Jag tål inte sanningen...

Om jag är trött...?
Svar: Ja.
Nu är jag så trött så jag ska sova hela dagen på stranden.
Jag måste nog vila lite för att orka.
 
Igår var jag först barnvakt en stund på morgonkvisten, skar ut tyg, sydde lite, upp på vinden och rensade ut mer saker som ska slängas (ett evighetsprojekt som aldrig tar slut), ner på stan och köpte sammetsband och present till kalas på söndag, hem & dusch och iväg till bästisen på jättetrevlig middag.
När sambon hämtade mig meddelade han att släken satt på Nunnan, vi åkte dit och sa "Hej" och sen skjutsade han mig hem.
När jag krypit i säng ringde telefonen...
 
Ja, nu har det gått i ett sen semestern inträdde och nu är Madde 42 år sliten.
Jag har dessuton lite ont i halsen.
 
Jag frågade sambon i bilen igår (för jag tittade mig i bilspegeln):
"Du, ser jag sliten ut?"
Ja, jo, det gör du... lite..."
VA, är det illa, vadå ser jag verkligen sliten ut? (man ska ju för fan inte fråga om man inte tål sanningen, och DET gör jag ju inte...
 
Öppnade spegeln igen, tittade, SÅ farligt var det väl inte?
Det var ju mest på insidan jag kände mig sliten.
"Nämen nej, så farligt är det ju inte", sa sambon, "men du ser lite trött ut..."
Ridå.
 
Vadå "inte så farligt" det där orkade jag VERKLIGEN inte tänka på, varför frågade jag, suck..
 
Idag...
Blir det stranden då som sagt.
Punkt där.
Vi ses ikväll och då blir det bilder från Nunnankvällen i torsdags.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0