Babybyxa i storlek 56...
Idag har jag fått till ett par...
... ett par babybyxor i storlek 56.
Men även om jag gjorde i samma mönster som dom andra byxorna så tyckte jag att det inte blev lika bra som dom första paren.
Jag tyckte inte riktigt att mönstret "gjorde sig" i minibyxor.
Dock tror jag att dom blir bra på och det är ju ändå huvudsaken!
Dock tror jag att dom blir bra på och det är ju ändå huvudsaken!
Så tittade jag på byxorna och tänkte:
Herregud va små dom är, minibyxor.
Herregud va små dom är, minibyxor.
Så jag sydde då som sagt och lyssnade på "Gone giri" på cd-spelaren, och den är ganska spännande nu faktiskt.
Jag börjar bli lite nervös över slutet på boken, alltså HUR det ska sluta, trådarna är många.
Vid 14-tiden gick jag ut i trädgården och termometern mot väggen visade...
... 41-42 smällheta grader, 27 i "vanliga" luften.
Smällhett var ordet för dagen, det hade varit ganska skönt att vara inne jämnfört med att sitta ute faktiskt.
NU SKA MAN INTE KLAGA, men det var varmt och det blev mycket upp och ner, in och ut och mycket dricka för att inte tuppa av.
NU SKA MAN INTE KLAGA, men det var varmt och det blev mycket upp och ner, in och ut och mycket dricka för att inte tuppa av.
Inget eftermiddagskaffe idag inte, det var varken morsan eller jag sugna på.
Så satte jag och morsan igång och rensa lite i bersåhäcken, och lyckades komma ihop oss i ämnet.
Vi har ett lönnträd som håller på att kväva hela våran fina häck runt bersån och då måste den tuktas för den har redan dödat 1/4 del av dom andra klängväxterna.
Vi har ett lönnträd som håller på att kväva hela våran fina häck runt bersån och då måste den tuktas för den har redan dödat 1/4 del av dom andra klängväxterna.
Då slutade det med att jag övertog lite klippning från henne och fick ont i nacken...
REJÄLT ONT.
Detta TROTS att jag inte klippte många grenar så vart det kört nästan direkt, jävligt dumt, det är en riktig brännvärk, jag bara hoppas att det försvinner snabbt som tusan annars blir jag galen.
När sonen kom hem fick han slutföra det jag och morsan påbörjat, allt medans morsan och jag väste åt varandra.
Sen gick vi in i bersån och var vänner igen, piju vilken tur.
Vid 17-tiden gick vovven och jag en långpromenad i värmen och den ljumma kvällen.
Det var inte meningen att vi skulle vara ute så himla länge som vi var, men det gick ju bara inte att gå hem utan det blev mycket njutar-stros och sonen och jag kom hem oberoende av varandra vid tjugo i åtta.
- Vad blir det till mat, undrade den vrålhungrige sonen.
Vad sägs om VÅFFLOR sa den lika vrålhungriga morsan?
Taget, sa sonen.
Och så fick det bli.
Taget, sa sonen.
Och så fick det bli.
Ännu en underbar dag till ända, minus för värken jag lyckades trigga igång.
Håll tummarna att den är borta imorgon!
Kommentarer
Trackback
