När man blir pulveriserad...

Go´kväll.
 
Jag trodde jag skulle komma hem tidigt ikväll men så blev det ju då inte.
Jag landade hemma vid 21 med en sallad från salladsbaren på Ica, så trött och skrattig så det var inte klokt.
När jag var inne och handlade maten gick jag dessutom och började skratta för mig själv, folk måste trott att jag var asplakat alternativt påverkad "av någon olaglig substans" som jag höll på.

Såg ut som en surikat gjorde jag också.
 
 
Om jag hade gråtit?
Svar: Ja.
Fast jag hade ju då som sagt skrattat så mycket att tårana runnit, jag såg inte klok ut när jag kom hem.

Det ballade ur framemot kvällningen något så infernaliskt på jobbet att vi knappt kunde öppna munnen utan att ligga dubbelvikta framåtstupa och bara skratta och skratta åt så mycket flams och trams så det var inte klokt.
Chefens dotter och en av våra yngre kunder som kom och hämtade upp en jacka vi sytt åt honom tyckte nog att vi var synnerligen oproffsiga.

Vi kunde dock inte hejda oss, det bara spann loss ännu värre.
Ojojoj, jag var helt slut när jag kom hem.
Och på gott humör.
 
Dagen började dessutom strålande och jag var på supergott humör, när jag kvittrade iväg till jobbet och hann jobba i 2 timmar innan jag blev så tillpalttad och pulveriserad att jag faktiskt aldrig varit med om något värre i hela mitt liv.

Alltså mycket har man ibland fått stått ut med i sitt arbetsliv och jag brukar säga att det värsta som hänt mig är den där "härliga" avdelningen från helvetet som jag jobbade på i nio månader som hette Spinnrocken och sedan händelsen idag.

Jag kommer inte orka dela med mig av själva händelsen idag för jag är för trött för att skriva helt enkelt.
Kanske måste jag fundera ett varv på OM jag ens borde dela med mig av den men samtidigt...
När det handlar om SÅKALLADE utbildade och välbeställda medborgare som beter sig som om man vore ett hjon alternativt andra klassens medborgare bakom disken, ja, då är det baske mig inte ok och jag är ju bekant allergisk mot sådant. 

Jag blev först paff, sedan faktiskt ledsen och på det förbannad när jag hämtat mig efter någon timme.

Hade detta inträffat i något av alla mina andra jobb hade jag inte tvekat att läsa lusen av personen ifråga DIREKT, ja på ett korrekt men mycket bestämt sätt.

Men här står jag i en butik och syateljé med denna ytterst otrevliga och osympatiska person med andra kunder i butiken och var faktiskt tvungen att "bete" mig och vara korrekt och ödmjuk inför personen.
Ja, till skillnad från den sk välbeställda och högt utbildade.
Dessutom har jag fått en uppfostran tillskillnad från den där personen som krälat upp från en jordhåla.

Min chef blev inte glad när hon hörde vad kunden sagt och sa att det där skulle hon minsann ta med vederbörande mellan fyra ögon.
Fint sa jag, får du GÄRNA GÖRA och hälsa att jag nog faktiskt aldrig blivit så kränkt av någon som jag bara visat servicemind och ett trevligt bemötande.

Så kom jag hem här och tänkte till...

Vi bor ju faktiskt nästan grannar "den där första klassens medborgare" och jag.
Det lär inte bara bli min chef som kommer lufta sina åsikter kring hur hen betedde sig.
Nej, men hen kan behöva lära sig en läxa och eftersom hen REDAN behandlar mig som ett hjon så har jag verkligen inget att förlora.

I butik uppför man sig som personal, på semester och som granne...
Ja, då kan PITBULL Österholm sannerligen lufta sina åsikter om hur man beter sig och ge personen ifråga en lektion om vett och etikett.
Sanna mina ord, ja det ska k--------- få.
Ooops...
 
Nu skall jag sova, dagen blev bra så fort jag härsknat till och ja den slutade i skrattfest.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0