Molnt-shirt klar...
Tröjan är helt klar...
... och jag blev väl rätt nöjd men...
... ärligt talat kände jag helt spontant idag:
Fan, moln på bred rad = breddande.
Alltså jag tyckte jag blev tjock i den, förlåt, Madde 58-59 kg och 175 lång borde skämmas jag vet...
Men jag kände mig bred.
Breddad.
Hm.
Dessutom så hade jag mitt klantarsle sytt tröjan med provdockan på en bredare inställning över bröstkorgen och:
Dockan har bröst, det har inte jag.
När jag då tog på mig tröjan idag, då föll halsringningen lite framåt pga bröstbrist.
Mähn...
Fasen.
På dockan smiter den ju åt jättefint...
... men på mig tippar den då som sagt framåt.
Jag får väl ha en kofta eller något över som gör att den ligger mot bröstkorgen då, samt inte gör att jag ser så bred ut i den.Topp, då löste jag det 
Hopplöst!
Så var jag på bok- och fikadate på bibblan med Lilla Sunshine med mor och det var JÄTTEMYSIGT!
Med stormen i ryggen gick jag ner och där blev det bokläsning som både jag och bästisen turades om med.
Fika med utsikt mot snöovädret och Almedalen och sen mer bokläsning.
Och medans bästisen sen gick och lånade böcker, så hittade jag och Lilla Sunshine ett spel.
Och både Lilla S och jag glömde HELT BORT att vi var på bibblan kan jag meddela, vi blev så inne i det där spelet så vi gastade lika högt båda två när vi försökte få en liten måne hitta hem till stora månen.
Bästisen fick väl skämmas ihjäl åt dom BÅDA småbarnen som höll låda så hela bibblan hörde oss.
Pinsamt, men vi var sååååå engagerade i den där lilla månen som vi bara krockade mot en massa planeter hela tiden.
Väldigt mysigt och kul var det att få hänga med Lilla S och mor i flera timmar idag i alla fall.
Väl hemma så blev det uppvärmd middag för hela familjen och sen gick sonen på fest.
Födelsedagsfest.
Till klockan 24!!!!!
Cheesus, party-party liksom.
Ja, sambon ska hämta honom och jag ska gå och lägga mig snart.
Så kom ett samtal ikväll som rörde om mer än lovligt i skallen här.
Det har med jobb att göra.
Men jag tror att jag måste kolla med a-kassan först ang timmar, jag måste nog fundera på rätt mycket.
Ibland blir det inte alls som man trodde, och då är inte detta åt det dåliga hållet men detta var verkligen otippat.
Mer om det när jag vet mer och när jag vet vad jag känner.
Jag bara hoppas att jag kan sova inatt.
Vi ses imorgon innan jobbet, sov gott alla glada!
Vi har startat upp...
God morgon!
Idag har vi startat upp dagen lite så här...
Harkel-harkel-host-host...
Ursäkta, men MÅSTE du läsa den där jäkla tidningen varje morgon och skulle du kunna ta ner den där vänsterarmen som är liiiiite i vägen för att jag skall kunna klistra mig emot dig här i soffan...?
Morgonmys, har du hört talas om det?
Tydligen inte (fnys-fnys)!
... sa hunden och kröp in under tidningen för klistermys när matte tillslut tog bort armen.
Hellre än hund under tidningen än bli psykad så här tidigt på morgonkvisten (fnys)!
.. tänkte matte som kände sig mer än lovligt utstirrad.
Nu har jag röjt lite här hemma, ska sy min t-shirt klart alldeles strax , dammsuga och sen ner och ha fredagsmys med bästisen och Lilla Sunshine på bibblan.
Visserligen stormar det, men lite frisk luft behöver jag ändå idag och unnar mig lite varm choklad när jag kommit dit.
Sonen har stigit upp från sjukbädden och tagit sig till skolan även sambon är på väg.
Allt är heeeelt normalt.
Vi ses om en stund med lite bilder på det HELT färdiga t-shirten!
Nästan klar...
Då var jag tillbaka i soffan igen och det kunde ju ha börjat bättre med min sy-meditation!
Alltså idag bestämde jag mig för att göra klart BARA t-shirten till mig själv, jag var på gott humör och sen gick det åt pipsvängen direkt.
Jag fick inte in rätt inställning på cover/täcksömmen!
Men för i... h--vete!
Det där med att få in dom rätta stygnen är ett JÄVLA rattande och sjusterande hit och dit för att få till sömmen och jag är ju rätt ovan.
Det är inte bara att gå på standardinställningarna utan man måste testa sig fram på fem olika rattar hit och dit PLUS extra sjustering på en skruv och en grej till uppepå maskinen.
Det blev en HEL DEL SPILLTRIKÅ innan jag fick till sömmen på armen...
... och tillslut blev det ändå ganska bra.
Med betoningen på "ganska", jag vart inte HELT nöjd med sömmen men den blev ganska elastisk i alla fall.
Och eftersom själva sömnaden blev försenad pga söm-obeslutsamhet blev jag klar med allt förutom...
... sömmen längst ner.
Den är overlockad men inte upplagd, det blir det första jag gör imorgonbitti efter frukosten, SEN ÄR DEN KLAR att användas av den mycket IVRIGA sömmerskan!
Och jag kan bara säga som jag sa om den förra:
Jag älskar tröjmodellen och jag älskar detta tyget!
Förlåt att jag tjatar, men den blev så söt.
Molntröja...
TROTS att jag är 43 och borde vara med sofistikerad kanske...?
Men inte jag inte, jag är som en påse "Gott & Blandat" 
Så kom en av mina arbetskompisar kom förbi på en fika och snackstund, jag tycker det känns så konstigt att vi snart ska skiljas åt jobbmässigt.
Men jag tror inte vi kommer släppa varandra ändå.
Ja, här satt vi och bara va över en kopp kaffe... liksom.
Och med posten idag kom alla mina mönster redan!!!!
Tog bara 1 ½ dag, helt otroligt, jag är så förvånad.
I alla fall, mönstren kom OCH jag satt och matchade ihop nya Stoff & Stil-tyger i huvudet.
Jag har sååååå mycket snygga mönster och så mycket snygga tyger redan, men mycket vill ha mer...
I alla fall i trikåtyger.
Gah!
Känner mig peppad som fan av olika anledningar och det har varit en bra dag.
Meditationen i arbetsrummet har funkat trots söm-trixandet och jag har blivit på gott humör!
Vi ses lite senare igen.
Meditera på mitt eget vis...
God morgon!
Hemma igen och först hade jag tänkt och köra GNÄLLBLOGG om det här jäkla skitvädret med tillhörande kyla...
Men jag skiter i det faktiskt.
Kan bara skriva att jag höll på och frysa ihjäl igår efter att ha promenerat i iskylan fram & tillbaka och även på hemvägen idag.
Punkt liksom.
SEN...
Fick jag se att nya STOFF & STIL-katalogen har kommit OCH HERREGUD vilka snygga tyger dom har i sommar, både till barn och vuxna.
Jag kan bara säga så här:
Jag ska trolla.
Fi satan, jag skiter i vilket "vad gäller vissa saker" som jag inte kan gå in på här.
Här ska det lösas problem på hög nivå och sen ska jag trolla!
Mer om det när jag har löst problemen.
Ja, bara av att ha kollat in nya tyger på nätet kom skaparlusten som en vårflod över mig, och allt jag känner mig irriterad över känns just nu oväsentligt.
Jag blev på så jäkla gott humör så det var inte klokt, jag ska kasta mig in i syrummet och sy idag för det blir jag så glad av.
Jag ska med andra ord meditera på mitt eget vis!
Ja, så det blir mitt mission idag, varva ner, skapa och TROLLA.
Vi ses lite senare och då är jag nog lika lugn som en filbunke.
Gud så kallt!
God morgon!
IDAG är det kallt kan jag meddela!!!
Så in i... hm-hm-kallt.
Jag hade på mig fleecemorgonrocken under vinderjackan och jag kan bara säga så här:
Jag vill helst inte gå ut mer idag men tyvärr har jag ju inget val eftersom det är p-möte och sen jobb på det.
Det VÄRSTA i hela kråksången är att först går jag härifrån, Statoil söder, till lite längre än Keges och sen tillbaka till jobbet upp mot Shell/Skarphäll-Rusta.
Alltså går man en väg går det väl ann, men sen ska man ut och gå tvärs uppåt IGEN!
Ja, alla som känner mig och ni som läser här vet att jag verkligen ÄLSKAR att ut och röra på fläsket men idag...
Näe, idag har jag verkligen INGEN LUST ALLS!!!!
Hunden ville inte heller gå ut, inget blev gjort, hon sprang bara mot dörren hela tiden.
Vägrade ens snabbkissa.
Tur i oturen, för både jag och mamma ska knata iväg till jobbet nu på morgonkvisten, så är både sambo och son hemma.
Dom får ta ansvar för att hon gör nr.1 & 2.
På den positiva sidan är inte värken så intensiv i nacken idag.
Verkligen inte borta men lägre, alltid något.
Och nu måste jag sätta fart, vi ses imorgon efter mitt jobbdygn igen.
Ha en bra dag alla glada.
Sista treat to myself...
Så var det snart läggdags TACK & LOV!
Jag har så ont i kroppen att jag nästan misstänker att det är förkylning på gång ändå, jävla skit.
Och nacken ska vi inte snacka om, jag bara orkar inte känner jag.
Varenda gång jag passerat min t-shirt har jag nästan gnisslat tänder av irritation, jag hade velat göra klart den...
Men nu har inte det gått.
Imorgon är det p-möte, vårat nästsista eller om det kanske rent av är vårat sista, jag har inte kollat schemat.
Kul 
Känns väl sådär om jag ska vara ärlig, väldigt konstigt.
Speciellt när man inte vet när man sitter på något personalmöte igen efter februari.
Hm, ja, nog för att jag har min plan framöver men det inbegriper INTE p-möten vad jag vet i alla fall.
Jag knatar iväg tidigt för jag ska lämna en babyjacka innan mötet, allt för att vara effektiv när det ändå är med vägen.
Det sista jag unnar mig innan min arbetslöshet blir dessa tre "lite dyrare" (119 kr/st) mönster som jag haft på min önskelista en tid.
Först ett koftmönster som har en mängd variationer...
... sen mitt favoritmärke/mönster till både barn- och vuxenkläder...
... och även...
Ja, tills jag har ett jobb som ger min kosing igen var detta min sista treat to myself!
High five på det... suck.
Nu ska jag se en dokumentär som heter "Hjältekoden", vi ses imorgon igen innan jobbet.
Bränner som eld...
Jag har sytt TROTS nackvärk.
Och bara för att jag gjorde det har jag nackvärk så det strålar ut i arm, rygg och bröstkorg.
När jag sen var klar med mitt jobb, ville jag belöna mig själv med att få sy lite på min t-shirt men kunde inte sy så mycket som jag velat.
Just pga skitvärken.
Men jag pressade och sydde i alla fall först en söm runt nacklinjen baktill för jag tänkte att jag inte ville ha en kant som på förra t-shirten.
Fast när jag sytt sömmen insåg jag att jag inte tyckte att det var snyggt, jag ville ha den där kanten som jag hade på förra tröjan.
Sagt och gjort, jag sprättade upp sömmen (eller drog upp som man gör med coversöm), skar till en kant och sydde på samt sydde ihop den i axlarna...
... sen brände det något så fruktansvärt i nacken så jag var tvungen att lägga ner "Projekt t-shirt till sömmerskan!"
(men GUD vad jag gillar den här t-shirten, vill ha den på mig NU, älskar tyget)
Huvudsaken att jag fick klart det som ska säljas åtminstone.
Dock är jag så himla sugen på att fortsätta trots branden i nacken, vi får välan se...
Suck.
Nu ska jag åtminstone sy fast en stropp för hand medans jag vilar, vi ses senare!
Jag är förvirrad och har en sjuk son!
God morgon!
Ingen bra start på dagen här:
1. Sonen är sjuk.
Sonen har ont i halsen och har feber.
Och jag tänker HELT EGOISTISKT:
Det här jag inte råd med!
Inte att jag personligen inte har råd med att han ligger sjuk utan snarare att jag inte har råd att bli sjuk, dvs att han har smittat mig.
Kommande månad har jag tagit på mig tre extra jobbpass för att vi blir ju snart uppsagda och jag behöver pengarna ska gudarna veta.
Det blir då 10 dygnspass, samt att jag förmodligen kommer jobba en dag på mitt extrajobb vilket jag lovat, plus att jag ska vara heldags barnvakt för en viktig sak.
Med andra ord:
Jag har häcken full med viktiga saker och då varken KAN eller VILL jag bli sjuk.
Det är fullkomligt omöjligt.
När jag sen ser någon jäkla läkare på tv som står och säger att "bakterier och virus sprids mer i kallt väder för baciller trivs bäst i kall miljö", då fick jag nästan panikångest!
Samtidigt som jag tänkte:
Varför måste jag alltid envisas med att krama mitt barn!?
Gud, om jag ändå vore en mamma som respekterade sin tonåring SOM INTE VILL KRAMAS med sin mamma...
Men nej, här ska det kramas (jamen SJÄLVKLART ska det kramas, men ni fattar...)
och så får man sig till livs på morgonkvisten:"Mamma jag är sjuk, jag har ont i halsen och du måste gå och köpa halstabletter, jag måste ha alvedon."
FAN, kunde inte detta vara i mars när jag ändå inte har ett jobb att gå till!?
Gud, nä, nu skall jag inte måla fan på väggen, men...
Vad är oddsen?
Vi kan ju bara se hur det gick innan jul, sjuk bästis som jag hängt med och sjuk sambo och PANG så låg jag däckad hela veckan innan jul.
Håll tummarna, kroppen måste hålla denna månaden, MÅSTE.
2. Nackvärken är tillbaka.
Toppen.
Måste jobba ändå.
Fan!
3. Jag begriper mig inte på det där jävla "Schoolsoft"!
Irrar runt på den där jävla sidan och vet inte om jag gör eller ser rätt överhuvudtaget!
Har jag sjukanmält sonen rätt?
Vet inte om jag godkänt alla läxförhör samt prov rätt, SKA man godkänna att man sätt allt, om jag inte kan godkänna har x-kroken då godkänt istället?
Varför har inte meddelande om simning som var i SEPTEMBER visat sig bland mina meddelanden förrens nu?
Information om utvecklingssamtal som jag ser NU IDAG, har det kommit nu (???) för jag såg inte det FÖRRA VECKAN när jag var inne, men som ändå var skrivet den 14 och 17 januari.
Det är så jävla rörigt på det där jävla Schoolsoft eller är det jag som är omodren och bara fattar min blogg, facebook och banken på datorn?
Alltså får jag ha en åsikt så tycker jag bara:
Odla lite mera skog, hugg ner skogen, gör papper och skicka hem lappar som på den gamla goda tiden när lärare fortfarande satt på lärarrummet och bolmade på "Prince" och hade plisserade yllekjolar, lodenrock och vägrade gå ut på rasterna!!!!
Eller åtminstone skicka mail.
Jag blir så förvirrad.
Nu måste jag sätta fart här, fixa lite sjukmys åt sonen, det blev inte alls som jag hade tänkt mig idag...
Återkommer.
Han kommer inte undan med något...
Så gör man bara inte...
1. Dagens nödvändiga investering till lilla arbetsrummet:
En värmefläkt!
CHECK!
Nu är det bara att blåsa på en liten stund så är det VARMT, resten av värmen jobbar jag faktiskt upp!
2. Notering till sömmerskan i övrigt:
Ge fan i att dricka kaffe när man syr vita byxor!
Kunde ha slutat illa om jag hade haft otur, nu hade jag tack & lov inte det och spillde kaffet på golvet och inte på brallan, men ändå.
3. Dagens skurk:
Sambon!
... som skruvar ner volymen HELT...
... PRECIS när det är bästaste Bruno Mars och "Young girls" på radion!
Alltså det gör man bara inte, det är snudd på straffbart att skruva ner volymen när Bruno sjunger.Tur för sambon så kom samma låt någon timme senare och jag vred på så högtalarna nästan sprack på radion...
När han satt och pluggade!
HA, där fick han.
Nu ska jag se slutet på "Project runway", vi ses senare.
Plats 13 i kön...
God morgon!
Sitter bokstavligen med telefonen redo för att ringa till Kommunal, jag måste ju ta reda på om jag betalat mina pengar rätt till a-kassan...
Eller va fan dom nu har hamnat!?
Jag har "PLATS 13 i kön" för närvarande.
Suck.
Ska snart köra igång och sy här, nacken känns lite bättre och nu måste jag få lite jobb gjort.
Hela förra veckan gick till vila och motion pga av nackvärken så idag MÅSTE jag sätta fart.
Det blir ingen promenad på förmiddagen för det är för kallt, det blåser och vinden är iskall idag så jag ska hoppa i duschen nu och sen sätta fart och börja nåla upp byxor och sen sticka och köpa en värmefläkt på ÖB.
Så fick jag prata med a-kassan (kötiden gick jättesnabbt, max 2 minuter) OCH:
Det var ingen fara på taket!
Det står fel på inbetalningskorten, jag har betalt in till rätt ställe, hon i luren såg alla mina inbetalningar så jag har betalt in pengarna rätt varje månad!
Piju, då kan jag "lugnt" bli arbetslös då.
(Fan vad det suger!)
Nu ska jag sätta fart här, vi ses senare.
Maxat...
Har verkligen INGET vettigt att komma med så jag har lekt lite i Bitstrips istället...
Om man ändå hade en grill...
Promenaden var freezing idag!
Det var så skönt att komma hem, men det är knappt så jag har tinat upp ännu och då kom jag ändå hem vid 13-tiden.
Försökt och sy lite men det är för kallt i arbetsrummet och jag måste ha en ny värmefläkt för att kunna sy, fingrarna stelnar och jag kan inte rör dom.
Nu väntar jag på att sonen ska dyka upp, återkommer.
Kunde inte sluta glo på knäppgökarna...
Kom upp här alldeles för sent och kommer bara inte upp ur sängen.
Näe, jag och Milou ligger nergrävda och vi orkar bara inte ta oss upp.
Orsak:
Ja, det blev sent igår.
Supertrevligt och goa skratt ihop med bästisen, vi har ju lite speciell humor han och jag kan man lugnt säga.
Sen gick jag och la mig men fastnade i ett program som heter "En man och hans fruar".
Eh, ja...
Ett program om en amerikansk man som har fyra fruar och typ 190 barn.
Väldigt märkligt och jag kunde inte sluta glo på knäppgökarna.
Dom var polygama TROR JAG ATT det hette, dvs att HAN älskade mer än en kvinna och gifte sig på nästintill löpande band.
Och så gick väl programmet ut på att dom alla försökte få vardagen att fungera.
Och det gick väl inget vidare, ingen var nöjd, vare sig fruar eller barn men så fort dom satt samlade var det "frid & fröjd" och vi gillar ALLA varandra och respekterar varandra och är såååååå himla sams.
Yeah right!
Mina spontana tankar var:
1. STACKARS BARN!!!!!
Inte nog med att dom blir utsatta i denna familjesituation, dom blir dessutom filmade också.
2. Fy fan vad han var smart hitta på till sin första fru för x-antal år sedan att "jag lämnar dig om jag inte får älska fler kvinnor" och hon gick på det.
3. Gud vad han får ligga, tröttnar han på en gnällig kärring så går han bara vidare till nästa och när han tröttnat på henne... osv...
Varje mans dröm, fast snarare mardröm om man ska döma av programmet.
Jag skulle i alla fall inte vilja ha det som han hade det...
Men så är ju jag å andra sidan kvinna också!
4. Vad ful han är.
Ytligt av mig jag VET, men han var så jävla fjantig och ful.
5. Hur får han ihop ekonomin med alla dessa kärringar och ungar?
6. När fan jobbar han?
Han verkade ju bara åka runt och "släcka familjebränder" och kriser hela tiden (gissar iofs att dom kanske får duktigt betalt av tv-bolaget som producerar serien).
Ja, det var väl typ dom tankarna jag hade.
En intressant inblick i väldigt speciella och konstiga människors värderingar.
Inget som skulle passa mig i alla fall, dela min gubbe med andra kvinnor det skulle jag då aldrig göra.
Då är dörren DÄR!
(dvs en trappa ner )
Nu ska jag och vovven ut och gå i solskenet, vi ses senare!
Sambon på Säter...
Ja, då håller vi tummarna ikväll för storkovan då´ra...
Och nu ska jag laga mat till mig och bästisen!
Hål...
Vi har varit ute och gått jättelångt idag, kallt, men det gjorde inte så mycket...
Det var så skönt!
Upptäckte att det var hål uppepå mina vinterkängor.
Faaan, jaja, det är tredje säsongen dom hänger med så dom får hänga kvar till slutet iår, sen kan jag sätta silvertejp över hålet och så kan dom vara enbart vara hundpromenad skor.
Alltid något.
Nu sitter jag och ser en intressant dokumentär "Gasland part II" om konsekvenserna av provborrning efter naturgastillgångar runt om i världen.
Och vad det gör med människorna som drabbas runt om dessa provborrningar.
VÄLDIGT intressant och ruskigt.
Hujedamej vad vi människor gör mot varandra och förstör vår jord.
Och så virkar jag.
Nojig...
God morgon!
Vaknar och känner mig stressad efter frukost och morgonfixet.
????
Varför då?????
Jag har ingenting planerat mer än att fixa mat/slät soppa ikväll till min bästis.
Han kan ju inte ens äta efterrätt.
Jag har INGET
Handla lite, men det gör jag i ett naffs.
Men när jag gick här och plockade förut och kände den där oidetifierbara känslan av stress kom jag på det...
Just det ja, Kommunal.
Neeeeeeeej.
Jag blev nämligen HELSTRESSAD över en sak som jag upptäckte igår.
Kan vara det som ligger kvar och gnager, och detta kan jag inte fixa eller kolla förrens på måndag.
Jag tror dock inte att det egentligen är något problem, för man brukar få papper rätt snabbt om man missar eller schabblar med något så...
Jag tror bara det är en "stressad höna av en fjäder"!
I alla fall, jag sitter här och ska betala mina räkningar och ser helt plötsligt att bankgironumret till Kommunal som jag fortfarande får "på papper" (av någon anledning) inte stämmer med det bankgironummer jag betalat in till varje månad.
Jag ser att på dom nya inbetalningskorten står det 5714-6565 och det jag betalat in till står det 5714-och andra siffror (kommer inte ihåg).
"Va fan....????"
... tänker jag, som aldrig tittar på bankgironumret varje månad, utan jag bara ser "Kommunal Öst" i min radda av namn att betala in till...
Och så betalar man ju samma summa varje månad.
Det mesta har jag iofs elektroniskt (eller vad det heter) så det går av sig själv, men DENNA räkning har jag då inte det.
Kastar mig på telefonen för att ringa Kommunal och kolla, då hade dom bara telefontid till 12 igår och detta var vid 15.30 ca.
Ja, visst är det ju samma "förnummer" på 5714, så till Kommunal NÅGONSTANS har det väl kommit, men ändå.
Och det syns ju på banken att jag betalat in varje månad.
Men...
Jag har en månad kvar tills jag blir uppsagd, jag har INTE lust att hålla på och jiddra med någon a-kassa att dom inte har fått några betalningar på "år och dar" för att jag inte tittat på något bankgironummer utan bara kört på.
Gud, man kan bli nojig för mindre, jag fick jätteont i nacken av stress igår.
Och så idag också när jag kom på det förut.
Bara att härda ut, måndag morgon hänger jag i världens längsta telefonkö till Kommunal och förmodligen får ett lugnande besked.
Eller inte.
Då får jag väl tackla det då.
Nu ska jag ta och gå och handla mina små prylar på Ica, hem och hämta vovven och sen ut och gå låååååååångt.
Vi ses senare!
Som den goda kamrat jag är...
Jag är så himla godissugen...
... då fattar ändå inte sambon vinken när jag gör denna och lägger upp på fejan, och får ändan ur vagnen och går och köper godis.
Hopplöst, vad ska man med en sambo till om han inte går och köper godis när man behöver det!?
Så fick jag mig till livs jordens gapskratt nyss...
Jag pratar med min killbästis och bjuder hit honom på middag imorgon när sambon jobbar och sonen ändå är hos sin far.
Vi har inte setts sen i somras innan han drog till London nämligen.
I alla fall, middag för honom och mig och "JÄTTEKUL-jag-kommer-Tjing-vi-ses-imorgon!".
Så hinner vi bara lägga på och han ringer tillbaka inom några sekunder...
Han svär i luren och berättar att han ska "göra en grej" på måndag och får bara äta SLÄT SOPPA så där två dagar före undersökningen.
"So fucking typical" tycker han, och jag säger:
"But I can fix you SLÄT SOPPA and I can have a something else då´ra..."
Men ju längre vi pratar desto värre blir det, hur ska vi göra äta ihop, äta var för sig men ändå ses, för han får ju sån ångest över att INTE få äta god mat och ska ju då jag sitta där och moffla i mig och så får han bara äta "slät soppa"...?
Moffla i mig?
Ja, det blev så komiskt tillslut av alla scener han målade upp i mitt mofflande och hans kommande svält, jag höll på att dö här i soffan.
TILLSLUT kom jag på den brilljanta idén att jag kunde ju göra min urgoda fiskssoppa, så kunde jag äta soppan med allt i och han kunde sila av den och äta den SLÄT.
Och så fick jag inte äta bröd till...
Nä okej, jag får väl skippa det då som den goda kamrat jag är.
Topp, då räddade vi middagen ihop trots allt!
I förrgår kom för övrigt mitt intyg från Dr. Martin.
Mitt handikappsintyg som jag aldrig trodde att jag skulle behöva eller ens visste att jag behövde.
Jag har ännu inte öppnat det, jag har liksom ingen lust att se svart på vitt:
Hon har en permanent nackskada, hon kan inte jobba med vad som helst.
Nä, jag har inte mentalt kommit till den punkten ännu, jag VET men... ja, ni fattar.
Dagen har varit... hm... obeskrivbar i skrift här på bloggen.
Bara... obeskrivbar.
Hundbästisen var förbi med lite syjobb, hon klippte klorna på Milou och berömde Milou för att hon sitter så still när bästisen klipper klorna på´na.
Roligt är det att se på Milou när hundbästisen tar upp henne i knät och tar fram klotången och Milous redan utstående ögon nästan poppar ur skallen på henne.
Hon blir hyperstressad,
Men när bästisen väl börjar klippa så är det lugna puckar, hon sitter som ett ljus.
NU ska vi gå och köpa godis ihop...
Sambon erbjöd sig tillslut men då kände jag att han köper säkert bara fel...
ALDRIG BLIR MAN NÖJD.
Kaffe & varm choklad...
Efter promenaden hem från jobbet höll jag på att frysa ihjäl och blev så himla sugen på varm choklad.
Men får jag å andra sidan inte kaffe, jag då fungerar inte hjärnan så...
... det blev en DRICKFRUKOST med både egen varm choklad gjord på socker, kakao och mjölk och så kaffe på det.
Plus fil, flingor och en kardemummaskorpa med smör och ost.
Lyxfredag så det bara smäller om det!
Så kom jag så äntligen igång med halsduken "på riktigt" igårkvälls när jag och Chifen satt och glodde på dumburken...
... och nu är jag 100% nöjd i alla fall.
Jag är glad att jag bytte till akrylgarnet, mönstret kommer fram mycket tydligare utan ludd från respektive färg på respektive färg.
Konstig mening det där blev, men ni fattar väl.
Ja, så nu är den på gång!
Så fick jag en bild upplagd på fejan...
En nöjd liten kund som håller sig varm & go i sin lilla fleecedress!
Nu ska jag hoppa i duschen, återkommer lite senare.
Han tvingas vara uppe och se film... tydligen...
God morgon!
Uppe med tuppen och snart promenad till jobbet.
Bakslag på helgen igår...
Sonen ringde och meddelade att han INTE kommer förrens på söndagkväll.
Orsak:
FOTBOLLSCUP!
Ja, och då anser han att det är bättre att vara kvar med samåkningar och annat, att vara hos pappa.
Varför ringer inte pappa och tar den här diskussionen med mig, undrar jag då?
"Därför att JAG bestämmer det här, inte han eller du!"
... fick jag till svar.
(Hej-son-snart-14)
Jaså.
Det var ord och inga visor det till den försmådda modern.
Och visst, praktiskt som Madde förstår honom om han ska samåka med bästisen i kvarteret vid pappa, men som MAMMA...
Nä, då förstår jag det inte alls.
Jag längtar ju efter honom
Efter het debatt med sin mor/dvs mig, kom vi så överrens om att han då skulle komma på söndagkväll och stanna till nästa fredag hos mig och dra till sin pappa på lördagen.
SUCK, ja, tonåringen har lämnat sin mamma i sticket.
Jag blir all alone utan mitt lilla barn tonåringen.
Rolig kuriosa i sammanhanget var när han även sa:
"Alltså jag vet hur du är, du vill bara tvinga mig att vi ska se film ihop och så kommer jag aldrig i säng och då blir jag trött när jag ska upp och spela fotboll!"
Eh, ja, det är ju VERKLIGEN så att jag brukar TVINGA sonen till sådana aktiviteter.
Not.
Snarare är det väl undertecknad börjar krokna (oftast) rätt tidigt och så kommer sonen och undrar runt 21-22-tiden:
Kan vi inte gå och hyra en film?
Cheesus, nattsuddaren sonen har talat!
Nä, men inget argument är väl dåligt när man ska förklara för sin mamma varför man inte kan komma förrens på söndag.
Jag får väl försöka härda ut.
Nu ska jag hoppa i duschen, vi ses imorgon igen efter jobbet.
Ha en bra dag alla glada!
Överlevt...
Ja, då var det läggdags igen då, TACK-O-LOV!!!!
Nacken har helt ärligt nästan dödat mig idag men jag har överlevt...
Det gör jag alltid.
I´m a survivor.
Vi ses imorgon igen innan jobbet, sov gott!
Vad hände med storvinsten...
Velmaja...
Lite senare bloggande idag än vanligt.
Min vän/"lillasyster" som jag alltid kallar henne, kom förbi på morgonfika med tillhörande fruktsallad och vi har suttit här och bubblat i flera timmar.
Sen hade vi båda sällskap för handel på ÖB och nu sitter jag i soffan igen.
Nacken GLÖDER, så vet ni det också!
Så tittade jag lite nämare på den där virkade biten i akryl idag igen...
... och tänkte fortfarande "Nej" samt att jag tycker det ser för grovt ut.
Men när jag sen tog fram den andra virkade början på halsduken...
... då ändrade jag mig igen.
Den i mohair blir för skräpig och tuffsig med vita hår på det svarta, då föredrar jag det jag tycker ser för grovt ut.
Jaha, då var DET bestämt då!
(Hej tjejen som inte kunde bestämma sig, velmaja!)
Så såg jag nyheterna imorse, dom rapporterade om säkerheten runt OS i Sotji.
USA´s president varnar amerikanare att åka dit för att säkerheten verkar vara bristfällig och att det redan varnats för "någon muslimsk änka" vars man dödats av ryska soldater ska hämnas och köra självmordsbomberi.
USA har erbjutit sig att hjälpa till med säkerheten men Putin har såklart (idiotiskt nog) avböjt, alltså varnar USA sina medborgare att åka till OS.
Varnar vår statsminister svenskar att åka dit, eller har Bildt gjort det?
Inte vad jag har sett, men med tanke på Tjetjenien, Ukraina och gud vet vad mer som Putin krigat och hållit på emot...
Då vet man aldrig vem som får för sig att smälla av en bomb mitt bland alla besökare på en OS-arena!?
LÄSKIGT minst sagt.
Ännu mer skeptisk till säkerheten blev jag när dom visade upp en liten barack som tydligen var polisstation i Sotji.
Den såg ut som baracken Hedvig/Birgitta Andersson bodde i i programmet "Från A till Ö" med ugglan Helge på taket.
Enda skillnaden var att hennes baracka var grön och deras var gul och så saknade dom en uggla på taket.
Kanske hade behövts en uggla som spanat lite på taket hos polisen i Sotji trots allt?
Jag hade aldrig vågat åkt till ett sådant där stort sportevenemang, tänk bara på Boston marathon där dom där två bröderna smällde av två bomber från varsin ryggsäck.
Och det var ett evenemang UTAN HOTBILD, men ändå stor säkerhet omkring.
Fy fan, no way att jag hade åkt på detta OS och speciellt inte om det finns en hotbild.
Nu ska jag fixa lite kaffe, vi ses senare!
Comsi-comsi...
Jaha, då har jag gjort ett litet virktest i akrylgarn då och...
... det blev inte bra.
Alltså bra virkat blev det ju, men mönstret blev inte lika snyggt i akrylgarn som i mohairgarn.
Ingen idé att fota och lägga upp bild, jag gör det imorgonbitti istället.
Bra, då var det också bestämt, jag bara fortsätter på det jag redan påbörjat!
Nu är jag tröttare än tröttast, måste sova.
Imorgon, ja det är ju då jag och sambon ska bli miljonärer...
... typ.
Nu jävlaranamma ska vi fattiglappar vinna...
Har redan lagt mig i sängen och dragit på mig nattkläder, är faktiskt jättetrött.
Det har blivit jättemycket utetid idag, mer än jag tänkt, men jag var tvungen att göra lite ärenden under dagen idag igen så jag har travat på rätt rejält idag.
Jag och Milou ska tilläggas.
Sambon och jag har startat ett bolag ihop.
Ett spelbolag.
Ja, alltså på Svenska Spel då
Vi spelar på Lotto nu på onsdag och lördag, har satsat 22 kr var och hoppas att vinsten på 133 miljoner hamnar på vårat konto.
(Keep on dreaming typ)
Men va fan, vi lär ju inte bli rika på annat sätt så vi spelar och hoppas på tur.
Himla viktigt var det när vi skulle spela via nätet att ha det där "bolaget"/kontot IHOP, så ingen skulle kunna snika till sig någon vinst och säga att den andre inte betalat sin del .
Inte för att sambon skulle göra det, men han litar INTE PÅ MIG.
Och det gör han rätt i, 133 mille kan förvrida sinnet på den bästa.
Fråga bara pamparna inom regionen...
Mycket vill ha mer, så även jag
Nej då, jag hade aldrig snott hälften av 133 mille av sambon.
Tror jag.
Nä.
Ligger nu här och är så himla godissugen så det är inte klokt.
Fan i helskotta säger jag bara, tänkt om det bara kunde knata in en godisgubbe i sovrummet så jag kunde välja ut en liten påse.
Hade varit skitlyxigt.
Men nu kommer det ju ingen liten godisgubbe, jag får ta en frukt istället.
Blä.
Jag återkommer lite senare, då ska jag visa ett litet virkprov!
Det kan man lugnt säga...
Underbar promenad?
Jepp, det kan man lugnt säga...
Nya vårdmiljoner...
Uppe och laddad för en långpromenad med vovven!
Knappt någon vind, strålande sol, det kommer bli kanon.
Har hängt kläderna på elementet så dom ska vara varma o goa när vi går vid nio.
Såg i tidningen idag att det står att vi får nya vårdmiljoner för att vi har så korta vårdköer här på gotland.
Det var en bild på vår sjukvårdsdirektör Maria Dalemar och jag tänkte cyniskt när jag såg bilden på Fru Sjukvårdsdirektör:
Jaha, det är dom pengarna som ska gå till din LÖN då eller?
Ja, för det var väl hon som har 99 000 i månaden.
Bitterfittan har talat.
Den snart ARBETSLÖSA Bitterfittan ska tilläggas.
Förlåt sjukvårdsdirektören, men det är så svårt att låta bli att bli lite cynisk i tider som dessa.
Positivt är väl ändå att vi får pengar och att våra vårdköer inte är så långa...
Jag ska försöka att se det på det sättet istället.
Försöka.
Och nu ska jag låta bli att sitta här och glo på dumburken, kläder ska på, SOLEN STRÅLAR ute!
Vi ses lite senare.
Trots riktigt svår nackvärk ska jag göra mitt bästa att ha tråkigt idag.
Travbanan...
Det finns en sida på Fejan som heter...
Och där kan man hitta saker som...
Ordvitsbilder när det är som roligast.
Jag ska snart gå och lägga mig med kommer att ha svårt att sova, det vet jag redan nu.
Nacken maler och maler.
Och maler.
Det får bli spikmattan, "Sex and the city" och hopp om en rimligare värkdag imorgon!
Vi ses då, och imorgon ska jag försöka mig på ett litet virkprov i mönstret jag förälskat mig i, i akrylgarn.
Uppretade...
Hej-å-hå...
I´m back!
Om än jävligt tilltuffsad efter morgonen, återkommer till det men måste bara först skriva:
FY FASEN vilket UNDERBART VÄDER det varit idag!
Under förmiddag och fram till 14.30-någonting var jag ute, gjorde ärenden och promenerade låååångt, långt i det underbart vackra vädret.
Sol, blåsigt javisst, men inte så farligt så det var otrevligt.
Men SOL och ljust, detta kan man leva länge på, humöret stiger och man ser sommaren i sikte!
Och inte nog med det:
Man märker att det blivit ljusare!
På mindre än två veckor så har ljuset gått från:
Mörkt klockan 14.30 för till mörkt 15.45 i fredags eftermiddag (PÅ TVÅ VECKOR, AMAZING!!!), ljuset kommer med stormsteg.
LOVELY, det kan göra den bäste deppare lycklig.
Så till det där med att vara tilltuffsad.
Ja, inte nog med att jag då redan hade ont i nacken efter provjobbande i förra veckan, idag, efter att det lagt sig något var det dags idag igen.
Idag var jag hos Dr. Martin för att jag behöver ha ett intyg inför framtiden.
Och när man är hos sin nackläkare då ska det böjas, sträckas, bändas, tryckas emot, tryckas ifrån och nerverna är så UPPRETADE just nu att jag är i stadiet att gärna vilja kapa huvud från nacke.
Det hade varit fantastiskt skönt att få göra det faktiskt.
Att få slippa nerverna som skickar dom där signalerna till hjärnan att "Nu är vi nervändar utdragna, nu kör vi igång hardcore, let´s goooooooooo..."
Och det gör dom, dom "goar på" så det står härliga till, jag är tacksam att det är några dagar ledigt så jag hinner återhämta mig värkmässigt innan jobb igen.
Bara att härda ut, bara att härda ut.
Så blev det en vinnare tillslut i halsduksmönster-beslutet...
Bara det att det ser MYCKET FINARE ut i verkligheten än på den här bilden.
Så här luddig och skräpig ser den inte ut "på riktigt" men kameran verkar ha plockat upp vartenda litet vitt ludd på det svarta.
Det ser som sagt mycket finare ut än på bilden i alla fall.
Dock ger det mig en tankeställare, kanske jag borde göra den i akrylgarn trots allt?
Ifall det "skräpar till sig" snabbt om jag virkar i dessa mohairgarn ihop...?
Hm, jag funderar ett tag på det innan jag fortsätter.
Nu ska jag snart se "Project Runway", det är ju varje månd- torsd och man blir ju överlycklig.
Favorit syprogrammet VARJE DAG, jag återkommer senare.
Bränd bulle...
Jag och Milou ligger kvar i sängen och äter frukost, ser Dr. Phil och bara softar.
Jobbdag idag så lite morgonlyx vill man ju ha.
Igår blev jag så himla sugen på en bulle istället för en macka på kvällen, men vi har ju ingen micro sedan typ 2 år tillbaka.
Jag stoppade ner bullen i den breda brödrosten vi har, det gick inget vidare.
Socker och smör gjorde att det började lukta bränt och ryka rätt omgående i rosten
Den blev lite tilltuffsad och var fryst i mitten, jag åt den ändå.
Idag blev det microbloggande för jag går till jobbet nu när det är snö och då måste jag starta tidigare.
Vi ses imorgon igen, då ska jag försöka sy klart en beställning på eftermiddagen.
Bara hoppas att nacken vill vara med i matchen då.
Ha en bra söndag alla glada!
Skam på torra land...
Lång lördag här i soffan...
Men jag har varit tvungen, nacken har inte tillåtit annat.
Det blev en dusch, rena myskläder och sen har jag har sett på filmer, tv i övrigt, skummat igenom virkböcker och bara lidit ut dagen i största allmänhet.
Not my cup of tea, men imorgon blir det jobbdag igen så jag har varit tvungen.
Nu har det ändå gått fort klockan är 21.00 så snart är det ändå läggdags, alltid något.
Så lämnar vi mitt egna universum och tittar ut mot världen, Gotlandsvärlden närmare bestämt.
Vad säger vi om förvaltningschefernas och den bäst betalda regionanställdas TOPPLÖNER?
Jag vet direkt vad jag säger i alla fall:
SKAM PÅ TORRA LAND!!!!
Är någon förvånad varför det inte finns pengar till snöröjning, lärarlöner, vårdpersonallöner med mera när vi tex har en ny chef som ska få plocka ut 127 000 i månaden.
HUNDRATJUGOSJU TUSEN KRONOR.
För att...
Rädda hela jordens befolkning?
Stötta och hjälpa hemlösa i hela landet?
Bombröjare i Toftaganistan?
Nehej då, han ska bara vara regiondirektör!
Han blir den tredje bäst betalda i landet på en ö som varken har jobb till sina öbor eller SKÄLIGA LÖNER för dom som ens har jobb.
Skam, skam, skam, säger jag bara, fy fan vad det sticker i ögonen på en sån som mig.
Anders Borg, veriges finansminister tjänar tydligen 6000 kr MINDRE än våran nye regionchef.
Och Reinfeldt tjänar bara några tusen mer.
Står detta i proportion till det arbete han ska utföra?
Svar NEJ, det tycker jag inte.
Jag vet inte alla hans kommande arbetsuppgifter det ska jag villigt erkänna, men om han nu inte ska driva runt hela Sveriges rike runt så tycker jag inte han ska ha 127 000 i månaden.
Inte en sportslig.
Jag tycker det är skamligt att ha röstat för en socialdemokratisk ledning som tillåter detta.
Inte för att jag tror att en "allians" hade varit bättre MEN...
Man kunde ju ha hoppats på en yngre förmåga vid rodret än Åke "Den bedrövlige" Svensson som kapten.
Jag röstade för Hanna Westrén...
Men vi fick Åke.
Och jag säger bara SKAM Åke för att ni har godkänt denna superlön till en säkert kvalificerad man i "snart pensionsålder".
Övriga löner på dom högst betalda regionanställda är även dom skamlösa.
Dom högsta inom sjukvården ger alla oss gotlänningar svaret på varför öns sjukvård sjunker sakta ner i havet som ett Gotland utan Tjelvars eld.
Vi är på väg...
Sakta men säkert... neråt i havet...
Nattinatti.
Av regionens totalt 6000 anställda finns det 165 tjänstemän som tjänar 50 000 kronor eller mer. Många är läkare och sjukvårdsdirektören Maria Dalemar är tvåa i lönelistan med 99 000 kronor i månaden.
– Bakom siffrorna döljer sig en läkarbrist. Det är en stor grupp som är läkare, i annat fall är det chefer som ligger så här högt, säger personaldirektören Elisabeth Borg till Gotlands Allehanda.
Så mycket tjänar förvaltningscheferna:
Maria Dalemar, sjukvårdsdirektör, 99 000 kr
Per Lindskog, tf. regiondirektör, 96 300 kr
Ethel Forsberg, samhällsbyggnadsdirektör, 79 700 kr
Patric Ramberg, teknisk direktör, 77 500 kr
Ann-Chatrin Norrevik, avgående skoldirektör, 73 100 kr
Marica Gardell, socialdirektör, 70 000 kr
Anders Joby, servicedirektör, 68 200 kr
Maria Modig, chef för kultur- och fritidsförvaltningen, 63 200 kr
Topp tre bland de övriga regionanställda:
Arne Lundberg, verksamhetsområdeschef opererande specialiteter, 85 000 kr
Thomas Karte, verksamhetsområdeschef medicin, 84 500 kr
Lena Edwall, verksamhetsområdeschef, 82 000 kr
GIllar inte hundtandsmönstrat...
Jag och Milou har kommit hem från jobbet och chillar.
Frulle, kaffe och tidningen, superskönt!
Så över till lite virkning!
Det går inge bra med mitt virkprojekt, halsduk till mig själv... alls.
Jag bestämde mig ju för lärkfötter, fast ville ha dominerade vitt över det svarta provet som jag gjorde först.
När jag börjat och kommit en bit...
... inser jag att det ser ut lite som...
... hundtandsmönster nästan och det gillar verkligen INTE jag!!!
Då var det första prover med dominerande svart nästan bättre, samt att det även skulle matcha Milou...
... på ett väldigt cheezy sät.
Jag kan se mig själv ta en tur på stan med Milou i koppel och se ut som om jag färgkordinerat mig efter hunden.
Nope, det går inte.
Jag la ner direkt, började sen istället på denna halsduk...
... med zickzack-mönster.
Lite Missoni...
... mönster.
Men inser att jag är nog inte sugen på det heller.
Inte vill jag ha spetsmönster, snäckmönster, nej inte NÅGOT virkat mönster alls.
Jag hittar inget som duder och jag vill bara ha stickat, fast det är ju omöjligt om jag inte köper en halsduk då förstås.
Jag är irriterad över halsduksprojektet till mig själv med andra ord.
Fortsättning följer.
Nu ska jag piffa, vi ses lite senare igen.
Två språköron i familjen...
Idag vaknade jag tjugo minuter innan alarmet skulle gå av stapeln av en skällande hund.
Dom tjugo minutrarna hade varit gött å få...
Nu fick jag inte det.
(mutter, mutter...)
Så till igårkvälls...
Det blev mobbing på hög nivå från mig och sonen mot sambon.
Alltså han verkar ha en lärare som är KASS på engelska uttal, och när sambon började uttala ord som "Clothes" och "Eyes" som "clooodzzz" och "ajzzz" då höll vi på att skratta ihjäl oss.
Jag (tjejen med språköra, flitig enlandsfarare sedan barnsben, och har en engelsman som bästis) rättade sambon och sa att så där uttalar du faktiskt INTE dom där orden.
OM du inte är en svart man från Bronx i New York då förstås, med svårt slanguttal.
Sonen höll med och hämtade till och med ljudfiler från internet för att visa sambon att så där uttalar man inte orden.
Jodå, sa sambon, det gör man visst, det har min engelskalärare sagt.
Du, sa jag, den där engelskaläraren du har verkar inte vara så bra på engelskt uttal isåfall.
Och så berättade jag om min engelskalärare Alf på Säve som enligt egen utsago var "expert" på engelska och blev vansinnig på en 16-årig Madde som rättade honom på lektioner.
Att en liten snärta sa att han hade fel i både det ena och andra sågs inte med bilda ögon och jag fick sänkt betyg från en 5:a till en 4:a pga:
"Uppnosighet under lektionerna".
Spelade ingen roll att jag gick hem till min far och berättade om betyget, protest hos studierektorn, rektor, betyget stod fast.
Då bad jag den gamle mannen att dra åt...
Ett varmare håll.
Så det där med att läraren ALLTID SKA VETA BÄST och lär ut bäst, det kunde jag då ta ur sambon direkt.
Sonen höll med och berättade om sin förra lärare som inte heller var så bra på uttal, men åtminstone erkände det...
INNFÖR EN klass 12-åringar.
Heder åt henne.
Nåväl, resten av kvällen kunde jag och sonen inte låta bli att prata engelska med många "Zätan" i våra "s".
Cheeezzzburger, pliiizzzz, ajzzzz och så vidare.
Och så skrattade vi allesammans åt hur kul det lät och sambon med, för han hörde ju hur töntigt det lät.
Han kanske inte ska lyssna så mycket i fortsättningen på vad hans lärare har för uttal, det verkar inte SÅ tillförlitligt.
Eller åtminstone inte dela med sig av det hemma med två SPRÅKÖRON i familjen som börjar mobba stackarn!
Det blir Milou OCH jag som går iväg till jobbet idag efter önskemål, och jag ska sätta fart NU.
Vi ses imorgon igen.
Äta sig mätt på luft...
Så var ett steg taget mot arbetslöshetsekonomi...
Hemtelefonen är uppsagd!
Känns skönt att slippa den kostnaden, men konstigt att inte ha en hemtelefon snart.
Det blir bara mobilen men å andra sidan så är det ju den man använder mest ändå.
Dock får jag ha mitt nummer reserverat ett tag IFALL jag skulle bli rik och kunna koppla in telefonen igen...
Vi får väl se.
Imorgon klipper vi nästa kostnad:
Gå ur svenska kyrkan, tar väl tid inna man får gå ur dock, men...
Gå ur måste jag dessvärre göra ändå.
På måndag ska jag kontrollera att jag inte betalar två försäkringar i onödan och då kanske en ryker ifall dom är likadana.
Ja, jag bara minskar och går igenom det mesta just nu och MER lär det bli som ska bort, vi måste ju ha råd att leva framöver.
Eller så får vi vara glada om vi kan äta oss mätta på luft.
Typ.
Det var det hele för idag.
Känner mig rätt deppig.
Ska nu borsta tänderna och krypa till kojs, vi ses imorgon igen!
Mer än lovligt...
Jaha, nej det gick inte bättre med nacken idag...
Nu är det etter värre.
Jätteetter värre.
Värstvärken.
Jag är rökt så att säga, nåväl, så då vet både ni och jag det.
KUL var det dock idag igen, jättejättejättejättejättekul och jag kan känna att jag verkligen saknat det här med "kundkontakt" sen tidigare jobb och sedan man jobbade på hus á la Korpentiden.
Alltså att man är social med olika människor på en hel dag.
Jag har nog glömt bort hur bra jag är på det.
Ja, men nu är det som det är, jag får utvärdera efter hur fort det släpper här men det är inte värt att bli så handikappad som jag känner mig nu.
Det är omöjligt.
Just idag hatar jag min nackskada mer än lovligt.
Jä-la skit.
Imorgon kommer det väl vara ännu värre om jag känner min nacke rätt, och då står mitt vanliga jobb på agendan.
Ingen sömnad eller virkning ikväll med andra ord, jag har bara vilat och dessutom är det ju "Project Runway" VARJE KVÄLL...
Så det ska jag se nu och återkommer om en timme och bloggar om lite mer.
Inbillade löss...
Uppe och ska snart iväg innan jag ska jobba lite.
Nacken vill INTE vara med i matchen.
Vi får väl se hur detta går.
Så över till löss och att bli lus-hypokondriker!
I söndags var ju jag & Lillla Sunshine på kalas.
Och när vi sitter där och hon sitter i mitt knä, pillar i mitt hår, så börjer hon sig fram och viskar lite konspiratoriskt i mitt öra:
"Madde, du har löss..."
Alltså bara jag HÖRDE ordet löss började det klia i hårbotten, och har kliat sedan dess.
Självklart har jag inga löss, jag har självklart kollat HELA min kaluffs, men ändå...
Bara för att hon sa dom där orden har jag inte kunnat sluta tänka på löss.
Bara jag skriver detta så kliar det i skallen.
Berättade detta för min bästis Lilla S mamma och berättade om min "nya åkomma", löss som inte finns.
Och så skrattade vi, och hon sa:
"Ja, hon har väl överfört detta på dig nu för det har varit löss på dagis-och-lite-lössfrågor-till, så om jag kollar hennes hår, måste hon för det vidare på någon..."
Jo tack, och det har hon ju gjort!
Med besked.
Jag har snart ingen hårbotten kvar.
Fasen, INGEN av oss har ju löss...
Ändå har man det.
Inbillade löss.
Nu ska vi ut och gå, vi ses lite senare idag!
Nedslagen...
Jaha, och vad har man åstakommit idag då...?
Jo, jag har provjobbat på ett litet extrajobb, JÄTTEKUL, men på minussidan kommer inte min nacke palla detta tror jag.
Vissa delar av jobbet är för tungt för mig.
Visserligen var nacken knackig redan innan detta, men nu bränner det.
Jag blir RENT NEDSLAGEN.
Mitt intro kanske stannar just där...
Vid ett intro.
Inspirerade men rörig dag, det är mycket att ta in och jag var där från 11-15.
Fortsättning följer.
Sen blev det en tur med Milou, hem laga lasange.
Nu sitter jag här och ser "Project Runway" och nacken bränner då som sagt.
Det blir inget virkande med andra ord.
Känner mig totalt utpumpad.
Orkar faktiskt inte skriva så mycket mer...
Jag får lov att återkomma imorgon så får vi se hur jag känner mig då.
Vinnare...
Och vi har en vinnare...
Den nya, blivande halsduken kommer få detta mönster!
Detta prov ser kanske inte så roligt ut, för detta är i tjockt akrylgarn.
Jag ska virka i lite fluffigare mohair som fyller ut stolparna lite.
Jag byta färgkombinationen så det gräddvita garnet dominerar över det svarta.
Dessutom ska jag inte virka så det blir som på bilden, synliga färgbyten på sidorna för det blir ju jättefult.
Utan jag ska virka i mitt fall då, det gräddvita garnet ända in tills den andra svarta garnet ska bilda en mönsterrapport...
... så man slipper fula övergångar på sidorna.
Det blir i alla fall en LITE ROLIGARE halsduk, men inte vad jag ville sticka från början.
Det fick bli virkat trots allt!
Uppe med tuppen idag igen, vaknade dock inte av alarmet utan nacken.
Same-same som dom senaste dagarna, inte mycket att göra åt.
Jag måste sätta fart här, återkommer senare idag med vad jag gjort...
Idag ska jag nämligen testa på något nytt!
Sprätta, det är mitt liv de se...
Hej hopp!
Som jag har jobbat idag, det har gått jättebra (nåja) och nacken har faktiskt bara fått positiv feedback av syverkstan.
Dock gick det inte så bra med velourkoftan (därav "nåjat"), jag har fått sprätta.
När jag var klar med babyfleecen, haft fikastund med Lilla Sunshines mamma, så var belöningen att "få" sy på min veloukofta.
Jag har ju inte så mycket kvar, strök och nålade och sydde, sömmen blev perfekt men...
Jag ångrade den omvända tvillingsömmen.
Dvs den jag körde på ärmen.
Jag kände att så vill jag inte alls ha det, jag vill ha den rättvända tvillingsömmen trots allt, kanske till och med trillingsöm...
(tvillingsöm på bilden)
Den andra blev nattklädesvarning på i velourtyget.
Satan, bara att sprätta, men det är ju veloutyg så märkerna efter nålarna är ju kvar.
Det är ju inte som på ett vanligt bomullstyg där man lättare kan komma undan med uppsprättning.
Fast å andra sidan är det redan hål på framsidan som bekant och även dom små hålen där jag fick sy om infällningen så...
Detta är och förblir ett provexemplar, barnsjukdoms-exemplar... suck.
Jag har bara inte riktigt accepterat det ännu.
Ja, jag har i alla fall sprättat och syr om imorgon och kollar hur det ser ut med tvilling- eller trillingsöm runt om istället.
Den är såååååååå sabbad.
Jag försöker peppa mig med att beställningen blev bra i alla fall...
Hjälper inte perfektionisten mycket dock.
Nu ska jag göra en virktest till en ny halsduk.
Den stickade är ju bara att repa upp för den kan jag på intet sätt slutföra.
Vi ses lite senare igen.
Lilla mamsen...
Vaknar av alarmet 07.30 idag.
Hade ställt klockan på 07.00 men när jag vaknade vid 04-tiden av djävulusisk värk i nacken och inte kunde somna om...
Då tillät jag mig själv att ställa fram den 30 minuter.
Jag är uppe i tid, skittrött av för dålig och orolig sömn, MEN...
Vid gott mod ändå!
Ingen idé att deppa ihop, jag vet ju vad det beror på:
Försök till stickning och slit-&-släp igår.
Ingen mer stickning (för vilken gång i ordningen) och inget mer slit-&-släp på ett tag.
Är klar med allt undanplock och snart ska jag köra igång här... nacken till trots.
En babyfleece ska jag slänga ihop och OM-OM-OM jag (nacken) orkar, då jobbar jag vidare på min velourkofta.
Det är inte så mycket kvar på den egentligen.
Så till min son, "Tonåringen".
Det där med ordning och reda på rummet...
När ska det inträffa?
Kommer det någonsin inträffa?
Har han inte fått någon av mina ordning- o-reda-gener?
Jag hyllar honom och understryker positiva utrop verkligen dom gånger han ser till att ha fixat till rummet varje morgon.
Men det är som om jag plockar och fixar varje dag, det ser fint och tidy ut ända tills han kommer hem från skolan, och sen kommer TORNADON och sveper igenom rummet på 3 sekunder blankt!
SWOOOSCH, så är allt huller om buller.
Rena kläder som han ångrade att han tagit på sig och så hamnar dom på golvet, smutsiga kläder som hamnar ihop med dom rena (man får lukta sig fram vilket som är rent eler smutsigt), smutsiga underkläder som hamnar i samma gamla hörn, skolböcker slängda på golvet, spel, kom-ihåg-lappar till spelen, hjääääääääääälp.
Sonen säger:
Men stäng dörren så slipper du se mitt rum!!!
(å det bestämdaste säger han det)
Men se det kan inte lilla mamsen, för då är det precis som om lilla mamsens tvångssyndrom sätter in och hon/JAG bara MÅSTE städa upp.
"Måste-städa-upp-syndromet" som det även kallas, men sonen verkar å andra sidan lida av "Måste-stöka-ner-syndromet".
Vad är det för fel på var sak på sin plats...?
Lilla mamsen bara undrar.
Nu kör lilla mamsen igång!
Bergis, sa Fredrik...
Nere i skorna...
Har efter min lilla tur ute med Milou, middag, och ärm-utskärning, hamnat i soffan igen!
Ont, ont, ont och humöret är nere i skorna.
Känner mig ursur.
Bara att bita ihop och ta det lugnt så kanske det är bra imorgon om jag har tur.
Ännu surare blev jag när jag såg tv-utbudet ikväll, inte ett skit att se på tv.
I alla fall inte förrens "Sex and the city" börjar 23.00, toppen.
Inte kan jag jobba och inget på tv, nu hamnade humöret ännu mer nere i skorna.
Jag kommer krypa ner i sängen (sonen och sambon ska nämligen se Idrottsgalan) och BITSTRIPPA the night away, och se om jag kan komma på något kul.
Kanske om jag/ni har tur.
Eller så blir det bara något surt.
Eller inget.
Ja, det var min lilla sur-rapport, roligare än så här blev det inte nu men kanske senare...?
Vid 11-tiden vart den lagad...
Gud vad jag har jobbat här hemma idag!
Julgran samt julgranspynt har plockats ner, ihop, och upp på vinden.
Det sista av julpyntet samt två stjärnor åkte även det upp, ljusstakar MED MERA.
Allt förfix innan sambons städ, tvätt, och så har jag även hållit på med mönster och så kunde jag inte låta bli...
Nä, jag kunde ju inte det... tydligen...
Jag skar ut fram- & bakstycke i det där molntyget som jag så gärna vill ha i t-shirt till mig själv.
Men när jag hållit på och jobbat här från 08 på morgonkvisten, då pallade inte nacken mer.
Det har blivit för mycket tungt att bära så nu har nackfan sagt ifrån ordentligt.
Jag har fått lägga ner för dagen, tar och skär ut ärmarna till denna lite senare, syr beställningen imorgon och nu tar jag och hunden en liten promenad istället.
Pannan vart lagad vid 11-tiden så nu har värmen sakta börjat stiga, ligger på 19 grader för tillfället.
När jag jobbade på som mest förut idag, då hade den sjunkit till 13.
Fy för den lede, men jag jobbade mig varm i alla fall och hade flera lager med kläder på mig.
Vi ses lite senare!
Bra tajmat med pannstrejk just idag...
Vaknar och känner att det är lite kallt om nästippen i sovrummet.
Ställde för övrigt klockan så jag var uppe 07.15!
Men, kallt om nästippen var det ja...
Iskallt på elementen.
ISKALLT i lägenheten, ner i källaren... pannan står still!
Inte en suck från pannhelvetet.
Nada.
In till morsans lägenhet, ja hon har varit uppe sedan 06 och försökt få tag i en hantverkare som kan åtgärda problemet.
Dom kommer om ca en timme.
"Ca", ja, i hantverkar-tid vet man ju vad det kan innebära, men man kan ju alltid HOPPAS att dom kommer prick 09.30.
Aktuell temperatur i lägenheten är 14 grader and still going down.
Dra åt pipsvängen.
Jag hade tänkt att gå en hundpromenad/motionsrunda nu på morgonkvisten, men eftersom jag inte vet om vi har varmvatten när jag kommit hem igen känns det inte aktuellt.
Det får bli senare idag.
Och eftersom jag varit uppe tidigt har jag hunnit med allt hemmafix och ska snart sätta igång och sy.
Eller skära mönster och tyg i alla fall, för jag måste ha värme i syrummet innan jag sätter mig där, händerna kommer inte lyda annars.
DET VAR VÄL BRA TAJAMT med pannstrejk på årets kallaste dag när vi nu har haft mildväder i MÅNADER!
Jättebra tycker fryskyckligen!!!!!
NOT!!!!!
Fortsättning följer, vi ses senare.
Pussa ihjäl´na...
En trött vovve...
Ikväll har det hänt igen, Milou har lagt sig på sin bädd.
Tror att det är för att den hamnat mitt i matrummet så hon kan ha koll på både mig, sambon och sonen OM hon vill!
Hon är bara SÅ söt, jag har svårt att låta bli att vilja flyga på henne och pussa ihjä´na.
Premiär för...
Finns inget mer tillfredställande än att få ta på sig sin egentillverkade t-shirt...
... och idag var det premiär för det!
Jag hittade en kofta i garderoben som matchade färgen på t-shirten så då tänkte jag:
Idag vill jag ha min t-shirt!
Jag har liksom sparat på den ett tag sen jag gjorde den.
Och jag älskar verkligen modellen, jag har sagt det förut och jag säger det igen, ÄLSKAR!
Så fort jag är klar med det jag syr nu och två beställningar ska jag sy en till i det svarta molntyget som egentligen kanske är barntyg.
Men...
Nu har jag bestämt mig, det blir en vuxen-t-shirt till mig själv.
Jag har hittat min favoritmodell i alla fall.
Så åkte vi på kalas.
Hämtade upp Lilla Sunshine och drog till Hundbästisen och Gudis.
Vi blev bjudna på marängswiss och sockerkaka, skitgott.
Det blev mycket snack och en hel del skratt...
Och heta diskussioner angående "gällivarehäng" på byxor eller inte.
INTE-sidan vann, eller som gudis pappa sa:
"Den äldre generationen".
Nu är vi hemma och sitter och fryser ihjäl, det blåser rakt in från havet och det är isvindar.
Snön vräker ner och jag bara hoppas den smälter bort lika fort som den kom.
Jag har INGEN lust med vinter nu överhuvudtaget, bort-bort-bort fort som satan säger jag bara.
Sitter och väntar på programmet om Medeltidsveckan från Visby.
Ska bli intressant och se om det är någon man känner igen.
Kanske jag...
I en tokig hatt?
Nä, det blir ingen Madde-i-tokig-hatt i årets Medeltidsvecka, så mycket vet jag i alla fall.
Vi ses imorgon igen, nu börjar programmet.
Måste sluta nattsudda...
Uppe med tuppen?
Nej, inte idag heller.
Nu har jag verkligen börjat nattsudda ordentligt, precis som jag kände att jag gjorde i somras under semestern.
Jag har inte kommit i säng ELLER kunnat somna överhuvudtaget i min normala tid.
Sonen och jag såg ett reprisavsnitt på "SNL" och sen höll han mig uppe med diverse uppträdanden och jag kom inte i säng förrens vid 01-tiden och somnade inte förrens 02.
Vaknar 08.30 och FÖRSÖKER ta mig upp men somnar om.
Jag som aldrig somnar om.
Och vaknar en timme senare.
Detta är inte bra, jag får ingenting gjort om jag ska hålla på så här.
Vid den här tidpunkten är jag tillbaka från min hundpromenad och piffar och sen syr.
Nu hinner jag bara med hundpromenaden och sen piffa och sen kalas.
Jag har med andra ord slösat bort HELA förmiddagen.
Problemet är ju så att jag har min frivecka, inget jobb förrens på fredag så nu måste jag skärpa mig och komma i säng ordentligt så jag kommer in i min normala rytm.
I värsta fall så får jag vara vaken på natten och sen ställa klockan på 07.00 så jag inte sover ut...
För annars kommer jag ju inte vara trött vid 22-tiden.
Jag stickade LITE igårkvälls i alla fall, trots att jag inte skulle.
Men jag blev så motvalls till nacken.
Idag bränner det lite...
Jag får väl se om jag är beredd att vara motvalls så himla länge, jag behöver ju sticka långt på den där halsduken.
Tror inte nacken går med på det alls, nu när jag bara stickat 13 varv och knappast kommit någonstans.
Dags för promenad och motion, vi ses i eftermiddag igen.
Ha en bra söndag alla glada söndagsfirare!!!!
Jag vill kunna sticka...
GUD så tråkig lördag!
Först bara en jäkla massa ärenden och sen stilljte.
Ja, jag har suttit i soffan sen 16 för jag har varit helt slut efter denna veckan, jag behövde bara vila idag.
Har inte ens varit sugen på att sy, då är man trött alltså.
Har försökt att sticka, men blev bara på dåligt humör!!!!
Alltså jag vill så gärna kunna sticka men det är helt jäkla omöjligt.
HELT OMÖJLIGT.
Hur fasen är det så att jag kan virka så fingrarna glöder och inte känna ett smack i nacken men inte sticka...?
Jag har ännu inte förstått mig på vad skillnaden är och varför jag bara kan köra på virkmässigt och stickmässigt är det kört.
Jag hittade nämligen en stickad halsduk på Åhlens och tänkte:
Åh, en sådan där halsduk vill jag ha!
Men den kan jag göra själv (det var ett basmönster) så det blir mycket billigare, jag har ju garn liksom.
Igår så la jag så upp maskor på stickor sex och hann göra 4 varv innan jag la ner.
När jag så vaknar idag så har jag värk.
Jag visste direkt varför, stickningen-
Jag gjorde ynka 4 varv och så är jag körd.
Jag tycker det är SÅ ORÄTTVIST.
Jag har i omgångar försökt förlika mig med att inte kunna sticka, men det går bara inte.
Man vill ju ha stickat ibland också, som den här halsduken jag nu ville sticka till mig själv.
Jag ska inte klaga jag kan ju faktiskt virka och sy vilket jag aldrig trodde jag skulle kunna göra igen för några år sedan, men jag vill så gärna kunna sticka också.
Så jag blev så himla, himla, himla sur, värken skiter jag väl i för den är nog borta imorgon igen, men jag vill ha den där halsduken.
Måste jag gå och köpa den bara för att få den då alltså?
Förmodligen.
Jag som har som princip att INTE köpa annat än vantar i accessoarväg.
Suck.
Skit på tv, förutom faktisk "Stjärnorna på slottet", tyckte det var helt okej med Leif Andrée.
Sen ingenting förrens 23.20 när det är "SNL".
Gud å trist.
Sonen som idag försökte reta mig med att hans pappa var SNYGG när han var ung och drog fram mina gamla skolkataloger samt fotoalbum för att fota sin snygge far och ha i mobilen.
"Men jag då, jag då, titta på mig när JAG VAR UNG, jag var MYCKET SNYGGARE än din pappa", sa den förfördelade modern.
FOTA MIG också vettja!
Sonen tyckte bara jag såg slampig ut i mina kortkorta klänningar...
Knäppte ett SUDDIGT kort på mig, medans hans far blev kristallklart.
Och mässade på att pappa var snyggare.
Yeah right, då får du tycka då!
Imorgon lär det bli mer action förhoppningsvis, långpromenad, sömnad och kalas står på schemat.
Vi ses då, sov gott alla glada lördagsfirare.
All by my self...
Lördagskväll och jag är helt solokvist.
Sambon jobbar och sonen är hos en polare ikväll igen.
Å här sitter jag...
Kul.
Ska se "Stjärnorna på slottet" sedan återkommer jag direkt efter.
Sovit för länge...
God morgon!
Chock när jag vaknade idag:
Klockan var 10.18.
Alldeles för sent om ni frågar mig.
Å andra sidan hamnade jag i en film igår som jag bara var tvungen att se klart.
Eller "var tvungen och tvungen" men den var bra, svårt och låta bli.
Sen vet jag faktiskt inte NÄR jag somnade, det blev förmodligen jättesent/tidigt och så vaknar man som man gör:
Sent!
Jag har suttit i en timme och frukostat och snarast hoppa jag i duschen för vi har saker att göra här.
Vi ska på stan och fixa en present till gudis, vi ska handla på Willys och så ska jag be sonen om hjälp att plocka ihop julgran och julgranskulor.
Men FÖRST ska jag på ett litet möte och bestämma en sak.
Så nu måste jag sätta fart!
Vi ses senare.
När lilla husmor rör om i grytan...
I hemmets lugna vrå ägnar sig husmor åt stickning och på spisen puttrar kvällsvarden...
... och lilla husmor lägger så stickningen åt sidan och rör om i grytan på spisen så inte maten bränns vid.
Vad har hänt för kvinnas frigörelse från mannen och hemmet dom senaste 1000 åren...?
Svar:
Inte ett smack!
Känns som det sitter i våra kvinnliga gener att "leka hus" på samma sätt som kvinnan gjort från början till dags datum.
Har haft en toppendag med Lilla Sunshine!
Denna ungen är så jäkla rolig och har bjudit på många goa skratt under eftermiddagen så det är inte klokt, bla i en låååång utläggning om att skolan suger (inte hennes ordval dock) och att där får man bara sitta still, ha tråkigt och hålla på och skriva å skriva å skriva.
Det värsta av allt, ja, det var ju att man måste sitta still såklart.
Sen tyckte hon att koj-hemmet saknade en spis och undrade om jag inte hade en sådan uppe på vinden bland alla andra gamla leksaker...?
Nej, det hade jag ju tyvärr inte, men en kartong och spritpenna hade jag ju och VIPS...
Så hade jag ritat oss en liten spis!
Man har väl varit med förr vettja
Ja, som sagt, det har varit en kanondag med ett jättelyft för humöret ihop med Lilla Sunshine.
När vi lämnat av Lilla S hemma hade sonen kommit i boet och vi åt kvällsmat ihop.
Hundbästisen kom hit och vi såg...
... The Heat och den var faktiskt helt okej!
Vi hade inte mycket att välja på hos Shell för det var väldigt urplockat.
Tycker inte sandra Bullock har gjort något bra sen... kommer inte ens ihåg.
Men denna var kul.
Lite väl jobbig i början för det var lite väl mycket "fuck-fuck-fuck-snack", men den tog sig.
Något att se om man har en tråkig kväll.
Ja, det var min dag det.
Bra skit liksom, jag är himla nöjd och nu sitter jag och sonen och ser på en film på 4:an.
Snart läggdags, jag är jäääääättetrött.
Vampyrspöket...
Hemma och nu går jag på min frivecka!
Skönt att komma in i värmen efter att ha cyklat i regn och kastvindar.
Nu:
Kaffe, GT, frukost, soffan och Malou på tv.
Lovely.
Idag ska jag hämta Lilla Sunshine på dagis och så ska vi väl...
Hitta på något KUL!
Busa, leka, kanske bygga koja i köket eller nå´t...?
Som jag har längtat efter den där lilla sprallgöken, vi har ju inte lekt sen, ja, sen vi var på dop ihop samma dag som jag blev sjuk.
Fast då lekte vi inte förstås, då var vi ju som sagt på dop.
Nu ska vi hänga imorgon och på söndag och då ska vi gå på kalas till gudis (mitt första) som fyller 16.
Jag behöver lite kul nu när jag känner mig lite låg, tänka på annat än pengar och arbetslöshet.
Jag kan ju inte bara begrava mig i arbetsrummet, jag måste ju träffa folk också.
Jag ska träffa vänner i veckan och så ska jag...
Jobba.
Med annat hantverk skulle man TYP kunna säga.
Jag ser fram emot veckan och behöver lite positiv energi, det laddas med ungar.
I onsdags var jag faktiskt också barnvakt, till mitt senaste gudbarn.
Vi såg på Alfons, bäddade ner Pippi i sängen, mosade Lilla Gubben, drog dockan i vagnen samt att vi lekte att lilla spöket Laban var vampyr (lektanten skapade en modern variant av spöket Laban) och jagade Milou med pussar.
Milous ögon blev stora som tefat och såg bedjande på mig:
Rädda mig.
Men bestämde sig sen för att jaga gudbarnet och försöka slicka/pussa på henne istället.
Men då ville inte gudbarnet ha pussar och sprang iväg med Milou efter sig...
Tills hon ändrade sig och ville HA pussar, men då ville inte Milou.
Och så där höll dom på som ett eget litet "moment 22" i sitt egna lilla universum.
Läste på nattakvisten igår ut Kristian Gidlunds bok.
Ja, jag hoppas det blir en bra frivecka, en glad vecka.
Som jag startar upp i detta nu så jag hinner hämta sockersmulan i tid på dagis.
Vi ses senare och appropå BARN så kommer ju tonåringen tillbaka i boet idag.
Där blir det nog dock inte så att vi bygger koja i köket och leker vampyrspöken.
Snarare så är det väl någon som stänger in sig på sitt rum (som är som en kista möjligtvis för den bleke vampyr-spel-sonen) och måste trugas ut med någon muta för att umgås med sin väna moder.
För att snabbt återvända till kistan tills mörkret faller och han kan vistas ute igen.
Ligger lågt...
Ja...
Jag har väl hållit modet uppe och OFTAST känner jag:
Det ordnar sig säkert.
Men ju närmare "Dagen D" kommer så tänker jag:
Hur ska det bli?
Senast igår när telefonräkningen kom från den fasta telefonin kom såg jag att den var på ca 80 kronor i RINGDA SAMTAL, sen var det 495 + 145 + 60 i sk "fasta kostnader".
Det säger sig själv:
Den ryker nu.
Vem i helvete är så dum i huvudet så man behåller hemtelefonen när man kan ringa hur mycket som helst för 145 kr i månaden samt fria sms via mobilen.
Jag kommer inte kunna ringa till utlandet, men hur ofta gör jag det ändå?
Nej, nu ryker den.
Funderar på att fråga om ex-kroken med familj kan överta kaninen.
Sonens, fast mest min såklart ändå.
Hund och kanin uppgår till ca 800 kr i månaden ihop och det har jag inte råd med.
Ta bort den fina fluffbollen gör jag INTE, han är ju frisk som en nötkärna och superfin, mitt hopp står till att dom kanske kan ta honom tills jag har råd med honom igen.
Fast jag fattar inte hur jag ska fixa det, ja det är en kanin, men han är min gosekanin.
Ja...
Ibland så ramlar det bara ner i skallen på mig.
Att värdera sitt hantverk...
God morgon!
På minussidan:
- Jag har bara sovit 5½ timme så jag är alldeles för trött.
Detta trots att när jag la mig 22.30 och var SKITTRÖTT, men när jag la mig...
Då kunde jag inte somna.
Inte förrens halv ett i alla fall, så idag känner jag bara "Gud hjälpe mig" så det hoppas jag att han gör.
Gud alltså.
- Jag har för korta pyjamasbyxor på mig = jobbigt läge.
Jag hatar för korta pyjamasbyxor för man fryser om benen då.
Så det så.
På plussidan:
- Jag fick ett sms igår som gjorde mig glad.
Något som jag behöver nu, VÄLDIGT MYCKET.
- Hon som skulle ha nya soffkuddar vart VÄLDIGT NÖJD, vilket gjorde mig nöjd.
Och när jag sa ett pris, då tyckte hon det var för lågt så¨hon plussade på.
"Nej, sa jag, det räcker med den summan jag sa!"
"Nej, sa hon, dom är så himla snygga så JAG VILL GE DIG (mer pengar för arbetet)..."
Hm...
Ja, jag har ju problem minst sagt att värdera mitt arbete och hantverk.
Jag borde gå en kurs i "Hur man tar betalt!"
Typ.
Men det ska jag nog ta och göra också, jag har fått mig till livs via folk att man kan få GRATIS KURS på Almi om man är arbetslös i:
"Hur man startar eget företag."
Är man INTE arbetslös får man betala allt själv, är man arbetslös betalar Arbetsförmedlingen.
Har jag då inget nytt jobb direkt när jag blir arbetslös, vilket jag förmodligen inte kommer ha för jag har inte hört något från dom två jobben jag redan sökt...
Då ska jag i alla fall ha en gratis kurs på Almi, alltid kan man lära sig något inför framtiden OM man skulle bli egen företagare någon gång om 100 år.
Ja, och nu måste jag sluta, vi ses senare, ni får förprogrammerade bitstrips och jag återkommer imorgon efter jobbet.
TJING!
Som handen i handsken...
Jag hinner inte blogga, jag måste gå och lägga mig nu, lägger bara upp en bild på soffkudden med innerkudden i...
Passade som handen i handsken!
Vi ses imorgom igen, återkommer innan jobbet.
Ni måste...
Om jag läste ut boken igår?
Svar: Nästan.
Jag har inte mycket kvar.
Det gick inte att värja sig och jag tänkte:
Natten är lång, jag hinner sova... sen...
Jag har slukläst och tokgråtit.
När jag läste inlägget/kapitlet där han skrev till sitt barn han aldrig kommer få, då storgrät jag.
Nä fy fasen, detta var nog bland det VÄRSTA och BÄSTA jag läst.
Jag känner mig helt förstörd idag och känner mig helt plötsligt livrädd att någon jag älskar ska försvinna och dö.
Inte bara att man själv skulle behöva se en människa dö och försvinna, kanske lida.
Men sen för den som ska dö också.
Alla dessa känslor.
Nej...
Jag kan inte nog propagera för att ni ska läsa den här boken...
Ni måste om ni inte redan gjort det.
MÅSTE!!!
Ja, jag ska försöka samla ihop mig efter den här natten, jag känner mig helt slut.
Dagen idag:
Ja, jag har i alla fall varit och hämtat min julklapp från mamma och sambon, grejerna till symaskinen.
JIPPIE!
Jag har pratat med min läkare, jag ska ut och gå med Milou nu, så har jag blivit tillfrågad om jag kan vara barnvakt.
Vi ses senare, jag lämnar er med Kristians "brev" till sitt barn...
Till mitt barn i drömmarna
Vackraste, underbara unge. Vi kommer aldrig att ses. Men jag älskar dig ändå. Det har jag gjort från första gången som jag kom att tänka på dig. Jag har längtat efter dig sedan dess. Längtat efter att få hålla om dig. Efter att få dela hemligheter. Skratta och gråta. Leka över sommarängar och springa genom stormar.
Vi skulle nog prata en hel del, även om det till en början mest skulle vara jag som stod för babblandet. Vi skulle prata om det mesta. På ett gränslöst sätt. Hoppas jag i alla fall. Jag skulle lyssna på dina slutsatser – de fantastiska – och jag skulle tappa andan över ditt sätt att använda dina sinnen. Jag vet nämligen att du skulle bli ett magiskt barn.
Jag skulle göra mitt bästa för att svara på dina frågor och lyssna på dina funderingar, och jag vet att du skulle göra samma sak för mig.
Jag skulle uppmuntra dig till att försöka själv. För du kan mer än du tror. Glöm aldrig det. Och om någon säger att något är omöjligt: spetsa öronen. Det är då du ska använda urkraften som finns i ditt bröst. Du har stordåd framför dig. Tro inget annat.
Jag skulle försöka inspirera dig till att tänka ett varv till. Bortom det förväntade. Och jag vet att du skulle inspirera mig. Det gör du redan.
Vi skulle klättra i träd, du och jag. Och när du ville klättra lite högre, skulle jag försöka låta dig. Men jag skulle stå under dig med utsträckta armar och dunkande puls. Det vet jag redan nu.
Samma sak skulle hända om du någon gång ville visa mig att du kunde cykla utan att hålla i styret. Jag skulle titta på med lika delar skräck och förtjusning. Och jag skulle fyllas av en oerhörd stolthet, precis samma stolthet och styrka som skulle fylla mig om du aldrig någonsin ville cykla utan att hålla i styret. För det är du som bestämmer. Det är det viktigaste av allt.
Vi skulle bygga kojor och läsa sagor i ficklampans sken. Vi skulle hjälpa varandra att inte vara rädda för mörkret. Att inte vara rädda för åskans dunder. Du skulle vara min styrka när jag blivit svag. Du skulle vara det bästa som någonsin hänt mig.
Jag skulle sätta gränser och ibland bli tjurig. Jag skulle citera författare och du skulle tycka att jag var obeskrivligt mossig. Ibland skulle jag antagligen tvinga med dig ut i skogen när du hellre ville göra andra saker, vi skulle bråka och ha det tufft. Men vid varje dags slut skulle vi ha blivit vänner igen. Det är jag säker på.
När tonårsfyllorna knuffat dig över gränsen, så hoppas jag att du skulle ha ringt mig. Jag skulle komma. Komma för att hjälpa dig. Du hade inte behövt vara rädd. Jag har själv gjort samma sak. Hur många gånger som helst. Och du skulle säkert tjuvröka någon gång. Det gjorde jag med. Men skulle jag komma på dig så skulle jag bara visa ärret på min mage. Då hade du nog slängt cigaretterna.
Och jag hoppas att vi hade kunnat prata om ditt brustna hjärta. För ett sådant kommer du få. Det hör livet till. Men du, min underbara. Det går över. Även sänkta hjärtan läker.
Och då dagen skulle komma, då du skulle berätta att du förälskat dig i någon – kille eller tjej – skulle jag hålla om dig och glädjas. För kärleken är det viktigaste. Det som vi ska sträva efter.
Men vi kommer aldrig att ses, min bästa vän. Trots det vill jag att du ska veta att jag älskar dig. Det kommer jag alltid att göra.
Frid, kram och all tänkbar styrka,
Din pappa som aldrig fanns
Bara skitsnack...
Bara skitsnack...
... när vissa forskare tror att dom forskar rätt...
Fast dom forskar fel och får fram HELT FEL resultat.
Klart slut från Sockergrisen.
Man blir fullständigt golvad...
Man blir fullständigt golvad av boken.
Den är fruktansvärd att läsa.
Den är så naken, utlämnade, rå och fullständigt hjärtknipande så det gör ont i en som människa.
På två timmar hade jag tagit mig från sidan 1 till sidan 114 och börjat gråta fyra gånger.
Tårarna bara steg i ögonen och började trilla ner för kinderna.
Jag kan se mig som mamma till den "lille" Kristian, som syster, som vän och man vill bara...
Ja, GUD att vara mamma till Kristian, det säger jag bara.
GUD att vara anhörig till NÅGON som drabbas av cancer.
Ja, min pappa dog i cancer, men det gick så fort så man hann aldrig reagera.
Tre veckor och sen tack & adjöss.
Han visste det, men inte vi.
Jag har vårdat människor med cancer som hamnade på Korttidsavdelningen där jag jobbade då.
Vissa med mer eller mindre ångest över döden och som kunde uttrycka det.
Vissa redan så nära döden så dom bara låg apatiska och som levande döda, fullpumade med morfin.
Man vårdar, och man kan förstå till viss del, men aldrig till fullo om man inte varit i samma situation.
Man kan trösta i den mån man förmår, men jag tror nog att Kristian verkligen satt ord på allt i sin kamp.
På allt.
Och hur han längtar (än så länge i boken i alla fall) efter den gamle Kristian och allt han ska göra när detta helvetet är över.
Nej, den träffar som en knytnäve rakt i magen.
"Jag kan gå från sängen till badrummet med en spya i munnen utan att någon skulle märka det.
Jag gör det varje dag."
"Min syster kom tydligen förbi.
Och när jag vaknade morgonen efter låg hon sovandes på mitt golv, på mattan, under en tunn filt.
Jag kommer alltid älska dig för det min vackra syster.
Hur du kom att sitta alldeles brevid, hur du vägrade gå ifrån mig, trots att jag knappt var medveten om att du var nära.
Att du låg och sov på mitt golv, men ändå vaknade med ett leende.
Hur du stryker runt i min närhet som för att skydda mig.
Hur du aldrig kommer släppa taget om din bror som blir allt mindre."
Den här boken gör ont.
Den här boken gör jävligt ont.
Men varje människa borde läsa den, för varje människa har någon i sin närhet som kommer drabbas.
Eller så drabbas man själv.
Vart är tankeverksamheten...?
God morgon.
Det regnar ute.
Kommer bli kolgruva ute idag igen, gud så trist.
Har inte så himla mycket att tillföra världen nu så här på morgonkvisten...
Det står helt still.
Har läst tidningen och fick ingen reaktion i hjärnan på någon nyhet mer än att dst stod en artikel om någon man, Göran Wahlqvist, som hade tagit oss gotlänningar "till en givartopp".
Och jag tänkte:
Vem är han, honom har jag aldrig hört talas om, inte har HAN tagit mig till någon givartopp alla fall.
Det var typ det enda jag tänkte.
Kanske jag är lite efter, men jag vet aldrig vem någon är.
När mamma, släkt eller vänner ska skvallra om "någon i Visby/Gotland" och säger:
- Jamen du vem "den-å-den" som var gift med "den-å-den" som var kusin med...
- Nä...
Och då faller jämt deras koncept, för jag vet inte vem "den-å-den" är fastän jag kanske borde.
Så berättar dom sitt lilla skvaller ÄNDÅ...
Men eftersom jag vet ju inte vet vem verderbörande är, så skvallret blir rätt ointressant.
Både att berätta OCH lyssna på.
Samt att Gotlandsbåten inte fått igång sin bokning och då tänkte jag:
(Fnys)
Ja, då blev det kanske NÅGON reaktion trots allt då.
Nä, det är stendött i tanke- & reaktionsverksamheten så jag lämnar er med detta lilla korta inlägg.
Ni kommer se mig senare idag med förprogrammerade "bitare" och så återkommer jag i egen hög person med något annat imorgon...
När reaktionsförmågan har börjat fungera igen!
Jag hamnade i Vel-träsk...
Jäkligt sent bloggande här idag, men jag har inte haft tid förrens nu.
Jag har:
1. Gått VÄLDIGT lång promenad i x-antal timmar (2½ tror jag) med mamma och Milou i solskenet.
Gnällde över allt jävla folk på Hällarna som drällde runt, "Dra åt helvete folkjävlar" muttrade jag och mamma undrade om jag var riktigt klok.
- Hällarna är hundfolkets plats, inte naturstrosare och kikarfjantar, mässade jag på.
Vik hädan promenadfolk sa hundägaren och svor lite till över allt folk.
Tyyyyyyyyyyyyyyp.
2. Sytt.
Finpulat med velourkoftan och fixat lite hit och dit runt den tills jag hamnade i ett sömdilemma, ja, jag fick vel-problem och hamnade i Vel-träsk (himla otrevligt träsk för övrigt).
Skulle jag välja:
Tvillingsömmen...
... eller den mer sportiga, omvända tvillingsömmen...
I över en hel jävla timme (kanske lite till) gick jag och våndades över sömmarna!
Jag tyckte NOG bild nummer två, mamma tyckte samma och sambon tyckte bild nummer ett.
Tillslut tog jag dessa bilder och la upp på facebook med en uppmaning till folk att hjälpa mig att välja, det blev övervägande för den omvända tvillingsömmen dvs bild nummer två.
Så...
... det fick bli den fick bli nummer två.
End of story i vel-träsk!
Och så bjöd sambon på hämtmat, och då bjöd jag på en film.
Vi och morsan såg...
Och jag får väl sälla mig till hyllningskören:
Michael Douglas är SJUKT duktig i rollen som Liberace, vilken prestation säger jag bara.
Alltså själva filmen är intressant om man nu är så gammal (vilket jag är) så man vet vem Liberace var, men det är ingen toppenfilm SÅ direkt, men...
Det är Michael Douglas film, han gör hela filmen och jag kan bara säga så här:
Bara interiören i filmen som ska föreställa (eller kanske är?) Liberaces hem är värt en titt på.
Det är kitsch upphöjt till miljonen.
Och Rob Lowe...
... som den obehagligt plastik-dragne plastikkirurgen var bara han värd en titt.
Dragen i fejset, full och hög för jämnan, ja han hade inte fått röra mitt fejs i alla fall
Nä, den var bra, eller Douglas var BRA och filmen var sevärd.
Nu ska jag sova, vi ses imorgon igen innan jag ska på jobb.
Dag 13 innan "Dagen D".
But who is counting.
(me)
Mycket jag blir galen på idag...
God morgon!
Sitter och väntar på att solen ska komma fram innan jag och Milou går ut och går.
Känner mig överlycklig över att det blir SOL och fint väder idag, ingen kolgruva idag utan LJUST.
Vidare till "Hålet i koftan" med stort "H".
Ja, det ser tyvärr inte bättre ut idag!
Inte heller sömmen som jag sprättade upp som hann sätta sina spår fastän jag var snabb att sprätta upp.
TYVÄRR.
Men vad ska man göra då?
Nej, det är som det är och jag får bara acceptera faktum.
Jag övar mig på denna, PROVEXEMPLARET, gör klart och så är det inte mer med det.
Jag ska i alla fall inte gräma mig offentligt för det blir så tjatigt.
Förmodligen grämer jag mig vidare inombords dock
Så är det helgdag idag igen...
Alltså nu börjar jag bli trött på alla dom här helgdagarna.
Jag går och väntar på PAKET, min julklapp innehållande pressarfot och fållguide som aldrig kommer.
Jag blir galen på den här väntan, tokgalen.
Nu ska vi ut och gå, jag återkommer senare!
Grrrrrrrrrr...
Nej men så att...
Det blev inte bättre.
Jag fick så för mig att sprätta upp HELA instickningen och så sen:
Det hade hunnit bli nålmärken hela vägen trots allt.
Och så det där jävla hålet då såklart.
Inte mycket att göra åt, suck it up och gå vidare.
Jag får leva med det.
Imorgon när det är ljust lär jag väl gråta blod när jag ser eländet på riktigt.
Har gått och lagt mig och kurar med hunden i sängen.
Ser på reprisen av "Stjärnorna på slottet" och surar över hålet.
Det är som det brukar när något projekt går åt pipsvängen...
Gnaget går inte över förrens jag lyckas med nästa!
Grrrrrrr.
Vi ses imorgon igen, eller senare idag snarare
Ett hål...
Så skulle jag starta upp en liten julklapp...
Då räckte varken tyg som räckte eller tråd.
Eller rättare sagt jag hade ingen tråd alls som matchade.
Jag får tänka om i fråga om julklappen, och istället satte jag igång med...
... den där vardagskoftan i velour till mig själv.
Allt gick finfint tills jag upptäckte att jag gjort en av instickningarna lite för lång...
Så jag bestämmer mig för att sprätta och att rätta till.
Att jag bestämmer mig för att göra det redan ikväll är för att tyget troligtvis blir förstört annars tills imorgon.
Men...
Detta var ett DUMT JÄVLA BESLUT kan jag meddela!
Jag lyckas fasta i en av tygtrådarna och får upp ett LITET HÅL.
Såklart.
Såklart, såklart, såklart, såååååååklart.
Jag vet ännu inte om jag kan sy microskopiskt fint på baksidan av tyget imorgon när det är ljust för att rädda koftan.
Vi får väl se.
Men hade jag å andra sidan väntat tills imorgon hade det blivit fult i tyget där jag sytt och sprättat, men nu blev det ju ett hål istället.
TOPPEN, toppen och åter toppen.
Detta får väl bli en hemmakofta som dom första nästan alltid blir, och så får jag göra en ny till snyggkofta.
Återkommer lite senare.
Suck.
Kräksjukan,,,?
Igår blev det inte riktigt som det var tänkt...
Ösregn precis när jag skulle till jobbet.
Behövde skjuts och gick ner till mamma för jag hade hört att hon stökade runt där nere och var vaken...
Då låg hon och KRÄKTES!
Uäh!!!!
Fort bort från hennes (som jag trodde då) PESTSMITTADE lägenhet.
Trodde hon åkt på kräksjukan och ville inte få på mig en endaste bacill, jag har varit sjuk så det räcker och nu har jag VERKLIGEN INTE RÅD att vara sjuk igen.
Vad i hela friden skulle jag göra med hunden då?
Kräksjuk morsa och sambon som skulle jobba tidigt?
Milou fick följa med till jobbet!
Helt oplanerat, men ändå efter önskemål från Chifen dagen innan då jag sa "Nej" pga tassen.
Nu fick hon då följa med i alla fall.
Sambon fick gå upp och köra för nu var det STOR PACKNING + hund+ ösregn = ingen bra kombo.
Kom till jobbet och Milou var i extas, hon bara älskar Chifen och så var det mysdag på hög nivå med ben-present och hundgodis.
När jag pratade med min kära mor lite senare på dagen var hon helt plötsligt:
Frisk som en nötkärna!
Vad hände med:
Spy som en gris?
Svar:
Migränanfall under natten och morgontimmarna.
Okidoki!
Förstår dock inte det där att min mamma som aldrig haft ett migränanfall i hela sitt liv, har börjat fått det efter 70.
Jag bara hoppas att sånt inte går i arv, har haft det en enda gång i mitt liv under ett mycket pressat läge i mitt liv och då hamnade jag på aktuten och trodde att jag fått en hjärntumör.
Det var bland det värsta jag varit med om, men det var den enda gången det.
Så mamma hade i alla fall inte kräksjukan, PIJU, det smittar ju som en löpeld och jag kan garantera att om hon haft det...
Då hade jag legat idag!
BERGIS.
Sen jag var i Stockholm i september, eller var det oktober?
Kommer inte ihåg, ja i alla fall, sedan dess har jag inte öppnat en bok.
Jag köpte ju Knausgårds 5:a som jag läste halva av under resan upp och ner, sen har jag inte rört den.
Jag har haft annat att göra, jag köpte ju nya symaskiner... typ...
Läsning, jag som annars plöjer som en bulldozer igenom bokflödet, har inte haft tid helt enkelt.
Men så såg jag i pocketboksutbudet i mataffären...
... Kristian Gidlunds "I kroppen min" och blev sugen.
DEN ska jag ha tänkte jag, och ha liggande tills jag har tid att läsa igen.
Dock ska jag såklart läsa klart Knausgård först, sen Kristian.
Har inte läst hela hans kamp på hans blogg, bara något sporadiskt, men hörde hans sommarprat (i efterhand på datorn) och det var starkt.
Alltså vill jag läsa boken också.
Kom hem nu och frukosten är i magen, känner att det nog kommer bli systuga och lite pyssel.
Milous tass ser till min förvåning MYCKET bra ut.
Det har läkt supersnabbt. det måste vara väldigt gott läkkött i den lilla tassen.
Kanske det blir en promenad med linda på senare, tror inte det är någon fara nu faktiskt,
Vi ses senare, ha en bra dag!
Jag å mamma...
Jag å mamma...
... vi bara ÄLSKAR att slänga käft!
Madde & Statsministern del 3...
Han ger sig inte han den där Fredde...
Dagens godistips...
Jag är uppe och har läst tidningen...
Färjan har gått på grund i Oskarshamn, det visste jag iofs redan igår...
Läskigt.
Att den dessutom började ta in vatten är ju ännu läskigare.
Hur den kunde gå på grund är ju ännu inte klart, strul med det tekniskt elektriska?
Ja, annat var det förr med kaptener på fyllan som körde lite "på en ho" och in i kajarna lite titt som tätt, men så är nog INTE fallet nuförtiden i alla fall.
Jag ska ju jobba idag, men det kommer några förprogrammerade "bitare" under dagen och en bjuder jag på redan nu...
Ja, jag har en ny passion:
Fazers salmiakki choklad ihop med saltlakrits strössel!
Så innan jag nu hoppar i duschen vil jag ge er dagens godistips:
+
MUMSGOTT!
Ni och bloggen ses lite senare med lite tecknat och VI ses imorgon igen.
Då blir det systuga i vanlig ordning och kanske lite annat smått och gott, ha en bra söndag.
Den permanenta semestern...
"Happy feet 2" har varit det hetaste på tv ikväll.
Ja, det säger väl allt.
Behållningen var två små krillar som var himla skojsiga.
Försökte lista ut vilka rösterna tillhörde och gissade på allt från Sylvester Stallone till Mel Gibson...
Och så var det Brad Pitt och Matt Damon.
Se där, jag VISSTE väl att det var några jag kände till!
Nu rullar Alex Schulman, det är underhållande, sen ska jag hoppa i säng.
Vanligt jobb imorgon.
Bara 14 arbetspass kvar, om det inte blir så att vi jobbar några pass extra.
Känns som en nedräkning inför semestern.
Den PERMANENTA semestern från det här jobbet.
Känns overkligt när man ser det i siffror.
Har haft nästan en hel dag för mig själv.
Sambon stack iväg på sitt vanliga helgjobb, le taxi, och jag tackade gud.
Inte för att just HAN stack iväg utan mer för att nu har den här känslan:
"JAG MÅSTE VARA FÖR MIG SJÄLV INNAN JAG BLIR GALEN", dykt upp igen.
Jag har varit så social så kroppen nästan skrek igår efter ensamhet.
Och idag fick jag den.
Jag, ensam i lägenheten, lycka, Bruno Mars som enda sällis ihop med sömnad, Milou och symaskiner.
PERFEKT.
Då har jag med andra ord blivit någelunda människa igen, kanske jag behöver söndagen också.
Känner mig i alla fall GRYMT nöjd med dagen, det har ni nog redan förstått.
Känner mig så upprymd.
Glömde skriva och summera där runt nyårsafton, att 2013 har varit det bästa året på länge.
Ja, minus nu att man blivit av med jobbet och kanske den "värkiga" hösten men det har varit ett så jävla bra år annars.
Ett kul år.
Jag hoppas 2014 blir lika kul.
Jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag har gjort 2013 och sommaren 2013...
Ja, den skrattade jag så mycket så det var inte klokt, jag fick magmuskler av att inte göra något annat än att skratta.
Skulle ju ha bloggat om själva nyårsafton också kom jag nyss på, men det kom visst av sig pga den där tassen som blev skadad.
Jag kanske tar nya tag om någon dag vad gäller detta.
Nu ska jag ägna mig åt Alex här i min ensamhet.
Återkommer imorgon.
Lycka är...
Vad säger man...?
Lycka är....
... att sy rakt och att bli klar med en beställning.
Vilket jag ÄR
Selfie på den nöjda sömmerskan...
Jepp, där sitter den glada Madde som känner sig så nöjd och mår som bäst.
I mitt syrum, med alla mina pinaler och med tre färdiga soffkuddar.
Hurra.
Jag ska ta bilder när soffkuddarna är i fodralen.
Nu ska jag sticka emellan med en liten julklapp till Lilla Sunshine innan jag tar tag i nästa beställning.
Och nu ska jag vila en stund, äta kvällsmat, återkommer lite senare med en reflektion av dagen i övrigt.
Femtio nyanser av grå vinter...
God morgon!
Vaknade idag och känner mig pigg, utvilad och redo för promenad snart.
Utan Milou.
Känns lite trist, promenaden blir aldrig lika kul utan Milou så är det bara.
Ute är det kolsvart.
Igen.
ja, jag börjar faktiskt tröttna på det här mörkt gråa som bara maler på dag ut och dag in.
Snö vill jag inte ha, men kan vi pliiiiiis snabbspola fram till slutet av mars?
Jag förstår dom människor som har anlag för depression under vinterhalvåret, iår måste det vara extra jävligt i detta "Femtio nyanser av grå vinter".
Nä, ut och få lite luft, jag återkommer senare när jag sytt klart med rapport om sömnad och annat smått och gott.
Korven...
From mars kanske vi...
... har det lite så här!?
Nedräkningen har börjat...
Milou kollar hockey med husse...
Min LILLA ÄLSKLING!!!!
Det blev en liten tur till bästisen som inte var hemma, men det var Lilla Sunshine så vi tog en liten snackis innan jag gick hem igen.
Tittade in i ruinen på ungarna som åkte på konstisen.
Ser himla maffigt ut med dom starka lamporna som lyser på isen och sen mörkret runt omkring.
Och eftersom det är nytt år nu och väldigt kort tid kvar så kan jag nu skriva som det är:
Den sista februari jobbar vi våran sista dag på jobbet.
Då är 9½ år över.
Vi har vetat det ganska länge, kanske inte definitvt vetat, men jag kan nog lugnt säga att ämnet dök upp någonstans vår/sommar och blev definitivt i höstas.
Det är svårt att beskriva vad man känner, för det är så mixat.
För det är sorgligt, spännande, oro, nyfikenhet, en ny framtid.
Med VAD?
Ja, det kan man ju fråga sig i tider som dessa med en arbetslöshet som slår i taket här på ön.
Jag har varit snabb i svängarna och sett till att söka nya jobb i alla fall, upprättat en profil på arbetsförmedlingen så jag har det gjort när "Dagen D" är här, lärt mig att skriva CV´s så gott det går med lite vägledning av vänner och ja...
Gjort det mesta man kan göra för att vara förberedd.
Man kan aldrig sia om sin framtid och jag har inte en aning om den är ljus eller mörk, man kan bara hoppas att den är det första och inte det sista.
Nedräkningen har börjat och fortsättning följer...
Soffkuddar...
Först en liten bild på den lilla skadade tassen inslagen i bandage...
Sen har jag sytt...
... kuddfodralen på 63x63 cm och blir väl klar med alla imorgon förhoppningsvis.
Dragkedjan undertill...
Jag är lite "off" idag så det blir inte mer sömnad för min del just nu.
Ska gå ut och få lite luft, lämna en fleecejacka och sen får vi se vad jag tänker göra.
Som sagt, är lite off och vill helst vara för mig själv.
Vi ses lite senare
Milou och det krossade glaset...
Vad har då hänt sedan igår...?
Jo, hunden har skurit sig under ena tassen på krossat glas för det första!
Stan var/är ju full av krossat glas som idioter till packade helgfirare har behagat bara krascha till höger och vänster.
Slänga glasflaskor i en soptunna eller bara ställa ifrån sig lite snyggt UTAN att slänga dom i backen...?
Nä, varför det?
När man nu bara kan släppa dom lite snyggt så dom går i tusen triljoners bitar och bara gå därifrån.
Mycket mer praktiskt...
Tycker fyllskallarna.
Ja, så Milou skar upp sig på en bit som jag inte såg.
Vi hade precis lyckats undvika en pangad flaska och så har det väl då flygit iväg en liten bit som jag inte såg som sagt, och hunden VIPS så hade skurit sig!
FY FAN så förbannad jag blev, jag svor så det osade svavel ända ner i helvetet.
Fick tvätta tassarna med tvål och vatten när vi kom hem, sen steriliserat vatten på det och lite sprit.
Sen fick hon som ett litet plåster över för att inte skava eller få in smuts i såret under resten av dagen.
Sa till mamma att ta av det till natten så det fick lufta.
Som grädden på moset verkar ett blodkärl ha smällt i ögat på henne.
Det har ju inte med själva tassen att göra, jag bara upptäckte det efter tass-olyckan när vi var hemma igen.
Sen om det inträffat under gårdagen eller nyårsafton, det vet inte jag, jag vet bara att IDAG måste jag ringa veterinären och åtminstone kolla av.
Muntrare kan man ju ha det.
På den positiva sidan så verkar hon inte ha ont i tassen i alla fall (hon kan skutta och haltar inte), jag har gjort rent såret igen och ska linda in det i den nyinköpta "hundlindan" för att ingen skit ska komma in i såret.
Det ser inte heller infekterat ut.
Ja, nu ska jag börja min dag här, det blir sömnad och lite annat smått och gott men FÖRST:
Ringa veterinären då som sagt.
Mr. Kaviar-Andedräkt...
När sambon vaknar framåt eftermiddagen och har tagit nattmacka UTAN att ha borstat tänderna efteråt...
... då känner man sig INTE så kramvänlig.
En cliffhanger...
Jag hinner inte blogga ett smack idag för här gäller JOBB, men jag återkommer imorgon med full rapport om nyårsaftonen så ni får hålla er tills dess.
Kan dock lämna en cliffhanger om att jag kommer blogga om "Årets terrorist"!
Vi ses, det kommer komma några "bitare" som är förprogrammerade under dagen, men TEXTBLOGGANDE kommer då som sagt imorgon!
