När man inte når godis...

Jag igårkvälls efter sista kissen:
Vänta...

Milou:
Jag väntar, jag är väluppfostrad!

Jag:
Varsågod!
Milou:
Tack.... hm... eh, min nos är för kort, jag når inte godisarna!

Den blicken hon har på sista bilden, ser så arg ut så om blickar kunde döda då hade jag varit död tror jag.
Som om det var mitt fel att det har krympt i burken och hon inte når...
Slutet gott, allting gott, matte fick gräva i burken och utdela lite snask!
 
 
Fållade t-shirten igår.
Besviken, hinner inte utvecka nu för jag ska hoppa i duschen men jag kan säga så mycket att katterna blev inte jämna nertill.
 
Återkommer ikväll.
 
 


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0