Barn och död känns inte naturligt...
Kom hem från den underbart soliga promenaden och hann duscha precis lagom till "Malou efter tio".
Sen har jag tagit dagens andra frukost, kaffe och rostat bröd och virkat.
Inte så tokigt 
Så över till serien "Barnläkarna"...
Den har efterträtt den andra engelska UNDERBARA serien "Sjukhuset".
Sjukhuset var en serie där man fick följa personal och patienter på en akutmottagning, GÄSP, tänkte jag från början...
Tills jag faktiskt insåg att den var helt annorlunda från andra såna där serier.
Tills jag faktiskt insåg att den var helt annorlunda från andra såna där serier.
Den var rolig, varm, sorglig ibland såklart, men härlig och personligt skildrad.
Jag fastnade och älskade den.
Jag fastnade och älskade den.
Och när den var slut följdes den då av "Barnläkarna", som bara ger mig ångest.
Väldigt mycket ångest.
Väldigt mycket ångest.
I första programmet handlade det om barn som hade cancer.
Man fick bla följa tex ett föräldrarpar som åkt in med sitt barn som fått akuta huvudvärkssmärtor som visade sig vara en tumör.
Som inte var av den goda sorten.
Ja, och där satt dom och bröt ihop inför kameran, akut operation osv.
Fler föräldrar till barn som hade cancer.
Ett av barnen dog.
Man fick bla följa tex ett föräldrarpar som åkt in med sitt barn som fått akuta huvudvärkssmärtor som visade sig vara en tumör.
Som inte var av den goda sorten.
Ja, och där satt dom och bröt ihop inför kameran, akut operation osv.
Fler föräldrar till barn som hade cancer.
Ett av barnen dog.
Jag satt som fastfrusen och kände att jag blev helt deppig att titta på programmet!
Men samtidigt beundrade jag personalen som orkar jobba med sådant där jobb där det faktiskt är ganska mycket död och barn inblandat.
Jag har ju jobbat med "Gamla och död", men det känns liksom lite mer naturligt.
"Barn och död" känns inte naturligt alls.
"Barn och död" känns inte naturligt alls.
Igår var det en flicka som opererades som var 10-någonting, som hade en TRE KILOS tumör i magen.
Tre kg...
Fy fan.
Fy fan.
En pojke som inte hade en matstrupe som skulle få en ny men som fick en infektion efter operationen...
Och dog.
Läkaren som hade gjort operationen grät, han hade följt pojken under ett år.
Och så blev det en sån oväntad vändning i något som skulle bli så bra.
En nyfödd bebis som drabbats av syrebrist under födseln och samtidigt hade något knas med tarmarna.
Bebisen opererades med dom små tarmarna blottade inför kameran att se.
Bebisen opererades med dom små tarmarna blottade inför kameran att se.
Dom såg ut som ett litet virrvarr av...
Mini-tarmar.
En mamma som hade ett barn som hade opererats för cancer en gång tidigare, och nu hade cancern kommit tillbaka.
En mamma som hade ett barn som hade opererats för cancer en gång tidigare, och nu hade cancern kommit tillbaka.
Den lille killen kanske var 4-5 år.
Mamman sa att det hon önskade sig var att hennes son någon gång i livet skulle få vänner och leka.
Han hade nämligen inte en endaste vän och aldrig kunnat skaffa sig vänner för han var uppväxt på sjukhuset i princip.
Hennes största önskan var att han skulle få ett normalt liv med vänner och få gå i skolan.
Han hade nämligen inte en endaste vän och aldrig kunnat skaffa sig vänner för han var uppväxt på sjukhuset i princip.
Hennes största önskan var att han skulle få ett normalt liv med vänner och få gå i skolan.
Då började jag böla.
Ja, och så låg jag där och tänkte:
"Usch, det är så sorgligt, usch, jag mår VERKLIGEN dåligt av det här.
"Usch, det är så sorgligt, usch, jag mår VERKLIGEN dåligt av det här.
Tänk om det hade varit mitt barn, tänk vad förskonad man varit, stackars barn och stackars föräldrar."
Det här var nog sista gången jag ser det där programmet.
Dom som jobbar på den där avdelningen och alla andra som jobbar med barn som är svårt sjuka och kanske till och med dör...
Hovnigning och hatten av för er, ni gör ett fantastiskt jobb!!!!
Jag kan bara inte titta på det jobbet på tv, jag tycker det är för TUNGT.
Hovnigning och hatten av för er, ni gör ett fantastiskt jobb!!!!
Jag kan bara inte titta på det jobbet på tv, jag tycker det är för TUNGT.
Nu ska jag sy, vi ses senare.
Kommentarer
Trackback
