Pysselgeniet & discokjolen...

 
Snö...
Fy fan vad jag hatar snö.
Det räckte med det som var i helgen ihop med strålande solsken, det som händer nu...
NEJ!!!!
Jag pallar inte, det är så kallt att jag smäller av, det ska gå mot vår nu och inte snökaos.
 
Så till igår, hade faktiskt ganska kul om jag ska vara ärlig, bara få leka i ett ämne och inte behöva tänka, jag är nog mer "fantasi" än "mattegeni".
 
Det blev ett himla pysslande i sex timmar, tog lite tid innan jag kom på vad jag skulle ha för papper men så såg jag svart och silver med prickar på och så var idén färdig, jag handlade lim, presentpapper, kartong pch så gick jag hem och körde igång...
 
 
Klippte remsor och rundlar...
 

... fick mäta kartong utifrån dockans mått och skära till...
 
 
... limma ihop kartongen med limpistol och tejpa...
 
 
 
 
 
... och sedan kom det SEGA jobbet med att klistra rundel för rundel i mönstret jag streckat upp på kartongkjolen, tur det finns ljudbok för då hade jag iallafall något att lyssna på...
 
 
... och några timmar senare så var discokjolen klar...
 
 
Det som då vart lite tråkigt med kjolen det är att den blev så glansig att det inte riktigt går att göra den rättvisa när jag fotar den för allt speglar sig i den.

Men när man ser den på riktigt så ser det nästan ut som ormskinn typish, hade lätt kunnat använda den om den inte varit av papper.
 
 
 
 
Hade en typ av krage kvar på min yrkesplan så idag blev det detaljsömnad (dvs man behöver inte sy hela plagget utan bara den lilla kragen) för hela slanten.
Tillslut:
Krage 
 
 
Kommer inte ihåg vad kragen kallas, ja den har ett speciellt namn men det har precis blåst bort.
 
Fasen vad det är jobbigt för övrigt att sy en såna där rundade saker, hur enkelt det än kan se ut så gör minsta lilla stygn fel att det blir kantigt eller en liten detalj som petar ut.
Nåja jag kan mina fixåtrix nu för att få till det men det är ett jäkla pilljobb, tacka vet jag raka linjer, det är grejer det.
 
Sedan bar det iväg till mammografin i busvädret, fick skjuts, hade nog fan avbokat annars.
Kom dit, fick ett PROFFS och det tackar jag gud för med tanke på hur jävla illa det blev förra gången när jag fick en nybörjare som inte kunde sina grejer.
Fick ju ta om så många gånger att jag ver helt förlamad i min whiplash efter den erfarenheten.

Idag:
Chop-chop, in med tuttarna och tog fyra bilder, klar.

Fick även reda på att jag inte varit där på tre år.
Kändes inte bra, trodde "bara" att det var två år, tre år kändes fan inte bra om jag ska vara ärlig men med tanke på värken jag får (och sitter med nu) som bara dånar igenom kroppen så är det inte konstigt att jag drar mig för det.

Nu är det gjort i god tid innan examensprovet iallafall men jag gissar att jag kan ta kunderna dom närmaste dagarna för jag kan knappt lyfta armen.
Mostuttar

Så blev det ännu en ny arbetslampa till sybord nr. 3 nu när jag fått pengar, den första har ju gjort underverk för synen till sybord nr. 1 och 2, nu är jag verkligen supernöjd.
 
 
Dags att vila, vi ses imorgon igen.
 
 
 

Sexy back...

 
Tidig morgonpromenad idag i en tyst stad...
 
 
 
Nu håller jag på med skolprojekt...
 

Igår gjorde jag klart min svarta klänning, mycket handsömnad blev det, bjuder på "Sexy back" innan jag fotat den ordentligt...
 
 
Älskar verkligen modellen, har tjatat om det nu men den är sååååååå bekväm och snygg.
Vi ses senare.
 
 
 
 
 

Gnugga sina geniknölar...

God morgon!
 
Idag är det jag som är seg.
Behövde sova ut dock så vi får hoppas att folk är ÄNNU segare än mig idag men det är dom nog, söndagar brukar folk vara supersega.
 
Provade den svarta klänningen nyss (har infodring i halsen kvar sedan ska jag fota den) och jag måste säga att jag bara tokälskar modellen!
Det enda är att jag skulle vilja ha en "vintermoddell" med ärm också för som den är nu är det ju mer vår/sommarmodell med kort ärm.

 
Jag ska faktiskt klura på det om jag kan få till en ärm på den modellen som jag sytt nu, det borde inte vara omöjligt.
Skräddarlärlingen, SNART KLÄNNINGSSKRÄDDAREN 
 får gnugga sina geniknölar.

Nu är vi väldigt sena på bollen här, daga att dra, som sagt svarta klänningen ska slutföras idag, sedan ska jag påbörja någon av dom andra två jag gjorde igår och sedan kommer sonen.
Vi ses senare.
 
 
 

En lördag i slutet av februari...

Vaknade vid 07 0ch vid  08.00 i morse sken solen från en klarblå himmel och jag och Milou drog iväg på promenad.
Det var MAGISKT.
Stan var dödstyst, möte 1 bil på Söderväg innan vi kom till muren och jag trodde nästan vi var helt ensamma kvar i hela stan.

Och vet ni vad jag älskar?

Jo, jag älskar att folk i den här är hemma och äter långfrukost på helgen och latar sig i tv-soffan, DET älskar jag:

Vi fick en undebar promenad i en folktom stad och nästintill hela promenaden till Snäck och tillbaka.
Jag älskar folk som går ut och går runt 10-11 när jag och Milou är hemma igen.

Tack kära latmaskar, TACK!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag gillar ju inte snö men när det är så här vackert och någon gång ibland, då är det OK.

Sedan vilade jag innan jag ritade av två klänningsmönster som jag ska sy, efter det fållade jag sprund, ärmar och nertill på den svarta klänningen som kvällsparty.

Ja, arbetsrummet, lite crimetime i öronen och så har man ett riktigt lördagsparty!
 
 
 
 
Det som då är mindre roligt att min näst sista släkting på min fars sida som vi umgås med har gått bort.

Känns helt overkligt och så jävla sorgligt att det är inte klokt, mamma och jag hann iallafall träffa hen i julas och vi hade dessutom planerat att försöka träffa hen som idag men hen gick inte att nå.

Så kom dödsbudet.
Jag har ju inte velat gå dit heller förens jag känt mig helt återställd efter sjukdom så man inte smittar ner med farliga baciller när någon får cellgifter.


Chock.
Fastän vi visste men så blir det nästan som att man lurar sig själv när vi satt och pratade om sommaren och vad som skulle hända då...

Ja, cancer hörrni, man ska fan ta vara på livet och göra det bästa och roligaste av det för rätt som det är kanske det är försent och har man gått och trampat på i tråkiga spår så lär man ångra sig som fan.

Nu ska jag sova, vi ses imorgon igen, då ska jag fota den svarta klänningen lite bättre.
 
 

Den har gått i graven...

 
Och DÄR gick det havsgröna klänningsprovet inför examensprovet i graven, jepp det gjorde den minsann!
 
 
 
Ja, jag har sytt på den klänningen ihop med två andra idag och jag insåg när jag fått ihop skalet helt till den havsgröna helt och provade att det blev inte snyggt.
Jag har inte brutit ihop eller blivit helt förstörd, nej, jag är snarare lite lättad på något konstigt sätt.
 
Nu öppnade sig möjligheten för det kormblå tyget igen...
 
 
... och jag har tre klassiska mönster som det räcker till men det är ju då det där med mönsterpassningen så vi får se.

Jag var ju inne på från första början att jag skulle tänka Dior och 50-tal eller något åt det hållet iallafall så vi får väl se vart det landar i slutänden nu.

VÄLDIGT tacksam idag att jag kört lite på testklänningen inför examensprovet eftersom modellen jag valt blir inte bra om inte tyget är tunt, typ viskos. Jag blev lurad av en bild jag såg och trodde att det skulle funka men det blev verkligen inte snyggt.

1. Det är för fula veck fram under bysten och framtill på kjolen och det blir inte snyggt, snygga insnitt bak, ser jättekonstigt ut med dom konstiga vecken fram och insnitt bak.
2. Den är för bullig fram och helt platt bak vilket inte blir snyggt det heller.
3.  Armarna blev inte heller bra i för stelt tyg och då var ändå mitt "tunt stelt tyg", dom är ju sydda i ett svep undertill och det går ann i tunt, hängande tyg men inte i för tjockt.
Det blir bara knöligt och fult.
 
 
 
 
 
Tilläggas sak att den är inte så tajt som den ser ut på bilden utan mer luftig och därför blir den inte så fin när man knyter med skärpet sen.
Den blir ännu fulare framtill.

Vecken ska enligt mönstret sys som jag har gjort men jag har sett andra som vikt dem åt andra hållet, jag prövade båda varianterna men båda blev lika fula.
TUR att jag laborerar med detta innan så jag inte stått under examensprovet och insett detta för då hade det blivit en riktig härdsmälta kan jag meddela.

Nog om den där klänningen nu, jag får som sagt tänka om och jag ska prova denna modellen i annat tyg som faller bättre.
Fortsättning följer.
Nattinatti.
 
 
 

Mojo is back.. iallafall tillfälligt!


Startade upp dagen igår med en promenad runt muren, ska jag göra idag också straxt...
 
 
 
 
När jag var klar med skolarbetet igår skulle jag sy lite på min svarta klänning, POFF så försvann ljuset på (i?) symaskinen, den lilla lampan hade gått.
 
Jag fick ge mig ut på lampjakt, fanns inte på ett enda ställe.
Ringde runt och besökte två ställen, NADA.
Jaha, så är det att bo på en ö.

Jag ringde då upp vårat ställe i Stockholm som säljer mitt maskinmärke och tre sekunder senare var två lampor på väg och jag swishade pengar.

Jag stod då i en lampaffär och tänkte att jag ska kolla med henne vad dom hade för arbetslampor med bra sken och lågt pris.
Fick då veta att den här gamla godingen är den dom säljer bäst av och så i med en stark lampa med kallt sken....
 
 
 
 
Pris:
380 kr med glödlampan.

HERREGUD vilket sken!!!!
Inte ens min svindyra sylampa har lika bra kapacitet, jag slog faktiskt till direkt, ja det blev trångt i det lilla syrummet MEN det dår det vara värt, jag ser som en örn.
Ska köpa en till det tredje sybordet också ute i klipprummet för detta var en smärre revolution.
 
Mojo is back... iallafall tillfälligt, drog i en dragkedja i "Hitta-ditt-mojo-klänningen" igår...
 
 
... och fick linjen att stämma perfekt där bak.

Livet blev lite lättare, jag måste ur den här svackan och stressa ner, jag har sovit 7 timmar i två nätter nu så LITE bättre är det iallafall inombords.
Nerver är inte bra.
 
Nu ska jag kasta mig ut en sväng så jag kan sy sen, vi ses senare, kanske att jag hinner klart den svarta efter annan sömnad.
 
 

När Back street boys blir räddningen...

Vad gör man när ens mojo försvunnit, framförallt vad gör man när ens sy-mojo försvunnit?
Ja ni, den frågan kan man ju ställa sig.
 
Nu är det så illa här att jag verkligen måste tvinga mig att sätta mig vid maskinerna och för att inte tala om saker som ligger bakom detta som jag inte kan yppa men det är så bredrövligt att det inte ens knappt går att tänka på.

Somnar sent in på natten och vaknar i ottan och jag är så trött att jag nästan dör, äter som en häst och ser ändå ut som ett streck.
Vissa dagar förstår jag hur fångar som tortyrmetod utsätts för väckning i tid och otid under nätterna känner sig och då blir ändå inte jag väckt utan mitt undermedvetna väcker mig.
Måtte den här terrorn ta slut snart, ja måtte den.
 
Och appropå terror....
 
 

... cape-helvetet kanske duger eller så gör den inte det, kanske jag börjar om... igen... är inte nöjd... eller så är det för att jag tappat min mojo.
Vem vet inte du, vem vet inte jag.
 
Tror det blir en agraff istället för en knapp iallafall som knäppning.
 
Idag körde jag långpromenad med Milou, igår ringde mamma till jobbet och påstod att Milou haltade, idag märktes inget av detta alls men jag klippte klorna på henne idag IFALL det skulle kunna vara något sådant.

I onsdags hade iallafall Milousan fått nog här på Southway, tror att hon TYP kände lite så här:

Det må vara så att min matte snart är färdig klänningsskräddare men häromkvällen fick hon för sig att slänga ihop "en liten gullig fleecetopp" till mig av någon konstig anledning och detta när HON VET att jag HATAR KLÄDER, täcken och sånt där tjafs.

Sedan tvingar hon glatt på mig eländet (och förväntar sig att jag ska vara tacksam) och tvingar mig att posera vilket jag vägrade, ja inte ens för godis ställde jag upp kan jag meddela.

Har hon inte tillräckligt med fä'n på två ben att dressa utan att hon måste förnedra mig också...? 
Finns det ett hem där ute som har plats för en töis i sina bästa år för nu har jag fått nog! 


 
Ja ni ser ju på det lilla modelejonet hur glad hon blev när hon fått "skräddarsytt" av matte, jubel, lycka och en jättetacksam hund.

- Wow matte har du sytt den här till mig, TACK SOM FAN asså! 

Hon ser inte alls lidande och helt förstörd ut... nope, not at all.
Nästa gång ska hon få en i leopard eftersom denna gjorde sån himla succé, då kan vi gå runt på stan och vara pantertanter ihop.

Detta underbara plagg till Milou är väl det enda jag lyckats slutföra på tre veckor, tog 15 min från start till slut, alltid något.

Senare under dagen idag åkte jag och mamma och hälsade på en v
än som är sjuk och fikade så länge som hon orkade, sedan när jag kom hem tänkte jag:
Jobba?
(Nej jag har fan ingen lust)

Få tillbaka din sy-mojo med något KUL och enkelt som du bara inte kan misslyckas med?
Jo, kör för fan.

Plockade fram detta mönster som jag nyligen köpt...
 
 
... valde "B"och ritade av, skar ut i både papper och tyg (valde svart crepe georgette) och började knåpa ihop...
 
 
Satte på ( hör och fuck´in häpna) BACK STREET BOYS på Spotify på högsta volym (ja jag trotsade min tinnitus) och lät det dåna ut ur högtalarna och fråga mig inte varför men just ikväll kändes fan-i-mig BSB som ett ypperligt val från den underbara boybands-eran och jag skrålade med i varenda låt.

Ursäkta men hur är det möjligt att man kan varenda låt fastän man aldrig gillat BSB, ja det måste väl bero på att man alltid lyssnat på radio... och smyggillat.

Dags att FÖRSÖKA varva ner här nu och sova, vi ses imorgon igen.
 
 
 

I upplösningstillstånd...

Go´kväll!
 
Här har det varit späckade dagar och jag har verkligen haft cape-haveri gång, på gång, på gång, på gång.
Ja, börjar ett plagg haka upp sig då bara fortsätter det och det blir pannkaka.
Här har det blivit pannkaka på en sådan enkel sak som en cape, helt jävla otroligt.
 
Gången blev att den första blev för stor och så hade jag fel vliseline in kragen, jag hade för tjockt och stelt.
Sedan gjorde jag en till...
Och då blev den FÖR LITEN och fodret blev helt åt helvete.

Då sprättade jag isär båda capearna och och tog skalet från cape nr. 1 och krage från cape nr. 2 och satte fast på ettan, då var kragen för stor, då fick jag srätta loss en bit och sy in/förminska kragen lite.
Sedan sydde jag ett nytt foder (foder nr 3) och när detär klart och jag ska pressa så spottar strykjärnet ut brunt kalkvatten på hela det nysydda fodret.

Då skrek jag.
Då skrek jag dom fulaste orden man bara kan tänka sig.

Det var bara att sy ytterligare ett, alltså jag var i upplösningstillstånd, här kan man sy det både det ena och andra och så inträffar detta.
En enkel jävla cape.
Det äter upp mig inombords bokstavligen.

Nu har jag fått ihop allt för tredje gången, pressat halva och ska pressa resten imorgon och om inte detta blir bra åker den i sopen och jag får väl börja om... skam den som ger sig... OM det nu blir så.
Gaaaaaaaaaaah.
 
Så såg jag på schemat, vecka 15 börjar min examensarbetesperiod och hade ett samtal med min handledare igår, v. 15 - v.  21 och jag kommer köra igång direkt med eller utan Kina-tyg.
Jag har hittat ett vackert kungsblått enfärgat sidentyg som får duga som ersättningstyg ifall att det andra inte kommer fram i tid.
Kanske jag syr två och väljer en sen.


Nu ska jag snart sova, jag är helt död av cape och ateljéjobb och livet i allmänhet.

 


 

Ny info...

 
Ny lugg-info för dagen:
(Ja jag vet, väldigt tröttsamt det här)

Jag har varit hos min frissa idag IGEN och jag "lyft" luggen lite, ja vi jobbar oss sakta fram mot perfektion mot "Den BÄSTA och snyggaste luggen"...
 
 
Det var nästan så frissan tyckte jag kunde flytta in till henne snart eftersom jag springer ner dörren där nu, från en gång i halvåret till typ varje vecka.

Ja, idag blev den alltså lite uppklippt och lite mer fluffig och inte så tung och "Jon Bon Jovi-lik" och sedan stack jag iväg med orden:
Vi ses snart igen och frissan bara, "Ja-ja, suck..."
 
 
 

Undrens tid...

 
Undrens tid är fan i mig inte förbi, mosan har nu blivit Facebook-haj!
 
Alltså det här är sååååå roligt, jag hjälpte henne att starta upp kontot och sedan söka upp lite "känt" folk och sedan var hon igång och började lusläsa på fejan och skriva och trycka tummen upp på än det ena än det andra.
Jag satt och hade lite lektion och i vanlig ordning så hör man "Det här kommer jag aldrig lära mig" och fem minuter senare fixar hon allt!

Jag väntar på att hon ska få kortslutning i hjärnan av allt nytt hon lär sig... peppar peppar...
 
Själv har jag en smärre revolution på mitt håll, jag har upptäckt PLATTÅNGEN, ja, jag har börjar plattånga min lugg för att slippa att Joey Tempest dyker upp om det blir lite fuktigt i luften samt slippa stå och föna ut luggen.
Bara tvätta håret, självtorka och sedan i med lite värmeskyddsmedel i luggen och sedan...
 
 
... håller sig luggen rak och fin.
Imorgon skall jag faktiskt till frissan IGEN och lyfta luggen lite, den blir ju lite tung när man plattar ut den så ett litet lyft ska den få.
Mitt nya liv med lugg, vilket äventyr!
 
Ny rapport om mammas fejsbuckande...

Upp kommer mamma och har "chattat" på fejan med folk & fä, bl a hade "Kusin Jen" skrivit och mamma var helt uppe i spin.
Följande dialog:

Fejsbuckaren:
- Herregud Madeleine vad folk skriver på den här... 
Jag: 
... - chatten.
Fejsbuckaren:
Ja precis, jag fattar ingenting, jag trodde det var SMS som gäller nuförtiden.
Jag:
- Hahaha, ja för DIG ja, messenger är det jag använder mig mest av och många med mig.
 
Fejsbuckaren:
- Ja jag märker det, jisses vad folk skriver, jag hinner inte med.
Jag:
- Nä, nu har du att göra så det räcker och blir över på dagarna.
Fejsbuckaren:
- Ja herregud.

Jag:
- Ja, nu kan du ju skriva till "Kusin J" varje dag om du vill och fråga vad dom har för väder och snödjupet om du vill.
(Känt faktum att mamma är väldigt väderintresserad)
Fejsbuckaren:
- Ja det kan jag ju.

Och så såg hon överlycklig ut allt medans det plingade vidare i mobilen.

Fejsbuckaren:
- Nä nu får jag gå ner och titta på vad dom skriver i lugn och ro.
Jag:
- Gör så, have fun.

Ut går mamma från sovrummet med näsan i mobilen.
Jag döööööör faktiskt av skratt här.

Dags att krypa till kojs, ses imorgon igen och så får vi se vad jag och mamma har "hittat för nyheter" vi som är sist med i hela världen.
Familjen Sist på bollen.
 
 

Håll tummarna och mätte på mig själv...

Så har jag gjort det.
Hoppat ut för branten och beställt tyg från Kina, må det bära eller brista.

Kommer det inte fram är jag körd var gäller den klänningen jag VILL sy i examensprov, det som gäller nu är att jag måste ha en "Plan B" i mönsterväg för då kommer jag använda detta vackra tyget...
 
 
... men som jag bara har tre meter av.

Jag måste ha ett mönster som tre meter räcker till helt enkelt, tyget jag i slutänden beställde blev detta...
 
 
 
... för det jag ville ha i första hand såldes enbart i kortare bitar och inte i meter och efter två dagar med grov beslutsångest så tog jag detta.

HÅLL NU TUMMARNA!!!!!

Så hur lätt det kan vända...

Jag har ju några punkter kvar på yrkesplanen varav en är "Cape", jag var INTE så taggad på det för vad ska man med en cape till i dessa moderna tider?

Nåja, jag hittade ett okej mönster som jag tänkte att det får väl duga...
 
 
Mätte MIG SJÄLV (jättedumt) och trodde jag fick till måtten, jag mätte 110 cm runt axlarna och blev ändå rätt förvånad för jag är inte direkt axelbred, hm, det var väl ändå ganska mycket.

Kom då på att jag hade ju morgonrocken på så jag mätte om och fick det till 108 cm, kändes fortfarande ganska brett, men okej då så jag körde igång...
 
 
 
 
 
Gjorde foder också och valde ett enkelt svart (även om färg hade varit roligt) men då kan man ha vilken färg som helst på kläderna till sen...
 
 
... och jag jobbade på... UTAN ATT PROVA CAPEN....
(jag gissar att ni anar vad som komma skall)
 
Liggande krage eller Dracula-krage...
 
 
... gillade båda alternativen...
 
 
... gjorde en klädd knapp...
 
 
 
 

 
Sydde fast fodret och det gick finfint...
 
 
Hade bara två saker kvar sen:
Sy fast knappen samt sy ihop fodret där jag vänt capen.

Nu skall ni då också få veta att under arbetets gång så har jag blivit riktigt KÄR i capen, alltså först tycker man att "Vem fan har cape nuförtiden, varför är det med på en yrkesplan" till "Det är ju riktigt FINT med cape, den här kommer jag säkert använda till fint".

Och så provar jag capen, m
en vad i helvete...
Den är ju alldeles för stor!!!

Jag mäter capen och får det till att den är 108 cm precis som jag mätt på mig själv på morgonen, mäter min axelbredd igen, men vad fan, hur kan det helt plötsligt vara NITTIONIO cm och inte 108????
Mäter igen, jo då 99 cm.

Kan någon i hela världen tala om för mig varför jag inte provade den överhuvudtaget när jag sytt ihop skalet?
Hade väl varit jävligt prima om jag gjort det kan man tycka för då hade jag ju direkt sett att den var för stor och kunnat förminska.
 
Ja, nu gjorde jag inte det så nu får jag sprätta isär hela skiten och börja om från början och förminska den, alltså hade jag nu inte velat ha en cape hade jag väl prövat att sälja den, fast hur många vill ha en cape liksom?
Inte ens jag ville ju ha en innan jag började sy en, tror inte den kommer gå åt som smör i solsken direkt.
Men nu vill jag faktiskt ha den här capen och jag har inte råd att köpa nytt tyg så det är bara att sprätta.
GUD GIV MIG STYRKA typ.
 
Dags att hoppa i säng, vi ses imorgon igen.
 
 
 

Ren och skär panik...

Goder kväller!

Vilken vecka det varit, nästan jobb-chock när man varit på jobbet en hel vecka.
 
Det har varit ren och skär panik den här veckan om jag ska vara ärlig, det enda jag har tänkt på är att jag inte har något tyg till min examensklänning och att jag inte har råd med sidentyget från Simbra.

Imorgon gör jag det mest desperata:
Jag beställer från Kina och ber till gud att jag har tyget till april.
Det BORDE gå, jag har inget annat val.

Jag kan verkligen inte tänka mig att det inte skulle hinna fram och om det inte gör det så får jag ha en plan B, enfärgat siden.
Kostar halva priset jämfört med det jag vill ha MEN dom tygerna som jag hittat i Kina vill jag hellre ha, det är verkligen jag och man får dom för en spottstyver jämfört med inköp här.

Har ju köpt från samma sida förut så jag känner mig säker på att inte bli blåst men man vet ju aldrig för det är ju olika affärer samlat på ett ställe.
Kommer sedan tygerna inte fram så har jag iallafall inte förlorat en förmögenhet.

Mina "Topp 3"...
(fotade mot datorn för bilderna gick inte att spara från sidorna)

 
 
 
 
Ja hörni, mycket blommor blir det.
 
Fem meter kostar 815 kr och sex meter 978 kr.

Jag behöver fyra meter till en lång klänning, skall jag mönsterpassa måste jag ha minst fem men eftersom dessa tyger är prisvärda så tror jag att jag slår till på sex, där är jag verkligen på den säkra sidan.
Jag har råd med sju också... kanske lika bra...?

Tyg nummer ett ligger bäst till just nu, tycker det ser väldigt flott ut, imorgon skall jag ha en familjekonrerens och så får det bli omröstning och sedan beställer jag sedan är det bara att hålla alla tummar och tår.

Dags att gå och sova, vi ses imorgon igen.

 
 
 
 

RSS 2.0