Cirkus Arbetsförmedlingen...

Idag var det trögt som fan att komma upp, det måste erkännas.
När klockan ringde 07 ville inte kroppen, jag låg i hela 20 minuter innan jag kom upp, hörde att sonen var uppe så det var ingen fara att skutta upp och kolla honom.
Ville somna om (något jag nästan aldrig vill) men tvingade mig att gå upp.
 
Orsak:
Jag låg och kollade på mönster på nätet igår.
Kan bli långvarigt om man fastnar i det, för man kommer ständigt på nya saker man vill se på.
Så det blev sent.
Nåväl, jag ska lägga mig tidigt ikväll.
 
Idag blir första delen av dagen lugn här idag.
Jag ska vila nacken och framemot eftermiddagen ska jag hämta Lilla Sunshine på dagis och så ska vi hitta på något.
Jag tror att vi ska passa på och baka lite kladdkakemuffins när jag ändå har lite bakhjälp.
 
Så till en liten "bitare" angående min arbetslöshet igen, jag kommer pysa lite spydigheter då och då som kanske kommer lite i okronoligisk ordning eller långt efter.
Detta är ungefär vad AF tänker sig för såna som mig...
 
 
 
 
 
Ja, detta är lite svårt att förklara utan en lååååååång förklaring, men jag ska göra mitt bästa.
 
Eftersom jag har ett "funktionshinder" (inte bara en whiplash you know) så vill Arbetsförmedlingen visa sina nya, fina, härliga ÅTGÄRDER dom ska sätta in en i.

Man kan tydligen inte bara heller ha ett läkarintyg där "man har en whiplash med bestående skada" utan:

Om man nu som jag har ett "---------------" så fick jag höra på AF på mitt senaste möte där att man ska utredas av en TYP JURY (mitt ordval) bestående av en handläggare, sjuksyrra, kanske läkare och en psykolog och någon mer som jag inte kommer ihåg nu, som ska bedöma vilken arbetschans man har.

Man ska även grundläggande gå igenom sin HEM- & SOCIALA MILJÖ för att se hur den är, hur man funkar med sin partner, sin psykiska hälsa om man är deprimerad osv, osv...
UTREDAS var ordet på AF.

Man ska dessutom HELST gå in i arbetsträning och testas VAD MAN KLARAR AV på lite olika ställen i samhället, alternativt att SAMHALL skulle vara aktuellt.

Och detta gott folk ska man se som en UNIK CHANS (glatt & härligt, le & vinka - le & vinka), inte att man faktiskt på kuppen kan bli deprimerad av deras "unika chanser" utan GLÄDJE, jättebra, TITTA vad vi erbjuder dig.

Sen när man gjort den där utredningen som jag tänker mig säkert sträcker sig under hela året som man har a-kassa (hahaha) så kan man bli matchad med RÄTT ARBETSFÖRMEDLARE.
(Men om man då redan vet vad man vill och kan jobba med då, matcha ihop mig redan nu som ni gör med alla andra "VANLIGA" arbetslösa!!!)
Obs, obs, detta är den jävligt korta versionen.

När jag satt på det där mötet förra onsdagen och hörde detta jävla dravel så hann dom väl knappt börja innan min arm åkte upp i luften som den 1:a klassare man känner sig som:

- Jag har bara varit arbetslös ÅTERIGEN i 2½ vecka och jag har jobbat med den här skadan i snart 5 år, dessutom har jag redan blivit kontaktad av en arbetsgivare vilket vi kan ta efter detta mötet!

Jag vart taggad som en undervattenmissil på väg mot sitt mål under vatten, bara plöjde fram verbalt och kände:
Oh no, OH NO, I don´t think so.
No fucking way!!!!!
Dit får ni mig inte era jävla.... väldigt fult ord!!!!
 
Mötet slutade väl för min del, jag kan föra min talan och jag är inte rädd att göra det heller.
Jag behöver inte sitta ihop med en "jury" som ska bedömma min skada eller mitt psyke/hem/sociala miljö.
Jag behöver bara ringa sköterskan som var med på mötet och så har vi en dialog och jag kan redogöra in i detalj för vad jag klarar och inte klarar.
Jag kommer aldrig låta dom förnedra mig på det sättet, no fucking way, inte en chans.
 
Tur man har ett starkt psyke säger jag bara, jag hade en mini-kris den där första veckan men nu...
Nej, jag blir bara skitarg och kan börja se det komiska i hela "Cirkus Arbetsförmedlingen".
Jag skrattar faktiskt när jag berättar för mina vänner om hur dom håller på, hånskattar dessutom.
 
En av mina bästisars man hade en väldigt träffande åsikt angående AF som han sa till bästisen vid något tillfälle då han hade haft med AF att göra, så tillåt mig använda hans ord som slutkläm på just detta inlägget:
"Det är som en Kafka-roman!"
WORD på DET, säger jag.
 
Dom kanske vill väl dom där arbetsförmedlarna och dom har säkert sina nya direktiv men ärligt talat, jag hade skämts om jag hade jobbat där och behövt utsätta människor för sånt här.
Dom kan inte må bra själva på kvällarna när dom haft med arga, förbannade, djupt kränkta människor...
Som tex MIG att göra.

 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0