Aldrig underskatta vila...

Goder kväller!
 
Så har det gått en vecka till och jag är helt klar med allt.
Kläderna klara, uppsatsen klar (skall skickas in med chefens omdöme imorgon), bedömningen av kläderna klara i fredags och jag fick bra betyg, kändes SKITBRA!

På torsdagen sydde jag kuddar till ett framtida projekt (återkommer kring det) men tyvärr hade jag osis med leveransen av tyger igen så tygerna kom försent för inspirationsbilder samt att tre av fyra tyger var i så dåligt skick att de måste returneras, men det lejongula linnetyget blev det två kuddar av iallafall som skall vara med på fotografering i nästa vecka ihop med mig...
 
 
 
Sedan körde jag HELT VANLIG sömnad och jobb på fredagen, fy faaaaaaaaaan vad skönt det var att bara få jobba med vanliga saker igen.
Alltså det var så underbart att det går inte ens att klä i ord, tillbaka till det normala, ingen mer press, bara köra på rutin och det var så underbart.
 
Efter jobbet så blev det middag hos vän, kom hem sent efter men jag stöp isäng nöjd efter insikten:
Två lediga dagar framför mig, sol och jag är KLAR MED SKOLHELVETET!!!!!!
HURRA!!!!!!

Nu är jag superpepp på att dra till Stockholm, hänga kläder på galleri ihop med mina klasskamrater, träffa kusin på middag och lite annat trevlans, så himla glad just nu och så mycet spännande framöver.

I helgen har jag så verkligen vilat, bara egentligen gjort följande:
Gått promenader med hunden, tvättat igen en massa tvätt som fått torka i solen, skurat balkongen och VILAT, SOLAT.

Man ska verkligen aldrig underskatta vila, jag börjar få tillbaka hjärnkapaciteten igen och är inte lika väck i pallet.
Imorgon blir det vanligt knegarjobb igen, nu som utbildad klänningsskräddare.
Nu är vi tre skräddare på ön:
Min "gamla" och nuvarande chef.
Min nya och blivande chef.
(Jag kommer ha två chefer och två jobb framöver)
Och så lilla jag som som klänningsskräddare "med fuskande i lite allt möjligt".

Fatta så coolt.
Och så blir jag min egen chef också och har hamnat i så fint sällskap som ni ska få höra om om en vecka eller två.
Lilla jag liksom.
 

 

Ladies, all my ladies...

One sholder-klänningen i ensamt majestät...
 

... och THE LADIES som åker med mig till Stockholm den 7:e juni...
 

Återigen, jag har ingen aning om hur bildkvaliteten är på bilderna för detta är en så kass dator men jag får se hur det ser ut när jag får tillbaka vår gamla.

Nattinatti.
 
 

Jag är klar...

Sista outfiten framvärkt och jag fick göra om toppen igår i dom absolut sista slamsorna av Ikeatyget och fodret eftersom jag inte vart nöjd i fredags och då jobbade jag ändå till två på natten med olika topp-idéer.
 
Jag tycker denna blev den absolut coolaste outfiten av dom tre jag sytt faktiskt, jag har ingen aning om hur bildkvaliteten blir på bilderna för vi har just nu en dator av mindre bra kvalisort som gör att jag inte kan bildredigera ordentligt.
Svårt att göra rättvisa tror jag.
 
Kjolen, kortad tre gånger innan jag blev nöjd...
 
 
 
 
Kjolen och den a-formade oversized korta toppen, 
 
 
 
 
 
Tänk att man syr en liten mini-kollektion i examensarbete i Ikea-tyg och blir dessutom skitnöjd konstigt nog, det trodde jag aldrig.
Bild på alla tre ihop kommer ikväll eller framöver.
 
Jag tror gubben på bilden säger allt jag känt dom här examensarbetes-veckorna...
 
 
... och om jag någonsin får för mig att förkovra mig i studier igen så kommer det ta sååååååå många år att jag kommer hinna lägga näsan i vädret långt, långt innan dess.
Detta har varit som att föda barn utan bedövning i fem veckor och en dag.
 
Tre år... detta kapitlet är till ända, nu gör jag som kungen och vänder blad och jag får ÄNTLIGEN BÖRJA ett nytt arbetsliv vilket är ett fucking hallelujah moment. 
YEEEEEEEEEEEEES!
 
Nu skall jag ut och gå med Milou sedan sätta mig och skriva, hörde jag HALLELUJA igen eller?
 
 
 
 
 
 

Totalhaveri med gott slut...

God morgon!

Long time, no see... jag vet...
Men jag ska vara ärlig, förra torsdagen inträffade ett totalhaveri i min hjärna.
Jag gick in i väggen fullständigt och var inte nöjd överhuvudtaget med mitt examensarbete, ingenting hängde ju ihop och såg enhetligt ut och så var "Lyx" i "Budget & Lyx" SVART... så inte jag...


Dessutom behövde den minskas baktill insåg jag när jag sytt i dragkedjan, det blev helt tomt i skallen och jag blev helt förtvivlad.
Jag var inte nöjd och jag hade ingen ork kvar.
Slut som artist.
Misslyckad.
Skall det behöva sluta så här tänkte jag och helt utbränd i skallen efter så mina idé-tester under så många veckor.
Nu skiter jag i det här var väl min sista tanke innan det brast och jag inte kunde sluta gråta.

Ner till chefen på fredagen, vi hade rådslag.
Hon sa till mig att jag behövde vila, sluta tänka på detta nu och bara vila, jag sa att jag fick panik, tiden rinner ur mina händer och jag är inte nöjd med något FÖRUTOM min Ikea-klänning, min slump-klänning som jag förälskat mig i så.
Det är liksom tyget som tilltalar mig.

Men chefen sa att om du inte vilar nu utan kör ännu mer slut på dig så kommer inget bli bra, VILA nu i några dagar, gör något du tycker om att göra, gå ut i solen.
Jag gick hem och tog henne på orden.
Och grät.
Och grät.
Och grät.

Men vilade i dagarna tre, bara gick hundpromenader, solade, umgicks med familjen, tänkte inte ett skit på examnesarbetet och vaknar på måndag morgon, öppnade mina tygskåp och tänkte:
Vad har jag och vad TYCKER JAG OM?

Jo, jag gillar ju Ikeatyget.
Jag har tre meter av Ikeatyget till som min kusin köpt och tog med sist hon var här.
Jag har ju en klänning som jag älskar.

Jag tog fram Ikeatyget och så gick jag in i mitt arbetsrum och kollade vilket mönster det skulle räcka till, kom fram till detta...
 Ladda om och köra?
Jo för fan, jag hade deppat klart så off I went, skar ut delarna och nålade på dockan, skulle det funka?
 
 
JAJEMÄN, äntligen hade jag någt som såg ut att hänga ihop, efter veckor av vånda, tankar, sömnlöshet och försvunna tyger så hade jag egentligen kunnat köra på det här direkt men det är som både chef och vän sa:
Det är ju det här som är en examensarbetesprocess!

Bara att sy på då...
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Den skall bara fållas idag.

Och medans jag jobbade med den så fick jag en ny idé, jag hade ju LITE Ikeatyg kvar, jag nålade upp det i två olika alternativ och tittade under dagen...
 
 



PLÖTSLIGT HÄNDER DET, plötsligt lossnar det och idéerna sprutar ur mig  och det fick istället för "Budget & Lyx" bli "Man tager vad man haver" och så blev det ju KUL igen.

Igår fick jag till kjol och topp, halvklara bara men det är för att jag var tvungen att komba med att hjälpa sonen med engelska samt leta nytt mönster till spetstoppen för jag tror inte jag ska använda den jag sytt (som ska fållas också)...
 
 
Pennkjol och spetstopp samt:
Jag älskar Ikea.

(Obs, är ej sponsrad, jag bara gör det)
 


Ja, vem hade tänkt sig att sy ett examensarbete i Ikeatyg, inte jag iallafall men den där första Ikeaklänningen ställde till det, jag har helt enkelt inte kunna byta spår för att jag gillar tyget så himla mycket.
Finklänningar i fintyg får bli i ett annat liv!
 
Idag och imorgon skall jag vara klar med sömnaden hade jag tänkt, jag kör ända in i kaklet så jag kan sätta mig att skriva uppsatens på måndag, och VILA i helgen.

Så till nästa grej, något som jag spånade fram för längesedan efter en inspirationsbild...
 

 
 
 
Säger inget mer om det nu utan det får ni se framöver.
Dags att börja arbetsdagen, solen skiner men nu kör jag.
 
 
 
 
 

Hallelujah moment!!!!

Plötsligt händer det, igår morse, jag söker på mitt kollinummer och detta står att läsa:
 
 
Meeeen nu har det varit så många turer med det där jävla Postnord så jag trodde inte ett dugg på det där beskedet, dessutom var jag senast inne på söndagen och sökte och då kom det INTE UPP att några jäkla paket "på väg" och detta sökte jag ju på vid 08.40-tiden på måndags morgon.

Gör lite syjobb till jobbet dom första timmarna och går sedan ut med en kopp kaffe, yogurt och mûsli vid lunch och samtidigt kommer brevbäraren, jag 
ser att han försöker knöla ner två svarta paket i våran brevlåda och jag tänker:
 
Ser jag rätt, är det mina tyger????
Skriker rätt ut i luften:
- Är det möjligt!!???

Ställer mig upp, springer som en galning mot brevbäraren och gastar.
Han ser livrädd ut, undrar om han har gjort något fel när jag kommer ångande.
Jag bara: NEJ-NEJ-NEJ, fan mina TYYYYYGER har kommit!!!!

"Brevis":
- Jaha, ja dom verkar vara efterlängtade.
Jag:
- Du anar inte!!!
 
Så slet jag åt mig mina älskade paket och älgade upp för trappen och slet upp paketen.

Jorå, möjligt och verkligt var det efter tre veckors helvete och jag blev helt galen... av alla möjliga känslor faktiskt.
Fantastiskt, underbart, gud så trött jag är, orkar jag ladda om igen, YES, ska jag bara fortsätta på redan inslagen kurs, HALLELUJAH MOMENT! 

Vart väldigt matt i lacken, luften gick fullständigt ur mig, jobbade lite till med annat, sov sedan på saken och idag startade jag pigg och utvilad igång mitt 394 examensarbete.
Känner mig helt plötsligt lugn, fokuserad, glad och har valmöjligheter.
Life is good.
Det blir visst en nöjd KLÄNNINGSSKRÄDDARE trots allt!

Startar dock upp med en jättemiss, skär ut framstycket och inser direkt tabben...
 
 
... eh... ja två abstrakta blomsterhål rakt på tuttarna...
 
 
Inte så smickrande, gör om och gör rätt, ny framsida och blomman hamnade i mitten...
 
 
 

Sedan följde ett jävla mätande och mönsterpassande och tillslut så fick jag dit alla abstrakta blommorna en en helt rät linje runt om livet... 
 
 
 
 
 
 
 
 
När jag var klar med det där då tog jag paus och fika och lunch i solen ihop med familjen, sonen dök upp och när han började klippa gräset då gick jag in igen och sydde kjolen samt sydde ihop med livet...
 
 
... et voilá...
 
 
 
 
Maddes lilla dream team...
 
 
 
Imorgon startar jag upp makan till den svarta i ett likadant tyg fast med med svart botten och blåa blommor.
Jag är helt slut, måste sova. 
 
 
 
 

RSS 2.0