Julaftonskul!

God juldagsmorgon!
 
Gick på kalas klockan 13 igår, kom hem klockan 00.05, somnade runt 01 och vaknade 09.15...
Helt slut!
Vilken julafton... som vanligt... såååååååå kul ihop med släkten.
Puh.
 
Ja, jag kommer inte bjuda på en bildbonanza eller kolla någon stavning om jag tappat någon bokstav i skrivandet och jag orkar inte lägga upp bilder och jag orkar inte lova att jag skall göra det längre fram heller, jag bara skriver lite för jag tror det räcker.
Mest kommer jag ändå skriva om mamma så... ja, det får räcka med ord!

I alla fall...
Julafton ser ut som alla andra julaftnar ihop med släkten.
Iår var det hos Syster-Yster, vi tar ju vartannat år hon och jag.
Vi kom dit vid 13-tiden, fick glögg och minglade fram till 14 ca.

Piff och Puff satte genast igång (så fort vi kom dit) och börjde rycka i skåpdörrar, skära upp korv, pastejer osv tills jag och Sis sa till dom "att sluta med det där, koppla av, MINGLA och umgås nu" (samma visa varje år, julaftons-fixa-och-plocka-autopiloten slår på), och morsan skyllde på att Puff sagt åt henne att sätta fart och hjälpa till och Puff sa att "folk måste ju få mat"!

" MEN SLAPPNA AV" röt vi lite julaftonsfint och himlade med ögonen mot varandra om våra morsor, lämnade köket båda två med ett "HERREGUD" och gick in i vardagsrummet och snackade lite skit om dom.
Ni vet så där som bara döttrar kan.
 
Sen åt vi, och alla var vrålhungriga och åt som en flock hungriga vargar, åt, pratade, åt och så hjälpte jag Syster-Yster med lite undanplock innan jag gick in och hann se lite Kalle Anka.
Hälften satt i köket och "vi ungdomar samt tonåringar" såg Kalle.
 
Intressant fakta att sonen så undrade vart julkolan tagit vägen där i Kalle-tittandet och jag gick ut för att hälla upp en skål kola.
Lämnar skålen och går ut för att hämta lite vatten till mig själv när kussens fru kommer ut med en TOM skål.
????????
Va?
Slut på två sekunder?
Jo, den var slut, det hade tydligen sagt "TJOFF" så var det slut och en av mina kusiners barn sa lite senare att min julkola var som CRACK COCAINE och den där kolan skulle jag kunna bli miljonär på.
Nu är ju han bara 15 så jag tror INTE han testat crack, så det måste ju varit metaforiskt.
 
Det var väl tur då att jag gjort tre 5-liters påsar proppfulla med julkola och jag kan säga att det fanns inte en enda julkola kvar när vi lämnade bygget.
Dock fick jag ett sms från min kusins fru när vi kommit hem där det stod "OPPS"...
Och så en bild på hemsmugglade julkolor!
Jaha ja, det hade smugglats med hem i handväskor också tydligen, crack var ordet!
 
Efter Kalle blev det kaffe och mer kola och annat snask.
Så kom tomten, och det var så himla oturligt nog PRECIS när Kommissarie Larsson gick och köpte tidningen, på det kram-och-fotostund med tomten, dans med tomten, julklappsutdelning.
Vilopaus.
Och sen SPELDAGS och ungarna röstade fram charader och så blev det.

Och ja...
Det är då här jag önskar jag kunde lägga upp lite film, men det kan jag inte för det går inte längre att göra för mig här på bloggen.
Och det är då här jag skall försöka att med ord beskriva min mamma, CHARAD-DROTTNINGEN, ohotad på sin tron...
Så gott det går.
 
Då är det ju så här då:
Man tar ett kort, motståndarlaget på ens vänstra sida tar tiden och dessutom bestämmer vilken siffer- & bokstavskombination man skall spela upp, så får man tex 1B då skall man läsa och sedan spela upp den kombinationen och REDAN DÄR...
Kör det ihop sig om man har mamma på sitt lag.
 
Hon lyssnar nämligen inte vilket vi lärde oss redan förra året, så iår var vi övertydliga och repeterade FLERA GÅNGER för mamma.
Nu är det ju inte så att min mamma är dum i huvudet utan det är precis som om så fort hon får kortet i sin hand...
Då stängs hennes öron automatiskt av och hon går in i sin egen charad-värld och går in i karaktär!
 
Det är obeskrivligt egentligen.
 
Men iår blev det i alla fall ett oräkneligt antal repetitioner vid kortläsning där motståndarlaget sa siffer- & bokstavskombo, lät henne titta på kortet, sen fick hon smälta kombinationerna och när vi sedan repeterade kombon hör vi varje gång:
- "JAHA, jaja, JAHA!?"
 
Eh... ja, just det.
Vi visste alla att hon hade redan gjort sin egen kombo.
 
Punkt två med detta är då att när mamma kör igång med sitt lilla skådespel så är öronen fortsatt stängda!
Hon går in i karaktär, spelar med liv och lust, vi LAGMEDLEMMAR gissar som sig bör i charader men får inget gensvar för om vi gissar rätt.

Det kan även bli så att man får ett "TYST" (?????), "NEJ DUMSKALLE" eller kanske "LÄGG AV" när man gissar.
 
Det där med "TYST" är ju då helt ofattbart hur hon kan säga för HUR skall laget kunna vara tyst och gissa rätt om vi inte får gissa?
OMG, ja, man skrattar å andra sidan så fruktansvärt mycket så man knappt kan gissa.
Alltså vid ett tillfälle då skrattade jag så våldsamt så jag hör mig själv säga på filmen när jag filmar att "Nu kissar jag på mig!".
Ja, så illa kan det vara och är.
 
Om vi då hoppar till just den lilla "jag kissade nästan på mig"-charaden så måste jag bara gå på punkt tre:
Mamma spelar något annat än vad hon borde... mycket vanligt, trust me.
 
I alla fall, om vi då tar den där charaden där jag nästan kissade på mig så står morsan på knä på golvet, ryter som en tiger alt. lejon, hasar runt, visar tänder. gör huggtänder, ryter ännu  mera och ja...
När vi var slut på rovdjur med huggtänder och rytanden, vampyrer och mamma kastat sig fram och tillbaka och gått in i sin karaktär och vi skrattat oss såååååå fördärvade (och nästan kissat på oss) då visar det sig att det var en:
KROKODIL hon skulle föreställa.

EN KROKODIL???
Då var jag tvungen att rusa in på toan för då gick det inte att hålla sig längre, enough is enough liksom.

Jag hörde hur folk tjöt ute i köket och när morsan förklarade ännu mer då tjöt folk ännu värre av skratt.
Vi försökte sedan visa henne vad det universiella arm och handspråket är för en krokodil är, som man redan lär sig på dagis, men NEJ...
Det är inte mammas universiella krokodilspråk, hennes ser ut på ett helt annat sett.
Ja, uppenbarligen.
Hennes är som en galen tiger... eller nå´tt.

Mamma fick även en snabbgenomgång av olika djur och deras universal-beteenden inför kommande framträdanden var det INGET hon tog till sig utan fnös bara och sa:
- Äh, jag gör som jag vill!
Ridå på det.
 
Ja, en riktig charad-drottningsdiva tar inga lektioner...
She´s the best, fuck te rest!

Vid ett tillfälle skulle hon även få fram ordet "kyckling" i en mening, men var så  otydlig (eller lika) i sin charad så vi tolkade det som:
Någon sorts fågel som åt sin egen skit,

Då förstår ni kanske vad som föregick den tolkningen, herregud, obeskrivbart och Kommissarie Larssons kommentar på detta var under "äta skit"-tolkningen:
"- Nä nu har hon spårat ur fullständigt här, nu vet jag inte om vi skall fortsätta alltså...", och så skrattade han och jag så ända in i...
 
Nytt får iår var också att när mamma gjorde sina charader så upphörde tidtagningen.
När vi andra hade 1 minut på oss så fick väl mamma i runda slängar kanske 3-4 minuter!

Ja, det är ju roligt när vi alla gör charader men som ni då förstår så är det extra roligt när mamma gör sitt, så alla ville ju att det skulle fortsätta i evigheter.
Som ni säkert förstår så tog vi vi dessa tillfällen aldrig några poäng när mamma gjorde sina charader utan det var bara att alla ville ha underhållningen.

Det var nästan så man själv hade lust att hoppa över sin tur att spela en charad för att låta morsan få glänsa men så kände man ju att några poäng måste man ju dra in till laget.

Jag skulle kunna fortsätta i evigheter om min mammas skådespelartalanger i charader men slutar väl med att så mycket gliringar min mamma fick ta om krokodiler, garagedörrar, en gammal sko, kyckling, gräsklippning och annat det tror jag ALDRIG hon fått höra något år.
Detta kommer leva kvar i tid och evighet hos oss som var där och jag kan lova att vid nästa fest så kommer den där förmodligen pikas vidare.
Om och om och om igen.
Och igen!
 
För att då inflika så hade vi en spelpaus och så blev det vickning så ingen svalt ihjäl liksom.
Ingen gjorde det för information.
 
När man väl kommit isäng efter festligheterna så stenslocknade man rätt snabbt.
Tror det inte tog många minuter innan John Blund kom och...
Det var julafton 2014, vilken höjdare.
Vi ses lite senare igen, nu skall jag ut och gå med vovven i snöyran.

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0