Stickqvick & Sytok

"Scenen utspelar sig på en trottoar utanför polisarresten på Södermalm i Stockholm. Mitt framför Uppdrag gransknings team bär polisen ut en kvinna på gatan, där hon lämnas liggandes i smuts och kyla.

- Jag vet inte vart jag ska ta vägen! Jag vet inte vad jag ska göra, säger kvinnan på marken, när poliserna stängt garageporten om sig.

Hon berättar själv att hon varit på psykakuten, men att hon tvingats därifrån med polis. Och att hon sen slängts ut igen, nu från polisstationen, ut på gatan.

– Jag är trött, jag har inte sovit, jag är stressad. De bara provocerar. De slaktar en psykiskt på mottagningen. Jag försöker sköta mig. De hotar. De bara slänger ut mig därifrån.

Plötsligt öppnas garageporten bakom kvinnan igen. Flera poliser kommer ut. Och en av dem försöker förklara vad som hänt.

- Det är inte så mycket som har hänt, men. Hon hamnar mellan stolarna kan man säga. Psykvården vill inte ta hand om henne, säger polismannen.

Reporter: Men slängde ni bara ut henne här på gatan?

- Ja, jag kan inte behålla henne. Jag har inte lagligt stöd till det.

Reporter: Men kan man bara slänga ut en människa på gatan så här?

- Ja. Vi får göra det ibland, tyvärr.

"Polisarresten är ingen vårdinrättning"

När Uppdrag granskning begär ut polisens handlingar om händelsen, så visar det sig att kvinnans berättelse stämmer. Hon är inskriven på St Görans sjukhus tidigare samma morgon. Men när läkaren meddelar att hon ska skrivas ut, så blir kvinnan utåtagerande och aggressiv. Det är därför som polisen kallas in, och tar henne till arresten. Men när kvinnan lugnar ner sig och vill stanna i arresten så beslutar sig polisen för att säga att hon måste gå ut, eftersom hon inte begått något brott.

Johan Heed är kommissarie på Södermalmspolisen, och han säger att han blir berörd av att att se filmsekvensen med kvinnan. Men han tycker inte att polisen gjort något fel.

– Polisen har ju inte ett ansvar att se till att erbjuda nya vårdplatser. Det är ju sjukvården som hanterar det. Likväl som övriga stödkontakter med samhället. En polisarrest är ju ingen vårdinrättning, säger Johan Heed.

Sjukhuset: Kombination av flera instanser

I en polispromemoria så skriver polisen också att: "Hon har hotat personalen och hon gör alltid det när hon blir utskriven. Enligt läkaren kommer hon att göra något mot någon och hon är farlig och bör vårdas på rättspsyk eller i poliscell. Jag förklarar för läkaren att polisstation inte är någon sjukvårdsinrättning och att jag inte kan låsa in någon i poliscell för att vårda dem för psykisk sjukdom. Läkaren vägrar lyssna på detta."

Andreas Carlborg är sektionschef på St Görans sjukhus, som Psykakuten tillhör. Han är mån om att det är det medicinska behovet som ska styra vården, och ingenting annat.

- Det är ju inte den egna viljan som ska styra vården. Det är ju det medicinska behovet. Det är ju viktigt att komma ihåg.

Reporter: Men då hamnar hon ju såhär på gatan Är det där hon ska vara?

- Nej. Självklart inte. Det är det ju inte.

Reporter: Vems fel är det att det blir så här då?

- Jag tror att det är svårt att säga att det är en enskild individs fel. Jag tror att det är säkert en kombination av flera instanser.

På gatan utanför polisarresten beslutar sig efter en stund polisen för att återigen bära in kvinna, och i handlingarna från polisen står det att hon sedan skjutsades tillbaka till sjukhuset igen."