Jävligt bra bok, mössor och nästan färdiga byxor...

Idag har jag fått till...
 
 
... tre mössor som ska shippas iväg till fastlandet.
 
Skurit ut mönster till...
 
 
... såna här enkla knäbyxor...
 
 
... fast jag ska inte ha randen på sidan och jag har kommit så här långt...
 
 
... för sen kunde jag inte fortsätta för jag vill ha en ljusgrön mudd upptill och nertill, så här tog sömnaden slut för idag.
Dom kommer nog bli söta när dom är klara, vilket blir imorgon.
 
Jag har gjort dessa i Lilla Sunshines storlek för jag behöver en liten kompis att fota dom i, tycker att dom gör sig bättre på någon än liggandes på ett bord.
Eller hängandes för den delen, så Lilla S ska få agera modell.
 
Och medans jag har jobbat har jag lyssnat på...
 
 
... Lena Andersson läsandes "Egenmäktigt förfarande".
 
Fy fan så bra.
Denna författare får Kepler/Ahndoril likna Kalle Anka.
Eller Kepler är inte ens Kalle Anka för det vore en skymf mot Kalle, det är Pellefant!
 
Ja, denna bok börjar lite högtravande, lite fisförnäma ord, och jag tänkte att detta är nog inte så bra...
Sen kom jag in i storyn och jag kan säga så här:
Jag har fått en ny favorit.
Hon skriver så bra så det är inte klokt, och jag förstår att hon fick "Augustpriset" 2013 för denna boken för det var hon sannerligen värd.
 
Hon skriver om kärlek men det innefattar inget sliskigt sex á la tantroman som vissa författare känner att dom måste trycka in för att dom tror att det gör boken intressant, nej, Lena beskriver mer besattheten av en kvinna som blir kär i en man som inte vill ha henne egentligen.
Han vill inte ha henne eller någon av dom andra kvinnorna han leker med, han är en viktig konstnär med ett entourage av rövslickare till medarbetare och kvinnor.
Han ger, han skjuter ifrån, han ger, han skjuter ifrån och Ester i boken tolkar in minsta lilla ORD han säger till sin egen sanning.
 
Lena beskriver situationer, känslor och tankar SÅ BRA så jag kan känna igen alla mina vänninor och mig själv i den.
Alla har vi någon gång i livet upplevt detta som Ester i boken upplever, eller åtminstone fragment och valda delar.

Lena skriver om en mogen kvinna, själv skulle jag aldrig vid 43 års ålder gå på en sådan idiot.
Jag har haft min beskärda del av idioter och skulle jag träffa på en sådan här man som Hugo i boken...
Då hade jag gått DIREKT med värdigheten i behåll, och det kan jag säga med 100% säkerhet, kär eller inte kär, det hade varit tack-o-godbajs direkt jag märkt varåt det lutade.
Jag kan typen, och nej, vid 43 är man färdig med sånt.
 
Sen finns det dom i min ålder och äldre som inte skulle gå.
Dom borde läsa boken.
Dom borde se på orden och förstå dom.
En väckarklocka.
 
Ja, jag har 7 kaptitel kvar, man lyssnar ut den på några timmar, och jag ger den redan nu:
- jävligt starka tummar upp!
Mycket bra, mycket bra, mycket bra.
Har det framgått nu att jag gillar boken?
 
Ja, det var min dag det, en jäkligt BRA dag igen.
Vi ses kanske senare eller också imorgon!
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0