Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Tack Barry...

Så är jag då ÄNTLIGEN här igen då...
Jag förstår om ni längtat! 

 

Vi fick tillbaka internet vid 10-tiden, då hade det varit utslaget i nästan ett helt dygn.

Hann jag få blogg-abstinens eller hann jag...?
Jo, det hann jag, och även om jag bloggade på sambons telefon imorse så var ju det helt värdelöst.

Snällt att jag fick skriva via den iofs MEN...
Jag har jättehänder med jättefingrar och det blev jättekrångligt med dessa pyttesmå bokstäver att skriva eller trycka på ordet som mobilen gissade fram.
Tog evigheter men en lösning att få blogga icke desto mindre, GLAD att jag slipper ikväll samma procedur ikväll dock.

Vad har jag gjort denna vackra dag då?

 

Jo, jag startade upp med att förfixa åt sambon, gick sen till Omsorgshuset/kontoret och fixade med lönepapper som jag skrivit fel på.
Milou tillika diarrébruden var med och så fick det bli strospromenad hem där vi shoppade skisspennor i bokhandeln, fyndade SKITSNYGGA symönster á 5 kr/st på Kattloppisen och fiskbullar till Milou´s diarrémage på Ica.

När vi kom hem satte jag mig i trädgården i solen med min bok och virkningen och ömsom jobbade och ömsom läste, very nice.
Återkommer om boken imorgon för övrigt, för vissa saker STÖR mig med vissa författare.

Sommaren som lyste med sin frånvaro igår var tillbaka idag och resten av veckan bara FORTSÄTTER i sommarens tecken.
HURRA!

 

På det så blev det systuga för hela slanten, in i syrummet och sydde ända fram tills jag hör...
"My first, my last, my everything" på radion med Barry White.

 

Upp från stolen i syrummet far jag, ut i köket och vrider på radion på högsta volym, benen spritter som om dom vore fulla med kolsyra och jag dansar runt, runt i lägenheten och har mitt eget privata lilla discoparty!
Bortglömd blev ryggvärken och höftvickningarna á la John Travolta satt som en smäck på den annars så stela tanten.

 

Kände mig som den lilla bruden från på bilden från 70-talet som stod framför spegeln i gillestugan i v-jeans med hopprepet i högsta hugg i näven och mimade till allt vad discomusik hette.
Jag tackar Barry för dagens BÄSTA glad-energikick!

 

Ja, det var min dag det, nu är jag dödstrött och imorgon ska jag såga deckarförfattare som KUNDE ha varit bra om inte...
?

Återkommer på morgonkvisten innan jag drar på stranden.
Ja, för dit ska jag imorgon såklart!