Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Ödleblus och duktig hund...

Go´kväll.

Jag blir kortvarig här för jag behöver hoppa på huvudet i säng.
Jag är jättetrött, vi har haft fullt spett i ateljén idag och imorgon kommer jag jobba hemma för att vi ska hinna med balklänningar.

Igår blev en ganska stressig dag pga försening innan jag kom hem på förmiddagen.
När jag skulle börja med läxan hade jag ju då glömt tråd dagen innan så då blev straten ännu mer försenad.
Jag har då börjar på en blus i en modell från 70-talet...

 

 

 

Alltså det där tyget...
Hm.
Ja...
Jag tycker det för tankarna till ödlekostym.
Krokodilskinn.
Ja, krokodilskinn med löv på.

Dock blev jag då stressad över den sjuka lilla Jonnie vi har här, han kan knappt gå och en hel del annat så det blev lite jobbigt med fokus och jag skulle dessutom TÄNKA eftersom jag bara hade en färdig förlaga av blusen och det var mycket som skulle lösas.

Min chef skrev:
Bara sy!

 

Jag kom efter, fastnade en timme tills det lossnade och då "bara sydde jag" men så blev det nya ändringar så det fick sprättas innan jag vid 20-tiden lämnade det sista till en annan dag.

Stekhett var det också, jag stod och sydde i bikini inomhus, det var det skönaste alternativet innan jag slängde på mig hundkläder och drog ut på promenad i kvällshettan med Milou, Jonnie fick då stanna hemma eftersom han knappt kan gå.

För övrigt måste jag ju då skryta om min DUKTIGA hund.

Jag är på väg ut med Milou och Jonnie för kvällskissen och möter våran granne tre hus bort.
Han tittar på mig och säger:
Hejhej, hur är läget, har du lånat två hundar?

Jag:
Lånat, nej Milou är ju min, Jonnie är vi hundvakt åt..
Snopen granne:
Va, har du hund igen, hur gammal är hon, har du haft henne länge?
Jag:
Ja i fem år.
Snopen granne:
Nämen gud det har jag aldrig vare sig sett eller HÖRT, det kommer ju inte ett skall från eran trädgård.
Jag:
Näe, men har man bott granne med dom där hemska schnausrarna så kan jag säga ett ett skall är ett för mycket.
Snopen granne:
Ja dom GAMLA KOMPISARNA saknar man ju inte... direkt.
Jag:
Nä, den skriver jag definitivt under på.

Han tyckte således att jag lyckats väldigt bra, för att inte säga fantastiskt bra, med att få en tyst hund.
Ja, ingen hund som stör hela grannområdet med 1 mils omkrets.
Hurra för mig!