Min lekplats och kärlekshistoria är förstörd...

Idag har jag tagit tag i en läxa som legat halvgjord i en vecka, var jag tillräckligt pigg för att ta tag i den och den blev skitbra, sy in ett par jeans i baken med fällsöm och få det jämt, sedan minskat midjan.

Det blev superjämt, jag är så jäkla nöjd.
 
Sonen kom och provade sin Rambotröja och var supernöjd minus en sak:
Han tyckte den skulle vara ÄNNU tajtare i ärmen.

Jag har då minskat in från 41 cm till 37 men han var ändå inte nöjd, Rambotröjan fick dock vara som den var och så tog jag in mönstret ytterligare 2 cm i den yttre ärmen till dom blommiga så nu får han baske mig vara nöjd.
 
Han har muskler och dom syns så bra så det räcker och blir över, han behöver ju inte spränga sönder sina nya t-shirts det första han gör.
 
Och så fick jag bara en idé om att jag och Milou skulle bege oss till våra gamla jaktmarker HÄLLARNA men fy faaaaaan vilken CHOCK jag fick!!!
Ursäkta mitt språk nu men va fan har dom gjort?
 
Jag blev ledsen på riktigt.
Dom har förstört min lekplats och stora kärlekshistoria, det var nästan så jag började gråta.

Södra Hällarna... förstört.
 
Har dragit detta förut och nu drar jag det igen i korthet för att komma fram till idag...

Södra Hällarna, millitär mark som var strängt förbjudet när jag var liten, det var direkt livsfarligt att vara där för millitären hade ju övningar där.
Vi barn i kvarteret sket högakningsfullt i det och lärde oss att hålla koll på när det var övningar eller inte och lekte "olika indianstammar" under berget i skogen och hade så underbart roligt så det var inte klokt.

Badade på sensomrarna helt ovetande om att reningsverket bara låg ca 100 meter ifrån oss samt farliga underströmmar, vi levde livet och det var ljuvligt.
 
Skaffade min första egna hund:
Återupptäckte "mitt gamla område", det var inte längre övningsområde för millitären men man fick ändå inte vara där för det var millitärens mark, vad brydde jag mig om det?
Inte ett smack.
 
Sen fortsatte ju min kärlekshistoria som ni sett här i bildväg under många år, det har varit mitt träningsområde och sedan mitt och Milousans område, och så blev ju Hällarna naturreservat och sedan har det gått utför.

Vi hundägare som haft ett EGET och underbart område att ströva runt i själva, har fått konkurrens av FOLKJÄVLAR.

Jag som inte gillar folk när jag är ute och går blir irriterad av allt rännande av "obehöriga folk", ja som jag ser det då.
Sedan anlades gångstigar med grus ovanpå redan existerande vägar som millitärens larvfötter redan gjort.
Grus som kletar fast som kattsand med klister i på hundens tassar så fort den blir blöt.

Helt plötsligt kom får/lamm dit och mellanvägen spärrades av med stängsel, visserligen med trappor men NEJ, det förstörde nauren med stängsel.
Så har jag helt lagt av att gå dit för jag har bara blivit irriterad på allt jävla folk som larvar dit och ska upptäcka något som funnits för endast oss invigda.

Får så för mig att gå dit idag och jag önskar faktiskt jag låtit bli så här i efterhand.

Upp har kommit SKYLTAR ÖVERALLT (och då menar jag överallt på detta lilla naturområde) som förstör NATUREN, bänkjävlar överallt, trappor och GRILLPLATSER.

Vad är detta tänker jag, en jävla nöjespark?

Alltså jag blev så jäkla arg att jag marscherade på i en galen takt, tog en bild där inga bänkar eller skyltar syns och ville nästan typ springa hem och ringa någon kommungubbe och fråga vem fan som bär ansvaret för detta?


Det låter inte klokt men jag blev så himla, himla ledsen att jag demonstrativt vägrade titta på en enda människa jag träffade under promenaden och tänkte bara "STICK, det här är mitt område och du har inget här att göra!!!"

Jaja, helt ologiskt beteende av en tant på 45+  men det känns rätt och slätt som en våldtäkt på världens finaste plats.

I samma kategori skulle det kunna vara om någon skulle få för sig att göra nöjespark och lyxboende av Brissunds fiskeläger, då hade jag förmodligen bränt ner hela rasket och gladeligen suttit i finkan för det.

Skulle dom bygga upp det igen hade jag bränt ner det så fort jag kommit ut igen... och igen... och igen... nej det hade jag aldrig tålt kan jag säga.

Naturligtvis hade jag sett till att folk hade gått ut ur sina lyxboenden först innan jag hade tänt på så ingen hade blivit skadad, man är väl lyxboendebrännare med samvete även om jag nu inte gillar folk.
 
Summan av kardemumman?

Jag kommer aldrig sätta min fot på Hällarna igen.
Nej, det är inte mitt område längre, jag och Milou trivs bättre längs Galgberget numera där det inte är konstgjorda vägar, parkbänkar och skyltar i övermått, bara folktomt och fint.
SNYFT!

Väl hemma igen fållade jag sonens t-shirt och en kunds som hängt ett bra tag...
 
 
... sedan slängde jag ihop dom andra två också och dom skall fållas imorgon innan jobbet...
 
 
 
 
... och så syr jag på linningar i halsen till helgen.

Dags att hoppa i säng, vi ses imorgon igen.

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0