Jag skall säga dom ett och annat ...

 
 
Kommit så här långt efter 1 timmes pyssel, plus utskärning av muddar (det blev SVART) efter polarexpeditionen i bersån, dusch igen (ja, jag hade ju suttit i solen) och sedan matlagning.
 
Kände att jag faktiskt ville se Dr. Phil ikväll, så sedan fick det vara nog på syandet, jag hinner framöver.
Lyxtillvaro fram till den 7 september, jag tar vara på det, jag kan bara LYX-SY!
 
Det bästa i kråksången vad kan då det vara?
 
Det bästa är att slippa ha ARBETSFÖRMEDLINGEN i håret.
FY FAN vad skönt det skall bli!!!!
 
Det jag vill göra är att visa fingret och be dom dra åt helvete.
Det...
Kommer jag dock inte att göra.
 
Man vet aldrig var livet har i beredskap åt en, men det jag faktiskt skall göra är att vara ärlig med vad tycker om deras bemötande av "såna som mig".
Ni vet, "dom funktionshindrade", den kategorin jag tillhör för att jag har en whiplash.

Jag skall tala om precis hur förnedrande jag tycker deras uppfattning om hur "såna som jag" är och hur jag kommer att ha det...
I deras lilla spådom.
 
Ja, det skall jag och jag skall göra det nu när jag inte längre är i affekt, nu när jag har mitt på det torra.
Jag skall dessutom tala om ett och annat om deras indelning av "såna som mig" tex när dom satte mig i en grupp med 7 narkomaner som inte har jobbat sedan 80-talet efter två veckor och sedan ha en uppfattning om att jag har samma förutsättningar som dem.
 
Jag skall tala om för dom ett och annat om att om jag inte varit den jag är så hade jag varit knäckt och bruten ganska snabbt.
Jag ska tala om för dom ett och jävla annat för det kommer fler som jag, jag bet ju ifrån (dvs skrek så hela arbetsförmedlingen hörde) efter en månad, då fick jag nog som vissa av er kanske minns.
Jag skrek med mina lungors fulla kraft och drämmde näven i bordet att "Nu fick det fan i mig vara nog!!!" osv.
 
Jag hade tur där att DEN arbetsförmedlaren förstod, att han var någelunda utvilad och att jag var hans första besökare den dagen.
Jag fick helt nya förutsättningar tack vare honom.
 
Har då arbetsförmedlingen hjälpt mig under den här tiden?
Inte ett jävla smack!
Nej.
Tack och hej leverpastej arbetsförmedlingen, må aldrig våra vägar korsas igen.
 
Långsint...
Nej inte jag inte!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0