Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Ibland så...

Igår...

 

Urk vilken dag.

Alltså det finns ju saker i var mans (eller i mitt fall KVINNAS) liv som man inte kan delge.
Saker som man tillslut bara inte orkar med.
Saker som tillslut blir så känsliga så man bara till slut känner:

Nej... nu orkar jag inte en sekund till.
Inte ett ord till.
Det blir som att trycka på en knapp och så har man nått vägs ände.

Igår var en sådan dag.

Det har inget med sambo, jobb, vänner eller något sån´t allt göra men det är något som ligger så nära, så nära, så nära.
Något där jag bara kände att det gör så ont att jag tror jag dör.

Någon man inte kan prata med utan att bara tjuta även om samtalet var... ja... bra.

 

Vissa saker i livet blir så känsliga tillslut att man bara... tjuter för minsta lilla.

Så var det igår.

 

Och när jag sedan skulle samla ihop mig till att göra läxa i hopplöst tyg...
Omöjligt.
Alltså började jag fuska med "Prickiga byxan".
Jag fick till en söm i röven också....

 

... här ser man längden också (så det inte bara blir en prickig pyjamasbyxa), skall kortas lite till...

 

 

Fick även till en framficka som jag TROR kommer funka...

 

 

 

... KANSKE?

Tror ni inte jag hittade en gammal, gammal blus i garderoben som jag kan ha till också...

 

 

 

 

... den som spar hon har!

 

Mitt i allt det här eländet ringer chefen.
Hon hade en akut uppläggning av sporttröjor, kunde jag ta det istället för läxan?
Ärligt talat...
Jag har väl aldrig blivit så glad i hela mitt liv!
OM jag kunde...

 

 

... jag swishade ner och hämtade tröjorna och satte igång, halleluja!

När jag var klar med det så tog jag hunden och gick en lång hundpromenad för att rensa skallen.
Underbart vackert men fy fan vad det blåste och var svinkallt.

 

 

Kommer ner till havet och det är HELT VINDSTILLA och jätteskönt!!!!

 

Hur är det möjligt?
Folk satt i bara t-shirts och jag svettades som en gris, satte mig på stranden med Milou och tänkte:
Fokusera, nu måste du hitta ditt innre fokus och bara F-O-K-U-S-E-R-A!

 

 

 

Väl hemma kändes allt mycket bättre och den innre balansen var nästan återställd.

 

Ge mig en dag till så är jag väl helt på banan igen.
Nu mot duschen och sedan jobbet.
Vi ses ikväll igen.