Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Inte panik ännu men...

Go´kväll.

 

Jag har inte panik ÄNNU men...

Den kan komma.

 

Men först till dagen som gått innan paniken.

 

Upp tidigt, iväg med Chifen, jagade dragkedja till brudklänningen, hittade två alternativ som båda funkade.
Bruden valde samma som jag, jag hade dock inte sagt vilken utan vi tyckte bara samma.

Jagade knappar samtidigt till en väst, här med tillfälliga knappar som jag bara visade "K"...

 

 

Denna är då sydd exakt efter en kofta som "K" hade och hen hade köpt tyg på en utförsäljning hos Yllet innan dom la ner.

Bara ett problem:
Det fanns inte tyg så det räckte till en kortare kofta, det fanns inte tillräckligt med tyg att få ut ett par armar, alltså:
Väst eller inget.

Då blev det en väst.

 

Så letade jag knappar idag och det var minsann inte lätt, det var konstigt nog väldigt svårt att försöka hitta något ton-i-ton  och dom bästa alternativen jag kunde hitta var...

 

 

 

Bild nr. 1 och nr. 2 var mina favoriter, sedan hittade jag dessa...

 

 

Hen tyckte då inte om några av alternativen utan hen tyckte att jag isåfall skulle ta vanliga typ kavajknappar, vilket i mina ögon gör att västen ser ut som en gammal väst från 70-talet värdig Farbror Barbro.

 

Kan man säga det eller bör man avstå och göra enligt önskemål?

Jag tror jag måste säga det, får leta lite till efter ÄNNU BÄTTRE alternativ.

 

Två affärer senare blev det handel på ÖB och vips var klockan redan 13, då tog jag paus innan nästa del av dagen skulle inträda:
Sömnaden.

 

Men först balkongen och sedan som Klokboken förbi på en fika, skickad FÖRST av mig till syateljén att inhandla vita sammetsband.

Hon skulle ändå den vägen, HÄR inköpslista, sa jag och så fanns inte allt jag behövde men ändå det jag behövde mest.

Piju.

 

Fika i bersån innan hon drog på nya äventyr och jag fick panik.

 

Jag satte igång att sy kjolen till klänningen och det jag trodde skulle bli det lättaste av allt, visade sig vara det svåraste!

Dra åt pipsvängen vad tyget drog sig.

Trots jämna längder, trots perfekt tillskärning och ingen söm på någon maskin gjorde underverk överhuvudtaget.

 

Det syns inte ett smack på klänningen att den drar sig och blir lite rynkig på insidan för på framsidan är den perfekt med ett undantag:
Det diffar ca 3-4 cm i längd efter ihopsömnad.

 

Det hjälpte inte ens att jag klippte jack i eländet innan sömnaden, nope.

Herregud, ja det jag kan hoppas på nu att hon är jättekort.

 

När jag gjorde provet så var hon tvungen att lyfta kjolen för att kunna gå i den.

Bara att be till gud att jag kan få kapa den jämt och att det kommer bli en tipptopp längd ändå.

Hon får komma in med skor och så får vi se...

Håll tummarna, annars vet jag inte HUR jag löser detta.

 

Till nästa "typ liknande plagg" har jag iallafall lärt mig detta:
Lägg till MINST fem centimeter så jag har gott om centimetrar till godo, nu som sagt kan man bara be till en högre makt.

 

Dags att sussa, imorgon syr jag det sista på kjolen och sedan blir det väl stranden och sedan skall jag sy den chokladbruna kjolen.