Stoff & Stil för första gången...
Jag blev helt överlycklig, nästintill eufori men fick även panik för jag visste inte i vilken ände jag skulle börja.
Eller kanske som varje gång jag ser ett vackert tyg som jag har råd att köpa eller varje gång jag lyckas med ett projekt.
Ja, det är nog på ungefär på samma nivå inombords, bara olika INTRESSEN.
 
Jag gissar att detta inte är sista gången sambon och sonen åker iväg och ser på fotboll, det blir förmodligen fler gånger nu när dom kommit iväg första gången ihop.

Nä, nu vill inte jag sitta här och mögla, jag ska jobba.
Vi ses senare, ha en bra dag så länge!
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0