Norska gubbar på tv gick upp i falsett...

Vi såg filmen, och efter den knäppte vi över och såg "Debatt".
Och fnissade.
I alla fall jag och mamma.
Två norska gubbar i falsett som ABSOLUT försvarade sina norska skidåkare...
Men som INTE ville visa några norska blodresultat offentligt.

Fast dom hade minsann tittat på dokument, och det visade inga onormala blodvärden.
Nähe...
Men om det nu inte gjorde det, varför inte visa detta offentligt då?

Bra och relevanta frågor, norrmännen var dock SÅ ARGA...
Så dom övervägde att stämma "Uppdrag Granskning" och SVT.
På fem miljoner.
Shit, nu tog dom i minsann dom där norskgubbarna med falsettröster.
Här har ni trampat på vår skidheder, då jäklar tar vi i för Kung och fosterland!

Ja, stäm på ni, sa ansvariga för programmet, vi har inget att dölja.
Har ni?
Underhållade, och nu gissar jag att kommer bli sånt jäkla hallaballo så det finns inte på världskartan.
Nu kommer världen (läs svenskarna) inte ge sig, upp till "blodsifferbevis".
Jag riktigt såg hur det glittrade i ögonen på gubbarna från "UG", vilken fortsättning vi ska göra, tänkte dom säkert.

Riktigt roligt/pinsamt blev det när en reporter på någon sportkanal kom med via länk, han var inne på samma spår som jag förut:
Dvs det vore väl ORIMLIGT att tro att två hela folk, Sverige och Norge skulle vara helt fria från doping i just skidsporten.

Programledaren sa att, ja, var det en gräns runt just Sverige och Norge och att vi skulle vara helt fria...?
Nej.
 
Reportern/kommentartorn drog paralleller till cykelsporten som han själv utövat och dessutom kommenterat i flera år.
Ja, men visst, det sa dom norska gubbarna att DÄR hade det ju funnits doping även bland norrmän...
Men i skidsporten, icke.

Fast ni kan väl inte gå "i god" för ett helt folk, eller för ett helt landslag, tyckte reportern?
Det finns väl rötägg överallt, i alla sporter och i samhället i övrigt...?

Norskgubbarna höll väl unisont på att få en stroke.
Som sagt, nu blir det ju extra intressant, vem var eller var inte bloddopad, skidhelgon or not.
Se på SVT Play om ni missat det, intressant med folk som tror sig upprätta sitt lands skidheder.
Dom skulle nog ha stannat hemma istället, nu blev det ju bara ännu värre.

Kriget har börjat, Sverige Vs Norge.
Må bäste odopade land vinna!
 
 
Och mannen på bilden...
Han är säkert inte dopad han heller!
Nä, bombis på att han tränat så jävla mycket så att han fått ALLA dom där musklerna på naturlig väg.

 
 
 
 
 

Det osade bränt och norska skidåkare...

Så var även middagen över också...
Och ibland blir det LÄTT "Klubben för samma humor".

Sambon hade ätit tidigare än mig och sonen idag, och när sonen kom från "Krullis" så hade han sin kompis med sig hem.
Det blev fiskgryta, jag hade gjort så det skulle räcka några dagar extra till mig...
Det blev EN portion kvar.
 
Grabbarna åt så det stod ut genom öronen, och har man med tonåringar att göra då går det åt.
Inte ens sambon som är fullvuxen äter i samma kalliber.
Men det är ju bra att maten uppskattas i alla fall.
Jag hade gjort vitlöksbröd i ugn till, men glömde att jag dragit på ugnen på 250 grader samt satt ugnen på grillen.
Det började dofta vitlöksbröd och någon minut senare osade det bränt.
Say no more.


Bara att slänga ut plåten på balkongen och så fick vi köra rostbröd med vanligt smör.
Verkar som om det är "Min dag"...
Idag igen.
 
Så satt vi där och pratade om dagen, och mitt i allt så börjar sonen prata om den där serien som vi bara ÄLSKAR, "Friday night dinner".
Den lilla engelska pärlan om en judisk familj som träffas varje fredagkväll och äter middag ihop.
Sonen börjar dra skämt, som man egentligen måste se för att tycka är kul....
Och jag börjar skratta.

Jag skrattar ju för jag har ju sett scenen han beskriver.
Det har inte sonens kompis gjort, och fattar väl kanske inte tjusningen riktigt.
Han ler.

Jag säger ju då att man måste ju kanske se för att tycka att det är kul.
End of Story liksom.
Men sonen är uppeldad och kör vidare på nästa roliga scen, och nästa och nästa...
Och jag fyller i, samt skrattar så jag måste torka tårarna med papper.

Sonens kompis...
Ler.

STACKARN, herregud, han fick sitta där och lyssna återberättade skämt/scener som bara inte är kul om man inte sett dom.
Men jag sa att han fick gå in på datan och leta upp serien och se den.
Min engelske bästis hade inte heller sett den, men på uppmaning av mig och sonen i fredags så har han nu plöjt igenom säsong 1.
Han skrattade som fan 

Säsong 2 väntar.
 
Ja, sambon har också fått suttit vid middagar där jag och sonen suttit och refererat samma serie.
Han har nog inte heller tyckt det är så kul.
 
Annars har jag stickat lite, men det blev bara några varv för nacken är inte medgörlig.
Det får bli mer imorgon istället.
 
Jag har bjudit upp morsan till 21.00 för då kommer filmen "Avalon" med Johannes Brost på vår filmkanal.
 

Den ser jag verkligen framemot för den har ju fått så himla bra kritik och gick nyss på bio ju.
Nu är den REDAN på Canal+.

Så har det blivit folkstorm i Norge pga "Uppdrag Granskning" igår.
Uppdrag Granskning hade granskat det här med b
lodvärdena hos längdskidåkare (svenska och norska) under 1990-talet.
Blodvärdena var tydligen många gånger så höga att åkarna inte hade fått starta när gränsvärden några år senare infördes.
Uppdrag granskning menade att nu kunde dom avslöja hittills okända uppgifter som enligt experter tyder på ett utbrett fusk.
Bloddoping.

Och norrmännen har gått i taket!
Det var möjligt att SVENSKARNA fuskade, och finnarna har ju bevisligen gjort det...
Men aldrig en norrman, nope never.

Nähe...
Endast dom norska norrmännen hederliga äro.

Jotjena, säger jag.
Jotjena mors, till och med.
 
Vilken idrott är fri från doping i dagens läge?
Finns det överhuvudtaget något land som INTE har idrottsmän/idrottskvinnor som inte har fuskat?
Nä, det finns det inte.
Inte ens Norge.
Sen får deras skidåkning vara en hur helig kossa som helst....
... men att det inte skulle kunna finnas EN ENDA norsk skidåkare som inte fuskade innan reglerna skärptes med blodvärdena...
Inte en chans.
Det finns det väl ändå ingen som tror på?

Jag såg bara för någon vecka sedan på DOX "När hjältarna ljuger" en finsk dokumentär från 2012.
Det handlade om dom finska skidåkarna som var firade nationalhjältar.
Men allt byggde på en lögn.
Dom var så dopade och fuskade så det visslade om det...
Bloddoping.

Filmaren Arto Halonen går bakom kulisserna på den värsta dopningsskandalen i Finlands historia och den ligger fortfarande på SVT Play, så den rekommenderar jag att ni går in och ser.
Väldigt intressant, och jag låg som klistrad och tittade.
Detta TROTS att jag inte är ett dugg idrottsintresserad.

Men nu är Norge alltså sura och menar att "Uppdrag Granskning" drar ner deras nationalhjältar i smutsen.
Och skyller allt på den finske tränaren (eller om han var läkare) som SKVALLRAT uppgifterna ut i media.

Fast det dementerar "UG" idag, det var offentliga uppgifter, bara det att den finske tränaren/läkaren(?) tipsat om informationen.
Tja, varför stå själv vid skampålen när man kan dra med sig fler i fallet, tänker väl han säkert.
Ja, har finnarna åkt dit så kanske Gunde Svan (förlåt havregrynsgröts Gunde) och Björn Dählie också åker dit om dom granskas ordentligt...?

Ingen skulle väl bli förvånad i så fall?
Svar nej, inte ens den sport-ointresserade.

Jag tycker norrmännen ska tagga ner och bara ha is i magen innan dom går i taket över dessa "något obekväma" uppgifter.
Jag tror nämligen att detta kommer bli en ännu hetare jakt på sanningen ifall alla säger att dom inte har fuskat.
Fortsättning följer, idag blir det fortsatt debatt i "Debatt", jag får se reprisen för jag ska ju se på film nu.






Shopping med stora förhinder...

Så trampade vi iväg i solskenet jag och sonen.
Först till kussen för att mata kaninen, sen vidare för att plocka upp mina mönster.
Två var redan betalda, och så skulle jag betala den tredje...
Men vart var kontokortet?
Eh, BORTA!
 
Vem hade det sist?
Jo sonen, VART ÄR MITT KORT?
Diskussion i affären med en lätt förskräckt ägarinna, som tyckte att jag kunde ta med mönstren, eller det jag inte betalat och komma tillbaka när jag hade tid.
Hon vet ju vem jag är sååååå...
Ja, men vi skulle ju på stan och handla en massa till sonen sååååååå...
Att ha ett kort kändes ju nödvändigt.
 
Ut ur affären och ringde sambon, sonen påstod att han lagt det "på ett bord" för det hade jag ju sagt att han skulle lägga det.
Bara det att jag VISSTE att jag inte plockat upp eller sett något kort på något bord såååååååå?
Vart var kortet sötnos?

Sambon fick gå på kortjakt och hittade det så småningom i sonens chinos...
Som han slängt i tvätten!
(Bra där!)
Eller ja, i tvättkorgen.
Fint, då fick vi gå vidare till banken för att hämta ut pengar, annars skulle det inte bli så mycket shopping liksom.

Kommer till banken, fyller i blankett, kommer direkt fram till kassan.
Bankdamen säger när jag räckt fram mitt leg:
"Det här legimitationen har gått ut!"
- Va?
"Ditt leg har gått ut."
- Gått ut, sa "Bruden med noll koll", när då?
"Den fjärde februari..."
 
Jaha, men alltså (desperation i rösten) det ÄR ju jag på legget, det ser du väl?
"Mmm, fast..."
- ... och jag skulle på stan med min son här (pekar på sonen) och så glömde jag bankomatkortet hemma!
Jag hade verkligen inte en aning om att mitt leg gått ut.
(FAN!!!!!)

Så ser jag en bekant som jobbar på banken, YES, "Hon känner mig, fråga henne VEM jag är"...
Och så fick jag ut mina pengar.
Tack gode gud för det, annars hade jag fått dåndimpen.

Jag och sonen traskade till HM och han köpte...
 
... så jävla fula jeans.
Jag försökte med både det ena och det andra, men dessa...
Det var dom ända som dög!
Jag tyckte dom sög.
 
Fast det var ju hans val och jag hade exakt likadana när jag började åttan, bara det att jag gjorde mina själv.
Tog ett par gamla jeans som jag la i klorin över natten och VIPS hade jag ett par übercoola och jätteinne jeans.
Nu är modet tillbaka, och jag...
Tycker inte det är lika snyggt som då.
Kan bero på att jag är 42 och inte 14 längre 
 
Men det skulle inte fövåna mig att om typ två, tre månader, då har jag vant mig vid det där "fula modet" och drar själv på mig ett par.
Klokboken och jag VET hur det brukar bli.
 
Nåväl, vi klarade av alla ärenden, jag hade inte pengar kvar så jag kunde hämta ut min hudkräm på apoteket.
Men att gå till banken igen, nä, det fick vara.
Det får bli imorgon, jag måste ju ändå gå och betala det där mönstret, det får bli ihop med hundpromenaden typ!
 
Kom hem och luften gick ur mig.
Fan så trött jag blev, drog på mig myskläder, stängde in mig i sovrummet, SOMNADE och in kommer sambon och väcker mig.
Alltså...
Jag var så trött så jag orkade inte ens bli sur.
 
Så har jag kollat upp det där med nytt leg, och jag får väl traska iväg till polisen och fixa ett snarast.
Dock inte förrens på måndag, imorgon orkar jag bara inte.
 
Så ett hopp till imorse.
Kommer in i köket till morsan och vem sitter inte där i knät på morsan när hon äter frukost/ dvs morgonbullen och kaffet?
Jo, Milou såklart.
Hon sitter i KNÄT vid köksbordet och tittar ut när mamma frukostar.
Jaha...
Så mycket för "regler" som jag satt upp.
Ingen följer dom.
 
Ja, och nu har jag suttit här den senaste 1½ timmen och försökt vila mig i form.
Har inte funkat.
Huvudet dunkar och kaffe och vatten har inte hjälpt.
Dags att snart laga mat.
Återkommer.
 
 
 
 
 
 

Handledsvärmare nr.1....

Hemma...
Men jag bara är hemma och vänder typ!
Jag hinkar i mig lite frulle och kaffe, piffa och sen iväg med sonen på stan.
Jag vill ha det avverkat så fort som möjligt för nu är jag så trött så det är inte klokt.
Ändå har vi MASSOR att göra.
Bara att beta av, sen slappa i soffan med stickningen.
Första curryfärgade handledsvärmaren klar....
 
 
... den är något mörkare i verkligheten.
Enkel enligt önskemål och töjbar eftersom det är mini-ribb, jag har kommit 1/3 del på den andra.
Ska försöka avverka 2/3 delar idag 
Vi ses senare!
 
 

Känna efter...

God morgon...
Det känns motigt och trött i kroppen, väldigt trött.
Ont till och med.
Men varför känna efter, nej, det är väl bara dumt.

Men här har man hunnit med både att plocka undan hälften av all tvätt sen igår, satt igång en ny tvättmaskin, satt satt igång en diskmaskin, bäddat två sängar, förberett för hunden, varit ute med hunden, läst tidningen och frukostat.
Nu är det bara jag själv kvar också.
Ibland avundas jag sambon, han bara går rakt upp ur sängen och går.
Det gör inte jag.
Eller så ligger han bara kvar.
I timmar.
Det gör inte jag.
 
Nä, jag är ju kvinna.
 
Nu när jag tänker efter så är det rätt SKÖNT att få gå till jobbet ändå, dessutom p-möte och få träffa sina arbetskamrater litegranna.
Och så får jag ju en solig promenad på vägen dit, och "Morgonpasset i P3" i lurarna dit.
Varför klagar jag egentligen?
It´s a win-win ju!
Dags och piffa, vi ses imorgon.
 
 
 
 
 

Ett hem står inte still bara för att man har en ledig dag...

Hunden har typ ramlat och slagit sig...
Hon ligger på sig egen bädd och inte brevid mig i soffan.
?????
Det händer väl typ never ever och hon måste vara sjuk.
Eller så är hon sur på mig, för jag har inte haft tid för henne överhuvudtaget idag.
Jag ska kanske straffas...
Eller nå´t.

Det har gått som "planerat" i ett-i-ett här under hela dagen.
Alla inköp har gjorts, fast jag glömde tre saker:
Kaffefilter.
Handkräm.
Fotkräm (ett måste dagligen efter 35 annars har man ju ödleskinn under fötterna bara efter några dagar, URK...).
Annars fick jag med allt till både hem, människor och djur.
Pust.

Kört tvättmaskiner, är inne på min tredje nu, sprungit som en tätting känns det som...

Ringde och hörde om mina sista jackmönster jag fyndat har dykt upp...?
Jo´rå, dom har legat och väntat på mig i 1½ vecka.
Men hallå, ringa och meddela kanske....?
Här går jag och väntar otåligt.

Fast JIPPIE, då kan jag hämta upp dom på torsdag när jag ändå ska med sonen på stan och shoppa kläder.
På hans begäran.
(Ingen vila, ingen rast ingen ro... för mig då...pust...pust...)
 
Annars är dekandensen TOTAL här på Söderväg idag, eller at "The House of Hound and Rabbit" som jag döpt om vårat "bo" till.
Sonen och sambon delat upp sin lediga dag (dagar) mellan sängen, tv´n, tv-spel.

Alltså, här kommer jag hem från mitt jobb och skulle GÄRNA bara sitta och sagga en hel dag.
(Nä, nu ljög jag, men vila lite mer mellan arbetspassen i alla fall, men icke, det hinner jag ju inte...)
Nu är det skärpning, gå och släpa fötterna efter sig dagarna i ända går inte för sig...
Sa hon med eld i baken och tusen järn i elden.
 
Medans jag har varit sååååååå jävla sur och sprungit runt och "gjort det som ska göras" samt haft piskan på ryggen på herrarna en kort del av deras dag, försmädligt delat med mig av det så förträffliga "Ett hem står inte stilla bara för att man har en ledig dag!"

Man skulle kunna tro att jag har pms, men se det har jag inte.
Jag lever dock just nu med två tonåringar har jag upptäckt.
Kul.
Eller inte.
 
Inte!

Annars...
Jag är snart klar med handledsvärmare nummer ett.
Har hunnit sticka från och till efter klockan 15.30 idag, men det är inte optimalt för nacken nu när det är så mycket att göra också.
Men ändå är det kul, det är en SÅ HIMLA vacker färg på garnet, mörkt senapsgult, väldigt mustigt.
Nu är det ju bara mini-ribb i dessa enligt önskemål, men jag ska nog göra ett par i virkat i mönster också.
 
Fina knappar jag beställt från Stoff & Stil nu när jag beställde fleecetyger...
 
 
 
 


Lägger jag i mitt lilla lager och plockar fram när jag behöver.
Ja, och nu ska jag ta ett varv till, sen kryper jag ner i sängen och väntar på morgondagen.
Och jobbet.


 
 
 
 

Bingo!

Hej och god morgon!
Jag kommer inte att bli långrandig här, för jag har massor att göra idag.
Det behöver handlas till både hem och djur, och det ska jag göra så jag är klar till klockan 13.00 prick...
För sen ska jag sticka!
Och vila.
 
Jag är trött, nu börjar det märkas att jag jobbat mer än jag brukar, sovit dåligt förutom EN natt och inte tagit det lugnt i helgen.
Kroppen protesterar.
Men det är en låååång väg kvar, så det blir endast promenader och stillasittande handarbete när jag är ledig.
 
ÄNTLIGEN skulle jag vilja säga att jag har kommit på rätt köl med dom där handledsvärmarna.
ÄNTLIGEN!
Tänk att det ska vara så himla svårt ibland...?

Det nya garnet som jag köpte nu senast var sk "kidmohair", vilket är supertunt garn, nästan som sytråd.
Jag la först upp det för att rundsticka som ett par sockor, men garnet var så tunnt och så glatt så det var helt omöjligt.
Stickorna bara gled ur som om jag oljat dom, jag var färdig att ge upp.
Först ett garn som var för ojämt spunnet, en massa omstarter med det...
Och sen detta.
Fan.
 
Nä, fram med vanlig stickor och så bestämde jag mig att jag får sy ihop handledsvärmarna istället.
Började sticka...
Garnet var för tunnt, det blev inte bra dessutom var jag tvungen att öka på i omkretsen för dom blev för smala i och med ett tynnre garn.
Repa upp.
Lägga på ca 15 maskor, ta garnet från båda ändar av garnnystanet och sticka med dubbelt garn.
BINGO!

Äntligen, nu blir det ganska jämt (i alla fall så pedanten är relativt nöjd), lagom tjockt och jag är äntligen på väg.
Och nu ska jag i duschen, smakprov senare.
 
 
 

Ska till jobbet...

God morgon...
 
 
 
... säger Gottegrisen och hennes matte.
 
Jag har väl i princip bara vaknat och ska snart iväg till jobbet.
Jobbar extrapass igen men hade behövt bara få vara hemma idag, när ingen annan är hemma.
Men, men, inget extrajobb, knappt någon semester, så det är bara att knata iväg.
Fast det hade varit skönt att få vara själv en hel dag, det var ett tag sedan nu.
 
Sonen blir kvar här, för på andra plejset härjar halsfluss.
Sonen har "Krullis" och vill INTE få baciller ifall dom går till slutspel, absolut inte.
Nä, och inte mamma här heller om jag ska vara ärlig...
Jag menar om han åker till pappa, blir smittad och sen tar hit det.
Jag har inte råd med det just nu, att bli sjuk alltså, och har ju precis avverkat en visserligen ganska obemärkt förkylning med undantag för en dag.
Men jag vill inte få halsfluss.
Ja, och nu måste jag hoppa i dushen och sen knata iväg till jobbet.
Vi ses imorgon.
 
 
 

Under protest...

Idag fick jag med mig sonen på promenaden, jag och Milou tog en liten solgädda på trappen medans vi väntade på monsiuer...
 
 
Sen järnet till Hällarna...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det var en så otroligt underbar promenad vi fick idag!
 
Snön gnistrade, solen sken varmt, massor med hundfolk och gamla hundvänner som vi brukar träffa från och till, massor med hundbus med andra hundar OCH med sonen.
Ja, våran lilla tur tog över 2 timmar, 2½ till och med, och det var så mysigt att få med sonen ut.
 
Under protest naturligtvis till en början, för han ville ju inte gå ut alls...
Men så fort vi kom utanför dörren så hade vi jättekul.
Detta var faktiskt mycket bättre än "en mysfika på stan" som jag tänkt vår söndag från början.
Men när jag dammsugit så kände jag, nä, promenad och sen vila.
 
Som sagt, massor med roliga hundpolare och Milou var i högform.
Vi fick inte Hällarna för oss själva men det gjorde inget idag, ALLA ville ju njuta av det vackra vädret.

Hann inte mer än hem och slänga mig i duschen så ringde hundbästisen.
"Komma förbi på fika?"
-Ja, om en halvtimme.
Och så kom dom med halva Ica´s fikabrödslager som vi klämde i oss!
Skitmysigt.
 
Nu har jag suttit och sett "Phantom Of The Opera 25th anniversery" på vår filmkanal och ryst med tårar i ögonen.
Peter Jöback är med...
Plus alla andra som spelat "Phantom", gud så svulstigt och jag sitter med tv´n på högsta volym.
Själv.
VACKERT är det i alla fall.
Och jag kan faktiskt meddela att jag till och med haft rysningar ända ner på benen.
 
Dags för middag och sen mer tv och stickning.
Återkommer.
 
 

Jag är pigg och utsövd...

God morgon, solen skiner och jag borde kasta mig ut på promenad.
Men jag måste dammsuga först.
Inte för att jag vill, men när solen kommer fram ser man allt...
Och hunden fäller mer än normalt, alltså måste jag TYVÄRR dammasuga.
 
Inatt har sambon sovit i gästssängen och jag...
Har ÄNTLIGEN fått sova en hel natt utan att bli störd och väckt flera gånger under natten av hans snarkningar.
Det känns.
Kroppen och hela jag känns utsövd och pigg, jag har inte ont NÅGONSTANS.

Dessutom var vi på middag igår, hundbästisen fyllde 42.
God mat och gott sällskap, men när sambon åkte och jobbade vid 22-tiden åkte jag med hem.
Jag kände även där att jag var tvungen.
Jag satt och gäspade från klockan åtta (20) så tårarna steg i ögonen på mig, kom isäng tidigt och somnade som en stock.
 
Känns som det varit väldigt mycke på alla plan dom här senaste veckorna, och till nästa vecka när jag jobbar tre dygnspass...
Då ska jag BARA jobba och hantverka lite, alltså det jag har beställt.
Inget annat.
 
Vi såg Mello igår och jag tyckte det var MÅNGA bra låtar i en delfinal igår.
Bästa hitentills.
Jag gillade, i följande ordning:
Behrang, mycket katchig och "lätt-att-sjunga-med" refräng, dansvänlig!
Robin, bra låt och jättebra sång.
Ralf, skitbra låt med Bond-feeling.
Ulrik, jättebra sång, flickfavorit och Coldplay varning.
Och ALLA gick vidare.

Lustigt att dom puttat in alla bra låtar i en delfinal och i dom två föregående delfinalerna var det genomgående skitlåtar.
Nu städ, sen sol och vinterpromenad!
 
 

Medusin...

Hemma och jädrar vad slut jag är efter presentinköp och långpromenad.
Dessutom glömde jag medicinen imorse.
HÄPP!
Det var ju begåvat, så ni kan ju tänka er, först jordens "pass" och sen ingen medicin för nacken och så ska vi snart på middag.
Aj.
Så dumt.
 
Försökte mig på att ta några varv på handledsvärmaren också, men det var tack och go´natt direkt det med en nacke som inte fått sin "medusin".
Gick inte alls.
Jag börjar känna mig stressad över att allt bara blir fel och nu värk pga slarv.
 
Imorgon smäller det dock.
Jag beställer tyg och sen tar det väl någon vecka, och DÅ är jag klar med handledsvärmarna och sen...
Kan ska jag sy.
 
Ja, det var väl det hele för den här dagen so far...
Vi ses imorgon.
 
 
 

Bröst som Vin Disel och snarkningar...

God morgon!
Ny dag och snart ska jag och hunden i vanlig ordning ut och gå.
Men först till gårdagskvällen:
Herregud så god middag vi fick det var italienska köttbullar i hemgjord tomatsås och pasta!
Och det bästa av allt, min bästis hade gjort "Banantoffé pie" (eller hur det nu stavas...?)

Ja, han hade gjort min absoluta favoritefterrätt som går HELT emot det där med "för mycket grädde som jag inte gillar alls".
Hur kan det gå ihop?
Inte vet jag, jag som hatar för mycket grädde i ALLT, älskar en efterrätt som typ bygger på grädde.
Men hemligheten heter kokad kondenserad mjölk.
 
Alltså Banantoffé är cheesecake botten, ett lager mogna- skivade bananer, en burk kokad- kondenserad mjölk som blivit tjock kolasås som bres på bananerna (mycket) och sen ett lager grädde på det.
Låter det äckligt?
Men det är det INTE.
Det är så jävla gott så man smäller av, jag lovar.

Sonen som aldrig ätit denna läckerhet var väääääldigt skeptisk, tog en tugga och så hörde man:
"MmmmMmmmMmmMmmm, åh fy fan, MmmMmmmMmmmmmmmmmm, jävlar, MmMmmmMmm, gud, MmMmMmMmmmMm, can I please have some more pie?"
Ja, det sa slurp och vi tog påbackning så det blev inte mycket "pie" kvar.
Sen stod våra magar ut som på tre gravida valar.

Och sonen var i sitt essä, jag vet inte riktigt VAD som hände där med allt socker, men det var engelska in Texas-style, han pratade så vi trodde att öronen skulle börja glöda och när vi mot 24-tiden fick höra att sonen hade en klasskamrat med "breasts big as Vin Disel"...
Sonen menade väl "bröstkorgen" och inte "bröst" då kunde jag och bästisen inte sluta skratta.

Vi så framför oss en vältränad karl med hängbröst och inte vältränad bröstkorg som FÖRMODLIGEN var meningen från början...

 
Fast å andra sidan, ser man på bilden ovan, och även denna bilden...
 

... och denna....
 
 
Och ALLA ANDRA bilder på Vin, då har han ju hängbröst.
I alla fall, vi skrattade och såg saker som förmodligen INTE sonen menade.
Vi gick hem strax efter 24, mätta, glada och trötta.
Vi hade haft en himla trevlig kväll.
 
Somnade som en stock, och så blev jag i vanlig ordning väckt flera gånger av sambon och hans snarkningar när han kom hem från jobbet på morgonkvisten.
Han måste DESSVÄRRE göra lite förändringar här snarast, han har nämligen brakat upp i vikt sen han slutade byggjobba och började köra taxi igen, han rör inte alls på sig, plus att han MISSBRUKAR nässpray.
Och med det kommer, 
Snarkningar.

Jag fick ju bo i hallen redan ett år innan nackskadan för att sambon snarkade så in i...
Helvete.

Sen kom nackskadan och då blev sömnen ännu viktigare för mig.
Ingen klok sömn = nackvärk!
Kroppen kan inte laga sig själv om man inte får en klok sömn, det är ju vetenskapligt bevisat.

Så började sambon började bygga och han gick ner i vikt = Snarkningarna försvann någelunda.
Vi kunde flytta ihop i sovrummet igen.

Minus det där med nässprayen han envisas med att använda.
Fast det är ju klart, det är ju även vetenskapligt bevisat att att nässpray öppnar tillfälligt upp näsan, sen sväller slenhinnorna igen och det blir etter värre.
Då måste man ta nässpray för att öppna upp igen och så sväller det igen...
Moment 22!

Nu är vi dock i alla fall tillbaka på noll igen, och detta går inte.
Jag blir väckt flera gånger per natt och det fixar inte jag.
Någon måste flytta u t ur sovrummet och den här gången lär det inte bli jag.
 
Så idag har jag lagt fram lite förslag:

1. Sluta helt med läsk och saft, som sambon lever i dryckesväg på.

Ni kan ju tänka er, där går det ner 1½ - 3 liter LÄSK om dagen, ibland saft, blandat med kaffe.
Hur mycket socker är det gissningsvis?
Jag gissar ett ½ - 2/3 sockerpaket om dagen, MINST.
Bara där kan han spara in på rätt mycket kaloriintag genom att sluta med.
Lägg då dessutom på konstant trötthet och huvudvärk...
Ja, I rest my case.
 
2. Han måste sluta med nässprayen omedelbart...

Och får låna min näskanna idag och imorgon och skölja ur näsa och bihålor så att näsan hålls fri och hans slemhinnor börja svälla av.
På måndag när han får lön får han gå och köpa en egen näskanna!

Jag sköljer mina bihålor varje dag och hur ofta är jag förkyld sen jag köpte den för snart ett år sedan?
Typ aldrig.
Hur ofta har jag svullna bihålor?
Aldrig.
Fast å andra sidan har jag bara använt nässpray max en till två gånger varje år, och då ska jag ha varit riktigt täppt i så fall.

Och för sambons del, ju mer nässspray, desto mer svullna slemhinnor i näsan, desto svårare att andas och han blir ännu mer täppt.
Dessutom använder han mentol, ni kan ju bara tänka er, det är rena dödsstöten.
Tadaaaa = Snarkningar.
 
3. Han måste börja införa promenader HELST 1 timme 4 ggr i veckan, ännu hellre varje dag.
Han rör inte på sig överhuvudtaget.
Tadaaaa = Viktökning.
 
Och jag kan väl tycka att det är dags att starta på studs, för har det gått utför så här snabbt på bara 2 månader...
Då vill man nog inte veta hur det ser ut till sommaren eller ens om en månad.
Vi är inte 25 längre och man kommer inte undan med vad som helst längre.
Håll tummarna att han börjar ett nytt liv, redan idag.

Men inatt, då sover han i hallen för jag måste få sova ut.
Jag har bara ledigt imorgon och sen jobbar jag i princip varannan dag nästa vecka.
Jag måste få sova.

Kanske låter som hårda tag här, men jag tycker faktiskt att det är väldigt små förändringar.
Börja genast, så vinner ju faktiskt båda på det.

Så tillsist, en JÄTTEROLIG nyhet tycker jag...

Isbana i S:ta Karin till jul!

 

"Idén var uppe redan 2006. Den gången avskrevs den med hänsyn till ruinens känslighet. Sex år senare blir den verklighet, isbanan mitt i världsarvet. Fast den blir utan riktig is.

Lagom till advent ska den stå klar. Då ska allmänheten kunna hyra, slipa och åka skridskor inne i S:ta Karins ruin. Fyra månader per år ska den vara öppen för allmänheten. Den ska locka folk till innerstan, liva upp Stora torget och få barn och ungdomar intresserade av skridskoåkning och hockey.

Idén återuppväcktes ifjol av Visby centrums Roger Hammarström, och möjliggörs efter en framgångsrik ansökan om pengar från Riksidrottsförbundet.

I konkurrens från ett 30-tal andra projekt i Sverige har isbanan i S:ta Karins ruin valts fram som ett av fyra projekt som förbundet sponsrar.

En miljon kronor kommer därifrån, vilket man tror ska räcka till belysning, träställning och plastis samt eventuella skyddsnät för ruinen.

Skötseln ska Visby Centrum stå för, vilket betyder att företagarna i föreningen sponsrar med ca en miljon under en tioårsperiod.

Gotlands museum bidrar genom att tillgängliggöra ruinen utan att ta betalt och idrottsrörelsen bidrar med kunnande och vissa personalinsatser.

Isbanan ska omfatta ungefär 400 kvadratmeter. 
Den byggs upp av fyrkantiga plastblock som ska löpa i mitten av ruinen men också runt pelarna är det tänkt."

 
Supermysig idé som jag hoppas blir veklighet!

Inte för att jag personligen åker skridskor, men jag tycker om att TITTA på folk som gör det.
Och jag tror också att det kan bli mer liv i stan på vintern om en bana kommer upp, tänk så kul för alla barn och vuxna som gillar att åka skridskor.
Toppenidé!

Hoppas nu inte det kommer någon jäkla sur-kultur-bevara-stenåldern-gubbe och sätter käppar i hjulet.
Jag håller tummarna.

Nu ska i alla fall jag och hunden ut och jobba bort middagen från igår!

Här är det i allafall ordning och reda på torpet.

Vi ska en snabb sväng in mot stan och till "Garag1" och köpa födelsedagspresent först och sen blir det Hällarna.
Jag tror vi ska försöka klämma cirka 1 mil 

 


Inte så upphetsande kanske...

Så vad har jag gjort idag då...?
Jo, det blev stickning, tyg- och tråd planerings inköp, och nu har jag suttit och funderat på priser.
Ja, det var min dag.

Dessutom gick jag i MORGONROCK ända tills klockan 14.30!!!
Hur ofta händer det tror ni?
Typ aldrig, då ska jag vara riktigt sjuk i så fall, men jag kom liksom inte ur morgonrocken idag.
Fast nu är jag "fräsch som en nyponros" och väntar på sonen som är på fotbollsträning och sen ska vi ju på middag.
 
Det har bara varit otroligt soft och garnet jag valde till omstarten till handledsvärmarna...
Det är en ännu värre mardröm än det förra.
 
Ge mig gammalt hederligt TJOCKT akrylgarn eller nåt, för snart får jag tuppjuck.
Jag funderar på vad som är värst:
Stickning som ser ojämt ut när man stickar för att det är så kasst spunnet eller slirigt minigarn som åker av rundstickan så fort man är det minsta oförsiktig?
Alltså jag blir rent grinfärdig.
Snörvel.
 
Ja, det var min dag, inte så upphetsande kanske, men imorgon så är jag tillbaka igen.
Vi ses då.
 
 

Fakturan fixad!

Klockan 13.00 prick igår fick jag tag i Ann Britt som man skulle kontakta angående den där fakturan som jag fick.
Som jag inte tänkte betala eftersom jag inte haft någon "barnomsorg" på år och dar.
Eller nästan i alla fall.
 
Och Ann Britt som förmodligen haft en hel del JÄVLIGT JOBBIGA samtal före mig...
Var inte på humör!
Till att börja med.
Jag skulle betala den där fakturan PUNKT SLUT!
 
Eh, okej, jag gick inte igång på den mycket sura och arga Ann Britt utan jag förstod faktiskt.
Jag har ju sett på facebook om inte annat om arga föräldrar som inte heller gillat sina fakturor.
Det tog mig ju dessutom 1½ dag att komma fram via telefon, så jag förstod som sagt.
 
Jag fick lugnt och fint förklara situationen:
Ja, min son står skriven på min adress, men jag och hans pappa har delad vårdnad, bena upp för henne att sonen bor varannan vecka hos sin pappa och hos mig, att jag INTE behövt barnomsorg pga av mina bra arbetstider plus att jag har en mamma som bor i en lägenhet i samma hus som sonen har varit hos när jag jobbat.
 
Sonen ville inte gå på fritids på mina veckor, han ville vara hemma hos mormor och sambo när han varit ledig, "NYA" sambon, alltså har jag inte behövt fritids.
Men...
Att han gått på X-krokens veckor och att dom i så fall fick ta detta med honom.

Men, sa hon, ni står ju som en familj, han står på DIN adress.
Okej, men vi har varit separerade sen 2002  och han har annan adress ------ så vi är inte "en familj".
Vi har nya familjer på varsitt håll.

Det var väl bara att kolla med skolan om inte annat, jag sa att jag vet inte hur länge dom sparar sina uppgifter om hur länge jag personligen haft sonen på fritids eller hur Ann Britt skulle kunna kolla MINA uppgifter, men det BORDE väl finnas på skolan...?

Och då var Ann Britt väldigt trevlig, förstod, och jag hade en väääääldigt mild och trevlig ton när jag pratatde.
Var SÅ pedagogisk och kände mig som om jag var i min "yrkesroll".
Min faktura blev makulerad, och jag önskade Ann Britt en trevlig fortsatt dag...
Det kunde hon nog behöva.
THE END!
 
Annars så har jag kommit hem från jobbet, det blev en kort dag igår och mycket frisk luft.
Sammanlagt gick jag 2 timmar och 45 minuter om man räkna hundpromenaden och promenaden till jobbet också.
Jätteskönt.
 
Idag ska jag sticka, köpa present, och jag och sonen är bortbjudna på middag ikväll hos en bästis.
Sambon är och jobbar, så sonen får bli min kavaljer.
Har försökt få en "Mysfikadate" med honon SJÄLV på söndag eftermiddag...
Han funderar fortfarande.
Håll tummarna att han vill göra något mysigt med sin lilla mamma själv 
Dags att starta dagen, vi ses lite senare.
 
 
 
 
 
 
 

Bilder från promenaden...

Stadspromenad...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Snöfall och sol om vartannat, underbar promenad, inge folk i farten.
Vi ägde stan.
Nu ska jag till jobbet!
 
 
 
 
 

Då blir inte Ann Britt populär...

God morgon!
 
Solen skiner och det är en underbar vinterdag.
Jag har börjat med att försöka ringa "damen" som har hand om räkningarna, hon har skjutit fram telefontiden med 45 minuter.
Förstod på växeltelefonisten att trycket har varit REKORDHÖGT till Ann Britt (som den ansvariga damen heter) och det är MÅNGA som fått fel fakturor.
 
Jag ringde "bara för att" på Ann Britts nummer utan att gå via växeln en gång, det var telefonsvarare.
Jag lämnade meddelande nummer två.
Nu har hon fått ett igår ett idag och klockan 08.45...
Då hänger jag på låset till Ann Britt igen, så hon får rätta sitt eller den som skickat ut räkningens fel!
Fortsättning följer.
Om en stund.
 
Vi såg Bondfilmen, den var väl okej".
Sonen och jag var på babbelhumör och förstörde HELA filmupplevelsen för sambon.
Men vi kunde inte låta bli, 
vi skojade, spexade, skrattade åt varandras töntiga skämt samt häcklade varandra.
Jag ger Bondfilmen...
  - tummar upp.
Alltså den var inte dålig, inte superbra, det var lite oldschool Bond och helt okej.

Och så ringde jag Ann Britt igen...
Och nu var telefontiden framflyttad till 13.00.
Jaha?
Okej, om man nu har ett jobb där man står som KONTAKTPERSON då måste man väl för i ----- svara när folk ringer?
Inte stänga av telefonen eller flytta fram telefontiden hela tiden.
Nu börjar jag härskna till och säkert är det fler som sitter och försöker ringa och ringa och ringa och börjar hon inte beta av lite samtal...
Då blir hon hon inte populär den där Ann Britt!

Och nu är det på förslag att vi ska jobba tills vi blir 69.
Nu får dom ge sig.
 
Nu ska jag gå ut och gå med hunden om en stund, solen skiner ju så det är bäst att passa på.
Vi ses senare.
 
 

Tror dom jag är dum i huvudet eller...?

Nu är jag sur faktiskt.
Riktigt jävla skitsur.
Alltså det här pälstyget som jag bara AVGUDADE...
Ja, det "hårar" lika mycket som...
Jag vet inte vad.
Dra mig baklänges.
 
Här kom jag så på den briljanta idén här på eftermiddagen att jag skulle sy innerfodret på en ny barnjacka.
Och fordet skulle vara det svartvita fuskpälstyget...
 
 
... jag köpte igår.
Och min nya idé var ännu fräsigare än gårdagens:
Det svartvita fodret som innerfoder och så skulle jag köpa det kritvita fuskfårpälsen till utsida!
Herregud så kitchigt!
Och underbart.
 
Efter en tur på stan med både apotek-bästis-och garnbutiksbesök, kände jag mig sugen på revansch vad gällde barnjackan.
Tjofräs, fram med allt som behövdes och så satte jag igång och skar ut tyget.
Vita små "plastiga" hårstrån överallt redan vid första utskärningen av ryggen, fram med dammsugaren och dammasuga vid varje moment.

Såg på mina kläder, fulla med hår.
 
In i arbetsrummet och på med ett förkläde och så fortsatte jag.
Insåg när jag sytt hela innerjackan att detta går inte heller.
Vita hårstrån überalles, på händer, kläder, hela köket trots dammsugning som sagt hela tiden.
Ja...
Det var dom investerade pengarna.
Jag kunde lika så gott ha tagit pengarna för båda barnjackorna och slängt i sjön.
Tyget är totalt kört.
 
Vad händer?
Allt bara går åt pipsvängen, är det inte barnjackor så är det handledsvärmare.

Jag tog innerjackan och slängde i tygsoporna direkt, sanerade köket och mig själv så gott det gick.
Fick dammsuga mig själv och kläderna, rolla kläderna, dammsuga och torka i köket och alla arbetsredskap.
Va fan...
Jag ÄLSKAR det där randiga fuskpälstyget, men det går ju inte att använda.

Alltså tänk om man satsat en hel massa tid mer OCH PENGAR på det andra tyget också, och så säljer man jackan och den "hårar" av sig.
Tänk om lilla barnet ska gå på fest och har på sig en klänning i någon mörk färg...
Tar av sig jackan och så är hela klänningen vithårig!
Inte så himla kul.
Fan.
Nu känner jag att det varit lite väl många misslyckanden och jag blir så jäkla sur, besviken.
 
Mest besviken för att jag lagt ut pengar IGEN på ett tyg som nu inte går att använda.
Förra gången misslyckades jag med projeket, men det kostar mig ju tygpengar likväl.

Det svarta fuskpälstyget ska jag tvätta FÖRST innan jag ger mig i kast med det, kanske det blir bättre om det tvättas först.
Om inte...
Då går det också i soporna.

Gladare blev jag när jag var hos bästisen idag, jag fick en present.

Det var en söt liten plåtask med en fin pinuppa på och inuti fanns jordgubbs-vanilj-lippgloss.
PRECIS sån´t där lippgloss vi hade när vi var små!
Herregud, det var som att kastas 100 år tillbaka i tiden, man kom i håg både lukt och smak, och så skrattade vi.
Kanske jag ska önska mig luktsuddigum i födelsedagspresent 
 
Så blev även hon sugen på en fleecejacka, när hon såg min (misslyckade) som jag hade på mig!
Jominsann, jag fick min tredje beställning idag...
Så nu har jag inte mindre än FYRA fleecejackor plus min egen jacka, på gång.
Och ett par byxor till Lilla Sunshine.


Jag ser framemot att få beställa tyg och göra min egen först, och göra den HELT RÄTT, utan blandade  systilar som det blev på den blå.
Nu vill jag sätta tänderna snarast i lyckade projekt.
 
Och så var jag i garnaffären och köpte nytt garn till omstarten av handledsvärmarna.
Det jag hittade idag var dessutom FINARE än det första jag hade själv, finare i färg och finare spunnet.
Dyrt var det också, men jag tror detta kommer bli mycket bättre än det förra garnet.
Håll tummarna, annars tappar jag förståndet!

Så fick jag en faktura från Region Gotland på återkrav på betalning för barnomsorg under ett halvår 2010!
??????
Ursäkta?
Barnomsorg?
Jag har inte haft "Barnomsorg" sen 2005.
Och sen blev det "Fritidsavgift" 2006 när sonen började "Nollan" / f.d lekis / f.d förskolan.

Och personligen har JAG inte haft fritids sen sonen var åtta.
Jag har ju jobbat så bra tider samt haft mamma och sambon så jag har inte BEHÖVT fritids sen han var åtta.
Sonen ville inte heller vara på fritids på mina veckor, det var bara på hans fars veckor han var tvungen att gå på fritids.
Och dom betalade hans far.
Men jag tror inte sonen gick på fritids ens hos sin far under 2010, jag tror sonen var färdig med fritids redan då.

Fast idag...
Fick jag ju då en räkning för 2010.
Ja, och låt mig säga så här:
Jag tänker inte betala!

Och hur tänker dom oavsett, TRE ÅR SENARE så skickar dom ut en räkning.
Det borde varit preskriberat och lagt i soporna, man kommer väl inte tre år efter och begär pengar?
Kommunen vet inte vad dom ska försöka dra in pengar på snart.
 
När jag tex var på cellprovet på mödravården i förrgår läste jag på min lapp att i "Stockholms läns landsting" som vi då tydligen tillhör, där får ALLA upp till 60 år GRATIS provtagning.
Om man bor i Stockholm då såklart.

Men från och med förra året (var det en kvinna i församlingen som upplyste oss andra om det) då har Gotlands kommun börjat ta betalt för cellproven igen.
Vi hade också gratis förut.

Men nu måste vi kvinnor betala den här jävligt snåla kommunen med ett underskott av fucking-guds-nåde:
120 riksdaler!
Vi som redan har en väldigt hög kommunskatt på den här ön, får betala för att slippa få cancer i muttan.
Men Stockholm bjuder sina kvinnor på det.
Gissa om vi hade en diskussion i väntrummet om det.
Ynkligt, tyckte vi.

Och nu ska JAG då tydligen betala för en "Barnomsorg" för halva 2010...
Som jag inte haft.
Tror dom att jag är dum i huvudet och har noll koll eller?
Glöm det kommunen, jag HAR tyvärr koll.
På det i alla fall! 


Nu ska jag skriva mail, laga middag till sonen som är på löpträning och sen ska vi alla se senaste Bondfilmen.
Killarna har redan sett den, men inte jag.
Vi ses senare eller imorgon!
 
 
 


 
 

Man kan lika gärna äta en Marabou mjölkchoklad till frukost...

God morgon!
En dags vila igår gjorde susen, och nej...
Jag ska inte ut och springa marathon redan idag, jag ska fortsätta vila.
Men som jag skrev igår, det blir en liten promenad till apotek och garnaffär i alla fall.
Stan är ju inte så stor så...
Det kan vara rätt lagom.
 
Det har ju varit snöstorm inatt, och snödropparna som kommit fram så här mycket häromdagen i frilagda rabatter...
 
 
Har förmodligen krypit ner i marken igen.
 
OCH BY THE WAY...
Dom där blåsipporna en av mina facebookvänner lagt upp på fejan, dom var ju från FÖRRA VÅREN.
Ja, jag tänkte väl, vilken luring.
Ja, så inga blåsippor ännu på denna vinterö (idag vinterö i alla fall).
Jag lär väl återkomma med äkta-för-året blåsippor någongång i mars.
Men mars...
Kommer snart!
 
 
Jag fick brygga nytt kaffe imorse.
Himla omständigt.
Hej-ilandsproblem.
Orsak, varför?
 
Jo, vi hade köpt hem röd mjölk för jag skall göra pannkaka idag.
Sonen hade öppnat den röda mjölken till frukost och jag var lat och "orkade inte" öppna den gröna mjölken så jag tog den röda i kaffet.
 
Men så är det det där med mig och röd mjölk eller grädde  för den delen (vi kör ju f.ö laktosfritt för våra magars skull...)...
Jag mår illa.
Jag vill så gärna tycka att den lite gräddigare versionen av mjölk ska vara god, men jag klarar bara inte av röd mjölk.
 
Jag tog två munnar av kaffet och sen insåg jag:
Jag måste brygga nytt kaffe, det här går inte att få ner, detta smakar "gräddigt".
Och så fick jag brygga nytt kaffe.
Väldigt intressant liten historia så här på morgonenkvisten, eller hur...?
(Not.)
 
Så får man höra på nyheterna idag att våra flingor innehåller MER socker än samma flingor i USA.
Det var lite otippat faktiskt.
Är inte vi svenskar lite bättre på sockerinnehåll i våra produkter än USA:arna?
Tydligen inte.
Igår, eller om det var i förrgår, då sa även nyheterna att det hade gjorts tester på müsli i affärerna, samma där, det innehöll massor med socker.
 
Med andra ord...
Då kan man ju lika gärna sätta i sig en Marabou mjölkchokladkaka till frukost ISTÄLLET för, som man tror, "nyttig" müsli och fil!
Varför äta något halvgott som ändå är onyttigt, när man kan äta något jättegott och lika onyttigt..?

Man får ju ändå ont i huvudet och blodsockerfall eftersom båda frukostarna innehåller socker.
Jag tror faktiskt jag satsar på chokladkakan i fortsättningen till frukost...
Det känns liksom liiiiite lyxigare.
Godisgrisen har talat!
 
 
 
Dags att börja dagen, vi ska ut i snön, ses lite senare.
 
 
 

Tjejen som verkligen har myror i brallan...

Så har den här dagen gått.
Inte mycket vettigt har hänt, men å andra sidan har jag vilat kroppen så...
Det är väl alltid något.
 
Och eftersom jag vilat ganska mycket så känns kroppen bättre, har inte behövt ta alvedon alls på eftermiddag eller kväll.
Bra.
Däremot är nacken paj igen, det är upp-o-ner-o-upp-o-ner these days.
Den vill inte riktigt hålla sig i schack.
Nåväl, förkylningen känns bättre ikväll, så jag ska bara ett kort ärende på stan imorgon.
Få liiiiiiite frisk luft, men ingen motion 
(Hej här är tjejen som verkligen har MYROR I BRALLAN...)
 
Vi har sett film hela familjen här ikväll, en fransk (/amerikansk...
 
 
"Paris 1942. Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer. 

Paris 2002. inför 60-årsdagen av VeldHiv, ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.

Sarahs Nyckel lyfter fram de tabun och den tystnad som omger en skamfläckad händelse i Frankrikes historia, samtidigt som den skildrar en modern kvinnas liv i dagens Frankrike och USA. Tatiana de Rosnay har skrivit en varm och inkännande roman om utanförskap, hemlängtan, skuld och familjeband, men också om människans inre styrka och hur viktigt det är att inte glömma det som varit."

En mycket gripande och sorglig film, men bra.
Filmen gick på vår filmkanal och tänk...
Jag fick killarna i familjen att se den också, och båda "männen" tyckte den var bra.
Jag med.

Ger den...
    -tummar upp.
Fram med näsdukar och varning för scenerna när mödrar och barn skiljs ifrån varandra i uppsamlingslägret innan dom ska skickas till koncentrationsläger.
 
Nu ska jag se på Leif och "Veckans Brott" och sen är det väl "Dox".
Jag vet inte vad "Dox" visar ikväll, men jag mår fortfarande skit efter förra veckans film "Bully".
Vi ses imorgon, då får vi se vad som händer då.
 
 

 
 
 

Det blev något helt annat...

Det blev något helt annat...
Än jag tänkt mig från början.
 
Här har det blivit lite tvätt och kollande på nätet efter fuskpäls, framförallt fårfuskpäls.
Jag har ju den där jackan i sikte, och ville se utbudet.
Fanns det jag sökte men jag kan inte skicka efter något ännu.
Så gick jag över till tygaffären här brevid, där fanns fuskfårpäls och så kollade jag utbudet på lättare ulltyger eller uppblandade ulltyger.
 
Och så hittade jag i ett litet hörn...
 
 
 
Fuskpäls i otroligt kitchig stil, så kitchigt att jag föll som en fura.
Billigt som tusan dessutom och eftersom jag var där själv och shoppade var jag ändå tvungen att fråga någon som var yngre än mig om jag var helt ute och cyklade.
Där brevid stod en ung, 17-18-typ-åring och jag förklarade min version om svart barnjacka i fuskvelorpäls, fodrad med det vit/svarta...
"Ascoolt", tyckte hon...
"Eller hur", sa jag.
 
 
Ja, det var det.
Återkommer.
 
 

Knäpptyst...

 
Ja, så sammanfattar jag min start på dagen.
Det är nästan bättre att gå och jobba, för då slipper man sitta och KÄNNA att man är hängig.
 
Igår sa jag till sonen att ställa klockan 06.30 och så varande jag honom att jag KANSKE INTE skulle orka upp, pga av förkylningen.
Men han har ju varit så duktig så jag var inte orolig att han inte skulle komma upp.
Själv hade jag ställt min klocka på 07.00 men hoppades på att få sova längre, just för att jag mår "förkylt".
 
Jag vaknade av mig själv 06.40.
Knäpptyst i lägenheten.
Mörkt i dörrspringan mot vardagsrummet som ligger vägg i vägg med vårat sovrum.
Inget flimmer av någon tv.
Okej, sonen är inte uppe, jag testade att ropa hans namn...
Tystnad.
Okej, tänkte:
"Upp och hoppa lilla mamsen", och så steg jag upp.
 
Sonen låg kvar i sängen och trynade gott.
Jag var glad att jag somnade på studs direkt efter "Project Runway" igår, så jag fick mina sovtimmar.
Skulle stänga av mitt eget alarm...
Då hade jag aldrig aktiverat det, bara ställt in det på 07.00, men aldrig tryckt på "Spara".
Och det är väl bra konstigt, att man på något sätt känner på sig undermedvetet att allt inte står rätt till.
SKÖNT att man som jag har ett inbyggt alarm om inte annat.
 
Vad händer idag då?
Jag vet inte ännu.
Jag ska "vila" (i alla fall hålla mig inomhus och ta det relativt lugnt) förstås och egentligen borde jag ju sticka på dom där handledsvärmarna, hade varit perfekt för det idag.
Men det var ju problemet med det fult ojämna garnet.
Jag får ännu mer panik när jag ser det i dagsljus, det ser bedrövligt ut.
Mail ska skrivas strax, efter detta, och sen ska jag ta en dusch.
Så får jag väl se.
Återkommer.
 
 
 
 
 
 
 

En pinne i brasan....

Vilken dag.
Hjärnan är helt mosig och jag undrar över val jag gjort.
 
Men vi börjar på mödrarvården, jag kom dit en hel halvtimme innan min "rekommenderade" tid på kallelsen.
Det var smockfullt i väntrummet och jag fick nummer 13 på min lapp.
Jaha ja, det var fler som tänkte som jag, men dom var tydligen ÄNNU tidigare.
Suck.
Väntetiden blev lång, över en timme, det fanns inget syre i väntrummet och jag fick spränghuvudvärk.
 
Fanns inget att läsa förutom "Vi föräldrar" och "Mama", en bok om att vänta och föda barn och broshyrer om ammning.
Hallå, det är väl inte bara folk som ska få barn som hänger i det här väntrummet...?
Kan man inte få tag i någon annan lektyr att bläddra i?
Nä, tydligen inte.
Det var bara att välja på sömnsvårigheter hos spädbarn, vackra mammor med perfekta magar och gör-din-egen-barnmat!
SNARK!

Jag var rätt avundsjuk, FÖR EN GÅNGSSKULL, att jag inte hade en Iphone.
För alla som hade en Iphone, kunde pilla och leka med den under tiden.
Det kunde inte jag och en tjej till som jag känner lite som satt med våra omoderna gamla Sony Ericssons.
Men prata lite, det kunde vi, så det gjorde vi.
 
Tillslut kom jag in till barnmorskan, efter den där timmen då, och fick upp en inne i...
Brasan.
Roligare kan man ju ha.
 
Sen direkt hem, och efter en stund kom en vän över som ska en fleecejacka.
Hon fick prova mitt "misslyckade" exemplar och jag sa vad jag tänkt mig med nästa jacka som jag ska ha själv.
Hon valde tyg som jag ska skicka efter, och sen ska hon prova min nästa exemplar när det är klart innan vi syr hennes.
Ja, och så fikade vi och snackade skit.
 
Så nu kan man ju då säga att jag haft mina första klädkundsbesök, även om det vart mina vänner, en i helgen och en idag.
Det är ändå klädkunder 
 
Så över till min stickning och till handledsvärmarna jag håller på med.
Det här blir inte bra, mohairgarnet är ojämt, men INTE på ett regelbundet och BRA sätt.
Utan på ett fult och fel sätt.
Garnet har gått jättebra att virka i, för det syns inte i virkning att garnet är lite lätt ojämt spunnet.

Men i stickningen...
Det ser ut som om jag inte kan sticka ordentligt, det ser ut som jag är en nybörjare och det är inte acceptabelt.
Det ser så fult ut.
Jag måste skriva till beställaren imorgon, jag vet inte om jag vill släppa ifrån mig detta.
Då är det bara att börja om.
Igen.
 
Nu ska jag snart se "Project Runway" och äntligen få DÖ i sängen.
Min kropp går på autopilot och jag känner att den håller på att stänga av snart.
Imorgon...
Då blir det vila hela dagen, jag ska inte göra ett smack mer än lite hushållsarbete.
That´s it.
Vi ses då, hejhej.
 
Nej herregud, jag glömde precis bort, jag måste ju visa en bild som en vän på Fejan lagt upp igår...
 
 
BLÅSIPPOR!!!
Här på ön, redan?????
Ja, och jag hade tänkt lägga upp bild på snödroppar som är på väg upp i våran trädgård som jag knäppte idag.
Men jag struntar i det och lägger upp hennes blåsippor från någonstans på ön.
Helt otroligt, VÅREN ÄR ta mig tusan här, i liten dos i alla fall!
 
 

Det är under kroppens protest...

Jaha...
Förkylningskroppen höll ända tills idag 09.00, sen gick den ner i "nu-har-jag-hållit-igång-fastän-jag-är-förkyld-koma".
Nu är jag "dålli", fast då har jag å andra hållit flaggan högt hela helgen.
Bra gjort, säger jag och klappar mig själv på axeln.
FY FAN, säger jag just nu och tömmer sambons alvedonburk och tänker att jag måste ta det lugnt.
 
Men inte riktigt så lugnt, för jag måste tyvärr gå och ta sånt där cellprov som man blir kallad till på Mödravården.
Och det vill jag inte skjuta upp, har inte varit där på fyra år, pga av att jag var sjuk sist jag blev kallad och inte orkade gå.
Idag går jag, men det är under kroppens protest.
 
Och igår blev jag störtkär!!!
Jättekär.
I en jacka.
I en jacka jag redan har mönster till.
 
Satt och virkade och Chifen hade på tv´n och på tv´n gick ett avsnitt av "Once upon a time".
Och i några av scenerna hade en tjej på sig en jacka som jag blev dödskär i.
Jag sprang efter mobilen och försökte fota jackan på tv´n...
 
 
... gick inge vidare.
 
 
 
Nej, fort fram med papper och penna och skissa...
 
 
Njäe, kanske inte riktigt rätt ändå.
Det var inte så raka kanter...
 
 
Mhm, lite  bättre, fast vart fick jag knappen ifrån...?
Hon hade ju öppen jacka och kanske man kunde tänka sig en vändbar jacka och så den med råa kanter och längre ärm så man kan vika upp och få fejkullen på utsidan när man har det smårutiga tyget utåt...
 
... och ett skärp att knyta till om det är lite svalare!
 
Först tänkte jag när jag såg den där lite koftiga vår-o-sommar- jackan:
Hm, gräddvit fejkfårull och smårutig, tunnt ulltyg...
Så konstig kombination.
Så lågbudget, men SÅ HIMLA SNYGGT ändå på något konstigt sätt.
Och det var inte sådant där teddytyg som var så poppis på 80-talet i jeansjackor, utan sån där fejkfårull som finns som tyg som man kanske tex klär in en pall i.

Ja, och modellen till jackan har jag ju redan.
Jag vet PRECIS vad jag ska sy till mig själv när jag sytt det andra jag ska sy först.
Men till våren...
Då har jag en sådan där snygg, konstigt snygg, otippat snygg jacka.
(LÄNGTAR...)
Och tror även att jag ska sy en i barnversion också.
Jag har att göra framöver om vi säger så 
Nu ska jag göra mig iordning, vi ses senare.
 
 
 

Sovit 4 timmar...

God morgon! 
Snark.
Ja, lite så känner jag denna söndagsmorgon innan jobb.
 
Somnade nästan direkt när jag la mig fastän jag inte var trött.
MEN...
Blev efter två timmar väckt av hunden.
Hon "verkade" vara tjorvig i magen, det lät som en bullrig fabrik därinne.
Snabbt som tusan på med jackan och ut, hon gjorde ingenting.
Hon bara gick runt och verkade allmänt mest intresserad av att springa runt och nosa.
Glad över att vara ute och ville busa lite denna tidiga morgontimme på det nya dygnet.
Eh...
Okej.
 
Vi gick in och det tog en stund innan jag somnade om.
Efter ett tag började samma procedur om, bullrig mage och en hund som klättrade på och över mig av oro och la sig sen på mitt huvud.
Blev väckt på samma sätt två gånger till, så idag...
Vill jag helst inte veta av att det är jobbdag, jag har nog sammanlagt sovit kanske 4 timmar OM jag har tur.
Och så har vi förkylningen på det, hurra och jippie.
Noll nackvärk i alla fall, alltid något!
Nu måste jag sätta fart, plikten kallar, vi ses imorgon.
 
 
 
 

Gud så dåligt...

Jaha...
Vad ska man säga om den här delfinalen i "Mello" då...?
Dålig, dålig, dålig.
Bästisen och jag babblade oss igenom nästan hela programet.

Och jag sa:
"Gubbarna går direkt till final..." dvs Körberg, Malmberg, Ronander och Rabéus.
Utan att att TYCKA att dom skulle gå till final.
Gud så jäkla dålig och fjompig låt.
Men vilken refräng kan man tralla efter att programet är slut?
Jo, en riktig djävla gubbschlager.
Bästisen höll tummarna in i det sista att jag skulle ha fel...
Men det hade jag inte.

Som vanligt, jag har ju ALDRIG fel.
(sade den helt omöjligt ödmjuka Madde idag...)
 
Fast å andra sidan tyckte jag inte att någon skulle gå till final, alla var dåliga.
Möjligtvis att den sista var någelunda okej, poppig Elena-Papparizzo-wannabee-i-Britney-Spears-overall-fast-blå.

Vi sa för övrigt i munnen på varandra att Martin f.d BWO Rolinski lät precis som "Modern Talking" och att låten lät som "Cheri, cheri lady".
Och en stund senare kan bästisen meddela att vi var inte dom enda som tyckte det...
Folk på Fejan var inne på precis samma tankegångar.
Då klubbade vi det, och jag tyckte den var dåligare än dåligast eftersom jag hatade "MT"
Och Modern Talking-fantasten, tillika bästisen...
Ville se den i final!
(Neeeeeeej....
Andra chansen, jaaaaaa....
)

Och så åt vi godis.
Massor av godis.
Jag hade köpt, hon hade köpt, vi åt av varandras godis, så...
Mycket godis blev det.
 
Nu ska jag gå och lägga mig, fast jag är inte trött.
Nä, har man vilat hela dagen, haft en dipp på eftermiddagen som jag skrev förut, men nu är jag pigg igen.
Toppen, det kommer jag inte vara klockan 06.00 imorgonbitti- jag bävar...
Inte en gäsp so far.
Skit.
Vi ses imorgon, sov gott ni som kan.
 
 
 
 
 

Därav den förvärrade polarkänslan...

Så sitter jag här och det är "alvedon-läge" igen.
Eftermiddagar är alltid värst av någon anledning, har verkligen vilat mig hela dagen i soffan och i princip bara bytt lakan i sängen och varit och handlat en ny rundsticka.
Och är helt färdig.
Skit.
Men det var likadant igår, jag har nog piggnat på mig imorgon.
 
Så satt jag här och frös lite förut.
Men sånt går ju snabbt att råda bot på så jag plockade fram värmefläkten och satte på lite té.
Försökte få upp värmen, men efter en timme frös jag bara ÄNNU MER.
Fattade ingenting, vårat vardagsrum brukar ju börja koka när man sätter på värmefläkten.
 
Jag vart så stelfrusen att nacken blev paj igen av att jag frös så himla mycket, och händerna vart så iskalla och löd mig inte i stickningen.
Nä, nu håller jag på att bli RIKTIGT "dålli", tänkte jag,
Efter en timme orkar jag som först lyfta på häcken och gå fram till värmefläkten och ska känna på värmen, om det verkligen funkar.

Inser att den så kallade värmefläkten, den f.d värmefläkten om ni så vill...
Är paj.
Det blåser bara ut sval och oskön luft.
Aha, därav den förvärrade polarkänslan i kropp och vardagsrum.
 
Då vet jag vad nästa investering kommer blir så fort lönen kommer:
En ny värmefläkt.
Annars vet jag inte om jag överlever resten av vintern.
Risken finns att jag sitter som Jack Nicholson i "The Shining" i slutet på filmen...
Ihjälfrusen i en snödriva inomhus.
 
 
Ja, kanske jag överdrev något.
 
Annars...
Så har jag skickat en liten "önskelista" till (Tomten) Stoff & Stil på prover på tyger som jag vill kolla upp.
Spännande?
Otroligt!
Ser kommamde stordåd framför mig och låtsas inte om barnjackor eller fläckar på tyg.
Inte alls.
Jag låter inte två misslyckanden sänka mig, jag ser framåt.
 
(Not!
Bra ljug där, gäller i alla fall inte när det handlar om barnjackan.
Den är SÅ närvarande fortfarande.
Har aldrig haft sådan "hang up" på något projekt någonsin, SOM NI MÄRKER.
Jag undrar hur många gånger Lars Wallin misslyckas och låter sina misslyckade alster hänga kvar i atléjen som en nagel i ögat...?
Men å andra sidan, det är nog LITE skillnad på Lars Wallin och mig.
Fast bara lite.
... sa den ödmjuka.)
 
Nu kommer snart bästisen, vi ses senare.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Snapp", och så lossnade hela skiten...

Det känns som om någon öppnad en vattenkran som är omöjlig att stänga...
Min näsa bara rinner och rinner.
Jag mår välan "sådär".
Jag är inte så dålig så jag behöver ligga och ta det lugnt, men jag är å andra sidan inte den piggaste mörten i sjön heller!
 
Jag hade en dipp på eftermiddagen på jobbet igår, men bara "inombords" inte utåt, då jag var tvungen att ta alvedon...
Trodde att nu går det utför rejält.
Men det gjorde det inte, lite sömn gjorde susen och jag stod på samma nivå imorse, som igår morse.
Fast jag SKA ta det lugnt idag, eftersom jag ska jobba imorgon igen.
Det blev promenad hem från jobbet idag som vanligt, så jag håller mig till handarbete eller systuga inomhus.
 
Har börjat på ett par handledsvärmare men lyckades slita av plaststrängen (eller vad jag ska kalla det?) på min smalaste, i storlek, rundsticka.
Ja, den hade legat invirad i ett fodral och var så hopplöst jobbig att sticka med.
Jag borde ha värmt den i varmvatten och sträckt ut den INNAN jag började sticka, men det gjorde jag inte.
 
Så fick jag tuppjuck och skulle sträcka ut den och råkade väl ta i lite VÄL hårt.
Och så är den efter mormor också, så rundstickan är inte PURUNG om vi säger så...
"SNAPP", sa det, och så lossnade hela skiten.
Dock gick det att rädda själva handledsvärmaren men jag måste fixa en ny rundsticka, ja, alltid är det nå´tt.
 
"Jaha, stickar hon...?"
Tänker nu väl förmodligen nu då.
Ja, det funkar rätt bra på rundsticka för det är inte lika "tungt" som på långa stickor, och så är det ett så litet projekt att det blir inte så påfrestande.
Alltså stickar jag...
Tillfälligt.
 
Värken i nacken har lagt sig....
Jag tackar för den här gången...
Och hoppas inte på återseende!
Men så´n tur har jag väl tyvärr inte 
Och nu ska jag börja min dag, vi ses senare.
 
 
 

5.3 kg...

Vaknar idag och är brakförkyld!
???
Hur gick det till, undrar undertecknad?
 
Jag har inte känt mig hängig innan, mått dåligt, nada.
Vilket i och för sig är jätteskönt, men...
Kan man bli förkyld utan att märka det?
Hm, jag tror aldrig jag varit med om det förut faktiskt, vad jag kan komma ihåg.
 
Men nu sitter jag här med en näsa som är täppt och ett ansikte uppsvullet som en ballong.
Kul!
Ja, ja, jag är glad att jag inte är jättehängig idag, bara lite, eftersom jag snart ska gå och jobba.
 
En KUL (på riktigt kul...) nyhet för mig som Milous ägare är för övrigt, jag glömde berätta det igår, är att hon nu väger 5.3 kg!

Hurra, ÄNTLIGEN har hon kommit över 5 kg´s strecket och kanske (?) är lite mer "rastypisk"!?
Hennes ras ska väl ligga på mellan 5 - 8 kg.
Och hon har ju legat och jazzat på 4.8 - 4.9 kg i evigheter, minst ett år och hon är ju lätt anorektiskt och petig med sin mat.

Men vi är benhårda med att inte ge henne en massa vanlig mat som gör att hon "tappar lusten" för sin mat...
Och nu äter hon faktiskt bra ändå, vilket har gett resultat.
Ja, jag är himla glad, nu håller jag tummarna för att det fortsätter så.

Och om man då ska vara glad åt viktminskning så har jag istället gått ner 1 kg!
Hur gick det till, undrar gottegrisen då...?
Jag tror det beror på att jag faktiskt går till och från jobbet, istället för att cykla/gå.
Det har gett resultat 


Igår såg vi film, Quentin Tarantion´s "Django Unchained"...
 
 
FÖRVÅNANDE bra faktiskt.
Alltså om man bortser från dom totalt onödiga splatter-effekterna vid skjutningarna och LITE töntig scen precis på sluttampen, så var den bra.
 
Handlar om Södern i USA, en prisjägare, slavar och elaka vita plantageägare, i väldigt korta drag.
Och samtidigt som man drog lite på munnen åt lite svart humor, så var det realistisk dialog och bra skådespeleri.
Jag ger den (helt otippat):
    - tummar upp!

Så var det dags...
Piffa och gå iväg till jobbet men ballongfejs med tillhörande snor.
Vi ses imorgon, då får vi se hur jag mår då!?
Vilken rysare.
 
 
 
 

Fick present tillslut...

Så var jag till baka och visst...
Jag fick en "Alla hjärtans dags present" tillslut.
Alla som varit oroliga kan andas ut, för det har ni väl, varit oroliga för min skull menar jag...?
 
Tur att man har en blogg så man kan utöva påtryckningar offentligt.
Eller så hade han tänkt och ge mig present men jag var bara otålig...?
Hm, fast nä, det tror jag inte 

Fast nu ska jag hålla snattran om det, för present fick jag, choklad och hjärtan!
Mission completed skulle man kunna säga.
 
Fast han fick ju inget...
Men det får bli nästa år istället.
Jag har ju stått utan i TVÅ ÅR (sade den f.d bittra)
 
Dagen har sett ut som följer:
Städ, åka och klippa klor på både hund och kanin, beställt hjärtundersökning för hunden.
Ja, eftersom Milou´s ras har hjärtproblem rekommenderas att man kollar hjärtat på hunden minst varje år efter att dom fyllt två.
Nu ska Milou på sin första koll...
Jag mår lite kass över det faktiskt.
MEN...
Det ska nog gå bra!
 
Sen kom jag hem, "slängde" av djuren hos husse och drog över till Grannfrua-bästisen och fick fika och hembakt...
Ballerinakex 
 
Kom hem och vi har sett film.
Nu ska jag sova!
 
 
 

13.50...

Klockan är 13.50.
Och jag sitter fortfarande och väntar på presenten.
Alla hjärtans dags presenten då.
Men...
Dagen är ju inte slut ännu.
Mirakel kan ännu ske.
Kanske...?
 
Här kommer lite bilder från promenaden idag istället, det var lika folktomt (förutom ett pensionärsgäng med en amstaff som dom INTE hade koll på) annars var det bara vi och naturen.
Milou var min lilla present idag...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja, hon är väl i och för sig alltid min dagliga present 
Och snart ska vi iväg och klippa klor på både hund och kanin, OCH så skall jag en sväng in och prata med en veterinär.
 
Jag kollade på blusen...
Fläcken är kvar.
Blusen är med andra ord körd och härmed kasserad.
Den åker i tygsoporna och kommer INTE plockas upp.
Vi ses lite senare.
 
 

 

Alla hjärtans dag...

God morgon!
 
Idag vaknade jag klockan sju! (nice)
Och somnade vid 22-tiden.
Jag har med andra ord sovit nio timmar så jag måste varit väldigt, väldigt trött igår.
Och ja, det var jag...
Vi började med att se en film igår, men när det gått ca en timme, då låg jag och klippte med ögonen.
Inte en chans att jag kunde hålla mig vaken så jag somnade.
 
Och fick en chock när jag vaknade över att jag sovit så många timmar.
Kroppen vet när den behöver sova ut för att läka antar jag.
Och på detta ska jag inte bli långrandig här, jag och hunden ska ge oss iväg snarast och få frisk luft på det och pigga upp mig ytterligare.
 
Läste i tidningen att det tydligen ÄR en köpt debatt om färjetrafiken.
Ja, vad ska man säga...?
Jag är inte förvånad OM det nu är så.
 
Igår packade jag bara ihop systugan utan att titta på blusen.
Kände inte för att se på "fläcken" om den nu är kvar.
Dock bestämde jag att om den är det, så åker blusen i soporna i alla fall.
Jag vet att jag inte ens kommer använda den som "strandblus", så det är lika bra att börja om.
 
Tyget var billigt och jag har mer kvar, dock inte så det räcker till en sådan här blus, men till något mindre projekt i alla fall.
Det kostade 24.90 kr/m och var på rea så det är inga stora pengar.
Så jag jobbar inte vidare på ett projekt som det är en fläck på.
 
Jag har ju liksom redan en barnjacka som ger mig mardrömmar.
Jag BORDE kasta den också åt...
Tjotahejti.
Men som ni vet, jag är inte riktigt redo för det ännu.
Jag väntar fortfarande på ett mirakel 
Fast det lär väl aldrig komma.
 
Så är det "Alla hjärtans dag" idag.
 
Om JAG köpt någon present?
Svar: "Nej" faktiskt.
 
Förrförra året köpte jag en present till sambon, och fick själv "Ica GRATIS-tulpaner" som present.
Förra året tänkte jag vara beredd och inte slösa lika mycket pengar som året innan, IFALL jag fick en dålig (ja, ja) present.
Så jag köpte godis till honom, för att ge något i alla fall och markera att det var Alla hjärtas dag.
 
Och jag fick...eh...
INGENTING!

Så det är så här långt vi har kommit i våran relation, tänkte jag då, och påpekade det även surt.
Sambon...
Ja, han skrattade väl och sa att han glömt det, och inte orkade gå och fixa någon present.
DON´T BOTHER, tänkte jag då.
(Va fan!!!?)
 
Så iår är det upp till honom.
Jag tänker inte ge honom ett skvatt, markera att alla andra år har det ju varit "så romantiska" små gulliga presenter...
Men är det slut på det nu eller?
Ja, vi får väl se.
Får jag något fint och gulligt iår, kanske KÖPTA, vackra blommor eller ja, en KÖPT gullig present...
Då ska jag överväga att tänka om till nästa år och inte vara en bitterfitta.

Men är vi på temat:
"Hahaha, jag glömde och orkar inte gå och köpa en present..."
Då vet vi vad den klockan är slagen.
Typ.
 
Nu skiter vi i det , nu ska jag och hunden ut, vi ses senare!
 
 
 
 

En fläck och mobbing...

Hej igen!
Hur har då den här dagen varit?
Svar:
Bra trots allt, ända fram tills nu.
 
Jag har fortfarande värk och börjar känna mig lätt folkilsk.
Det blir lätt så när man gått för många dagar med en majbrasa i nacke och vänster arm.
Sambon har tack och lov åkt och spelat inomhusgolf så jag får lite andrum här och inte behöver prata med någon.
 
Men ändå...
Med promenaden inräknad så steg ändå humöret för det var så skönt ute.
 
Så har jag börjat sy min tunika!
Tyget är jätteslinkigt och jag inser att jag MÅSTE investera i en overlock om jag ska klara av lite strechiga och även dessa slinkiga tyger.
Men mönstret är lätt och allt har gått finfint ända fram tills jag såg en FLÄCK på framsidan av tyget för ca 20 minuter sen.
Jag tänkte att det måste vara vatten från sprayflaskan när jag strök tyget... kanske... eller...?

Nej.
Det var det då inte, för "den torkade liksom inte in/ut" någongång, den var bara kvar.
Smör????

Jag tog nämligen en macka när sambon höll på med lite mackor förut.
Kan det ha varit en smörklick på min hand eller någon nagel som jag inte såg?
Förmodligen.
För fläcken är kvar, MITT FRAM, på det tunna skira tyget.
 
 
Jag bara pallar inte, detta skulle ju bli min sy-revanch nu när barnjackan gått åt pipsvängen.
Så får jag en fettfläck på det nya tyget.
Och VAD lärde jag mig av detta?
Ge fan i att äta macka samtidigt som du syr ditt jävla klantarsel!!!!!!!!
Ja, typ just DET lårde jag mig.
 
Så ska jag kassera eller fortsätta?
Jag fortsätter tror jag, och sen kan jag om inte annat ha den på stranden som strandtunika.
Men...
Det var ju inte riktigt det jag hade tänkt mig!
Alls.
 
Det går inge vidare bra för mig nu som ni märker.
I SUCK!
Jag ska nog hålla mig till stick- och virkning ett tag nu tror jag.
 
Så till igårkvälls...
Jag såg i vanlig ordning "Dox" efter Leif GW och "Veckans Brott".
Jag såg "Bully".
En dokumentär om mobbing, och fy fan vad jag grät.
Det var så hemskt så det var inte klokt.
 

Dox - Bully

Sändes: igår 22.00  -   Tillgänglig till: tis 26 feb   -   Längd: 1 h 32 min

Amerikansk dokumentär från 2011. De trakasseras i skolan, på bussen, på lekplatsen, fotbollsplanen, i mobilen och på nätet. Fler än 13 miljoner amerikanska barn mobbas, en plågsam upplevelse som följer dem resten av livet. Flerfaldigt prisbelönt film av Lee Hirsch.

 

http://www.svtplay.se/dox 

 

Alltså seriöst finner jag inte ord för detta skräckexempel till hur det faktiskt går till i skolans värld.
Det gjorde ont ändå in i hjärtat att se dessa utsatta barn, föräldrar till barn som tagit livet av sig, skolor som inte tar problemen på allvar och det är INTE bara i USA kan kan meddela.
 
Så när jag såg det där programmet igår, då kom en hel del känslor upp till ytan.
Det var som en knytnäve i magen och jag ville ringa min son och säga att jag älskar honom över allt annat.
Att han är ett fint barn.
Jag tänkte på min egen barndom som var ljusare än många andras skolbarndom.
Vi var en förhållandevis bra klass, lite stökiga kanske, men vi hade det bra med varandra i låg- och mellanstadiet.
 
Jag hade mina vänner som fortfarande är mina vänner, vi var RÄTT skyddade och skyddade varandra.
Klart det var något glåpord hit och dit när man växte upp...
Men vi hade alltid varandra.
Ingen stod ensam, någonsin.
 
Jag minns när jag var typ 4 år och uppåt, och man lekte alla barnen i tre kvarter här omkring.
Jag var alltid längre, oftast ett huvud längre än alla andra.
Till och med dom som var äldre än mig.
Och så var jag smal.
Jag kunde få glåpord kastade efter mig som "Flaggstången", "Spindeln" om man kom ihop sig i leken, men hade alltid mina nära vänner som försvarade mig.
Och jag gjorde detsamma för dom såklart.

Sen när jag började skolan fick jag snabbt andra vänner...
Och vi blev en liten grupp.
Alla var ganska långa, och så blev jag tjock i trean.
Jag var tjock från det jag var 9 tills jag började åttan och blev 14.
Naturligtvis kunde det vara en källa till mobbing men jag hade tur, för det var många i klassen som var tjocka.
Så...
Det blev aldrig en lika stor grej för mig.
Man kände sig aldrig ensam.
 
När man sen såg dessa stackars utsatta barn, varav vissa hade vänner och andra inte...
Ja, jag bölade så det var inte klokt.
Jag tyckte det var så hemskt.
Sambon såg en liten stund, men han gick ut, han kunde inte se på programmet för han blev så förbannad.
Ja, jag hade nog också den känslan, ledsen och förbannad.
 
Och så tänkte jag på sonen.
 
Jag skulle inte vilja vara barn i nutid.
Om det var jobbigt för barn att vara utsatta på "i min ungdom" då kan man bara tänka sig nu.
Barnen slipper inte ifrån sina plågoandar för nu blir dom inte bara utsatta i skolan, nej, dom blir utsatta på nätet och via sina mobiltelefoner.

Jag tycker VERKLIGEN att ni ska ta er lite tid och gå in och titta på den här dokumentären på SVT Play.
Den ligger kvar tills den 26/2.
Den är en knytnäve i magen, men också väldigt upplysande om en ignorant vuxenvärld i skolan som förminskar problemen.
 
Nu ska jag gå ut och titta på hur det blir med den där fläckiga blusen.
Och snart ska jag skicka efter fleecetyg till beställde jackor...
Så jävla maxat 
Förutom den där revasch-fläck-blusen då såklart.
 
 

Hällarna idag...

UNDERBAR promenad idag!
Det var vindstilla och lagom kallt...
 
 
Någon hade bråttom iväg men det där med LÅNGT HÅR på tassarna...
 
 
... it´s hell!
 
 
 
 
 
 
Vi var helt själva.
Ja, nu ska jag äta, återkommer.
 
 
 
 
 
 

Härdsmälta...

Och nu är ni väl nyfikna på den helt tipptopp färdiga barnjackan...?
Jajamänsan, jag tänkte väl det och TADAAAAAAAAA...
Här kommer den INTE!
 
Vet ni vad, det gick inte idag heller.
Det bara går inte.
Nej, det helt omöjligt.
Och jag kunde bara inte ge den välsydda lilla saken en rå kant i nacken.
Nope.
Så nu hänger den i arbetsrummet och bara...
Driver mig till vansinne.
 
Jag ska fundera inatt, men jag tror det kommer bli så att denna kommer inte gå att lösa HUR JAG ÄN GÖR...
Så jag får börja om från början när jag har fått lön.
Köpa nytt, likadant tyg och börja om.
 
Så jag la i alla fall tillfälligt ner barnjackan och skar ut pappersmönstret till den grå blusen istället.
 
 
 
Fick såklart ont i nacken av allt krälande på golvet, och sen hann jag skära ut framsidan på blusen i tyg, så var det tack-o-go´natt fullständigt för nackfan.
Den har party hela veckan just nu.
 
Och när jag får så där ont kan jag ju som jag beskrivit förut, inte tänka riktigt klart.
Så när jag efter en stund får för mig att mönsterdelarna inte stämmer, bak- och framstycke...
Då får jag en härdsmälta och tror att jag har ritat av mönstret fel.
F-A-N och jag blir galen inombords.

Det tar hela 30 minuter innan jag orkar kontrollera ordentligt, är sur som fan och känner att jag är nog ta mig fan den SÄMSTA sömmerskan i världshistorien, när jag inser att mönstret stämmer trots allt.
Men då är jag redan grinfärdig av värk och kan inte ens glädja mig åt att det ÄR rätt.
Det är så himla synd om mig.
 
Höjdpunkten på dagen var ändå att sonen dök upp här.
Han gick igenom frysen och undrade om det inte fanns några kladdkakemuffins...?
Nej, det fanns det då inte.
Men "Snälla mamman" svängde ihop en smet och bakade en liten laddning.
 
Jag skrattade för övrigt rätt rejält när vi var på stan i söndags och sonen tyckte att jag ser YNGRE UT än Britney Spears.
- Öh, har du fel på synen eller, undrade jag.
- Nä, hon ser ut som en gammal tant, sa han.
- Mhm, då är jag himla snygg då med andra ord, sa jag, om jag ser yngre ut än Brittan.
 
- Nej...
Jag sa att du såg yngre ut, men jag sa inte att du är snygg...
... sa han och flinade.
RIDÅ, tänkte undertecknad då 
 
 
Men att jag skulle se yngre ut än botoxade Brittan...?
 
 
Nej, jag tror nog att det är dags att ta sonen till optikern!
 
Så där ja...
Nu sitter jag här och har ont som fan.
Men jag behöver väl sova också antar jag, jag är fruktansvärt trött.

Förresten är det inte bara nacken jag har ont i, jag skar upp min pekfingertopp på en dressingflaska som jag öppnade på jobbet igår.
Det gör skitont, fingertoppar är ju inte att leka med (nervrikt som tusan typ) och jag kan knappt använda fingret.
Vi får väl hoppas att det lägger sig om någon dag eller två.
Det är BARA skrot och korn här som ni märker.
MEN DET GÅR VÄL ÖVER....?

Usch, nu ska jag sluta så ni slipper mitt gnäll
, kanske jag återkommer...
Vi får väl se.
 
 
 
 
 
 
 

Morgonpuss...

Hemma från jobbet igen och det var -3 grader när jag travade hemåt.
SVINKALLT utan långkalsonger eller åtminstone benvärmare på benen.
Men hem kom jag och nu har jag både ätit frukost, druckit kaffe och nu té för att få upp värmen igen.
I köket var det tävling om mattes gunst idag...
 
 
Vem ska gulla och få egentid FÖRST med matte...?
Det blev Leo som drog vinstlotten idag...
 
 
Milou blev såklart sur och var tvungen att försöka visa vart skåpet skulle stå genom att "dominera" Leo med lite pussar...
 
 
Gick inge vidare kan jag meddela, för då gick kaninen till attack och (den icke så tuffa) jakthunden...
 
 
 
... slängde sig genast på rygg och lät kaninen bestämma.
Som vanligt.
Det är väl lite som jag och sambon det där...
Ni får väl gissa vem som är vem i vår konstallation 
 
Så vart det lite flingor och försök till att samsas ändå för dom små ulltussarna.
Omöjlig kärlek om ni frågar mig.
 
Och hur kommer dagen att se ut?
Jo, jag ska piffa nu och sen SY.
Är skitladdad och tänker slutföra barnjackan idag.
Har bestämt mig för en rå kant till kragen på jackan ALTERNATIVT sy på en snedslå över sömmen.
Det beror på om det blir för tjockt och klumpigt eller inte.
Men klar ska den bli och sen får vi väl se om NÅN vill ha den.
Och nu tänker jag köra igång.
Vi ses senare.
 
 
 
 

Gotlands vackraste hund...

Började med att läsa i tidningen att "Gotlands vackraste hund" bor i Ljugarn och heter Mortimer...
Pöh!!!!!
Det gör den inte alls det.
Gotlands vackraste hund heter Milou och bor i Visby!
 
 
Bara så ni VET liksom 

Delade meningar om filmen vi såg igår, "Flight".
 
 
Morsan och sambon tyckte den var bra.
Det tyckte inte Fröken Tvärtemot!
Den var inte dålig, men den var verkligen inte så bra som jag förväntat mig.
Jag tyckte den var seg och jag blev rastlös på sluttampen.
Och så slutade den med en god portion "jag-blir-så-präktig".
Jag ger den:
  - tumme upp, men jag gissar att dom andra ger den 3-4 tummar upp.
 
Annars är jag helt slut här.
Kom knappt upp ur sängen, ont i nacken och trött som en bäver.
Men det BRUKAR ju hämta upp sig under promenaden till jobbet, i alla fall tröttheten.
Nacken däremot har tagit ställning FÖR att jävlas, den vill inte ge sig.
DET kommer däremot inte bli bättre av att jobba, men har jag nu tagit på mig detta passet så är det bara att bita ihop.
That´s it.
Ja, vi ses imorgon, nu är det dags att piffa och sen sticka iväg.
 
 
 

Inte ett jävla mirakel...

I´m back.
Och är helt färdig.
Det har gått i ett och jag satte mig precis.
Har inte suttit, och man inte räknar framför symaskinen då förstås.
 
Sonen och jag knatade iväg och fixade medicin och en present till sambon från sonen.
Vi tog med stackars Milou som inte sett till en klok promenad på hela veckan, så det blev en liten extrasväng med henne också.
Sonen och jag hade lust att gå och fika, men han skulle först till farfar på kalas och sen skulle ju vi ha middag...
Så det kändes inte som läge för det.
 
Vi kom hem och jag testade olika lösningar med kragen och den lösning jag valde krävde att jag gjorde en 2½ längre krage!

Jamen vafan...
Har man harvat på med den här i 100 år så är det bara att fortsätta.
Jag kan hålla på till dödagar känns det som nu, jag är inte ens upprörd längre.
Så jag trixade ihop en ny krage, tjoff, så var det klart.
 
Sambon fick hjälpa till lite med matlagningen, och så vart det varvat med systuga.
Så varde det födelsedags middag.
Och sambon fick ett HIMLA käckt kort, OBS, läs texten ordentligt 
...
 
 
 
 
Vi hade rätt kul i bokhandeln jag och sonen när vi hittade detta kortet om jag säger så.
Sambon fick "golfbidrag", tröja av sonen och dessutom tuplaner av morsan.

Nu har vi ätit middag, fikat och ska snart vi allihopen se Denzel Washingtons nya film, "Flight".
 
 
Den går väl typ på bio nu och har fått jättebra kritik.
Men sambon har en kompis som har fixat den "på en liten sticka till datorn" som vi fått låna 
Så vi slipper gå på bio, vi kan se den ändå.
 
Ja, det var min dag, nacken är skitdålig igen men jag låtsas inte om den.
I alla fall så gott det går.
Vi ses imorgon innan jobbet.
 
 
 
 

HEJ-SVULLAR-LÖRDAG...

Att jag är inne och bloggar nu känns som en risk...
Igår vid 22-tiden när vårat "Mello"-sällskap gått, då skulle jag gå in och uppdatera min fortsatta dag.
Men...
När jag skulle gå in här fick jag varingar från Google Chrome som jag använder som sökmotor, att det var risk att gå in på "Blogg.se" för det kunde skickas ut virus från sajten.
 
Idag fick jag inga varningar, så...
Jag hoppas väl på det bästa.
 
Vad hände igår då...?
Jo, jag tog det ganska lugnt som planerat.
Satt och ritade ett kragmönster SJÄLV, för jag hittade inget på nätet.
Försökte tänka på ett ungefär hur jag ville ha det, ritade på papper, skar ut pappersmallen och gjorde sen en mall i spilltyg bara för att kolla...
 

NÄSTAN precis som jag ville ha det, runda hörn, fast jag ville ha bredare krage.
Så jag breddade mönstret 1.5 cm och fick till... (ursäkta dåligt ljus)
 
 
Bättre!
Okej, nästa fråga:
Dubbelt tyg i babymanchester eller dubbelt tyg med babymanchester och fleece...?
Det blev dubbelt tyg med...
 
 
... babymanchester och fleece.
Obs, kragen är bara fastnålad så den är inte helt jämn på bilden...
 
 
Ja, så det pysslade jag med i lugn takt igår.
Så det blev lite pyssel ändå, men när jag bara satt rakt upp och ner så brände det alldeles FÖR överjävligt i nacken.
Så KANSKE nu då att barnjackan blir av ändå... förmodligen... om jag har tur... förhoppningsvis...?
Jag tar verkligen inte ut något i förskott.
 
När jag pysslat klart för dagen så startade jag upp middagsmaten.
Fick hjälp av sonen med att skala potatis och morötter, han fick även blanda ihop vitlössmör, skära bröd och något mer.
Jag gjorde min omgjorde fisksoppa och vitlöksbröd/baugette i ugn!
Vi skulle få "Mello-besök" och jag hade utlovat middag till det.
 
Hundbästisen med familj kom över vid 18-tiden och vi åt mat, fikade, fixade grönskastallrik med dipp (bästisen) och godis på det.
HEJ-SVULLAR-LÖRDAG!
 
Och så bänkade vi oss framför tv´n och...
Tappade hakan.
Alltså var det SÄMSTA mello-delfinalen NÅGONSIN eller????
Ja, det vill jag nog påstå faktiskt, s
åååååååå jävla dåligt så det var inte klokt.
Vi satt och skrattade här tillslut åt varje bidrag, och som hundbästisen sa:
"Fan, har dom samlat alla dom dåligaste bidragen i ett program eller?"
Mm, det kan man ju undra.
 
Jag tyckte dock, om jag måste välja, att bidrag nummer två var bäst och sen kom nummer ett.
Dom som gick vidare, Sean Banan och Louise Hoffsten var kassa.
Urkassa.
Båda var urtrötta som bidrag, Sean kändes lika urtvättad som en gammal pyjamas man haft i år.
Dagispop som tappat stinget rejält.

Louise Hoffsten var så trist så klockorna stod stilla, släpig amerikansk västkustrock på rohypnol.
Och sen döm om min förvåning när jag sent var inne och kollade på "Fejan", och ser HYLLNINGAR till Louise Hoffsten.
Folk tyckte hon var bra.
???
Jag tyckte det var ett sömnpiller i världsklass.

Eller så hade jag missat något väsentligt under låtens gång...?
Kanske det var JAG som somnat till själv under låten och missat det "magiska" med den?
Ja inte vet jag.
Det var inte bra finalister i alla fall, men dom kommer inte vinna i den stora finalen den saken är klar.
 
Vad händer idag då?
Jo, jag måste gå till apoteket och hämta medicin, och det jävliga är att jag har den tuffaste månaden sen jag vet inte när.
Inget högkostnadsskydd på mina mediciner och jag behöver 2½ burk per månad, och dom ligger ju på "billiga" över-300-kronor-per-burk, PLUS hudkrämen som även den ligger på nästan 300 kr.
Mycket räkningar har det varit och jag har inte mycket pengar kvar, men jag måste ju ha medicin.
 
Så fyller sambon år imorgon, men vi firar ikväll för imorgon har jag tagit ett extra jobbpass och imorgon är inte sonen här heller.
Fast så ska sonen på kalas till farfar på efteriddagen dessutom, alltså får vi fira till kvällen.
Det gäller att planera sitt kalasande under dagen liksom.
 
Nacken känns lite bättre idag.
Det är inte "majbrasa" längre utan mer " väldigt ont".
Jag hoppas det blir ännu bättre tills imorgon.
Nu ska jag kolla i dagsljus på babyjackan, vi ses senare!
 
 
 
 

Kapad...

Så var den kapad...
 
 
... luvan på barnjackan.
Här satt jag som en padda i soffan framför tv´n och tänkte att NÅGOT måste jag göra i alla fall!
Något som inte är så stor påfrestning.
Så jag sprättade försiktigt bort luvan och jämnade till kanterna.
Ja, jag kör väl ett varv till på eländet.
 
Nu ska jag sätta mig och kolla på nätet efter kragförslag, se om jag hittar någor mönster...
Eller så ritar jag ett själv.
Har jag aldrig gjort, men så svårt kan det väl inte vara...?
Kommer dock inte skära ut tyg eller sy, för det pallar inte nacken.
Forsättning följer.
 
 
 
 

Bara förväntat...

Kvällen igår tog sig...
Jag såg att det var filmen "21 Jump Street" på vår filmkanal och sonen och jag såg den utan förväntningar.
 
 
... och döm om min förvåning när VI skrattade oss igenom nästan hela filmen.
Ja, det hade jag verkligen inte förväntat mig och inte sonen heller.
Jag har varit skeptiskt för jag tänkte att den kunde väl inte bräcka förlagan med Johnny Depp...
 
 
... som gick i min senare ungdom.
Själva serien kommer jag kanske inte ihåg så mycket av, den var ju lite "putslustig" och med samma tema som i filmen:
Poliser som såg barnsliga ut och som skulle föreställa elever och löste brott i skolan.
Men man såg den ju av en enda orsak MEST:
Superhunken Johnny.
 
 
Ja, men filmen var helt klart sevärd och jag och sonen fick ett bra slut på dagen.
Jag ger den 
   - ja, och en halv också.
 
Vaknade idag och har en vulkan brinnande i nacken.
Bara förväntat efter gårdagens maraton-race, humöret är i skosulorna och hela helgen känns förstörd.
Ja, det är klart att det blir vad man gör det till, men INTE med sådan här värk och INTE om jag ska behöva sitta och vila mig en hel helg.
Det var INTE vad jag tänkt mig.
Men på måndag har jag jobb igen, ett extrapass så...
Jag har inte så mycket val.
 
Hade velat gå en rejäl långpromenad med hunden, men det är inte heller genomförbart.
Jag kunde knappt dra upp mjukisbyxorna förut, då fattar ni kanske vilken nivå det är på.
 
Ja, så jag ska väl bara sitta här och...
Glo på tv.
Kul.
Återkommer senare.
 
 
 

Och partydagen fortsatte...

Och partydagen fortsatte...
Med min redan värkade nacke satsade jag min sista ork på att laga en liten festmåltid.
Det blev fläskfilé i ugn med bananer och gorgonzolasås.
Och potatis och sallad.
 
Vid första tuggan sa sonen:
- MmmMmmMmmmMmmm, gud vilken god sås!

Tycker du, va bra, sa jag.
- Mm verkligen, vad är gorgonzola, undrar han.
En ost, svarar jag...
Och exakt DÄR borde jag ha stoppat i informationsflödet!
 
Men jag (mitt dumhuvud) fortsätter:
- en mögelost med mycket sälta i...
 
Och exakt DÄR välte hela konversationen rakt ner i soporna, för då...
Säger sonen:
- MÖGELOST!!!???
Va, har du äckligt mögelost i såsen, fy fan vad äckligt!

????
Jaha, och hur kunde det gå från "MmmMmmMmmmMmmm, gud vilken god sås!" till "MÖGELOST!!!??? - Va, har du äckligt mögelost i såsen, fy fan vad äckligt!"
Ja, det kan man ju undra så där lite som kock.

Och så upptäcker han att det är bananer i maten också.
Då blev det så äckligt så det gick knappt och äta, han åt och grimserade som om jag lagt råttgift i maten.
Men då kände jag mig färdig med skiten.
Här har jag investerat dyra pengar på att laga lite lyxigare fredagsmat, och så kunde jag lika gärna ha serverat bajs.
Det hade fått samma bemötande.
 
Jepp.
Tack.
Färdig med dagen och färdig med folk i familjen överhuvudtaget.
Faktiskt.
 
Ja, så förslog jag att vi skulle hyra film och se.
Nej, det var sonen inte intresserad av, så här sitter jag och har sett på 2:an och en dokumentär om Karl Ove Knausgård.
Inte mig emot, jag är hellre kulturell än snäll ikväll.

Dock har det funnits två höjdpunkter under dagen, jag har fyndat (billigt, billigt) 2 Vougemönster...
 
... och tar man bara västen tex, så är det bara att sätta på ärmar på den så blir det en supersnygg fleecejacka i kortare version.
Även kappan är supersnygg tycker jag.
 
 
 
 
 
 
Och så detta mönster som kanske ser något tantigt ut...
 
 
... men leker man bara lite i "paint" och tar bort fula detaljer i tex den gråa jackan...
 
 
... och tar bort den tantiga kjolen, så ser man ju LÄTT att detta kommer bli en höjdare som fleecejacka.
Det var dagens enda höjdpukter.
Nu ska jag krypa till kojs, imorgon blir en bättre dag.
I hope.
 
 

 
 

Martyren...

Och vart tog jag vägen idag då...?
Jo, sambon skulle städa igår, då var han "dålli".
Jag kommer hem idag, då skulle han städa istället...
Men han är fortfarande "dålli", fast nu är han på jobbet.

Jag kom alltså hem, åt frukost, STÄDADE för andra gången den här veckan och sen...
Var jag tvungen att göra alla ärenden jag tänkt göra utan städet inblandat, ute i snöstormen, samt handla.
Jag är förlamad och har tokvärk i min vänstra sida, nacken är av not kul at all.
Jag har idag gett martyren ett ansikte, och fortsätter att göra det här och nu.
 
Men vad gör man?
Om ingen annan gör det som ska göras så får man göra det själv.
Uppenbarligen.
Och snart ska jag dessutom laga mat, jag vill mest bara sätta mig ner och gråta.
 
Det var inte en sådan här dag jag behövde efter att gått av mitt arbetspass idag.
Jag är så dränerad, men...
Det blir festmiddag med fläskfilé i ugn i gorgonzolasås och rotfrukter till det.
En sista ansträngning.
Återkommer senare.
 
 

Sånt gillas...

God morgon!
Idag känns morgonstarten bättre än i förrgår, jag vaknade före klockan!
Sånt gillas.
 
Igår såg jag film, jag hyrde...
 
 
... jag gav den en chans och slutbetyget slutar på:
 - tumme upp.
 
Och det får den enbart för NATURBILDERNA från Karlsö!
Det var totalt bortkastade pengar, urdåligt manus, urlarvig orsak till att döda döda dom som blev dödade, inte ens dom bra skådisarna kunde rädda eländet.
Se inte, spar pengarna.

Ja, och samtidigt som jag såg på filmen, kollade jag nätet efter jackor med stora kragar.
Favoriterna...
 
 
 
... blev dessa två.
Tänker mig lite härliga variationer av fleecejackor att sälja framöver.
Detta mönster hade jag, det var med i förra Burda tidningen...
 
... och denna var inte heller helt fel, dom långa ska kanske tilläggas...
 
... i alla fall inte i rätt tyg.
Ja, detta gjorde jag samtidigt som jag tittade på filmen.
Eller jag plockade fram datorn och började leta på nätet eftersom jag var så uttråkad av filmen.
 
Nu är det dags att hoppa i duschen, promenera med Morgonpasset i P3 i öronen, och vi ses imorgon!
Ha en bra dag.
 
 
 

8½ vecka bör en solstolle absolut ha...

Jag har varit och klippt mig och eftersom det var väääääldigt länge sen sist...
Klippte jag av ganska mycket.
Ca 3 cm rök, men jag har ju att ta av och det var behövligt.

Har märkt att när man tonar håret, speciellt när man tonar det blont, så blir det ju så mycket mer "slitet".
Det problemet hade jag inte innan, eftersom jag inte har tonat håret kontinuerligt förrens för två år sedan.
Men har fått lära mig av min frissa att inte dra ut toningen i hela håret varje gång, för att spara på det.
Fast det blir mer slitet i topparna med toning i.
Nåväl, nu är jag nyklippt och nytonad.
Tror jag plockar ögonbrynen ikväll, hoppsan, TOTALREVOVERING på gång? 
 
Lekte med tanken att klippa av luggen...
 
 
... men det blev inget av det den här gången heller.
 
Det slutar alltid med tanken på allt bassel med att få ett lockigt hår/lockig lugg att vara rak.
När den vill krypa upp till hårfästet, fastän man fönar och fönar och fönar.
När man har fått den spikrak innan man stiger utanför dörren och så är det fuktigt ute, alternativt regn och TJOFF...
Så är det gethorn i pannan istället för en rak, fin och blank lugg.

Än så länge hänger lejonmanen med ett tag till, m
en kanske till hösten...?
Jag vill hitta på något nytt.
Vill bara inte se ut som en tant med gethorn i pannan.
 
Så har vi börjat lägga in önskemål om våra semestrar.
Jag la först ut 8 ½ vecka.
Men tog bort 2 pass ( vilket blir 4 semesterdagar i praktiken ) för att spara NÅGOT ifall man måste vara tvångsledig.
Så jag har nu landat på 8 veckor, det är ju ett helt jävla sommarlov.
 
Förra året tog jag ut 7½ vecka...
Jag lobbar alltså nu för 8, och som min Nybyggarkusse så KLOKT skrev när jag berättade via sms om att jag nu lagt 8½´s semester ( för det var det ju först då som sagt ) som önskemål:
"Perfekt...
8½ vecka BÖR en SOLSTOLLE absolut ha!"

Ja, jag kan bara hålla med, om inte Solstollen får minst 8 veckor, då överlever hon inte vintern.
Och det gäller väl den där Solstollen i kalla, regniga Norge också 
 
Så var jag inne på "Garag1" en sväng och bara kollade när jag ändå var på stan, och tänk...
Jag hittar ALLTID något som tilltalar just mig där!
 
 
... och även...
 
 
Hade dock inga pengar att slösa den här månaden på skyltar, jag är tokpank.
Detta blev en hård månad trots att den såg så ljus ut i början av lönen.
Men nästa månad, DÅ...
Kommer dom hamna i våran trappuppgång 
 
Dagen har gått skitsnabbt, och jag med den.
Inte mycket på tv idag, så jag kommer nog gå över och hyra en film.
Grabbsen ska se på fotboll, det är väl Sverige - ? ingen aning...?
Vi kanske ses lite senare.
 
 
 

Jag fick en impuls när Jehovas hälsade på....

Milou såg nyss en varulv/varg på tv och morrade som besatt.
Jo´rå, det är till är vara tuff här brevid matte i soffan.
Då kan man känna sig trygg IFALL det skulle dyka upp en varg eller varulv i alla fall, Milou skulle alla gånger fixa biffen och rädda mig.
For sure 
 
Hemma och ganska nöjd med det.
Och igår fick jag en sådan konstig impuls...
Som jag tack och lov inte agerade på.
 
Jag var på jobbet, det ringde på dörren och jag fick uppdraget att öppna.
Utanför står två personer, en ung och mycket söt flicka (ca 16-17-18 år) och en INTE SÅ SÖT, himla surmulen tant bakom.
 
Jaha, Jehovas tänkte jag, och den söta flickstackarn börjde direkt presentera sig, vart dom kom ifrån och jag...
Fick impulsen att spela CP-skadad.
 
Helt plötsligt när hon står där och rabblar sitt "mission" så dyker Björn Gustavsson upp i huvudet, och scenen i första avsnittet av säsongens "Kontoret" upp...
 

Och jag ville spela söt-flickan och surmule-tanten ett spratt och spela cp-skadad.

Börjar fnissa inombords, tvingar NATURLIGTVIS ner impulsen och är "proffsig på jobbet", avbryter filckebarnet med en fniss-frustning och säger:
"Ursäkta, men jag bor inte här, jag jobbar här och.... bla...bla..."

Med en tekopp i handen.
 
Jag såg väl allt annat än - "Jag bor inte här" - ut.
Dom trodde säkert att jag ljög, jag var glad att jag inte agerade på impulsen att skoja lite med Jehovas små oskyldiga lamm.
Men hade jag varit hemma...
Då vet i fan om jag inte gjort det!? 
 
För det är väl sånt som kan botas om man TROR tillräckligt mycket enligt Jehovas, eller...?
Jag är lite knäpp jag vet, tur att jag har impulskontroll i alla fall.
( Än så länge åtminstone, jag tror jag släpper på den efter pensionen vid 65...)
 
Och som av en händelse så låg jag vaken till halv 01.30 inatt och såg en film om en flicka som var uppvuxen i Jehovas, men som sen blev kär i en kille som inte var Jehovas.
Den var faktiskt så bra att jag låg och glodde så sent in på natten.
Men innan dess såg jag Dox och "Fem förstörda kameror" .
Och grät.
Och grät.

Och jag rekommenderar VERKLIGEN att ni som kan ska se någon av repriserna eller spelar in för denna var verkligen sevärd.
Modig.
Fruktansvärd.
Och man blir bara ännu mer "Anti Israel".

Jag kan aldrig, och kommer aldrig tycka att det är okej att USA (m.fl. länder) "gav" judarna efter 2:a världskriget, palestiniernas land.
Stal deras land rakt upp och ner.

Tar mer och mer land, invaderar deras mark, bygger bosättningar OLAGLIGT för sina egna egoistiska behov.
Det Hitler gjorde mot judarna var avskyvärt och fruktansvärt, men det judarna/Israelerna gör mot palestinierna är inte ett dugg bättre.
Jag förstår inte hur en hel värld kan stå brevid och titta på.
Hat föder hat.

Ja, se denna, en viktig inblick i hur det går till ute i världen.
( Ni kan ju kolla Svt Play också, men jag tror inte den finns där...)
 

Fem förstörda kameror

När palestinske Emad får en son skaffar han sin första videokamera. Samtidigt börjar Israel bygga en mur genom hans hemstad.

Emad Burnat med sina fem förstörda kameror. Emad Burnat med sina fem förstörda kameror.

Emad börjar filma hans och hans vänners kamp mot murbygget, samtidigt som han dokumenterar sin sons uppväxt. Men det dröjer inte länge innan den brutala verkligheten kommer i kapp Emad och hands familj. Dagliga arresteringar, våldsamma attacker och plötsliga dödsfall skrämmer dem, och demonstranter blir gripna och skjutna av polisen.

En efter en blir Emads kameror sönderslagna - och varje kamera blir ett kapitel i hans histoia. Fem år och fem förstörda kameror senare kan han visa denna unika film om liv och död på ockuperat område.

Fem förstörda kameror är oscarnominerad för bästa dokumentär, och har bland många andra priser tilldelats Stefan Jarl International Documentary Award på Tempo Dokumentärfilmfestival 2012.

Sändningstider: 
SVT1 Tisdag 5 feb kl 22.00
SVT1 Onsdag 6 feb kl 13.15
SVT1 Onsdag 6 feb kl 00.05

 

Tillsist bjuder jag på den anmälda scenen när Viking/Björn, spelar cp-skadad.

Jag både skrattar, skäms OCH får ont i magen på ett obehagligt sätt när jag ser den...


 
 Jag ska nu tona håret och sen gå och klippa mig, vi ses senare!
 

Ja, då vet inte jag...

GÄSP...
Typ.
Inte "pigg och alert" idag när jag vaknade, kaffe och frukost i magen och läget är oförändrat.
Har läst tidningen men insett att jag nog inte läst ett skit trots allt, jag har bara skummat.
Noll fokus.
GÄSP.
Idag är en sån där dag när jag bara vill krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet igen.
GÄSP.
 
Jag var uppe för sent igår, efter Project Runway var jag fortfarade pigg och låg och glodde på tv alldeles för sent.
Gäsp.
 
Ja, jag gäspar faktiskt på riktigt, inte bara skriver det.
Gäsp.
Ögonen är helt tårfyllda.
 
Är till och med så trött så jag KNAPPT orkar vara irriterad över barnjackan.
Fast se där, jag var tvungen att nämna den lite i alla fall.
 
Det blir promenad till jobbet idag, kan behövas.
Vaknar jag inte till ordentligt DÅ, i den här blåsten...
Ja, då vet inte jag.
 
Sonen är på toa och har stått och piffat i en halvtimme nu.
Jag tycker bara det blir längre och längre tid på toan för varje vecka han kommer hit.
Har jag tur så får jag väl komma in om en liten stund, annars kan det bli knivigt.
Hej-o-välkommen-tonår.

Oj, nu kom han ut, insvept i ett MOLN av parfym!
(Hej-brudarna-i-plugget-här-kommer-jag!)
Det där sista skrev inte jag, någon okänd person har kapat mitt bloggkonto 


Dags för mamma att piffa då, vi ses imorgon!
 
 

Jag ville bara lyckas med något...

Dagen känns som ett enda stort BLÄ.
Ja, till och med avritningen av mönstret till tunikan var omöjlig.
Tillslut fick jag nog, jag såg inte dom röda strecken till storlek 34/36, så jag gick och hämtade en svart tuschpenna och ritade i strecken på mönstret så jag skulle kunna rita av ordentligt och snabbt.
 
Kanske inte så bra, för pennan gick igenom pappret och förstörde förmodligen mönstren på andra sidan...
Men det sket jag i idag, jag ville bara lyckas med något!
 
Sen skar jag ut mönstret, och insåg att jag sett en precis likadan tunika på "Lyckliga jag" eller vad gamla Vero Moda på Adelsgatan nu heter.
Tror dom tog/tar 399 för sin, det kommer inte min kosta mig i alla fall 
 
Dammsugningen gick i alla fall finfint.
Jippie, alltid nå´t.
 
Så drog vi och handlade på Granngården, och när vi var på väg med hö, halm och hundmat till kassan ser min mor detta, pekar och säger...
 
 
"Oj kolla, det var ena väldigt dyra diskborstar det där, är dom galna här eller...?"
Jag (i torr ton): Det kanske är väldigt speciella diskborstar.
Morsan: "Ja, för det där priset, då ska dom fan diska av sig själva då!"
Mm, det var ord och inga visor det från min mor, o
ch så skrattade vi, och jag fotade såklart diskborstarnas svar på Chanel.
 
Och idag köpte jag min sista plastback till arbetsrummet!
Nu är det helt klart och jag ska fota och visa någon dag här framöver.
Dock är det synd att jag inte fotade INNAN nystylingen också av rummet, men nu får ni hålla tillgodo med.
Inga "före och efter" bilder, bara efter.
Nu ska jag se "Project Runway", dom lyckas säkert bättre än jag gör med mina små alster
Vi se imorgon innan jobbet.
 
 
 
 
 

Maddes väldigt omgjorda "Franska fisksoppa"...

Tillbaka...
Idag gjorde jag den där übergoda fisksoppan från Ica-recepten igen.
Men jag har gjort om den rejält och den blev ÄNNU godare än förra gången.
Vi åt som en skock utsvultna vargar.
Här kommer mitt omvandlande recept (Ja, kollar ni på ICA och söker på "Fransk fisksoppa" lär ni se att den inte stämmer så mycket med orginalrecepte
)

Maddes väldigt omgjorda Franska fisksoppa:
 

Ingredienser

  •  1 pkt torsk eller sej och 1 - 2 bitar lax i portionsförpackning. 
  • räkor
  • 1/2 purjolök
  • 1 vitlöksklyfta
  • 500 g fast potatis
  • 1 morot.
  • 1 röd paprika.
  • 1 förpackning passerade tomater.
  • 7 dl fiskbuljong (vatten och buljongtärning eller fond)
    och en 1 grönsaksbuljong träning.
  • Oregano eft smak och tycke.
  • 1 burk crème fraiche
    (eller som jag körde idag, 5 dl matlagningsgrädde)
  • 1 skvätt soja.
  • 1 msk fiskfond.
  • saften av ½ citron
  • 1 knippe dill som klipps ner i fonden.
 
  1. Tina fiskarna, skär den i tärningar.
  2. Fixa och skär purjolök, vitlök, morot och potatis.
    Tärna potatisen ca 1x1 cm tärningar. 
  3. Häll i vatten, buljonger, soja, kryddor, fiskfond, vitlök, citron och dill.
    Ner med potatis, morot, purjo och låt småputtra ca 10 minuter, kolla att potatisarna är färdigkokta, sen ner med paprikan.
    Tillsätt crème fraiche eller grädden.
  4. Smaka av grytan med salt och peppar.
    Lägg ner fisken i grytan och låt sjuda tills fisken är klar, vänd ner räkorna det sista ni gör och låt dom bli varma.

    Ät med baguette eller vitlöksbröd i ugn.
    Detta är ca 4 portioner.

 


Envis som...

Nu är dom inne i något skov här...
Telefonförsäljarna har ring hela dagen.
Jag har inte svarat, för jag ser ju att det är ett nummer som jag inte känner till.
 
Och barnjackan...
Ja, jag gick här och dammsög och hade ångest.
Jättemycket ångest.
Fan (förlåt), fan, fan, fan.
 
Sprang in i arbetsrummet som slet upp den ur tygsoporna, borstade och rollade av den och hängde upp jackan igen.
Gick tillbaka och fortsatte dammsuga och började hysteriskt skratta som en knäppgök och tyckte själv att jag är knäpp som bara inte kan GE MIG.
 
Men sådan är jag.
Hatar att "förlora" ett projekt, hatar när saker inte blir perfekta som jag tillverkar.
Hatar när det inte blir som jag vill.

Bara som en jämnförelse så kan jag berätta att när jag gick som krukmakarlärling så satt jag EN MÅNAD för att lära mig att centrera leran i mitten av drejskivan.
En månad gott folk.
Gjorde inget annat än tog lerbit efter lerbit och smällde i mitten av skivan, försökte centrera, skar av leran när den blev för mosig, på med nästa bit och så samma procedur igen.

Men sen satt den, jag var så vass på att centera leran att det sitter i ryggmärgen än idag fastän jag inte har drejat på år.
Jag kan liksom känna i huvudet hur det känns i handen när den sitter perfekt i mitten utan att ens sitta vid en drejskiva.
 
Jag är så envis att uttrycket "Envis som en åsna" BORDE heta "Envis som Madde Österholm"!
Jag bara inte kan ge mig, fastän jag borde i detta fallet.
 
Men nu tänker jag så här:
Kanske det går att skära bort luvan och sy en krage stället?
Jag har ju tyg kvar.
Den är ju så söt.
Ja, det finns KANSKE ett liv efter detta för jackan, vi får se.
Nu ska jag laga kvällsmat, vi se lite senare.
 
 
 

Lagen om ALL jävelskap...

Nu ligger den i soporna...
Barnjackan alltså.
 
Jepp, så fick det bli, 250 investerade kronor sa "Sayonara barnjackan".
Och TIDEN ska vi inte tala om.

Sagan om "Lagen om all jävelskap" har fått ett slut.

Jag sydde en dekorkant, blev åt helvete fult...
 
 
Har insett att med tjockt tyg blir det inte bra.
Jag blev rosenrasande och skar av hela kanten UTAN att mäta, bara skar.
Fram med kanten som jag tänkte sy på igår och nålade fast, sydde på i samma raseri med en jäkla fart...
Fick till den perfekt!
??????
WOW!
Helt otroligt.
 
 
 
Okej, en liten "rå" kant på insidan gör ju inget tänkte jag, det hade ju tex fleecejackan också.
Kanon, och så skulle jag pressa ut kanten med strykjärnet och ser...
 
 
Nej...
Det är FAN-I-MIG-INTE-SANT!!!!!!!!!!!!!!!!!!
4 cm av yttertyget har hamnat utanför.
Men nu är det slut, jag sprättar inte en millimeter till GLÖM det.
 
Jackan åkte på golvet, STAMP-STAMP-på fanskapet, jag såg väl ut som en galen seriefigur på uppåttjack.
J
ag skrek värre fula ord än den värsta sjörövare någonsin gjort, sen knycklade jag ihop den och slängde i soppåsen!
End of story.
Så nära och så blev det så här.
 
Jag syr tunikan och sen börjar jag om på en ny barnjacka.
En likadan.
Men denna...
Den var förbannad av satan, det måste till och med ni hålla med om.
 
Jag har ritat av mönstret till tunikan, nu ska jag dammasuga.
Humöret är i botten.
 
 

Mycket blir det...

God morgon!
Jag ger er till att börja med en hund i morgonljus med morgonfrisyr...
 
 
 
Här har det fixats en hel del på morgonkvisten och jag ska inte bli långvarig här.
Nu ser min resten "att göra"-lista ut som följer:

1. Rita av resten av mönstret på tunikan OM det går.
Dagsljuset är urkasst idag dock, så jag misstänker att det inte kommer gå.
 
2. Sy luvan pa barnjackan.
Jag mår faktiskt fysiskt illa av själva uppdraget, men det är som jag skrev igår:
Den SKA bli klar idag, hur det än går.
 
3. Dammsuga.

4. Hundpromenaden kommer sist på listan, men dagen tar väl inte slut där...

Jag har också "skära ut tunikamönster"-planer, "kanske skära ut tyg till tunikan", virka ny provlapp till handledsvärmare för stickning funkar INTE, pussa på sonen som återvänder hem, laga mat, köpa hundmat, mycket blir det.
Nu kör jag, HEJ!!!
 
 

Jag bara maler på mening efter mening...

 
 Jag har ingen vidare dag idag heller vad gäller det där barnjackan.
WHAT is the fucking problem?

Jag "hade ju en lösning" som jag så lättat trodde...
Tji fick, jag, för den funkade inte den heller!
Jag är lika trött på att skriva om det som ni säkert är att läsa om det, men IMORGON...
Då syr jag bara ihop fanskapet upptill så får det bli hur det blir.
 
Ja, om det blir för fult, då slänger jag den GRATIS på första bästa unge.
Blir den bra, då säljer jag den såklart.
Men nu är jag så trött på den att jag vill inte se den i mitt arbetsrum längre, den ska väck.
 
När jag då gett upp med barnjackan för dagen tänkte jag att jag måste göra något annat.
I årets första Burda hade dom denna blus...
 
 
 
Och den ska jag göra!
Jag behöver göra något snyggt till mig själv nu 

I Burda hade dom gjort den i tunn viscose jersey  tror jag, men jag ska göra min i lätt genomskinligt viscosetyg som inte är strechigt.
Jag har dessa två tyger hemma som jag väljer melllan...
 
   
 
Och jag tror det lutar åt den gråa, jag tycker den gråa tunikan är väldigt fin på bilden och det är en färg som passar mig både vinterhud och sommarhud.
Rosa blir man begränsad till sommaren när man har lite färg.
Tyget har struktur, är tunt, men tungt.
Ja, det blir i alla fall nästa projekt när jag är klar med jackafan!

Så när jag gett upp med med barnjackan för hundrafemtielvte gången, tog jag fram tunikamönstret.
Hann rita av två delar av mönstret sen var det för mörkt!
Ja, då var vi där igen, jag ser ingenting och solen var borta.
Så jag fick ge upp och så fär jag rita av resten imorgon och skära ut i mönsterpappret då.

Sen gav jag upp.
Jag blev så trött på allt så jag bara satte mig i soffan och zappade runt på tv´n.
Tappade totalt sugen på hantverk...
I två timmar.
 
Tillslut plockade jag fram lite stickateraljer och har kört några varv som ett prov till handledsvärmare.
Gjorde detta virkade försök i fasta maskor, i dubbelt mohairgarn förut...
 
 
... men tyckte själv INTE att det blev så snyggt.
Jag får nog ta och sticka ett par handledsvärmare för det blir snyggast om det inte skall vara mönster, och det skall inte dessa vara.
Dom ska vara enkla.

Jag experimenterar med tre olika sorters resårstickning och tänker försöka att sticka handledsvärmare, det går ju rätt fort och belastar nog inte nacken så våldsamt.
Jag tror jag stickar, i alla fall testar...
Håll tummarna.
 
Det var min dag det, men jag är extremt frustrerad.
(som ni kanske märker...)
Tycker bara jag står och stampar på ett enda ställe med barnjackan och jag hatar det.
Jag har ändå verkligen övat mig i sy-tålamod, men nu börjar jackan få mig att tappa tålamodet ordentligt.

Och ÄNDÅ...
Upptar den all min tid i skallen, den måste bort, bort, bort.
Ni märker ju, jag bara maler och maler mening på mening, inlägg efter inlägg.
Jag blir galen.
Den är en riktig energitjuv.
 
Imorgon, det första jag gör efter frukost och innan hundpromenad.
Jag måste bli klar.
Sen sy något ROLIGT som tex tunikan.
Sluttjatat för idag, nu ska jag se tv och sticka.
Tjing.
 
 
 
 
 

Han blir säkert överlycklig...

Så var jag tillbaka...
Hade en HÄRLIG promenad hem från jobbet i en stilla stad.
Jag gick en liten extra sväng för att få njuta av solen och tystnaden, och det var likadant igår när jag gick till jobbet.
Jag gick lite extra för att få lite energi, det var ett smart drag.
 
Har kommit hem här och pratat med en bästis i telefon, frukostat, läst och besvarat mail och nu bloggar jag.
Har "I own Britan´s best home" på tv´n, förlagan till "Hustoppen" här och sitter och är avundsjuk.
Folk har så bra smak och coola hus.
Jag vill också ha ett hus med panoramafönster där det känns som om man är ute fastän man är inne.
 
Fast å andra sidan...
VEM skulle putsa alla dom där underbara fönstrarna?
(Sambon såklart, och han blir säkert ÖVERLYCKLIG över den uppgiften...
Skilsmässa direkt!)
Och dessutom är jag mörkrädd, hur kul blir det på natten/kvällen när det blir mörkt utomhus och alla kan se vad man gör...?
Kanske en mördare smyger runt i buskarna (jättevanligt) och ser allt man gör, ryyyys.

Nä, det är nog bättre att bo på andra våningen i ett kråkslott där ingen kan komma åt en.
Vi har väl fönster så det räcker.
Ja, ja, men fina hus är det på tv´n i alla fall.
 
Igår såg vi Melodifestivalen.
Jag gillade FAKTISKT den lilla anorektiska Manga-killen Yohio (Herregud, vägde han ETT GRAM eller?)
 

Han var i alla fall jätteduktig och det var bra "glamrock".
Gosa-låten med Mary satte sig som ett smetigt tuggummi direkt, hon var dock dålig i verserna men bra i refrängerna.
Den kommer gå konstant på radion, samma hitfaktor som "Dansa, Pausa".

Och nu ska jag börja min dag här.
Har provvirkat lite på en handledsvärmare, vet inte om jag ska sy på barnjackan eller bara låta den vara...?
Det återstår att se, men först en dusch och rena myskläder.
Det är ju söndag, jag har varit ute och rört på mig, då är det endast myskläder som gäller 
 
 
 

Med en dåres envishet...

Uppe och jag har hela morgonen till mitt förfogande!
Jag vaknade till och med före alarmet, kände mig utvilad så då är ju allt fina fisken.
Dessutom är jag glad att jag motstod impulsen att inte gå och köpa godis igårkvälls.
Jag tog två apelsiner istället, vilket innebär att jag inte är "socker-bakis-trött" heller.
Huvudet är klart som...
Korvspad...?
Irk..)
 
Hade svårt att släppa tanken på barnjackan ( Herregud vad jag tjatar även här... förlåt...) och med en dåres envishet sabbade jag hela "På spåret" genom att stå ute i köket och fundera vid strykbrädan likt Professor Baltazar.
Vände, vred, klippte spillbitar, tänkte (med hjärnan i korvspadet...), tänkte och tänkte.
När jag hade tänkt i nästan en hel timme (i alla fall från och till, lite data blev det emellan) var jag tvungen att sätta mig och se på "Skavlan".
Anna Wahlgren var ju med för att försvara sin heder efter dottern Felicias "bomb-bok" förra året.
 
Och jag vet inte jag...
Alltså jag hade hoppats på att Anna hade varit LITE MER strukturerad i sina svar.
Jag kan verkligen förstå att det måste kännas överjävligt att bli uthängd på det där sättet som Felicia nu tydligen har gjort.
Jag har ju boken, men har inte hunnit läsa den ännu.

Anna Wahlgren är ju "Sveriges-supermamma-rättesnöre-Barnaboken-författare".

Hm, ja, sonen får gärna skriva en bok om mig, men helst efter att jag lagt näsan i vädret och att den ska ha NÅGRA försonande drag åtminstone 


Men jag tyckte Anna inte hade några vettiga svar på Skavlans frågor, när han nu väl fick ställa några frågor.
Hon pladdrade på om totalt oväsentliga saker och när hon skulle svara på frågorna så tyckte jag hon svamlade ännu mer.
Hade jag varit Anna hade jag nog inte ställt upp i tv och fösökt rentvå min heder...
Jag tyckte nog snarare att det blev mer tändvätska på elden faktiskt.

Och använder man verkligen ordet "kullar" om barn...?
"Jag har fått tre kullar med barn", som Anna uttryckte sig, är det inte bara djur som får "kullar"?
Jag gillade inte det ordvalet, men man kanske säger så...?

Själv har jag i så fall bara fått TVÅ kullar med barn, en son år 2000 och en "dotter" 2011.
Varav den ena skulle jag i så fall bara dela in i ordet "kull", för hon är ju HUND 
Min lilla sladdis, fniss.
 
Sen lever vi alla våra liv och får stå till svars för dom på ett eller annat sätt.
Om det så är barn eller andra i ens närhet som ifrågasätter.
Man får försöka hålla sig så mycket i mitten som det bara går, det ska åtminstone jag försöka göra.
 
Sonen ska inte ha ett skit att kunna hänga ut mig på, för allt dumt/bus jag gjort i mitt liv.
Det gjorde jag lååååååååååångt innan han var född, så det vet han inte ett skit om.
Tack och lov 
Nu är det dags för dusch, piff och promenad till jobbet, vi ses imorgon!
 
 
 
 

Hällarna, iskonst och Milou...


Bilder från våran underbart vackra promenad idag...
(Himlen var rätt klarblå...)

 
 
Eftersom det var minusgrader ute, var det iskonst på vattenpölarna...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu ska jag faktiskt snart gå och lägga mig, jag är helt slut.
All luft och sprättande har tagit musten ur mig.
Jag har en liten sovmorgon imorgon innan jobbet, men jag ska gå upp i tid och gå en extra sväng på morgonkvisten innan jobbet.
Vi ses imorgon!
 
 
 
 

Sprättardrottningen is back...

Okej...
Sprättardrottningen is back!
 
Nu har jag sprättat den där jävla jackan för sista gången.
Blir det ETT enda fel till, då kastar jag den åt helvete.
Och det menar jag, då åker den rakt ner i soporna á la Sverker Olofsson, tjoff och adjö bara.
 
Det är nu bara luvan och knapparna kvar att sy och idag sprättade jag först bort det sicksackade runt båda jackorna, delade dom IGEN och sydde sen ihop runt om på detta sättet (alltså INNAN jag sydde fel i dekorsömmen på luvan idag, ni kanske förstår hur mycket sprättande det har blivit... idag också) ...
 
 
 
 
Och så här kommer knapparna se ut på...
 
 
Nu har jag bara ett alternativ kvar, och det är att sy på en kant på luvan.
Men nu får den allt vila några dagar för nu måste jag virka på beställningar, PLUS att jag är så jävla trött på den så jag kan spy.
 
Denna barnjackan kan jag med lätthet jämföra med den där "helvetessjalen" som jag gjorde för några år sedan...
Som var så jobbig, så jag hatade den över allt annat när den blev klar.
Mönstret stämde inte och jag fick räkna om vid vartenda varv och när jag sålde den så var det med förlust...
Men det sket jag i.
Jag var bara dödligt glad över att bli av med den.

När sen en släkting till damen som hade köpt sjalen kom tillbaka och ville beställa en likadan...
Då sa jag ju att jag tappat bort mönstret.
Inte en gång till tänkte jag, never ever.
 
Nu har jag inte kommit riktigt så långt i tankarna med denna jackan för jag tycker fortfarande är jättesöt och jag vill fortfarande göra fler.
Men det hänger på håret, det ska gudarna veta.
Fast det är väl konstigt, börjar det gå fel med ett projekt, då slutar det ibland aldrig.
SJUKT JOBBIGT.
 
Jag återkommer snart, måste bara ta och brygga lite kaffe och SEN blir det fina bilder från hundpromenaden som jag utlovade förut.
 
 
 
 
 
 

Sprätta, de é mitt liv de se...

Nu är det fan INTE rättvist alltså...
 
 
... vad händer???
Mitt i dekorsömmen när jag syr som bäst så tjorvar det UTAN att jag märker.
Jag syr hela luvfan och detta blir resultatet.
Nu börjar det gå troll i det här, och jag...
Plockar fram sprättaren och sprättar ända tills dödagar.
I LOVE SPRÄTTA...
Bara så ni vet!

Återkommer med fina bilder från dagen när jag sprättat klart.
 

Fan vad dom verkar räkna fel jämt på den där "Tekniska nämden"...

God morgon.
Blå himmel och sol, det blir väl inte svårt att gissa vad jag och hunden startar dagen med...?
Nä, det blir en väldigt lång promenad.
 
Optimalt för att sy är det också, eftersom det just då är sol...
Då SER jag så mycket bättre.
Idag blir den klar, idag blir jackan definitivt klar och till kvällen blir det provlappar till handledsvärmare för hela slanten.
 
Intressantaste, kanske mest pinsamma nyheten i GT idag hade rubriken:
" Skulle gå 10 miljoner minus, går 2 miljoner plus!"
Det handlar om Räddningstjänsten och att dom gick sååååå många miljoner back så vi här på ön skulle tvingas vara utan deltidsbrandkår ute på landet/landsbygden.

Jag må ha häcklat våra små brandmän lite här genom åren för deras medverkan i "SOS Gute" men det var ju gjort med glimten i ögat.
En ganska elak glimt i ögat då kanske, men att visa på bästa sändningstid vilken LÄTTJA som råder mellan varven...
Det blev ju lite pinsamt.
Och då har jag naturligtvis full förståelse för att det är så, en brandkår och ambulans MÅSTE vi ha 24 timmar om dygnet och det kan ju inte vara action jämt.
Det blev bara lite fånigt att se i tv hur mycket mat, fika, hö-hö-hö och badbalja det blev.
 
I alla fall, då har det ju debatterats om att det kostar för mycket pengar, organisationen går back, skulle inte SPORTKLUBBAR kunna utbildas lite till att rycka in vid bränder...?
Eh, sportklubbar, hur tänkte dom där...?

Jag tror att tex en bonde i Garda som har en ladugård som börjar brinna vill ha KLOKT utbildade brandmän och deltidsbrandmän som oftast är först på plats, som vet vad dom gör.
Försöka rädda ladugård, boningshus, stall eller vad det nu kan vara.
 
Inte Garda IFK som springer runt som en skock yra höns och inte vet i vilken ände dom ska börja!
Alternativt att dom vet efter låååång och gedigen (host, host) utbildning vad dom ska göra, men inte får betalt för det.

Och då menar jag inte att folk inte skulle kunna hjälpa till med att rädda någons egendom, men man måste ju ändå ha utbildat folk som VET RISKER och gör riskbedömningar vid tex en svår brand.
Det skulle nog bli en hel del livsfarliga situationer vid svåra bränder m.m annars.

 
Men så kunde man ju nu då läsa i tidningen att deltidsbrandkåren är räddad!
HURRA, och då är det "Tekniska nämden" som meddelar det.
Fast då undrar jag nästan direkt:
Jaha ja, den där "Tekniska nämden" är i farten igen.
Fan vad dom verkar RÄKNA FEL på den där förvaltningen jämt!!!!!
Med betoningen på JÄMT!!!!

Har dom överhuvudtaget haft en siffra rätt någonsin, dom senaste åren?
Ja, det kan man verkligen undra.
Under förutsättning att det nu är dom som räknat på det här, men det är ju dom som meddelar resultatet i tidningen idag i alla fall.
Men OM det nu är dom...
Är det inte dags att byta ut en och annan felräknarnisse och anställa någon som verkligen KAN räkna?
Jo, det kan jag nog faktiskt å det bestämdaste tycka.
Jag tycker det verkar vara ett par pajaser som sitter och räknar lite, inte ens på en höft, utan helt åt tjotta-fuking-hejti och inte har en siffra rätt någonsin.
 
Hård....?
Ja det är möjligt, men det både står och bjuder jag på.

Denna första felberäkning hade ju kunnat stå MÅNGA landsbygdsbor dyrt.
Att bara Visby ska ha en brandkår som rycker ut snabbt med proffsiga brandmän är ju inte okej någonstans.
Och tänk om det började brinna på fler ställen samtidigt, ta tex en extremt torr sommar då skogsbränder kanske skulle kunna uppstå.
Då behövs ju verkligen brandmän på fler ställen än ett, inte den yra skocken Garda IFK "for example".

Man kan ju bli mörkrädd för mindre, dom leker faktiskt med människors liv här.
Dags att avskeda clownen som sitter och räknar som en hel jäkla cirkus, man skulle ju kunna tro att den som sitter och gör detta med LÖN...
Lider av samma åkomma som jag:
DYSKALKYLI!
 
(Nåväl, jag är kanske inte helt diagnostiserad med dyskalkyli  
Men jag är ju ingen stjärna i matte direkt, jag klarar mig med miniräknare åtminstone.
Fast den som sitter och räknar i "Tekniska nämden"...
HEN har garanterat dyskalkyli i alla fall och klarar inte ens av att räkna med miniräknare!
)
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0