Mest otippade...

I vanlig ordning är jag och Milou själva uppe med tuppen.
 
Jag tycker synd om sambon, han blir väckt i tid och otid av alla motorcyklar som river iväg ut från mackarna mittemot.
Lelleträffen är på tapeten och stan är nerlusad med en massa män/gubbar i skinnställ.

Milou och jag har redan varit på apoteket och hämtat ut lite mediciner till mig, tagit en liten promenad bara.
Den långa tar vi ikväll.

Jag åt mitt eget bröd till frukost och låt mig säga så här:
Dra åt pipsvängen vad gott det var!!!!
Nybakt och varmt bröd i alla ära, men dagen efter när smakerna har satt sig i brödet = Jävligt gott...
Om ni ursäktar svordomen.
 
Jag gjorde en ljus limpa utan en massa "grejsimojs" i för att det ska passa dom andra i hushållet och jag experimenterade rejält med kryddblandningen i brödet.
Fick till det så bra att jag imorse åt 1/4 del själv av limpan.
 
Sonen äter just i detta nu samma bröd...
Jag fick högt betyg även av honom!
 
Så till något väldigt otippat...
 
Igår var jag och Milou ute och gick vår kvällspromenad på Hällarna.
När vi går där och strosar ser jag plötsligt något maffigt rött på en grön plätt långt, långt inne på hällmarken.
Något stort och fluffigt blommigt.
Vallmo?
Nej, fel färg.
Jag har säkert gått där miljoner gånger men aldrig sett den där röda uppenbarelsen.
 
Jag sätter fart och går upp över klapperstenen och kommer fram till något väldigt vackert.
Vilken växt skulle INTE förvänta sig ute i ett skogsområde med hällmark...
 
 
... definitivt inte pioner i alla fall!
Men där stod dom, en jättebuske med ceriseröda, vackra, maffiga blommor.
Jag kunde inte motstå.
Jag var bara TVUNGEN att plocka tre fina blommor...
 
 
Hm, det fanns så många blommor så tre stycken var väl okej att ta får man väl hoppas.
Lustigt att dom hamnat just där, måste varit någon som en gång i tiden tippat lite jord där och med kom en pionbuske som sen växt upp skyddat till ett jätteexemplar.
Ja, då har jag nu även ett hemligt pionställe som man kan ta en, två eller tre vackra blommor om året.
 
Jag blev faktiskt lycklig av dom där fina blommorna.
Tänk vad lite blommor kan göra för humöret.
Nu står dom på matbordet och ser...
Vackra ut.
 
Nu ska jag ta och öppna min lilla bod, hoppas på att sälja NÅT idag när det är så mycket folk i farten.
Sola, virka och läsa om Ove, "En man som heter Ove".
Boken är väldigt FIN skulle jag vilja säga, rolig, sorglig, ömsint.
Man blir väldigt varm i hjärtat av den.
Så jag kommer nog ge den högt betyg när jag läst klart, kanske inte på grund av att den har ett bra språk, men...
På grund av just KÄNSLAN den förmedlar.
 
 
Vi ses senare!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0