Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Sol i sinne, storm ute...

 

Kan säga att jag är mycket glad att jag bor nära mitt jobb.

År det bra väder tar det 2 minuter med cykel.

Är det dåligt väder tar det typ fem om man måste gå, jag tog mig hem på nytt rekord i motvind och storm idag:
Fyra minuter.

Fi satan vad kallt det var och detta trots bra kläder.

 

Sjukt laddad inför jobbet imorse och såg så mycket fram emot att gå till jobbet och jobbet gjorde mig inte besviken.

Inte för att jag hade trott det heller.

Alltså jag blir på så gott humör att det är nästan så jag skäms!

Folk pustar och suckar och stönar åt sina arbeten (undantaget såna som har en SJUKT högbelastning på sitt jobb och dåliga villkor för dom får faktiskt gnälla så ögon och örorn ramlar av på en, nu pratar jag om vardagsgnällarna) och att dom skall tillbaka till jobbet och hur jobbigt det är.
Jag brukar tänka:
Men BYT JOBB då´ra!

... och så skuttar jag säkert mycket provocerande för dem till mitt.
Eller tjatar om mitt jobb när jag träffar folk.
Eller tjatar jag om det här.

Käck som den käckaste tant ni kan tänka er har jag så kvittrat runt på jobbet och jag tror baske mig att jag vunnit över alla som kommit in i ateljén och varit sura över vädret till SOL I SINNE räcker gott.

 

Så hade vi sotaren här imorse.

Jag bad sotaren lite snällt:

Alltså det vore jättegulligt om du kunde ta av dig skorna upp för trappan bara, vi har så himla otålig trapp, lacken är typ jättedålig och det blir jättelätt fula vattenmärken om man går upp med skor.
Du kan sätta på dig dom direkt när du kommer upp för trappen igen.

Sotarmurre:
Inga problem!
Ja man har ju träffat en del otåliga trappor i sitt liv, rastlösa och svårt att vara fastspikade.

Hon med den otåliga trappen:
Ha-ha-ha, en humorist i ottan minsann!

 
Dags att sova, vi ses imorgon igen!