Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Kornblå fleecekofta och så vill jag adoptera Ken...

Så satt jag parkerad i soffan igen!

 

Den kornblå koftan är helt klar med band och allt...

(kolla sömmen  wohooo... )

 

 

... är SÅ jävla snygg i färgen så jag nästan...

DÖR!

Jag vill ha.

Men den ska jag sälja och lägger upp i butiken nu.
Fast helst inte.
Men jag gör det i alla fall.

 

Den svarta är också klar, men en svart fleecekofta har jag ju redan visat så idag nöjer vi oss med den kornblå.
(dräggel, dräggel...)

 

Skulle sen skära ut tyget i den gräddvita men det gick inte, det blev för mörkt och jag såg inte hur tyget såg ut.
Då vill jag inte sätta skärkniven i tyget utan väntar tills imorgon.

När jag var klar med det var jag över hos en kompis en stund och sen åt jag och gubben middag!

 

Så måste jag ju bara skriva lite om "Så mycket bättre" igår.
GUD SÅ BRA det var.
Och hjälp vad jag grät.

Ja, jag är lite för blödig för mitt eget bästa ibland och det var som att vrida på en kran igår, och när Ken grät då grät jag med.
Hjälp vad han grät när Titiyo sjöng, och han visade en SÅ känslig och sårbar sida igår.
Tror fan man hamnar snett i livet när samhället behandlar en som skräp.

Titiyo var ju helt klart bäst, tätt fäljd av Lill och Ebbot.

Och Ebbot vill jag snart gifta mig med, han är ju bara så rolig och underbar.
Bästa programmet NÅGONSIN av "Så mycket bättre" i min bok, jag har fått en helt ny bild av Ken och vill adoptera grabben och bli hans mamma.

Ge honom ett liv med en mamma som kanske är lite knäpp i huvudet IBLAND men som kan krama ihjäl honom och bjuda på hembakta bullar och hemlagad mat och alltid stora julaftnar med tomte och stor släkt.
Ebbot och jag kan ju adoptera Ken.
Om Ebbot vill förstås.