Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

När Back street boys blir räddningen...

Vad gör man när ens mojo försvunnit, framförallt vad gör man när ens sy-mojo försvunnit?

Ja ni, den frågan kan man ju ställa sig.

 

Nu är det så illa här att jag verkligen måste tvinga mig att sätta mig vid maskinerna och för att inte tala om saker som ligger bakom detta som jag inte kan yppa men det är så bredrövligt att det inte ens knappt går att tänka på.

Somnar sent in på natten och vaknar i ottan och jag är så trött att jag nästan dör, äter som en häst och ser ändå ut som ett streck.
Vissa dagar förstår jag hur fångar som tortyrmetod utsätts för väckning i tid och otid under nätterna känner sig och då blir ändå inte jag väckt utan mitt undermedvetna väcker mig.

Måtte den här terrorn ta slut snart, ja måtte den.

 

Och appropå terror....

 

 

... cape-helvetet kanske duger eller så gör den inte det, kanske jag börjar om... igen... är inte nöjd... eller så är det för att jag tappat min mojo.
Vem vet inte du, vem vet inte jag.

 

Tror det blir en agraff istället för en knapp iallafall som knäppning.

 

Idag körde jag långpromenad med Milou, igår ringde mamma till jobbet och påstod att Milou haltade, idag märktes inget av detta alls men jag klippte klorna på henne idag IFALL det skulle kunna vara något sådant.

I onsdags hade iallafall Milousan fått nog här på Southway, tror att hon TYP kände lite så här:

Det må vara så att min matte snart är färdig klänningsskräddare men häromkvällen fick hon för sig att slänga ihop "en liten gullig fleecetopp" till mig av någon konstig anledning och detta när HON VET att jag HATAR KLÄDER, täcken och sånt där tjafs.

Sedan tvingar hon glatt på mig eländet (och förväntar sig att jag ska vara tacksam) och tvingar mig att posera vilket jag vägrade, ja inte ens för godis ställde jag upp kan jag meddela.

Har hon inte tillräckligt med fä'n på två ben att dressa utan att hon måste förnedra mig också...? 
Finns det ett hem där ute som har plats för en töis i sina bästa år för nu har jag fått nog! 

 
Ja ni ser ju på det lilla modelejonet hur glad hon blev när hon fått "skräddarsytt" av matte, jubel, lycka och en jättetacksam hund.

- Wow matte har du sytt den här till mig, TACK SOM FAN asså! 

Hon ser inte alls lidande och helt förstörd ut... nope, not at all.
Nästa gång ska hon få en i leopard eftersom denna gjorde sån himla succé, då kan vi gå runt på stan och vara pantertanter ihop.

Detta underbara plagg till Milou är väl det enda jag lyckats slutföra på tre veckor, tog 15 min från start till slut, alltid något.

Senare under dagen idag åkte jag och mamma och hälsade på en vän som är sjuk och fikade så länge som hon orkade, sedan när jag kom hem tänkte jag:

Jobba?
(Nej jag har fan ingen lust)

Få tillbaka din sy-mojo med något KUL och enkelt som du bara inte kan misslyckas med?
Jo, kör för fan.

Plockade fram detta mönster som jag nyligen köpt...

 

 

... valde "B"och ritade av, skar ut i både papper och tyg (valde svart crepe georgette) och började knåpa ihop...

 

 

Satte på ( hör och fuck´in häpna) BACK STREET BOYS på Spotify på högsta volym (ja jag trotsade min tinnitus) och lät det dåna ut ur högtalarna och fråga mig inte varför men just ikväll kändes fan-i-mig BSB som ett ypperligt val från den underbara boybands-eran och jag skrålade med i varenda låt.

Ursäkta men hur är det möjligt att man kan varenda låt fastän man aldrig gillat BSB, ja det måste väl bero på att man alltid lyssnat på radio... och smyggillat.

Dags att FÖRSÖKA varva ner här nu och sova, vi ses imorgon igen.