Svar till.... Desperat....?
Lördag morgon och det är Dr Phil time....
Jag ser aldrig Dr Phil på vardagar för det är mitt i " Nyhetstimmen" för mig.
Dagens nyheter och elände går alltid först så man håller sig uppdaterad men lördag och söndag morgon blir ibland Dr Phil .
So AMERICANO...
Man ler i mjugg men tittar ändå.
Snask-Tv, I know.
Nu till Dagens Tidning... ( GT, Gotlands Tidningar )
För det första, jag är ju en SMÅSTADS tjej/kvinna (whatever, ni vet ).
Det innebär en viss tjusning att läsa Lokaltidningen....
Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet bryr jag mig inte ett dugg om för jag ser ju NYHETERNA på tv morgon och kväll.
Alltså hänger jag någelunda med i Världsproblemen, så dom stora dagstidningarna är inte SÅ intressanta för det handlar om världsproblem.
( plus MYCKET, mycket, Stockholm och DET SKITER JAG verkligen FULLSTÄNDIGT i ;)
Men...
Lokaltidningen, mums-fillibabba!
Lusläsa säger jag bara..
Skall börja med att berätta att "Barnkammaren" dvs när familjerna visar upp sina nyfödda har mist sin tjusning.
Jag slänger visserligen ett "getöga" men det är inte så intressant längre.
Har man kommit upp i "min" aktningsvärda" ålder har folk, kompisar, bekanta i princip slutat FÖRÖKA sig...
Med vissa undantag dock men dom FLESTA har ploppat ur sig sina..
För kunde jag ju känna igen skol, klass, grann, sina egna kompisar med en liten nyfödd E.T.
Men som sagt nu är det typ max 2 om året jag känner.
Resten är unga och dom känner jag inte ;)
Summa: Mist sin tjusning som sagt.
Så har vi födelsedagsannonserna, dom är fortfarande KUL!
För där kan det ju allt som oftast "kännas igen " en del.
Oj har han blivit SÅ gammal, och hon... Var hon inte äldre???
Söta barn...
Ja, ni förstår.
Bröllopsfoton och annonser, också intressant.
Där är ju fenomenet att det faktiskt ÄR många man känner igen.
Vissa har väntat LÄNGE ( som jag själv ) med att gifta sig och vissa har gift sig tidigt och börjar om på "ny kula" i MIN bekantskaps-krets-ålder...
Dödsannonserna började jag upptäcka tjusningen med när jag började jobba inom äldrevården för 7 år sedan.
Folk man tagit hand om, skickat vidare från "vårat" korttidsboende till "fast" äldreboende.
NÄ, gick det så fort eller folk man tänkt att dom fixar inte ens "Bårtaxi"-färden till nästa ställe ens segar sig kvar i flera år.
Så kommer vi till min RUBRIK..
"Svar till... Desperat....?"
Det finns ju såklart ett litet utrymme för kontaktannonser på lördagarna.
Dom tycker jag är jätte-kul att läsa.
Jag älskar att läsa hur dom formulerar sig, kan man gissa sig till vem det är,( aldrig, men man vat ju inte ;).
Idag stod den en som jag kommer citera rakt av:
"Finns det ännu kvar någon man i min ålder som vill svara mig.
Jag är en kvinna i 60-årsåldern , aldrig skrivit förut och sökt en vän. Helst skulle jag vilja att du bor på landet och har bil, vill gärna att du bor på gotland.
Du som eventuellt svarar får inte ha några problem, SNÄLLA SVARA INNAN SOMMAREN ÄR SLUT...
Svar till: Kanske finna en vän i sommar. " ....slut citat...
Kanske lite FÖR desperat skulle jag vilja säga.
Så rörande och skrattretande på samma gång.
Jag vill både krama om henne och gapskratta samtidigt.
Jag vill säga som Brasse : Fel, fel, fel....
Jag önskar hon hade haft en vän som hon kunde bolla lite med innan hon skickade iväg det där.
Det kanske hon hade i och för sig, men då var det mycket dålig "rådgivnig".
Det blev DESPERADO tyvärr och hon ställde KRAV och inte önskemål..
Så här hade jag skrivit:
"Jag är en kvinna i 60-årsåldern som aldrig skrivit en kontaktannons förut och sökt en vän.
Finns du man i samma ålder som jag som också längtar efter en vän att umgås med?
Jag vill gärna att du är gotlänning och bor här eftersom jag är gotlänning.
Bor du på landet är det ett plus.
Att ha mysiga middagar, kanske bilutflykter, trevliga stunder tillsammans.
Har du små bekymmer kan vi lösa dom ihop, har du stora problem är du tyvärr inget för mig.
Svar till : Kanske finna en vän i livet "
Vem tror ni får flest svar???
Så måste jag bara tillägga att jag naturligtvis läser Nyhetsrapporteringen i GT också.
Sticka lugnt;)
Jag ser aldrig Dr Phil på vardagar för det är mitt i " Nyhetstimmen" för mig.
Dagens nyheter och elände går alltid först så man håller sig uppdaterad men lördag och söndag morgon blir ibland Dr Phil .
So AMERICANO...
Man ler i mjugg men tittar ändå.
Snask-Tv, I know.
Nu till Dagens Tidning... ( GT, Gotlands Tidningar )
För det första, jag är ju en SMÅSTADS tjej/kvinna (whatever, ni vet ).
Det innebär en viss tjusning att läsa Lokaltidningen....
Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet bryr jag mig inte ett dugg om för jag ser ju NYHETERNA på tv morgon och kväll.
Alltså hänger jag någelunda med i Världsproblemen, så dom stora dagstidningarna är inte SÅ intressanta för det handlar om världsproblem.
( plus MYCKET, mycket, Stockholm och DET SKITER JAG verkligen FULLSTÄNDIGT i ;)
Men...
Lokaltidningen, mums-fillibabba!
Lusläsa säger jag bara..
Skall börja med att berätta att "Barnkammaren" dvs när familjerna visar upp sina nyfödda har mist sin tjusning.
Jag slänger visserligen ett "getöga" men det är inte så intressant längre.
Har man kommit upp i "min" aktningsvärda" ålder har folk, kompisar, bekanta i princip slutat FÖRÖKA sig...
Med vissa undantag dock men dom FLESTA har ploppat ur sig sina..
För kunde jag ju känna igen skol, klass, grann, sina egna kompisar med en liten nyfödd E.T.
Men som sagt nu är det typ max 2 om året jag känner.
Resten är unga och dom känner jag inte ;)
Summa: Mist sin tjusning som sagt.
Så har vi födelsedagsannonserna, dom är fortfarande KUL!
För där kan det ju allt som oftast "kännas igen " en del.
Oj har han blivit SÅ gammal, och hon... Var hon inte äldre???
Söta barn...
Ja, ni förstår.
Bröllopsfoton och annonser, också intressant.
Där är ju fenomenet att det faktiskt ÄR många man känner igen.
Vissa har väntat LÄNGE ( som jag själv ) med att gifta sig och vissa har gift sig tidigt och börjar om på "ny kula" i MIN bekantskaps-krets-ålder...
Dödsannonserna började jag upptäcka tjusningen med när jag började jobba inom äldrevården för 7 år sedan.
Folk man tagit hand om, skickat vidare från "vårat" korttidsboende till "fast" äldreboende.
NÄ, gick det så fort eller folk man tänkt att dom fixar inte ens "Bårtaxi"-färden till nästa ställe ens segar sig kvar i flera år.
Så kommer vi till min RUBRIK..
"Svar till... Desperat....?"
Det finns ju såklart ett litet utrymme för kontaktannonser på lördagarna.
Dom tycker jag är jätte-kul att läsa.
Jag älskar att läsa hur dom formulerar sig, kan man gissa sig till vem det är,( aldrig, men man vat ju inte ;).
Idag stod den en som jag kommer citera rakt av:
"Finns det ännu kvar någon man i min ålder som vill svara mig.
Jag är en kvinna i 60-årsåldern , aldrig skrivit förut och sökt en vän. Helst skulle jag vilja att du bor på landet och har bil, vill gärna att du bor på gotland.
Du som eventuellt svarar får inte ha några problem, SNÄLLA SVARA INNAN SOMMAREN ÄR SLUT...
Svar till: Kanske finna en vän i sommar. " ....slut citat...
Kanske lite FÖR desperat skulle jag vilja säga.
Så rörande och skrattretande på samma gång.
Jag vill både krama om henne och gapskratta samtidigt.
Jag vill säga som Brasse : Fel, fel, fel....
Jag önskar hon hade haft en vän som hon kunde bolla lite med innan hon skickade iväg det där.
Det kanske hon hade i och för sig, men då var det mycket dålig "rådgivnig".
Det blev DESPERADO tyvärr och hon ställde KRAV och inte önskemål..
Så här hade jag skrivit:
"Jag är en kvinna i 60-årsåldern som aldrig skrivit en kontaktannons förut och sökt en vän.
Finns du man i samma ålder som jag som också längtar efter en vän att umgås med?
Jag vill gärna att du är gotlänning och bor här eftersom jag är gotlänning.
Bor du på landet är det ett plus.
Att ha mysiga middagar, kanske bilutflykter, trevliga stunder tillsammans.
Har du små bekymmer kan vi lösa dom ihop, har du stora problem är du tyvärr inget för mig.
Svar till : Kanske finna en vän i livet "
Vem tror ni får flest svar???
Så måste jag bara tillägga att jag naturligtvis läser Nyhetsrapporteringen i GT också.
Sticka lugnt;)
Kommentarer
Trackback
