Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Rädda ölen för fan...

Det har inte blivit jättemycket jobb här på eftermiddagen för nacken brinner som ett majbål.

 

Jag vet inte om det beror på "The week" som är i antågande eller snubbelfadäsen med strykjärnet och sambon igår, eller båda ihop...?
Jobba med att sy ordentligt har dock inte gått idag i alla fall.

 

Jag overlockade sömmar på min gröna klänning, och så ritade jag av detta mönster...

 

 

... och skar ut och eftersom jag införskaffat en ny skärkniv...

 

 

... gick det helt plötsligt så himla bra och fort så jag skar mig på löpande band.
Tur att jag införskaffat plåster på ÖB tidigare idag, slutresultatet blev tre skärsår!

 

Så skar jag ut tyget till klänningen, tänkte mig denna kombinationen och så med vit mudd runt halsringning och ärmar...

 

 

... denna är i storlek 104.

 

Men sen fick jag lägga ner, sen brann det så illa i nackfan så jag fick lägga ner.

Jag blev lite irriterad för jag ville gärna bara köra på, men nope, jag fixade lite med band i lådorna istället.

 

Så till killen igår, FÖRMODLIGEN inte så långt ifrån mig i ålder, som stöp i backen med sin scykel så jag trodde han dog!
PÅ RIKTIGT!

 

Jag kommer från posten/Coop och svänger mot taxistolpen, ser precis framför mig en man på cykel som är så packad så han knappt är vid medvetande.
Hur han ens kom upp på cykeln eller på trottoarkanten övergår mitt förstånd, men precis när jag passerar honom "PANG!!!!!!!" så stupar han i backen på vänster sida och blir bara liggande, helt orörlig med cykeln mellan benen.

 

Jag stannar och observerar, tänker:
Jag kan inte åka vidare, tänk om han dör...

 

Polarna som är både fulla och höga som hus, en man och två kvinnor börjar skräna som fiskmåsar över ett byte, och börjar genast dra i mannen som fortfarande ligger orörlig på marken, försöker dessutom dra fram honom utan att ta bort cykeln som han fortfarande ligger grensle med.

 

Det är jag som står där och taxichaffisar som sitter kvar i sina bilar och gör NADA.
Inte ett skit, bara sitter på sina häckar och glor i backspeglarna.

Jag backar cykeln och går tillbaka till "Svänggänget", dom sliter och drar och får tillslut upp honom från cykeln och hans vänsterben ser helt snett ut när dom gastar att han ska stå själv.
Dom får honom till bänken och bara dumpar honom där, gastar om ÖLEN som han nu förstört delar av som sprutar från trasiga burkar när han damp i backen.

 

Ja, tänker jag, ta hand om ölen för fan, det är ju det viktigaste av allt att den räddas.

En äldre kvinna kommer fram till mig och undrar vad som händer och jag förklarar, ber henne vakta min cykel med väska medans jag går fram mot "Svänggänget" och mannen som nu är vid medvetande sittandes på bänken.
Tänker att jag måste kolla att han är okej och att han inte brutit något, om han skulle behöva en ambulans.

Direkt hoppar en av partyprinssessorna fram emot mig och börjar gasta, "Vad gör du???"
"Jag ska kolla din kompis här bara så han inte har brutit benet eller nå´t, så gå du bort till dom andra så kollar jag honom."
Partyprinsessn: SJYSST HÖRRU, ja va fan, han har ju haft en stroke också, bara så du vet!

Fint, då vet jag, och gick fram mot mannen medans publik som dykt upp stod bakom och tittade på.

 

Han var såååå go´, så tacksam att jag brydde mig.

Jag kände både på ben och fot, inget brutet vid fotleden som det såg ut som när dom drog upp honom.
Ingen arm bruten heller, men vad gäller sprickor har jag ju inte röntgensyn direkt, jag sa till honom i hans superfylla att jag tyckte att han skulle gå till akuten följande dag om han hade värk.

"Jojo", sa han, det skulle han göra.

Du kommer fan aldrig gå dit eller ens komma ihåg att detta har hänt dig imorgon, tänkte jag.
Du kommer bara undra varför du har sån jävla värk i hela vänster sida, från topp till tå.
Och så tänkte jag att jag hoppas att du inte får en stroke till av smällen nu, och så lämnade jag honom och bad att hans partypolare skulle ha koll på honom ifall han blev akut dålig.

"JAJA, vi måste bara dricka upp ölen som han förstört, du ser ju det pyser ut här!!!"
Jo tack, jag såg ju det, samt att jag fått det på mina mysbyxor.

"Tack min ängel", sluddrade mannen när jag gick och jag bara tänkte:
Du har fått en stroke, sluta sup för fan du tar ju livet av dig.
Sa: Ingen fara, ta hand om dig nu.

 

Åh va bra att han klarade sig, sa publiken på fyra pers när jag kom tillbaka.
Det vet man ju inte, sa jag, han kan ju ha fått skador som inte syns, det var ju en rejäl smäll.
Men ska man ramla så ska man väl göra det när man är full för då klarar man sig bäst, tänkte jag för mig själv.
Vad jag förstod hade en taxichaffis ringt polisen också, men jag hoppade på cykeln och drog hem.

 

Irriterad på att folk inte gör något.

Inte bryr sig mer än att dom står och glor.

Jag cyklade förbi samma ställe två gånger idag, till och från Chifen.
Såg polarna men inte mannen.
Kanske polisen kom och tog ner honom till akuten?
Skulle man ha ringt själv så att man vet till 100% att någon kom och körde ner honom?
Ja, jag vet inte jag, jag bara känner att jag hoppas att han mår bra.