Tack som fan...

God morgon!
Här är vi på hugget...
Eller snarare KANINEN är på hugget och bet mig i handen.
 
Men det var faktiskt hundens fel.
Hon stormar in i köket där Leo sitter i allsköns ro på köksgolvet och mumsar hö från hökorgen utifrån buren.
"Frukost, jag chillar" liksom...
Milou kastar sig fram och ska "busa" lite, "Tjena, är du ute ur buren", kaninen blir sur.
Men sitter kvar och fortsätter äta.

Milou blir frustrerad att han ignorerar henne, och börjar dutta på kaninen med nosen.
" Hallå, SE mig, nu är jag här, let´s leka..."
Lägg av, säger jag och puttar bort hunden.
Leo sitter kvar och äter.

VIPS, hunden ger sig inte, "dutt-dutt-dutt"- med nosen på Leo.
Jag ska putta bort henne ännu en gång, sticker fram handen mellan kanin och hund och då...
Biter kaninen MIG i handen.
 
Ja, där fick jag för att jag försökte vara snäll och hjälpa till!
Visserligen var det förmodligen riktat till den jävligt jobbiga hunden, men så råkar jag då sticka ner näven mitt i en duell...
Och då får man kanske skylla sig själv.
Men sen åkte flingorna fram och alla kunde bli sams igen.
 
Det var min morgon so far.
Nu ska jag hoppa i lite skitkläder och dammsuga, sen blir det promenad i solen och sen...
Borde jag ha stuckit iväg till polisstationen för att fixa nytt leg, men det får bli på onsdag.
Jag har verkligen ingen lust idag.
Vi ses lite senare och då ska jag blogga om pälstyger och något jag har lärt mig.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0