Stickqvick & Sytok -

Beslut taget...

Nej hörrni...

Ikväll kom jag verkligen fram till en brytpunkt i beslut.

Ja, jag är en människa sedan ganska många år som lever som jag lär.

Som lever som jag predikar.

Och som är stolt över det.

Det är mycket jag levt och ändrat i mitt liv under mina 43 år och fan ta mig om jag låter som en gammal moralbok ibland, definitivt inte ofelbar det är man baske mig aldrig, men vad gäller min hälsa, mitt leverne, ja hur jag lever mitt liv nu...
Jag lever som jag lär.

Ikväll åkte en kasse ut på förstutrappen med sådant som inte hör ihop med mig längre eller mitt liv.

Det har inte hört ihop med själva MIG på nio år, men med andra runt omkring mig, dock inte mycket men det har existerat.

Idag kände jag dock:
Nej.
Nu hör det inte ihop med någon annan heller här.
Toleransen finns inte kvar hos mig längre och jag känner bara:
Nej!
Bort.

Jag kommer för övrigt aldrig mer dra på munnen åt skämt från personer i min närhet, i nutid, i min ålder eller äldre...
Nåja, jag fick nog härom veckan när jag hörde en historia i DET GÅTFULLA ÄMNET jag nu skriver om.
En person drog något som hade resulterat i något pinsamt och jag hör mig själv skratta, LÅTSAS TYCKA DET ÄR KUL fastän jag tycker det är vedervärdig och patetiskt och ikväll lovade jag mig själv att aldrig mer göra det.
Aldrig mer skratta åt såna patetiska och förnedrande saker.
Dock berör det inte mig personligen, men ändå gör det ändå det indirekt.
Mer om detta en annan dag, det lär säkert lyftas mindre hemligt.

Annars då?

Jo, jag har stuvat om lite bland mina tyger och funderat lite.

Hittat ett genomskinligt batiktyg som när jag sytt "lite annat" FÖRST, ska sy ett par pyffbyxor (suprise, suprise