Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Plötsligt händer det...

Jag kunde faktiskt inte sprätta den blå Wallis-klänningen eller göra ett skit med den.
En timme ångest med provning, konstaterande att det måste göras om, nej jag klarade bara inte av att göra ett smack med den.

Jag gjorde jobb istället och sedan fick jag en snilleblixt:
Min egendesignade KIMONOKLÄNNING är ju ett läxjobb och den har ju hängt i säkert två månader i väntan på "en lösning framtill".

Jag konfererade med chefen i telefonen och så blev det kimonoklänning istället.

Skulle det lossna?

Skulle jag få till det?
 

Jag bestämde mig för att INTE göra det krångligt för mig utan göra på utsidan som jag tänker göra nästa kimonoklänning och på INSIDAN spelar det ingen roll hur det ser ut för det ser bara jag.
Jag hade tänkt mig en annan lösning med knytbanden men nu blev det en enkel 2-2 cm fåll på långsidorna framtill samt fållningen av ärmar och en 1-1 cm nertill.

HUR SVÅRT VAR DET?
Hur i hela friden kunde jag bara inte kommit på detta förut, varför krångla till det?
Go figure, men nu gjorde jag iallafall det som jag skrev ovan och det blev ju skitbra...

 

 

... nu är det bara knytbanden kvar och dom gör jag i helgen och sedan är denna skapelse också klar!
Plötsligt händer det, ålötsligt lossnar det.

 

Efter detta blev det dammsugning och sedan muren runt, hittade denna pärlhyacintskog i Pallissadbacken vid Sjumastarn, sååååååå vackert...

 

 

Och appropå kimonon...

Jag lär behöva införskaffa ett par REJÄLA trosor eller hotpants hos Systrarna Malmgrens som jag kan ha under för tyget är lite genomskinligt.
Fram går det ju bra för där är ju klänningen omlott, men bak... hjälp... jag behöver täcka bakvagnen. 
Nästa kimono får jag ta och fixa en ICKE genomskinligt tyg fast fin blir den iallafall.

 

Klart slut för idag, vi ses imorgon!