Sju svåra år...

 
Jag är hemma igen och allt gick bra, bara man får cementhäcken ur soffan så går man på autopilot.
Så även denna gången.
Nu ligger jag och Milousan nerbäddade i sängen och ser på någon film med Mathju Makonnahju...
Nä, så stavas INTE hans namn men det uttalas i alla fall så.
 
Och jag skulle ju inte blogga mer men...
Jag hade lite långtråkigt faktiskt.
Dessutom har jag ju vilat i 4 timmar idag så ja, jag är väl inte pigg, men inte dödstrött heller längre.
 
Dock SER jag ut som sju svåra år.
Men det kan ju avhjälpas med lite vila och så ligger det värsta bakom mig, mördarpassen är över.
Nu har jag bara två korta små pass i nästa vecka, sen är det förmodligen över.
 
Men det värsta av allt ikväll...
Jag kom på att det är den 1:a mars.
Vad är det för speciellt med det då, tänker säkert ni...?
Jo, hemtelefonen är nu officiellt avstängd!
Kom på det bara sådär och det kändes lite chockartat faktiskt när jag kom på det förut och lyfte luren och den var död.
Helt knäpptyst.
 
Nu finns bara mobilen, som jag ändå mest använder men ändå...
Ingen hemtelefon.
Jaja, det är en sparad kostnad inför min arbetslöshet, känns bara så mysko och ovuxet.
Nu ska jag koncentrera mig på filmen, vi ses imorgon igen, FÖRHOPPNINGSVIS lite piggare än idag!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0